Wow vilket helgväder!

Jess, vi hann komma ut i går eftermiddag efter skidsändningarna och inta en liten matsäck vid sjön!
Pucko, finskt rågbröd och skinktärningar till jyckarna!

Men vänta nu, jag måste ju börja från början!

Med en liten ryggsäck traskar Hasse på skoterspåren i skogen

All snö på träden har gjort att de yngre björkarna niger så djupt att man ibland får huka sig på vägen

Himlen är kornblå och när en vindpust kommer förbi får man en dusch av pudersnö från träden

Liten Blinka har nästan helt försvunnit i snömassorna

Stön och stånk, det blir svettigt att ta sig upp på vägen igen!

Strax framme…

Men hallå, här kan vi ju inte fika!

Vi får helt enkelt ge oss ut på isen

Här har någon lycklig dragit fram på skidor

och här vid strandkanten och de uppdragna ekorna finner vi vår rastplats!

Nästa gång kanske engångsgrillen följer med, ännu är temperaturen i kallaste laget för att stanna upp någon längre stund, men solen värmer mer och mer för varje dag som går.
Ja, om den visar sig förstås, idag har vi mulet och lite lätta flingor singlar i luften, knappt så det märks att det lägger sig.

Idag ska jag göra en riktigt lång bloggrunda och hälsa på er, kroppen är mör efter gårdagen och det känns lämpligt att göra dagens promenad sittande.
Jag har ju försummat er kära bloggvänner hela helgen, men ibland räcker tiden inte till!
Nu är alpina VM avslutat, inte blev det någon svensk succé, nä långt därifrån, men visst fanns det några ljusglimtar. Finlands två brons är jag väldigt nöjd med när truppen är så liten.
Knappt man hinner pusta ut innan skid-VM startar på torsdag parallellt med att skidskytte-VM fortsätter…
Vilken glädje när Jonsson tog guld igår, trodde maken skulle banka sönder soffan under sista skyttet!
Men vad har hänt med de svenska herrar som inte ens tänker delta i morgondagens tävling ?
Dom känner sig “slitna”, hallå, detta ska vara årets höjdpunkt, det tillfälle man tränar inför hela långa säsongen! Hur kan man då vara sliten??
Nä, nu är jag besviken…

0

Jag har läst…

Livslinjer av Nancy Huston

Livslinjer är en sinnrik roman som blottlägger de ögonblick då tiden bryts och livet ändras för alltid.
Genom fyra sexåriingars blick berättas historien om en släkt där varje generation formats av den föregående. En efter en lägger de sina bitar till familjens pussel. Det är mer som går i arv än de födelsemärken de bär.
Sol är ett mycket speciellt barn. Begåvad, men med storhetsvansinne och en oroande fascination för Internets utbud av morbida bilder. Från hans tillvaro i 2000-talets San Francisco rör sig berättelsen bakåt i tiden, via faderns omvälvande flytt från New York till Israel, och farmors kärlekslösa tillvqaro i Toronto, till gammelfarmors uppväxt i andra världskrigets Munchen, där inget är vad det verkar vara. Nuet jagas ständigt av det förflutna, tills bitarna faller på plats och familjens mörka hemlighet nystats upp.

Det här var för mig en riktigt knepig historia!
När boken börjar irriterar jag mig på att berättaren Sol som ska framstå som 6 år gammal uttrycker sig mer världsvant än en vuxen. När jag sedan så småningom kommer till slutet av boken så har jag glömt vad som hände i början!
Jag är säker på att det finns något här som jag missat! Visst förstår jag ett visst samband mellan äldsta och yngsta generationen, men jag tycker att jag har väldigt svårt att få historien att riktigt flyta, och jag får jämnt och ständigt påminna mig om vem som är vem eftersom alla generationer finns med i historien från början.
Boken kan vara värd ett mycket bättre öde, men sanningsenligt så får den bara en ** av mig.

