Så var det åter dags…

Dags att ta farväl

Vår högt älskade Lyran har gått över Regnbågsbron

Hon finns nu däruppe hos sin dotter Piano som dog den 13 februari i år då hon blev påkörd av en bil

och sin gamla kompis Larissa som hon också delade sovplats med

Våra omsorger räckte inte till, jag kommer för evigt att fortsätta undra om jag hade kunnat göra något mer för henne.
Vi märkte redan i våras att hon inte åt som vanligt men skyllde det på att hon säkert fick ett och annat byte utomhus.
Vi bytte foder i början av sommaren till ett kraftigare då vi märkte att hon började bli smal.
Vi åkte till veterinären för en vecka sedan med en utmärglad katt som vägrade äta, dricka och slicka sig ren.
Vi tvångsmatade henne med vatten och välling.
Men igår morse var hon så försvagad att hon inte längre kunde stå på benen, och vi förstod att nu var den ojämna kampen definitivt över och vi hade förlorat.

Vi förlorade en knävärmare av sällan skådat slag

Vi kommer aldrig mer att få vakna av små söta trampdynor på magen och högljutt spinnande vid örat

Den mest personliga och kärvänliga kisse vi mött finns inte längre, och mitt hjärta blöder.
Pörtet känns oerhört tomt nu när bägge våra små katter har lämnat oss.

Även våra hundar saknar sitt promenadsällskap, hon var ju en i flocken som ville vara med vad vi än gjorde.

Jag vet att hon fick ett gott liv tillsammans med oss även om det livet blev alltför kort, hon var endast fem år gammal.

Med detta sorgliga budskap önskar jag alla en trevlig helg, ta vara på dig, på dina nära och kära oavsett om dom är två- eller fyrbenta

0

Iakttagelser i nya pörtet

I morse vid fikabordet:
Maken läser om vädret: “Värmeböljan från Ryssland verkar vara utbytt mot iskallt väder från Polen”
Kan vi inte införa importrestriktioner på vädret??

Den här kompisen kommer att förorsaka vår död eller en brand eller något annat otyg!
Som bekant så flyttar vi ofta, och har därmed även haft en antal olika sorters spisar och spisplattor.
En sak gemensamt har dock alla haft, knappen längst till höger tänder plattan längst ner till höger
Så icke här!
Gissa hur det går när jag ska koka ägg på mornarna…
Dessutom, helt inkonsekvent så vrider man reglaget till stora plattan åt vänster istället för höger, annars sätter man igång den på ettan, värmen går alltså “åt fel håll”.
Detta är en helt ny spis, är det jag som blivit knäpp, har ni en spis med reglage som denna?

På toaletten har vi ett smärre problem…man måste vara halv akrobat för att nå toapappersrullen när man sitter på toan! Hållaren sitter på väggen på vänster sida om stolen, men en bit bakom, så armarna räcker inte till! Först skrattade Hasse åt mig men sen upptäckte han att det gällde även honom med långa armar…

Loppan vill flytta in hos grannen på nedervåningen!
Trots att vi nu bott här i veckor så stannar hon utanför hans dörr varje gång vi ska gå in….och ser lika förhoppningsfull ut varje gång inför möjligheten att slippa klättra uppför ännu en trappa…

Det var några funderingar från nya pörtet, det har åskat här större delen av dagen och datorn har stått avstängd.
Okej då, jag visar väl ett par bilder till om ni inte diggade spisbilden:

Vi är på väg upp till Grotfallets skidstadion och väljer att gå stigen i skogen

“Kommer ni inte snart då?” undrar Blinka, men det går ju brant uppför..

Så här ser det ut på en skidstadion under lågsäsong!

Nej tack vi tar inte draghundsspåret!

0,8 km, det blir väl alldeles lagom!

0

Jag har läst…

Min mormors historia

Tolv av Sveriges mest lästa och älskade kvinnliga författare skriver personligt om sin mormor.
Det handlar om passion och förbjuden kärlek, om tillhörighet och utanförskap, om ordens makt och ordlöshetens förbannelse, om längtan och sorg.
Men också om livskraft, styrka och kreativitet.
Berättelserna ger en levande bild av vår moderna historia och åskådliggör det som mer än något annat har påverkat oss: kvinnornas frigörelse.
Boken är också en hyllning till alla mormödrar – både till dem som följde den utstakade vägen och till dem som gick sin egen väg.

