Gott slut!

Då har julen varit och farit..lika bra det då jag inte diggar julen så värst mycket.
Jag serverade lite nya recept på julbordet då dottern med familj var här, wasabisill, tomatsill och apelsingravad lax med gravlaxsås.
Testa gärna wasabisillen som är busenkel och busgod!
Blanda en sås av 2 dl creme fraiche, 2 msk majonnäs, 2 msk wasabipasta, 1dl gräslök, 1tsk socker och 1krm salt
Blanda ner en burk 5-minuterssill.
Även gravlaxsåsen fick en asiatisk twist genom att jag till 2dl köpt gravlaxsås tillsatte 2 msk japansk soya och 2 msk bryggkaffe!

Året sjunger på sista versen och jag hoppas att vi för en gångs skull slipper raketer och smällare så Loppan slipper skaka som ett asplöv och hyperventilera..även om vi bott “på skogen” många år så har alltid raketer förekommit men nu säger grannen att dom inte brukar ha fyrverkeri här i byn.

Min dator är paj, den vill inte vara med, och det känns inte kul !
Jag skickade med hårddisken med ungarna till Falun på juldagen för att omformateras och nu startar inte internet!
Därför plitar jag ner dessa rader på vår nya laptop som inhandlades på mellandagsrean.
Den är i första hand till för Hasse som inte haft någon dator sedan den gamla laptopen lade av.
Tänk, vi har redan finansierat det inköpet genom att inte röka på en dryg månad!
Men, annars känns rökstoppet jobbigare nu än när vi startade! Vi är rörande överens om att tankarna på cigg och rökning ockuperar våra hjärnor mycket mera frekvent nu, varför begriper jag inte!
Är det så att våra tröga hjärnor först nu har insett vad “aldrig mer en cigarett” betyder?
Nu när till och med ICA-Stig ska sluta, hihi, då är vi i fint sällskap.
Nå, vi fortsätter kämpa på trots att jag nu två gånger haft en brinnande cigarett i handen…på natten…i min dröm…
Även i drömmen var jag helt förskräckt och hade ingen aning om hur cigaretten hamnat hos mig!!

Så länge jag inte har min egen dator till förfogande blir det inga bilder i min blogg, trist men sant, de ligger alla i hårddisken.

Utan att klaga mera på tillvaron vill jag nu önska ett GOTT SLUT OCH ETT ÄNNU BÄTTRE NYTT ÅR!

En fröjdefull jul till er alla!

Idag firar vi julafton bara gubben jag och djuren.
Vi började dagen med den obligatoriska julgröten, och maken fick årets mjölktilldelning. Det är endast till risgrynsgröten maken dricker den vita drycken nämligen…
Vi tänker inte ställa fram julbord idag, vi ska laga en gräddig Jansson och ta en skinkmacka istället.
Imorgon kommer dottern med familj och då blir det all annan julmat, skinkan får sällskap av kålrotslåda, och det blir sillar i långa banor. Jag har lagt in wasabisill med ingefära, tomatsill och vitlöksströmming och apelsingravat lax. Om dessa inte faller barnen i smaken finns Abbas sortiment att ta till, hihi
Grisfötterna har jag redan ätit av i ensamhet i veckan, den är bannlyst på julbordet (varför månne?)

Människan är en anpassningsbar varelse, efter några dygns 30-gradiga bistra kyla upplever man nu 16 grader som behagligt promenadväder!

Jag vill tacka alla för fina julhälsningar jag fått och Torsten har den äran att i år förmedla vår julhälsning!

En rökfri månad!

Nu har jag skrivit en rubrik jag aldrig i min vildaste fantasi trott skulle vara möjlig!
En hel månad har jag klarat utan nikotin i någon form, duktiga mig, slår mig för bröstet!
Fast, jag anser mig fortfarande vara en rökare, bara det att jag inte röker…
lite som nykter alkoholist om ni förstår hur jag menar..

Mitt rökstopp var ju av nöden tvunget i och med att min hälsa påverkats så dramatiskt.
I planeringen ingick redan från början att ta hjälp av medicin eftersom bonussonen med fästmö med gott resultat hade använt den.
Rökstoppet i sig var inte välplanerat, jag gjorde ingen ritual av det, har läst om dem som till och med gräver ner och begraver cigarettpaketet som en symbolhandling, men jag är inte mycket för sånt.
Inte tog jag sista ciggen vid midnatt dagen då jag skulle sluta heller, det smakade inte gott att röka de sista röktillåtna dagarna, så jag la helt enkelt av..

Och till min stora häpnad har det gått över förväntan, det har varit lättare än jag någonsin vågat tro!
Det beror på att
-min motivation ökade med 100% när jag talat med min läkare och han förklarat att risken för att jag skulle drabbas av blodpropp var överhängande!
-medicinen gjorde att nikotinbehovet försvann
-jag har inte varit utsatt för frestelser i form av människor som står och röker vid min sida
-det är svinkallt ute och har så varit senaste månaden, nöjet med att röka gick bokstavligen upp i rök i takt med att kvicksilvret sjönk..
-jag började spela Mahjong på Facebook, varje gång jag tänkte på en cigg spelade jag en omgång (ja jag har blivit skapligt duktig, hihi)

Men,
Jag saknar rökandet, jag saknar cigaretterna, jag saknar min gamle vän!
Jag saknar “belöningen” när jag tar rast från sysslor, jag saknar känslan att ha något för händer..
Det går inte en dag utan att jag har cigaretter i mina tankar några gånger..
Men därifrån till att ens fundera på att röka en är steget mycket långt, tack och lov!

