SM-GULD, SM-GULD, SM-GULD…

Inte hade jag fattat hur stort bandyn var här i kommunen??!!
Ojoj, igår släpades tv-apparater omkring i huset, finalmatchen mot Hammarby fick inte missas!
Bedrövade miner i halvtid när Hammarby ledde byttes mot jubelrop när Edsbyn vann!

På kvällen var stora vägen här utanför kantad av marschaller, och när supporter-bussarna körde förbi stannade dom och tutade!
Även om jag har förstått att det pågår ett ständigt gnabb mellan Alfta och Edsbyn så tillhör ju bägge orterna Ovanåkers kommun, och bandyn är helt klart något som förenar!

Idag var receptionisten klädd i Edsbyns röda matchtröja, hahaha!

Helgen har varit och farit…stötte på vissa problem när jag skulle arbetsträna i lördags.
Datorn ville inte starta, och som den datatekniker man är gör man det enda rätta, drar ur kontakten!!
Det mesta brukar funka om man startar om hela skiten….
Men….lyckades inte få i kontakten i grenuttaget!
Hjälp, tryckte med hela kroppstyngden, men neej, det hände inget.
Aha, tänkte jag då, något fel på just den kontakten, och ryckte ut nästa kontakt (bildskärmen) ur uttaget… puust, den gick inte heller att sätta tillbaks!!
Nu var goda råd dyra, det fanns ju ingen personal på plats under helgen!

Men, hjälp fanns att få!
Det gällde bara att engagera samtliga två kvarvarande karlar….
först bad jag snällt om hjälp av den ena, han kom, kröp ner under bordet o tryckte o tryckte…
till sist ryckte han ut ännu en sladd för att kolla (skrivarsladden…)
Där stod jag med ett tomt grenuttag medan alla kontakter låg på golvet bredvid!
Efter lunchen gick jag till nästa karl o bad om assistans…

Och han lyckades! Råstyrka var vad som krävdes….går det inte med våld så använd mera våld…
Så jag lyckades få två karlar på knä och kräla i stoftet, inte illa pinkat av en gammal tant, hahaha!

Igår kände jag mig som en drottning då jag skred ner för trapporna till bassängen.
I ensamt majestät intog jag bassängen, tog på mig flytattiraljer och låg och mediterade o stirrade upp i det mörkblå taket…
Efter det ett solitärt bastubad….

Idag har då Alfta Rehab invaderats av ortopeder som är här för att lära sig mera under en veckokurs.
Det kändes ovant att behöva köa (!) till buffén, snacka om att vara bortskämd!

Imorgon är en ny dag….och en dag närmare hemfärd…!

0

Helgprojekt…

Japp, då har jag fått en ny utmaning inom administrationens värld!
Igår hjälpte jag till med kuvertering, adresskrivning och dylikt ett par timmar, utan att få några fysiska problem.
Sen fick jag per telefon ett litet projektarbete som jag också jobbar med nu i helgen.
Jag är ute på nätet och letar uppgifter och det har utvecklats till något av detektivarbete, riktigt kul!
Jag vill också betona för dig som läser och kanske i framtiden blir skickad på en motsvarande utredningsvistelse som jag är på, att de allra flesta arbetstränar ute på företag i bygden!
Det är jag själv som valt att göra min arbetsträning här i huset, då jag tycker att det är mest lämpligt för mig just nu.
Nästa vecka kommer en av tjejerna här att arbetsträna i en klädaffär, yrkelsvägledarna gör sitt bästa för att hitta ett företag inom en branch som man är intresserad av.