Den äldsta av bokens författare är född 1932 och den yngsta 1974 och därmed skildras kvinnors livsvillkor under de senaste hundratrettio åren.
Det här är klart intressant läsning. En perfekt bok för hängmattan.
Räkna med att du blir nostalgisk och tänker tillbaka på din egen släkt, till din mor, mormor och andra kvinnliga släktingar.
Precis som många i boken ångrar jag själv att jag inte tog reda på mer om min släkt medan tid var. Det är många luckor som aldrig blir fyllda och som jag inte kan vidarebefordra till min egen dotter.
Mitt betyg ***

Älskade krig av Johanne Hildebrandt

Sara, välkänd programledare på tv, får sparken när hennes skandalösa kärleksaffär med en minister avslöjas. Vännerna och de forna kollegorna vänder henne ryggen och hennes värld rasar samman. Utblottad och hämndlysten tvingas hon resa till Irak för att återupprätta sitt rykte och söka upp en man som hon hatar. Ett uppdrag som visar sig få större konsekvenser än hon någonsin kunnat ana…
Magnus, son till en framgångsrik företagsledare, har brutit kontakten med sin familj och befinner sig vid frontlinjen i Irak som soldat i amerikanska armén. Desillusionerad och utmattad efter månader av strider tvingas han konfrontera det han fruktar mest – sitt förflutna.
Jasmin har tvingats ta ett livsfarligt jobb för att försörja sin familj i Bagdad. När hon avslöjas ställs hon inför ett fruktansvärt val – att rädda sin familj eller förråda sina vänner.

Så långt låter väl detta som en bra intrig och en intressant läsning. Men, jag tycker nog berättelsen var väldigt tunn. Trots att författaren själv jobbat som krigskorrespondent så blev jag inte särskilt tagen av hennes krigsskildring. Hela berättelsen är för mig som en saga för vuxna, en kamp mellan det goda och det onda, den naiva hjältinnan som växer upp under sin tid i Irak, börjar lyssna till sitt hjärta och begå goda handlingar.
Lite väl förutseende och tillrättalagt enligt min mening.
Boken får av mig **

Darling Jim av Christian Mörk

En dag kör en ung man vid namn Jim in i den lilla irländska landsortsstaden Castletownbere på en knallröd motorcykel, och livet blir sig aldrig mera likt för de tre föräldralösa systrarna Fiona, Roisin och Aiofe eller deras moster Moira.
Jim är “seanchai”, sagoberättare, och trollbinder inte bara systrarna och deras moster utan hela staden med sina sagor, särskilt den om prinsen som förvandlas till varg och inte kan bestämma sig för om han ska älska eller döda den kvinna som försöker rädda honom.
Men samtidigt som systrarna oemotståndligt dras till den skicklige sagoberättaren, börjar de ana att det finns mer som förenar honom med prinsen som blev varg än vad åhörarna förstår.

En modern saga med inslag av magi. Så kan man sammanfatta genren och den fick mig att med entusiasm börja läsa.
I början var den både rolig och spännande, men ju längre jag läste, desto mindre entusiastisk blev jag….
Enligt uppgift är boken rosad både av läsare och kritiker och såld till 15 länder, men jag tycker storyn gör några krumsprång för mycket, det lätta komiska språket som författaren använder känns ibland störande, och slutklämmen är ganska förutsägbar.
Med andra ord så blev inte läsupplevelsen så eggande som jag först trodde, och därmed får den ** i betyg av mig.

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg

En vidrigt het sommar i sekelskiftets Stockholm vandrar doktor Tyko Gabriel Glas som en osalig ande längs de dammiga, semestertomma gatorna. Sömnlös, ensam och outsägligt utled på sitt meningslösa liv.
Mig gick livet förbi, klagar Glas invärtes medan vännerna sitter utanför Grand och ler åt hans hopplösa ungkarlstillvaro.
Till hans läkarmottagning kommer en dag den motbjudande pastor Gregorius vackra fru Helga, som ber doktorn om hjälp undan mannens pockande krav på äktenskapligt samliv.
Hela sitt liv har doktor Glas väntat på detta. Hela sitt liv har han väntat på att få handla. Nu ser han sin möjlighet. Han ska befria världen från pastorn och ge den vackra Helga livet åter.
Doktor Glas har svurit att rädda liv. Men allt han nu drömmer om är att döda. Och hettan i Stockholm bara tilltar. Det moraliska dilemma som upprörde originalupplagans läsare år 1905 är fortfarande lika aktuellt. När får man döda en annan människa?

