Skogsmullerapport

Trots högst varierande och svalt väder har vi lyckats njuta av skogsvistelser i helgen.
Vi beslöt oss för att hinna före ovädret och for iväg redan på fredag eftermiddag medan solen ännu lyste.

Eftersom det var riskfritt att jag skulle vilja bada så åkte vi tillbaka till Skräddartorpsån, denna gång ställde vi vagnen alldeles nära ån.

Här väntade jag mig att få se Näcken spela, men icke sa nicke…

En lyckad kväll kräver noggranna förberedelser, nöden är uppfinningarnas moder och när inte kylen i husvagnen fungerar får man hitta andra lösningar för att få sin fredagsöl lagom tempererad!

Lyckliga jyckar utsläppta på bete…

Oj, den här bron såg inte alltför stabil ut…

Men klarar den dessa tungviktare så klarar den väl en fet finnkäring också!

Denna bild dedikeras till Redtopp, min skånska bloggvän som längtar till de djupa skogarna…

Den skira vårgrönskan finns ännu kvar ett litet tag

Här kan man inte annat än njuta..

Vilken målarpensel åstadkommer dessa vackra vyer i naturen, jag bara undrar…

Vi fick en skön kväll vid grillen, Loppan har varit ute på en egen rekning och tungan hänger utanför…
På natten kom regnet, och på morgonen packade vi ihop direkt efter frukost.
Vi hade i alla fall lurat till oss ett dygn innan vädret vände…
Även idag hade vi tur, vi åkte på murkel-letartur och regnet smattrade mot bilrutan men när vi kom fram till skogen vek molnen undan och solen lyste så glatt.
Någon tur med svampen hade vi inte, fem ynkliga murklor fick följa med hem, vi har nog inte hittat rätt murkelmarker här omkring, men frisk luft har vi fått i överflöd!

Jag har läst..

Förföljd av Catharina Ingelman-Sundberg

Året är 1392. Den unga änkan Anne driver framgångsrikt det handelshus där hon tidigare var anställd. Samtidigt sprider sig skräcken i Stockholm. Vitaliebröderna, sjörövarna från Östersjön, styr staden. Och de är ute efter Anne och hennes tillgångar.
Med fara för livet lyckas hon fly, och tillsammans med sin lilla dotter slår hon sig ner i sin gamla hemstad Lubeck. Men snart tvingas hon inse att inte heller här kan hon vara trygg.
Hon förs ut på långväga äventyr över haven, och gång på gång sätts hennes list och starka vilja på prov.
I Lubeck bildas en hemlig motståndsrörelse, med planer att slå till mot Stockholms terrorstyre. Till den sluter sig före detta rådmannen Magnus Spännar, och hans och Annes vägar möts igen..

Det här är andra delen i en serie om Anne, en tredje finns och den ska jag snart läsa.
Författaren är marinarkeolog och journalist med en stor mängd kunskap om tiden hon skriver om.
Jag gillar skarpt historiska romaner, men de måste vara välskrivna och faktaspäckade.
Här finns allt som gör en bra berättelse, kärlek, äventyr och högt tempo.
Alltså är jag nöjd med läsupplevelsen och ger
betyget ***

Håpas du trifs bra i fengelset av Susanna Alakoski

”Såklart satte de en sådan som du i Observationsklass. För att bli Observationsklasselev skulle man ha de vanligaste beteendeproblemen; aggression, bristande koncentrationsförmåga, lågt arbetstempo, dålig ordning, läs- och skrivsvårigheter. Man skulle ha motivationssvårigheter. Du uppvisade det mesta av detta, men jag vet det, du hade det inte. Du var begåvad, du var egentligen mycket begåvad. Så sa ju alla”
Anni och Sami, syster och bror. Det fanns aldrig pengar. Det fanns alltid alkohol. För Anni ordnar sig livet ändå bra, med arbete, man och barn. För Sami går det åt helvete. Långa perioder har de ingen kontakt, men Annis längtan efter att få tillbaka sin bror finns alltid där.

Om jag säger såhär: det här var ingen lättillgänglig historia.
Dels handlar den om tunga känslor av sorg och vrede, dels är den skriven på en prosa som tar andan ur en.
Samtidigt är det en oerhört bra beskriven historia om hur snett det kan gå i livet när man inte får dom rätta förutsättningarna. En tröstlös kamp på otaliga institutioner, behandlingshem, ett ekorrhjul där man inte kan se något lyckligt slut.
Man når verkligen in i skallens labyrinter på Anni, hur hon tänker, tycker, känner. Det är stundtals smärtsam läsning om en människas demoner och ångest.
Utdrag ur boken:
” Vår familj hade varit i kontakt med allt i socialmodet, plus barnavårdsnämnd, fosterhem, torken, antabus, länkarna och kriminalvården, socialtjänsten och självhjälpsgrupper, Gud och hälsohem med groddar och kristaller.
Armodet, nöden, misären, torftigheten, bristen. Fattigarvet, hur kunde socialmodet vara så blint för fattigarvet och fattiggenen. Det hade inte gått bra för någon. Inte ens för mig.
Saknar ben när jag ska dansa, saknar armar när jag ska hålla om. Saknar mun när jag ska kyssar. Och jag trivs fortfarande bäst på kyrkogårdar, bland gravar. Jag tycker fortfarande att fyllegubbar luktar pappa.”