Att jag valt att jobba ett par timmar per dag även under helgen beror på att jag missat några dagar då jag inte kunde fullfölja köksjobbet jag valde.
Och så går ju tiden lite fortare, såhär på helgen är det lugnt och tyst här på Alfta, vi är några tappra som är kvar, men vi får ju roa oss själva…

Jag har ju pratat om min vilda hemlängtan, men det finns också de som väljer att antingen försöka få sin vistelse förlängd eller som stannar till söndag istället för att åka hemåt på fredagen.
Då är det förstås rehab-gäster jag talar om, de som liksom jag är här enkom för utredning åker nog hem så fort det är möjligt…

Idag till lunch åt vi supergoda fiskrulader tillagade i ugn.
Självklart frågade vi vad det var för fisk som var så mjäll och vit och fin!
Det var pangasius-file…jaha o vad är det?
Jo, det är en fisk som påminner om sjötunga, den kommer från Vietnam där den odlas fram.
Den flygs till Sverige färsk, men finns som fryst i de flesta affärer, bl.a som Findus portionsbitar.
Priset torde vara lägre än för både sjötunga och torsk, prova gärna kokt i vitt vin eller som ugnsfisk med någon god sås!
På tal om mat så är det bara en halvtimme kvar tills middagen serveras…nog blir man allt lite matfixerad på dethär stället, hihi….
Samtidigt måste jag erkänna att jag faktiskt längtar lite efter annan mat också….fast jag kan inte riktigt sätta tummen på vad jag är sugen på!
Kanske kanske blir det en flottig hamburgare på vägen hem nästa fredag…

Önskar er alla en fortsatt trevlig helg!
Planerar en liten bloggrunda efter middagen…så vi ses!

0

Upp som en sol, ner som en pannkaka…

I förmiddags grät jag floder….
Min nya karriär som kökspiga blev inte långvarig!
Efter första arbetspasset hade jag ont i ryggen, efter andra arbetspasset hade jag förfärligt ont i ryggen…
Nej, jag har inte gjort några tunga lyft eller särskilt monotona rörelser, utan jobbat med att skala, strimla, hacka, tärna…och torka av bord i matsalen. Alltså i ett storkök vanligt förekommande arbetsuppgifter.
Men det tyckte inte min rygg, igår krampade ryggen redan efter 3-4 matbord, då återstod 17 stycken…
I natt drömde jag mardrömmar och sov illa.
På morgonen var jag stelare än vanligt och värken strålade ner i höger skinka så varje steg jag tog smärtade. I dag skulle jag har börjat arbetsträningen direkt efter frukost, och jag skulle äntligen få laga mat, plommonfyllda fläskrulader…
Men tyvärr, det bara gick inte. Jag pratade med kökspersonalen och bad om ursäkt för att jag inte kunde fullfölja mitt arbete där.
Sen återstod att få tag på min yrkesvägledare…till sist kom jag fram på telefon.
Han lät mäkta förvånad och undrade om jag då inte alls tänkte jobba idag? Nä sa jag, det gör jag inte, om han inte snabbt som ögat hittar ett ersättningsjobb.
Klockan 11 skulle de berörda parterna diskutera saken.
Jag har fortfarande inte fått besked, men vet i alla fall att de nu försöker fixa ett administrativt jobb åt mig för den resterande perioden.
Tyvärr är det så att jag har minst ont när jag sitter rakt upp och ner på rumpan!
Sen kom tårarna…av besvikelse. ilska, smärta, uppgivenhet

Jag hade bestämt med min nätkompis Carina att ringa henne idag för att eventuellt träffas för en biltur i omgivningarna.
Jag sade till henne att jag hade en dålig dag, det hade hon också!
Vi var dock överens om att den inte kunde bli sämre av att vi kom ut en stund!

Efter lunch hämtade hon mig vid porten, och sen bar det av på en åktur runt samhället Alfta och till närliggande byar, bl.a byn där hon växte upp.
Jag fick se en mängd vackra hälsingegårdar, den ena finare än den andra, vackra vyer och…..
till sist, som grädde på moset…
kom vi till en bondgård där alla djur var ute, kossor, får och getter!
Stanna! ropade jag så Carina fick ställa sig på bromsen!
Ut, fort, med kameran i högsta hugg!
I kohagen kom två stooora vita hundar emot oss, vilt skällande!
Aha, tänkte jag, det måste vara rovdjurshundar!
Mycket riktigt bekräftade Carina att det fanns en hel del varg i omgivningarna, och att dom attackerat tamdjuren
Tog några kort på behörigt avstånd från staketet som bar anslag med “varning för hundarna”

På andra sidan vägen fullkomligt kryllade det av får med små lamm! Jösses va söta dom var!
Såg en lamm-mamma som stod vid ingången till lagården och tittade ner i marken, där låg ett alldeles nyfött litet lamm! När vi stått en stund steg lammet upp på vingliga ben, stegade fram till mamma och började dia.
Getterna hade också killingar, precis lika gulliga och fina som de vi hade en gång!
Självklart knackade vi på dörren till gården och frågade om det möjligen fanns getost att köpa?
Och se, det fanns det, så gissa vem som ska ha fest ikväll, med fäbodknäcke och getost!!!