Samtidigt är det oerhört viktigt att jag kan fortsätta njuta av livet och tycka att jag har en hög livskvalitet.
För vem vill bli gammal om man inte tycker det är gott att leva?
Därför är jag enormt glad att jag hela månaden har kunnat fortsätta att dricka kaffe, det som är så totalt förknippat med cigarettrökning!
Likaså går det bra att dricka både öl och whisky utan att bli förfärligt röksugen!

Sist men inte minst har min älskade man en otroligt stor betydelse för att jag och vi har gått iland med detta projekt!
Han som osjälviskt bestämde att han självklart också skulle sluta röka när nu jag var så illa tvungen av hälsoskäl! Det är stort! Jag hade aldrig ställt sådana krav, det hade räckt att han inte hade rökt i samma rum som jag…
Jag sänder också varma tankar till våra barn som stöttat och peppat oss genom denna första månad, tack gullungar!

Och vinsterna av rökstoppet ser vi tydligt varje dag!
Mindre pengar försvinner ur plånboken, en icke så liten petitess i dessa arbetslöshetens tider.
Bägge har vi fått tillbaka lukt- och även smaksinnet, Hasse blev av med sin hosta på bara några dagar, han som hostat så länge jag kan minnas.

Men, nu blåser jag inte faran över ännu, många har i högmod fallit efter att ha varit rökfria ett tag. De som tror att eftersom det gick att sluta så kan man ju röka lite och sen sluta igen, när som helst!
Så enkelt är det nog inte…
Men visst, när våren och värmen äntligen kommer, när trädgården lockar till utesittande och grillkvällar, är det fortfarande lika lätt att då stå emot?
Det återstår att se..

Till sist måste jag bara nämna att jag även känner av att “någon” däruppe har ingripit i mitt livsöde och hjälpt mig på traven.
Jag tror jag har någon däruppe som vakar över mig..det känns som om det är alltför många tillfälligheter.
Min åderförkalkade blodådra upptäcktes av en ren slump och att sedan tidpunkten för rökstoppet råkade bli när den kallaste senhösten på mannaminne inföll….jag det låter lite för tillrättalagt.
Så nog tror jag att “någon”haft ett finger med i spelet och underlättat och gett mig en rejäl skjuts på vägen….

Det är bara att ödmjukt tacka o ta emot all hjälp oavsett var den än kommer ifrån och det vill jag också göra till alla er underbara bloggkompisar som kommit med glada tillrop och stöttning!

Tack söta goa vänner!

Hög mysfaktor i pörtet

Snöstorm, då stortrivs finnkäringen!

Lagom kallt, -7 grader och snön vräker ner genom vindpustarna, då är min mysfaktor hög!

Blinka ser tveksam ut men egentligen gillar hon busväder, hon blev bara lite överraskad!
Jag njöt verkligen av morgonens hundpink-promenad på oplogad väg med flera decimeter fluffig nysnö, hela landskapet är täckt i vad som känns som ljudisolerad tjock härlig vit bomull!

Astrid tar en promenad fram till matbordet för att kolla om frukosten är serverad!

Ja, ja, jag vet, vädret är inte alls positivt för dem som måste ut i trafiken, och det gäller också min kära make.
Han har fått ett extraknäck såhär före jul i en matbutik och börjar jobba sju på mornarna….
Han är väl lagom lycklig över att stiga upp mitt i natta klockan fem för att sedan få borsta bilen och skotta snö för att ta sig ut på vägen…
Som den lojala hustru jag är försöker jag också ställa om min inre klocka och stiga upp för att hålla honom lite sällskap på morgontimmarna..
Löjligt förstås, han har ingen lust att underhålla sin fru så dags på morgonen!
Men, om jag sover till nio så blir kvällarna konstiga då han går och lägger sig elva och jag är jättepiggelin..

I fredags åkte vi för att handla det mesta av julmaten just med tanke på att han inte är ledig just så mycket innan jul.
På hemvägen hann vi åka några kilometer från Smedjebacken när vi stoppades av bärgningsbil som satt upp skylten “bärgning pågår” och vi får se en långtradare från Lettland som står tvärs över vägen.
Efter en stund får vi höra att detta kommer att ta tid så vi får försöka vända om och ta en annan väg hem.
Chauffören hade visst följt köranvisningen på GPS:n och hamnat mitt i ingemansland i skogen….
Någon timme försenade kom vi hem till pinknödiga jyckar som satt med benen i kors…

Vad tycker ni om vintervädret? Tillhör ni majoriteten som tycker det ska vara “lagom” vinter, lite vitt på marken och ett par minusgrader? Snön ska komma lagom till jul och helst försvinna i januari?

Ja nog är det skönt att vi inte är likadana, trist vore väl världen då!
Nu ska jag fortsätta dagen med att följa diverse skidlopp på teve, baka frallor kanske jag ska ge mig på, det senaste brödet jag bakade hade bättre passat som mordredskap men jag ger inte upp!

Hoppas ni njuter av fjärde advent och vår vackra vintervärld!

“Har jag fått några hälsningar på Fejjan?” undrar min ständiga sekreterare Kung Torsten