Jag har läst..

Pärlan i lakritsremmen av Boj Kewenter

Olga är pensionär. Hon har till sist nått den ålder då man inte behöver bry sig om andra eller göra som de säger.
Hon har äntligen tid att tänka på sig själv; att göra det hon själv vill.
Hela sitt liv har hon tänkt kloka tankar. Men hon har inte haft möjlighet att tänka dem färdigt.
Nu kan hon unna sig lyxen att strunta i telefonen, glömma bort alla måsten och njuta av minnen och halvtänkta klokheter
Pensionärstiden är hennes, bara hennes.
Det är nu hon kan vara sig själv igen, för första gången sedan hon var barn.
Vilken underbar tid hon har framför sig!

Bibliotek i all ära, men denna bok tror jag att jag måste köpa ett alldeles eget exemplar av!
Jag behöver kunna gå tillbaka o läsa olika avsnitt ibland, jag har nästan tjutigt av skratt, jag har lett igenkännande, jag har tänkt att om jag någonsin kunde skriva så underfundigt och roligt och tänkvärt, så skulle jag börja på den boken redan idag!
Olga är mycket äldre än jag är, men det känns inte så! Jag kommer att bli en Olga-Paula!

Hör här:
“Vad ska hon nu med all denna tid hon vinner genom att inte laga mat som folk, inte duka som folk, inte klä sig med omsorg?
Bara ha den. Vara i den. Gå in i den som i en grotta, en vänlig ljus grotta, som andas lugnt och rofullt, som fångar upp alla ekon klart och rent.
Hon har gått igenom sitt livs kriser och höjdpunkter i rasande fart. Gått? Nej, störtat.
I decennier, ja, i över fyrtio år, har hon tränats i konsten att skjuta upp känslor, att dölja känslor, att vara oberörd.
Nu har hon gjort sitt. Hon har tuggat i sig hela lakritsremmen och kommit fram till pärlan!”

Eller:
“Medan den lockiga blibliotekarien stämplar och bläddrar i bokhögarna på den överbelamrade disken eller visar folk tillrätta mellan Hc, Lz och Ohj och tidningarna prasslar i läshörnan letar Olga sig fram, hylla efter hylla, inte olik ett tryffelsvin på jakt efter byte att stilla sin glupande hunger med.
Böckerna talar med klara röster om hemliga drömmar, om hänförelse och raseri och tapperhet och kärlek, om andras villkor och invärtes kamp mellan sitt onda och sitt goda så att hon hela tiden finner pusselbitar till sin egen värld”

“Det är en tant som vill prata med nån reparatör.
Vadå tant?! Hörs åldern på rösten nu också?
Tant som tant – är det inte märkligt att efter en viss födelsedag dras alla plötsligt över en kam och buntas ihop till en enda grå likvärdig massa av gamla, tanter och farbröder, ovasett om de är sextiofem, sjuttiofem, åttiofem eller nittiofem!
I alla andra åldrar har man sin individuella ålder – man är trettiotre eller fyrtiofyra eller femtiofem. Men efter sextiofem – sak samma!”

“Barn tror att all utveckling avstannar när man får grått hår. Men vägen bär inte alls utför i en enda lång dyster nerförsbacke. Man är hela tiden på väg vidare framåt, Travande mot nya utsikter, nya erfarenheter, nya smällar, nya val, nya problem att lösa, ny skönhet att insupa.”

Har du förstått nu? Att detta är en bok du ska läsa, antingen du är fyrtio eller sjuttio!
Och du har också förstått att boken är en full **** poängare! YES!
Och det bästa av allt – det har kommit en uppföljare “Nu är det nu som gäller”, ja, den har jag reserverat, självklart!