Consequences av Penelope Lively

London 1935
A chance meeting on a park bench on the eve of World War II sets in motion a love affair that reverberates through three generations.
Matt and Lorna are deeply, defiantly, in love; they marry, and Lorna is pregnant when Matt is called for duty. But hte war means Matt´s death in action, it cuts short his artist´s career and changes the course of Lorna´s life. The war means that Lorna will marry again, and that Molly, their daughter, will grow up in a blasted landscape of bomb-sites and boarded windows, of households reconfigured by loss.
But a chance look at a forgotten newpaper on the London tube leads Molly into her first job – and into the life of James Portland, a wealthy man she cannot love; and the postwar period gives way to a new era.
Thirty years later, Ruth, Molly´s own daughter leaves her marriage for a journey that takes her back to 1941, to a new resolution of her own history and that of her family.

En känslovarm, välskriven berättelse om tre generationer kvinnor i krigets skugga. Inget storverk, men man tar lätt till sig huvudpersonerna, följer deras vardagsliv, deras mödor, deras tankar. Vill du läsa en välskriven bok på engelska så är denna ett bra typexempel på engelsk litteratur.
Mitt betyg ***

Slutna rum av Jennifer Egan

Ray sitter i fängelse dömd för mord. Nu har han anmält sig till fängelsets skrivarkurs. Efter en trevande start märker gruppens kvinnliga lärare Holly att Ray får kontakt med sina inre världar genom sitt skrivande. Men den berättelse Ray skriver väcker frågor hos de andra fångarna och stämningen i skrivarkursen blir alltmer spänd. Dessutom överrumplas Holly av sina starka känslor för Ray.
I den historia Ray skriver får vi följa New York-bon Danny som reser till sin kusin Howards medeltida, förfallna slott i Österuropas bergstrakter., Howard har gjort sig en förmögenhet på börsen och bestämt sig för att förvandla slottet till ett slags retreat – en plats där all elektrisk utrustning är förbjuden och där människor ska erbjudas en chans att återuppväcka förmågan att lyssna inåt och locka fram fantasin. Danny är på flykt från sitt hektiska storstadsliv och finner slottets avskildhet och tystnad skrämmande.
Blotta tanken på att leva utan mobiltelefon gör honom skräckslagen, och till råga på allt spökar en mörk ouppklarad händelse från barndom hos de båda kusinerna Howard och Danny.
Vilka hemligheter ligger förborgade i slottet? Är Ray i själva verket samma person som Danny? Vem är den unga kvinnan Danny skymtar i slottets torn? Och vem är egentligen Holly?

En ganska annorlunda berättelse, mellan vakenhet och sömn. Mellan fantasi och verklighet. Lagom intressant för att man ska vilja läsa vidare.
Mitt betyg **

Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates

I slutet av 30-talet anländer den tyskjudiska familjen Schwart till USA, på flykt undan nazisterna. I New Yorks hamn, innan de ska gå iland, föds en dotter, en äkta amerikansk medborgare som varken behöver visum eller pass.
Det enda arbete som fade4rn, tidigare matematiklärare, erbjuds är som dödgrävare och kyrkogårdsvaktmästare. Den bräckliga familjen förföljs och hånas i staden där de slår sig ner och allt slutar i en våldsam tragedi.
Trettonåriga Rebecca, dödgrävarens dotter, lämnar hemmet, får så småningom arbete som hotellstäderska och hamnar snart i ett äktenskap med en brutal, misshandlande man.
Tillsamman med sin lille son flyr hon, byter identitet och tar sig sedan fram genom efterkrigstidens Amerika, hela tiden med den musikaliskt begåvade sonens bästa för ögonen.

Jag har läst flertalet böcker av Joyce Carol Oates. I mitt tycke är hennes alster väldigt varierande och skiftande, även kvalitetsmässigt. En del böcker har jag inte gillat alls, en del är medelmåttiga och sen finns en och annan riktig pärla, t.ex romanen “Det var vi som var Mulvaneys”. Hennes namn spekuleras om inför valet av Nobels litteraturpristagare.
Den här boken är en av de bättre jag läst. Den är inte upplyftande direkt, huvudpersonen och hennes familj har det inte lätt i det nya landet, och föräldrarna lyckas aldrig anpassa sig i det nya landet. Bröderna flyr tidigt hemmet där fadern är brutal.
Självklart är den unga Rebecca mycket präglad av sin uppväxt, och framför allt så har hon ingen att anförtro sig åt, vilket gör att hon inte har ett lätt liv som vuxen heller. En mycket bra tidsskildring omger själva historien, och jag tycker absolut att du ska läsa denna om du gillar hennes böcker! En tungviktare på mer än 600 sidor men det är ändå svårt att lägga boken ifrån sig, även de avsnitt som är ganska plågsamma att läsa
Mitt betyg blir ***

0

En vänskapens dag

Tack för alla goa snälla rara kommentarer till mitt förra inlägg om Piano. Det är så skönt att få medkänsla när man sörjer en förlorad vän.

