Nattlig pärs i pörtet

Idag har jag gått och vallat en morfin-hög make!
Han fick ju för ett par veckor sedan ett ryggskott som hette duga, och har varit hos min chiropraktiker två gånger för att få hjälp.
Enligt chiropraktikern var det riktigt illa ställt med Hasses rygg, han hade inte råkat på någon med så allvarliga problem på länge…
Nåväl, ryggen blev lite bättre efter behandlingarna och han har en ny tid hos honom nästa vecka.
Igår skulle Hasse åka ner till Örebro på kundbesök.
Han kom bara en mil…..
Han fick tväront i benet! Ryggsmärtan strålade alltså vidare ner i låret och knäet och han hade fruktansvärda smärtor!
Under eftermiddagen låg han i sängen och knaprade Citodon och Alvedon som inte hjälpte ett dugg, och på kvällen var det riktigt illa.
Han skakade som i frossa och började kräkas av smärta.
Klockan tolv på natten kom en sjuktransport och hämtade honom till lasarettet i stan.
Jag stannade hemma för att undvika att två skällande oroliga hundar skulle väcka grannarna.
Klockan halv fyra var maken åter hemma, den värsta smärtan hade gått över.
Läkaren hade konstaterat att hela ryggslutet, höften och benet var inflammerat och han skulle minsann få en dunderkur som tog bort rubbet!
Men si så enkelt var det inte, första sprutan hjälpte inte, andra sprutan hjälpte inte, vid tredje var läkaren tvungen att konsultera en äldre kollega.
Efter tredje sprutan hade dom använt hela arsenalen och kunde inte ge honom mera morfin!

Det var en något vinglig gubbe i morse, hihi
Jodå, han skulle gå ut med hundarna på morgonkiss, fast benen höll på att vika sig i trappen!
Men tack och lov har smärtan inte kommit tillbaka under dagen, så jag hoppas verkligen att det går åt rätt håll nu.
Några arbetsutflykter till Örebro blir det dock inte denna vecka, nu måste ryggen skonas!
Gissa om jag känner mig lagom skyldig som en gång om året hittar “det optimala boendet” och framkallar en flyttning….
Att det sen dök upp en säng på Blocket som var ett riktigt fynd gjorde säkert inte saken bättre.
Nä nu får jag ta bättre hand om min älskling så han håller många år till!

Några bilder från vår sjöpromenad kommer här

Mitt favoritmotiv, ekor, så klart!

Dom motiven tar aldrig slut, till och med på vintern kan man fota ekor på torra land..

Efter gårdagens regn har vi haft en riktigt skön sommardag idag, även om det nu på kvällen åter mulnat på.

Nä nu ska gubben få en kram!
Ta hand om er!

0

Jag har läst..

Se himlen genom taket av Dan Korn

Denna bok vill dokumentera människor som lever på ett sätt som de flesta människor knappast tror är möjligt. Personer som lever så blir ofta betraktade som “original”.
I den här boken får de komma till tals.
Med ord och fina foton skildras människor vars boningar lämnar utrymme för himlen att synas genom taket.

Jag har sedan tidigare ett genuint intresse av människor som väljer sin egen väg. De som inte strävar efter pengar och makt, de som struntar i materiella värden, de som högaktar och följer gamla traditioner.
Jag har läst flera böcker i ämnet, nu hittade jag en ny bekantskap i Dan Korn.
Han har skrivit flertalet böcker varav denna är den första jag fått förmånen att läsa.
Hjalmar Andersson är en av dem som beskrivs i boken. Han berättar lite om sitt hushåll.
-Han köper hem bröd i långa banor att mata fåglarna med. Själv äter han mycket potäter, som han också odlar själv. Från affären köper han hem tuber med räkosts. Egna potäter gnidna mot en klick med räkost är utmärkt middasmat för Hjalmar. Det blir både gott och lättlagat.
Här har vi den märkliga historien om Helena i Sarajevo. Kvinnan som studerat på Sorbonnes universitet, som talar franska, engelska, italienska och spanska.
Hon köpte sig en gård, köttdjur, grisar, höns och kalkoner.
Sedan gick det åt pipsvängen. Hon blev ovän med både myndigheter och grannar.
Nu återstår bara en murken hög med timmerstockar och plank av huset. Där bland ruinerna bor Helena
snart 80 år.
Hon har döpt om gården till Sarajevo då hon menar att hon här fått utkämpa sitt privata krig.
“Folk ojar sig över min ensamhet, men jag säfer att jag är aldrig så ensam som när jag är tillsammans med dumma, okunniga och elaka människor, för jag har inget gemensamt med dom.
-Jag har aldrig fått några bidrag här, men jag fick besked på att om jag ville plantera igen alltihopa med granplantor kunde jag få bidrag. “Då kallar jag er skitstövlar” sa jag. “Och jag vill inte bli någon skitstövlett”.
Boken har några år på nacken, så de människor som beskrivs här lever inte längre.
Men deras historia lever vidare.
Just idag läste jag i lokaltidningen om en dansk kvinna som med två åsnor och ett tält åkt från Danmark och upp längs Sverige. Hon har nu landat i Vansbro och funderar på att stanna ett tag.
Hon har fem vuxna utflugna barn och ville göra något annorlunda.
Så spännande, säger jag som tycker vi gott kan strunta i konventionerna och göra något galet, oväntat och kul istället någon gång i livet!
Boken, ja den får förstås **** full pott, och nu ska jag låna nästa bok!

