Valpbilder!

Nu har dottern lagt ut sina valpisfoton till allmän beskådan, lösenord krävs ej!
Klicka här!
I övrigt kan jag konstatera att den sista sommardagen enligt almanackan har bjudit på strålande sol från en knallblå himmel!
En del av våra svalor har skaffat sig en andra kull med ungar!
Måste bero på den varma fina sommaren, det kvittrar dygnet runt och när jag går upp på vinden hör jag dem ännu tydligare genom väggen där dom bor!
Läste idag att svalorna ska flytta söderut i september, dom övervintrar ända borta i Sydafrika och flyger både nattetid och dagtid. Till våren kommer dom tillbaks till samma häckningsplatser, dom är såå välkomna!


Om getingen står det att läsa följande:
” Getingboets ödestimme nalkas i september. Det blir katastrofstämning i det förut så välorganiserade samhället. Larver släpas ut ur boet o ges som föda åt andra larver. Arbetare börjar lägga ägg, boet angrips av parasiter och fluglarver. Samhället dör ut och boet slutar sina dagar som en grå ruin. De unga befruktade honorna överlever på ett skyddat ställe och tidigt på våren börjar honan bygga ett nytt bo av pappersmassa som hon själv framställt av tuggat trä och saliv”.
Det var väl tröstande ord för alla som haft upplevt en synnerligen jobbig getingsommar!

Lättad matte o husse o plånbok…

Natten var inte så skoj.
Larissa hade nog ont och låg och gnydde.
Inte gick hon ut för att kvällspinka heller.
På morgonen såg vi att blodet trängt igenom bandaget…bara en sak att göra!
Hasse fick en idé om att ringa veterinär i Malung istället, och det visade sig att denne skulle vara i Vansbro på eftermiddagen! Jippii, bara 5,5 mil!


Larissa är inte glad!


Såhär såg bandaget ut…


En sömnspruta var det första Larissa fick, men som vanligt vägrar hon ge sig! Det krävdes också två smärtlindringssprutor i tassen. Såret var stort och ”gammalt” så veterinären var tvungen att först skrapa o greja till såret så att det blev som nytt


Nu låg damen still och nu sys det ett antal stygn…


Färdigsytt! Inte så vackert men rent och helt!

Enligt veterinären var såret redan infekterat och skulle inte annars heller ha läkt av sig själv, på grund av att det var djupt och låg ovanpå tassen som hunden böjer vid varje steg!
Så vi är glada som den att vi åkte iväg trots att plånboken också blev lättare…
Nu väntar 10 dagars antibiotikakur och om två veckor ska vi ta bort stygnen själva.

Livet är ganska så omväxlande för en veterinär på landet!
Igår hade han blivit inkallad till en fastighet som genomsöktes av polis. Dom fann där en ensam och övergiven pitbullterrier som var mycket aggressiv. Veterinären fick alltså rycka in och söva hunden som nu är placerad på ett hundpensionat
Idag hade han kastrerat 6 kalvar, vaccinerat hästar och varit hos det lokala slakteriet för att stämpla kött, dvs. godkänna köttet för försäljning i butiken.
Nämnde jag att han kommer från Egypten…
Slutet gott allting gott för denna gång!
Tack för alla visade sympatier!

Ajaj, ont i tassen!

Det här var ingen upplyftande dag!
Allt började så bra, sovmorgon o myspys…
Skulle gå för att hämta posten, lådan finns ca 100 meter bort och jag går längs en liten stig. Efter mig trampar båda jyckarna på.
På väg tillbaka lägger sig plötsligt Larissa ner och börjar slicka sin baktass. Tittar lite slarvigt på henne, säger ”akta” för då förstår hon att hon är i vägen, men hon ligger kvar.
Böjer mig ner o försöker titta lite noggrannare vad hon håller på med, och ser ett stoort öppet sår på ovansidan av tassen!
Och blöder gör det, när hon börjar gå lämnar hon blodspår efter sig…
Gubben o jag försöker huka oss ner för att titta, då lägger hon huvudet på tassen, tsss
Med milt våld håller jag hennes huvud medan Hasse konstaterar att det är ett långt fult jack som går ner mellan tårna och upp ca 10 cm.
Det måste sys!

Ringer ”vår” veterinär i Ludvika men får inget svar. Beslutar oss för att ändå åka in, han hjälper säkert till när det är akut.
Försöker också ringa en annan veterinär i Ludvika som vi aldrig besökt. Hon talar bryskt om att hon minsann har fullbokat…
När vi väl kommer till Ludvika får vi veta att Torkel är på semester. Den andra veterinären har inte heller tid ens att ta en snabbtitt utan hänvisar oss till Falun alternativt ”låt det självläka!”
Falun, ytterligare flera mil bort…
Vi väljer att åka till apoteket för att förse oss med diverse bandage och styr kosan hemåt. Blödningen är inte så riklig när hon ligger stilla i bilen.
Väl hemma börjar det svåra. En motsträvig hund som inte alls vill vara med om att få ett bandage på den onda tassen!
Jag håller i huvudet o matar godis som en godisautomat medan Hasse försöker bandagera…
Ovanpå bandaget sätter vi ett läderskydd som hon kan gå på.
Självklart blöder hon igenom inom 2 minuter!
Sätter nytt tryckbandage ovanpå läderskyddet o nu blöder det inte längre.
Men, kan vi låta det självläka? Eller ska vi åka till Falun imorgon?
Ännu ett bevis på att jyckarna går före människorna, jag har ju fortfarande inte ringt tandis, oops!
Nu får jag sitta som en soffpotatis resten av kvällen, för dit jag går dit går Larissa!
För att hon ska få vila benet nu och inte börja blöda igen, måste jag alltså finnas i ett utrymme där hon hela tiden har koll på mig!
Vilken tur att ”Idol” strax börjar!

Valpar!

Måste börja med att tala om att dottern Saijas papillontik Clara inatt nedkom med fyra valpar!


Visst är dom bedårande söta? Gå in på hennes sida, där finns massor av bilder på dom nyfödda, vettja!

Idag började gubben sin ”semester” …. Klockan halv sju vaknade han och väckte mig också!
Somnade så småningom om och vaknade kvart i tolv, då hade jag sovit i fjorton timmar!
Undrar just vem i familjen som jobbat och slitit hela sommaren, haha!
Men det är väl så att när man äntligen är ledig så tar det tid att varva ner och stressa av….
Vi beslöt oss för en hundpromenad varje dag nu så jyckarna får nosa på lite nya ställen.
Åkte iväg till Säfssjöns yttersta udde, ett av mina favoritställen!


Kom igen matte, det är jätteskönt att bada!


Min blöta jycke med grått skägg…

Under vår promenad började det både åska och regna!
En känsla av höst låg i luften…inte mig emot!
Försöker här på några bilder visa stämningen jag upplever när jag vistas i naturen.
Man kan nog säga att naturen, framför allt skogen, är min religion.
Där hittar jag lugnet, stillheten, allt det vackra
Det känns som en ”healing” där både kroppen och knoppen mår bra och känslan håller i sig hela dagen.
Jag önskar fler fick tillfälle att vistas i tämligen orörd natur och uppleva naturens helande förmåga!

Hemkomna efter den blöta promenaden åt vi rykande het köttsoppa och nu värmer gubben bastun!
Vilken skön dag!