Det är Alla Hjärtans Dag idag

Tack söta Britten för hälsningen!

Jag gillar lika lite den kommersiella Valentindagen som farsdag eller morsdag. När den speciella dagen innebär krav från omgivningen att komma ihåg, att uppvakta, att köpa något, bjuda ut någon eller på annat sätt, oftast ekonomiskt, minnas en speciell person.
Desto mer gillar jag Vänskapens dag, som jag väljer att kalla den, om man bara ser till syftet, att hylla vänskap och kärlek mellan människor!
Det ska inte behöva kosta pengar, det ska kännas ärligt och uppriktigt, och jag vill dela den känslan idag med alla mina kompisar här på nätet!
Ni betyder jättemycket för mig.
Tack för att ni finns och förgyller min tillvaro!

Solen strålar så det svider i vinterförmörkade ögon, även genom frostiga fönsterrutor!

Går runt i lägenheten och knäpper bilder från alla väderstreck!

Det är lika förtrollande vackert från alla håll! Och kallt, minus 17!

Synd och skam till sägandes hinner jag ju inte ut!!!

Inte ens fastän jag ställt klockan på väckning 08.00 på lördagmorgon!

Ja ni som känner mig vet ju varför, vintersport från morgon till sen eftermiddag…
Ett spännande andra åk i damernas slalom väntar, liksom längdskidåkning. Inga medaljer i skidskytteVM-s första damtävling, men det finns många fler tävlingar att se fram emot

Nu hoppas jag att ni alla får en underbar helg med mycket sol och mys!

0

Sorg i pörtet

Detta blogginslägg har fått värka fram..
Piano finns inte mer!
Vår älskade kisse blev överkörd igår, strax utanför vårt hus.

Grannen på andra sidan vägen hittade henne vid vägkanten och lade henne fint i en skokartong. Hon hade fått en smäll i huvudet så döden kom snabbt.

Det kom så plötsligt!
Igår förmiddag tänkte jag fota henne och Blinka som låg rumpa mot rumpa i soffan bakom datorn. Dom var så himla söta tillsammans

Istället valde Piano senare på dagen att gå ut, och nu finns hon inte mer!

Här ligger Piano på min mage medan Blinka försynt undrar om inte det egentligen är hennes plats!

Piano var en mycket stark kattpersonlighet. Här har hon bestämt sig för att sova ovanpå mina torkade svampar…

Hon var inte kelen så ofta, så när hon väl ville bli kliad var det en ynnest att få vara henne till lags!

I juni 2006 när hon var ett år gammal fick hon en kull med kattungar. Hon valde då att föda dem i vår soffa med mig som assistent.
Hon var världens bästa mamma, lärde sina ungar att fånga möss, fåglar, sorkar, tog med sig levande möss in i huset för att ungarna skulle få lära sig att jaga…

Självklart var hon med på frukostbordet varje morgon! Ost var en delikatess, liksom leverpastej!

Frukosten sköljde hon sen ner med vatten direkt ur (urk) toastolen

Hon skämdes inte ett dugg för att stjäla, här är det kräftkalas!

Trots sin ringa ålder, hon skulle fyllt fyra i sommar, så tog hon mycket plats. Nu har hennes mamma och lekkamrat Lyran blivit ensam.

Det känns tungt, men vi har ju alltid varit medveten om riskerna med utekatter.
Hon levde dock ett fantastiskt kattliv så länge det varade och hon slapp lida.
Så försöker jag trösta mig själv.

Och så hoppas jag hon funnit sin gamla kompis Larissa däruppe i djurens himmel!

0