Jag erkänner utan omsvep att jag är urkass på att läsa svenska klassiker! Jag har någon gång gett mig på Selma Lagerlöf men fastnade i det gamla språkbruket och tog mig inte igenom…
I skolan läste jag Runeberg och Väinö Linna, några svenska författare minns jag mig inte ha läst då heller.
Anledningen till att jag ville läsa Doktor Glas är att jag tänkt mig läsa Bengt Ohlssons bok Gregorius.
Och noggrann som jag är så vill jag ha mer kött på benen innan jag ger mig i kast med Gregorius.
Som berättelse betraktad tycker jag att den här boken är enkel att läsa, ganska deprimerande och den väcker förstås frågeställningen om vilka som är värda att leva. Ändå hoppas jag att Ohlssons bok fängslar mig mer
Mitt betyg **

0

Häng med finnkäringen till Rikkenstorp!

I lördags blev det äntligen Paula-väder! Lite sol, lite moln, någon regnskur och ca 20 grader…mer av den varan tack!
Vi skulle ju fixa här hemma, men under förevändningen att hundarna måste rastas och jag vill hitta en badplats så satte vi oss i bilen…

Vid vår jättefina badstrand Kyrkviksbadet får inte hundar vistas :thumbsdown: så därför vill jag hitta något annat ställe där både jag och hundarna kan gå i och svalka oss.
Vi fortsatte vägen längs norra Hörken och beslöt oss för att göra en avstickare till Finngården Rikkenstorp.

Där nere vid sjön ligger den gamla finngården som härstammar från 1620 då släkten Rikkinen bosatte sig här.

Vi parkerar här uppe och kikar på anslagstavlan. Hela området är fullt av “finnstigar” bl.a till Dan Anderssons mammas hem uppe i skogen.

För att nå de stigarna måste man passera dessa sötnosar i hagen och vi vill inte störa så vi väljer en annan väg…

Nu får vi istället gå genom tomma hagar bland alla ljuvliga ängsblommor

Vi kommer in i skogen och möts av dessa figurer!

Finsk bildmagi kallas dessa, på finska heter det “mieskuvia” dvs.mansbilder, inga snygga män direkt..

Svenskarna ansåg ju att svedjefinnarna var trollkunniga, och nog ligger det säkert något magiskt över dessa figurers tillkomst

Åter tillbaka ur skogen tittar jag längtansfullt på gården. Sedan 1972 drivs den av paret Holmdahl med barn som försökt återskapa bosättningen och ägorna till hur det var i gamla tider. Vilket jobb!

Vad vore en finngård utan ett pörte?
Många har genom åren frågat om namnet på min blogg Paulas pörte, här är förklaringen! Pörte är en gammal rökstuga, en gammal finnboning helt enkelt. In kom vi tyvärr inte men där står en stor stenugn med ett jättelikt stenmagasin som magasinerar värmen. Röken samlas sedan under innertaket ovanför huvudhöjd och regleras med en invändig lucka. I dessa stugor satt från början inga fönster, bara gluggar, men just det här pörtet har bäggedera.

Vi tar en rast och Loppan hittar en ny delikatess, fårbajs, mums!

Här hör jag historiens vingar, här ligger ett lugn som bomull över ägorna, här mår man bra! Om jag väljer att tro på reinkarnation så är jag övertygad om att jag en gång tjänat piga på en gammal finngård!

Jag vill inte åka härifrån!
Vill du veta mer om gamla finngårdar eller Rikkenstorp så finns en hemsida här och här kan du se gamla foton från gården.

Men, vi skulle ju hitta en badplats!
Vi åkte runt hela sjön men hittade inget!

Jo förresten, en liten sandremsa hittade vi

men denna strand låg alldeles för långt hemifrån och Loppan går absolut inte i vattnet när det går vågor! Fy va otäckt tycker hon.

På kvällen var vi faktiskt ganska flitiga och vi hade fått ett välbehövligt avbrott i det evighetslånga flyttstöket…

0