0

Fikasällskap i augusti?

Nu var det verkligen länge sedan vi tog ut “Pärlan” (husvagnen) på en tur!
Inte blev det av denna helg heller, vädret var inte att skryta med, maken hade ont i ryggen och vi hade pyssel hemma så det räckte.

I fredags fick maken hjälp av vår nya granne att hämta hem vårt senaste Blocket-fynd, sängram, två sängbord och hylla.
Bra blev det tycker jag, billigt var det, 250,- för rubbet (!) och nu slipper vi få fettfläckar på tapeten!
Men vad ska jag ha på hyllan??? Ideér någon?

Loppan fick en ny kompis att gosa med när sängen var inburen!

Igår trotsade vi de mörkgrå molnen och gjorde en skogsutflykt.
Jag hoppades förstås hitta en massa kantarellbebisar efter det myckna regnandet, men tji fick jag…

Men som du ser så fick jag min belöning ändå!
När vi i ösregn var på väg tillbaka till bilen fick jag syn på läckerheterna vid vägkanten!
Vad gjorde det då att regnet strilade nerför nacken, att ändan blev dyngsur när jag stod med den i vädret en kvart, en halv liter smultron är inte att förakta!

Någon som vill ta en fika med mig kring Djurgården i Stockholm tisdagen den 4 augusti???
Skulle vara skoj att träffa någon bloggkompis som bor i huvudstaden!

Saken är att jag ska åka på en Helsingfors-kryssning med barn och barnbarn. Maken får inte följa med, han är städslad som hundvakt, hihi
Vi kommer åter till Stockholm på tisdag o si då har barnen bestämt sig för att gå på Grönan och ta en kvällsbuss (jag kallar den nattbuss) hem!
Det blir en lång dag och kväll på Grönan för mig som inte längre känner dragning till snurrande attraktioner, så det vore kul att sitta o surra en stund över en fika!

0

Jag har läst..

Sa du gula höns? samtal om livet från A till Ö av Agneta Lagercrantz och Lill Lindfors

Nej, det här är inte en biografi över Lill Lindfors artistliv. Det är snarare ett stycke kvalificerat tjejsnack, ett långt samtal mellan journalisten Agneta Lagercrantz och artisten Lill Lindfors.
Om familjen. Om att anpassa sig och att bara vara. Om kroppsspråk, att älska sig själv, kärlek och drömmar, liv och död
Med både allvar och humor berättar Lill och Agneta för varandra om vad som format dem genom barndom, framgångar, personliga prövningar och parförhållanden.
Agneta har sedan redigerat allt prat och skrivit om det så att läsarna kan bjudas in att vara med.
“Jag har blivit oerhört berikad och tycker att Lill är en av de klokaste människor jag träffat”, säger Agneta. Och reflektionerna kring allt det vi pratat om slutar egentligen aldrig, konstaterar Lill. “De fortsätter och fortsätter och fortsätter”.

Jag kastade mig glatt i kast med den här boken, för även jag anser att Lill Lindfors är en av våra duktigaste artister och dessutom upplever jag henne som en sympatisk och klok kvinna.
Boken är indelad i kortare avsnitt såsom: Anpassning, Duktig flicka, Humor, Livet och döden osv.
Men jag måste erkänna att jag hade lite svårt att ta till mig alla vackra orden.
Kanske är det formatet som inte passar för mig, jag läser inte ofta “kropp-och själ-böcker”, jag tappar helt enkelt koncentrationen.
Det gjorde jag även under dessa “samtal” och ibland kom jag inte ihåg om det var Agnet eller Lill som berättade…
Jag hade helt klart föredragit t.ex ett teveprogram, typ soff-program där Agneta och Lill får diskutera livsfrågor. Jag tror det hade gett mig mera. Bägge kvinnorna har kommit långt i sin personliga utveckling, men de har också haft möjlighet och råd att gå kurser och seminarier, resa till kloster och gå på pilgrimsvandringar, prata med kurator osv. Alla kvinnor har inte den möjligheten.
Två kloka kvinnors bok får ** lika många stjärnor, men jag kan tänka mig att många tycker boken är underbar, så läs den själv och bilda dig en egen uppfattning!

0