Tjuvkik i nya pörtet

I måndags åkte vi en sväng till nya pörtet

Högt upp på kartan syns en svart prick, det är byn där vi ska bosätta oss

Här står jag på farstubron o tittar ut över den ovårdade tomten.

Inne i köket lyste flitens lampa, det visade sig att det är vår kommande granne som fått i uppdrag att göra uppsnyggningen av huset.

Köksluckorna målas klassiskt vita, jag gillar att ha två fönster i det rymliga köket, här kan jag stå och drömma mig bort medan jag diskar, tsss

Lilla sovrummet bakom köket där vi kommer att slagga. Dels för att Loppan och jag, vi gamlingar, ska slippa så mycket spring i trappor, dels för att maken, gamlingen, ska ha nära till dass!

Nu har vi klivit in i vardagsrummet, inte särskilt stort men med två ljusinsläpp så känns det luftigt ändå. Här ska väv upp på väggen och målas – just det – vitt. Golvet ska slipas

Utsikten från vardagsrummet med den fina ån som rinner vid tomtgränsen. Tomten ska också fixas till innan inflyttningen.

Nu är vi uppe på övervåningen där hallen kommer att utgöra datarum

I omvänt perspektiv ser man att det finns gott om utrymme för databord och hyllor

Om jag sträcker på nacken så kan jag sitta här och vänta på att kreativiteten ska flöda..

Master bedroom kommer att bli gästrum, välkomna kära vänner, hoppas ni kommer att trivas här!

Oj vad jag har börjat längta tills vi är färdiginstallerade i pörtet, själva flytten är ju inte mycket att stå efter…

Nu gott folk är det så att bloggen får stå i träda ett tag. Hur länge vet jag ännu inte, det beror på när alla ledsamheter börjar sina och jag kan börja se en väg ut ur denna trista situation. Just nu går det inte en dag utan nya tråkiga besked och jag känner att jag inte har energin och lusten att skriva.
Alla har vi svackor och mindre bra perioder i livet, just nu är jag i en sådan, och jag återkommer när jag känner att jag fått fotfäste i tillvaron och kan se lite ljusare på framtiden.
Ha det gott så länge alla goa vänner!

Kycklinglever med svamp och getost

Det var längesen jag skrev något om mat, men äta bör man annars dör man, detta totade jag ihop till middag igår, både maken och jag gillar lever, inte minst den milda och goda kycklinglevern

Jag använde 1 paket fryst kycklinglever, en skvätt rödvin, 2 msk bredbar chevre, lökringar, en näve blandsvamp jag hittat på dagens skogspromenad, 2 tsk viltfond och salt och citronpeppar.

Dela levern i lite mindre bitar, torka av o stek i smör. Lägg i lök och svamp, fortsätt fräs tills allt fått en stekyta, salta och peppra. Pudra över lite vetemjöl och häll i en skvätt (1-2dl) rödvin. Klicka i osten och smaka till sist av med viltfond. Låt inte koka för länge, levern blir godast då den ännu är lite rosa inuti.
Under tiden fixade maken potatismos, sen högg vi in och åt så mycket att jyckarna bara fick ett par ynka smakbitar…

Jag går fortfarande på sparlåga, denna eländiga sommar vill jag glömma så fort som möjligt.
Ingenting känns lustfyllt, den ena dagen läggs till den andra i väntan på ett bröllop och en flytt.
Imorgon ska vi åka till huset och prata med målaren och då ska jag passa på att ta bilder inifrån huset.

Avslutningsvis vill jag visa hur tokigt det kan bli, maken har senaste året haft enorma problem att få tag i bra snickare som kan jobba med att sätta i fönstren han säljer, han har provat många firmor, den ena sämre än den andra….

Av rent humanitära skäl har jag täckt över firmanamn och adress till dessa ”hatverkare”, men jag kan lova att maken inte kommer att anlita dem flera gånger, inte pga stavfel utan för att husägaren redan första dagen meddelade att nu fick det allt packa ihop och försvinna. Fönstren var både vinda och skeva….suck

Ett femfaldigt LEVE!