0

Tisdagstema

Tisdagstema – en utmaning för dig och din kamera varje tisdag!

tema himmel
Himmel o pannkaka!
Jag brukar inte fästa så stor vikt vid himlen när jag fotar, själva ljuset är viktigare

Men en vacker regnbåge på himlen kan man ju inte låta bli att plåta!
Denna är fotad vid Främby udde i Falun exakt för ett år sedan

Enligt Wikipedia
En regnbåge är ett optiskt, meteorologiskt fenomen som uppträder som ett (nästintill) fullständigt ljusspektrum i form av en båge på himlen då solen lyser på nedfallande regn. Regnbågen är ett mångfärgat spektrum. Utifrån räknat är färgerna rött, orange, gult, grönt, blått, indigo och violett.

Regnbågen uppträder då det finns regndroppar i luften och solen befinner sig lågt och bakom betraktaren. Klarast lyser regnbågen då halva himlen fortfarande är täckt med mörka moln som avger regn och betraktaren befinner sig under klar himmel.

0

Engla – en ängel

Knappt har jag hunnit åka från min egen lilla prinsessa innan den grymma verkligheten slår till
Lilla Engla är död, mördad
Visst hade jag mina aningar, som de flesta andra, att hon inte längre skulle hittas i livet
Men,
jag som andra hoppades, in i det sista,
hoppet är ju det sista som överger människan
Vaknar i morse med en knytnävsstor klump i magen
läser alla nättidningar, tittar på presskonferensen på teve
Känner att hatet gror sig starkare och starkare
vilket bestialiskt monster någon har närt vid sitt bröst
ovetande om hur framtiden ska gestalta sig
och nu rullas allt upp, verkligheten visar sig vara långt hemskare än den målas upp i alla psykologiska deckare
redan två mord erkända, ett våldtäktsförsök erkändes i nya förhör idag
hur mycket orkar vi ta emot och smälta?

man pratar om “grov mental störning”
hur kan en levande varelse bli så grym, så totalt utan spärrar?

Jag hoppas lilla Engla blir en skyddsängel som vakar över kvinnor och flickor
och ser till att inga fler psykopater kan härja
Önsketänkande, javisst
mina känslor pendlar mellan sorg och ilska, vanmakt och förstämning
tankarna biter sig kvar hos Englas familj, hos Pernillas familj och familjer till flera offer som säkert just nu funderar om den anhållne kanske också hade med just deras käras försvinnande att göra

Det blir inget mer blogginlägg idag,
mina känslor ska få vandra fritt
jag har rätt att vara upprörd och förbannad
Jag tror att även änglarna gråter
och jag sörjer..

0

Klart man hänger med….

Lördag morgon
Vaknar, tittar ut från sovrumsfönstret..

vem är förvånad?

Ett nyvaket par möter oss i Falun.

och en pigg nybliven 9-åring som förevisar sina födelsedagspresenter, grejer som en gammal mormor varken kan stava till eller uttala…det är inte lätt att hänga med, men jag gör mitt bästa!

Dessa kallas visst streetgliders, jag klarar alldeles utmärkt av att bryta benen på mig utan dylika livsfarliga tingester..

Detta är inte en skoter, det är en scooter…
En diabolo (!) ingick också i presenterna, men vad fick hon då av oss?
Jo, stålar, det kan jag både stava till och uttala!
Dristade mig att fråga vad prinsessan ville köpa för pengarna… “hoppskor!” blev svaret (???)
Haha, jag tror jag dör!!!

Momi hade middagen med sig…pannbiff med råstekt potatis, svampsås och pressgurka
Paulina tyckte mest om potatisen, Benjamin om såsen, Simon om gurkan och Saija o Jonas njöt av hela rätten, inte illa!

Dom fyrbenta blev utan pannbiff men ligger under bordet o hoppas på smulor…

Ja just det, fixade en ny tatuering också!
Nä nu skojade jag bara, detta är dotterns senaste alster…

Trötta jyckar i baksätet på hemvägen, det kan vara jobbigare att åka på visit än att springa i skogen en hel dag…

0