Mitt betyg ***

Fortfarande Alice av Lisa Genova

Alice Howland, lyckligt gift och med tre vuxna barn, är mitt i karriären när hon börjar glömma saker.
Först ett ord när hon håller föreläsning, något som vanliga människor inte ens skulle reflektera över. Sedan den dag då hon under sin sedvanliga joggingtur i city plötsligt upptäcker att hon inte vet var hon befinner sig, vilken väg hon ska ta hem.
En skrämmande upplevelse för den otroligt strukturerade och skärpta Alice. Hon söker läkare och får diagnosen tidig Alzheimer. Hon är 50 år gammal!
Ett gentest visar att hon ärvt sjukdomen, troligen av fadern – på äldre dagar hade han varit mycket förvirrad, men Alice hade tolkat det som resultatet av hans mångåriga grava alkoholism.
Alice fortsätter att arbeta, jobbet har alltid varit hennes identitet och främsta intresse, och kämpar envist för att behålla sin livsstil. Hon är väl medveten om att någon bot inte finns, och vet exakt vad som kommer att hända henne.

Författaren till den här skönlitterära boken har en examen i neuropsykologi och är mycket engagerad i Alzheimerfrågor.
Berättelsen är solid, skriven som en självbiografi, vilket oftast är positivt, förutom att jag ibland önskat att få veta mer om hur hennes man och barn med egna ord skulle beskriva den situation de lever i.
Här ryms mängder av sorg, det är hjärtslitande att läsa om hur snabbt Alice degenererar i sin sjukdom.
Hon planerar att avsluta sina dagar själv när hon blir tillräckligt dålig, men det är ju inte så lätt att genomföra när man inte ens kommer ihåg vad man gjorde för en liten stund sedan…
Hennes make ser med vanmakt på hur hans älskade hustru, den intelligentaste personen han känner, blir som förbytt. Han klarar det inte, och hennes begäran om att de ska ta ett sabbatsår tillsammans slår han bort. Han kan helt enkelt inte sitta hemma hos henne utan fortsätter oförtrutet sitt eget arbete som forskare.
Detta är en tankeväckande bok som berör, köp den, låna den, bara du läser den!
Mitt betyg ****

Husvagnspremiär!

Så blev den äntligen av, årets premiär, som vi har väntat!

Vi drog iväg efter frukost igår till stället vi rekat i fredags.

Som brukligt är släpper vi lös hundarna så fort vi kommer fram, jag går på en promenad med dem i omgivningen medan älsklingen ställer vagnen på plats
I den här kojan kunde man övernatta, det har Loppan tagit reda på!

Här i sjön mynnar ån ut, miljoners vitsippor täcker marken

Nu är vi tillbaka och synar hur älsklingen sköter sig

Även en gubbe kan visa kalsingarna…

”Nöden är uppfinningarnas moder”, en liten radio med dåliga batterier går att lyssna på om man håller antennsladden precis i rätt vinkel, haha
En otroligt spännande hockey-semifinal följde vi, och konstaterade att det faktiskt är mer spännande att lyssna på radio än att se på teve, kanske pga de entusiastiska kommentatorerna

Efter det mycket snöpliga matchslutet tog vi en skogspromenad i det underbara vädret. Jag var tvungen att fota när Loppan går fot med Hasse, trots att hon är lös! Under hela tiden drog hon inte iväg en enda gång, det har aldrig inträffat förut! Antingen börjar hon känna av åldern, eller så var hon hämmad av skon hon hade på framtassen eftersom hon har ont i trampdynan.

Nu är vi strax ute ur skogen och vår fina camping öppnar sig framför oss

Det blev ett magert byte från skogen, bajspåsen räckte gott och väl ”ler”, men dessa räckte till en murkselsås till dagens middag.

På natten började regnet smattra mot husvagnstaket, ett ganska hemtrevligt ljud, men ändock ett ljud som gör att man inte sover särskilt gott.
Det klafsade rejält under skosulorna under morgonpromenaden och vi bestämde oss för att vända hemåt.

Vår stackars ”nakenhund” frös så hon skakade som syns på den suddiga bilden

Så tog vi farväl av Skräddartorpsån för denna gång, men den får säkert flera besök av oss.
Vi klockade tiden och konstaterade att det tog prick en halvtimme hem med husvagnen på släp, bekvämare kan det ju inte bli!

Nu har klockan blivit hundra och det är dags att lägga sin lekamen i den egna sängen och mysa.
Imorgon väntar bad och sen ska jag tillbringa eftermiddagen med att traska runt i cybervärlden och läsa vad ni andra haft för er i helgen.

Ute på rekning…

Vi som hade bestämt oss för husvagnspremiär igår…och så regnade det hela långa dagen.
För att inte bli alltför rastlösa satte vi oss i bilen för att reka av våra favoritställen från i somras.

Här har vi bara åkt förbi tidigare, det står nämligen en överkryssad husvagnsskylt på vägen…

Det är verkligen synd, för det är oerhört fint ute på udden

Trots det usla vädret är naturen som vackrast nu i hänryckningens tid
Vi åkte vidare till vårt favvoställe som visade sig vara upptaget!
Där stod redan en husvagn, hjälp vad gör vi nu?

Jo, vi tar förstås en avstickare på en för oss obekant väg, och hamnar här

Skräddartorpsfallet heter stället och här dansar forsen fram i hög fart

Ett paradis för en flugfiskare!

Paulas favoritmotiv:vatten

Nu var det hög tid för fikarast och som tur var hade regnandet tillfälligt upphört

Självklart fikar hundarna också….på leverpastej!

Och nu undrar ni, hittade vi något nytt husvagnsställe?
Svar ja!
Idag skiner solen och jag försöker förtvivlat få liv i gubben som bestämt sig för sovmorgon!
Nu ska jag killa honom under foten, något han avskyr, sen frukost och packning av det sista!
En riktigt skön pingsthelg med mycket kärlek önskar jag dig som kikar in!