Den så miserabla dagen hade förbytts mot den absolut trevligaste jag haft sedan jag kom till Alfta!
Tack snälla Carina för att du ställde upp som chaufför och guide i det underbara vårvädret!

0

Utnämnd till kökspiga!

Kan ni tänka er, nu har min arbetsträning börjat, i köket!
Träffade yrkesvägledaren i morse, vi pratade en timme. Han var faktiskt vettig…
Jag hade kunnat få arbetsträna på ett företag på byn, men valde att prova något som fanns “i huset”.
Då hade jag att välja mellan adminstrativa sysslor i en mörk garderob (mitt eget uttryck!) eller att jobba i köket tillsammans med personalen där.
Trots att det hade varit mycket enklare att sitta ostörd och ensam i lugn och ro så valde jag det livfullare köket!
Jag är ju som ni alla vet mycket intresserad av mat, och här är ju kosten dessutom speciell på så sätt att den är extra nyttig!
Så varför inte ta chansen att kunna lära sig något nytt och snappa upp ett och annat?
Klockan kvart över tre stegade jag in i köket, fick byta om till arbetskläder, och så var jag redo att påbörja middagsmaten…
Fniss, ja riktigt så var det nu inte, den maten var nog förberedd och klar, istället fick kökspersonalen mig att brista ut i gråt!
Jag fick skala en stor bunke med lök, tills tårarna sprutade…..haha!
Sen strimlade jag vitkål till en sallad, och lärde mig att värma upp oljan och vinägern till dressingen! När den var kokhet hälldes den över kålen som då mjuknade lite lagom av den varma vätskan, fiffigt!
Alltså lärde jag mig ett litet knep redan första dagen!

Sedan hjälpte jag till att duka fram kvällens buffé och så var första arbetspasset över!

Två timmar per dag ska jag hjälpa till i köket, jag hade jättekramp i ryggen, men nu ikväll har det gått över…
Som hemläxa har jag fått en massa papirer som ska fyllas i på längden och tvären:
-vilka arbetsmoment har jag utfört
-hur gick det?
-var och när och hur har jag ont?
Ojoj, säger jag bara…

Nu tar jag en dag i taget och ser hur det går. Nästa vecka är det en stor läkarkonferens här, då blir det fullt upp i köket!
Jag föredrar faktiskt att ge mig in i hetluften direkt, för ska jag ut på arbetsmarknaden så är det ingen skyddad verkstad jag kommer till!
Då måste jag klara av att umgås med arbetskamrater, att jobba i ett team, och att ta i så mycket som behövs för att jobbet ska bli gjort!
Jag föreslog till yrkesvägledaren att jag gärna tog en vecka i köket o en vecka med kontorsjobb, men han köpte inte idén sådär direkt.

Om jag inte skulle orka med kökssysslorna så får jag kanske ändå byta nästa vecka, det är ju därför jag är på arbetsträning!

Ikväll efter middagen visade Ruth och Jern oss hur vi skulle töja våra muskler för att må bättre i kroppen.
Tänk er denna viga och graciösa 82-åring lägga sig raklång på ett av matborden och tänja och sträcka muskeln i ljumskarna! Jag har då aldrig sett på maken…känner mig som minst hundra bast!

Solen har värmt oss idag, när man väl kommit i lä, för det har blåst kraftiga vindar!
En vrå på balkongen blev min tillflyktsort där jag kunde sitta och läsa en stund .
Hoppas solen har tittat fram hos er också, och att era vårkänslor har vaknat!

0