HAN LEVE HURRA HURRA HURRA HURRA HURRA!

För fem år sedan då bilden togs firade vi hans 50-årsdag, han har inte åldrats en dag!
Född den 5:e augusti –55 fyller han idag 55 år!
Många femmor blir det, men ikväll ska han få fler än fem mumsiga friterade scampin att smörja kråset med!

Grattis älskade make!

Jag har läst..

Verklighetsflykt kallas det när man försvinner i böckernas underbara värld…
I den allmänna villervallan känns det alternativet som det mest lockande för mig, här ett axplock av nyligen lästa alster:

Det tysta köket av Lars Lerin

”I Astrids utanförskap kände jag mig hemma. Som vilsen tonåring kunde jag identifiera mig med en människa som var annorlunda och som, liksom jag själv, aldrig passade in i den gängse normen. Fast på ett annat sätt förstås
Så intresserade jag mig för jordbruket och lärde de årstidsbundna sysslorna. Jag hämtade hem korna från skogen, handmjölkade, hässjade hö, skar havre och band nek, skötte kastmaskinen och tröskverket”, berättar bokens författare och konstnär.

Boken är en dokumentation i ord och bild, fylld av närhet, värme och humor. En avsidestillvaro sådan den gestaltade sig i slutet av 1970-talet då ännu en generation av svensk landsbygd tog klivet in i glömska och tystnad.

Denne konstnär och författare var för mig helt okänd tills jag i en bok läste om hans utställning. Det ena gav det andra och jag hittade denna titel på biblioteket.
Detta är den perfekta boken för hängmattan! Härliga akvareller ur vardagslivet på landet kombinerat med en text som är ganska sträv och korthuggen, precis som personerna i boken själva är.
Utdrag:
”Det ryker under tvättgrytan. Astrid matar med näver och tidningsblackor. De trina armarna hennes är rödstungna av mygg och knott och onda flugor. Knappt att benen bär. Luften så tung att andas. Fyra plastkar med vinterkläder i blöt och en betydande samling blusar strumpor och underkläder.
Hon rör i den sega klädgröten, jämrar sig för Horn-Per som spjärnar emot och gör allt segt och tungt. Fast han inte syns är han med överallt och trilskas, sätter sig på tvären i spisluckan och sprikar med kvistiga knutar på huggstabben.”
Lär gärna känna en av våra främsta akvarellmålare, mer om honom hittar du här

Mitt betyg:****

Arseniktornet av Anne B Ragde

Mellankrigstidens dekadenta Köpenhamn lockar med ett liv i lyx och flärd och den unga Amelie spås en lysande framtid som varietedansös. Tills hon blir gravid och måste lämna teatern och gifta sig med porslinsmålaren Mogens.
Hennes dotter Ruby tvingas växa upp i en tillvaro som inte bara svärtas av Nazitysklands ockupation utan framförallt skuggas av moderns sargade ego.
Flera decennier senare nås Therese av beskedet om Amelies död, ett dödsbud som får ett minst sagt oväntat mottagande. När hennes vuxna jag ställer sina barndomsminnen mot Rubys berättelse uppdagas en helt ny sida av hennes älskade mormor. Men i avslöjandet vilar också den förklaring hon saknat för att komma sin egen mamma nära, för att kunna förstå kärlekens förutsättningar och acceptera livets skörhet.

Den här romanen har skrivits före Berlinerpopplarna som blev sån succé både i bokform och som teveserie. Dock har den inte översatts förrän nu.
Historien är intressant med tre kvinnoporträtt i huvudrollerna och ett myllrande persongalleri förlagt till olika tidsepoker och miljöer.
Boken är välskriven men ändå inte i mitt tycke i närheten av hennes senare verk.
Nu längtar jag faktiskt efter en nyskriven historia av denna skickliga författare!
Mitt betyg ***

Lika som kärlek eller Sammanliggningen i Lubboträsk av Anita Salomonsson

I berättelsen om Margareta Johansdotter har Anita Salomonsson fångat ännu ett gripande kvinnoöde från Fattigsverige. Tiden är 1800-talets början. Platsen Västerbotten.
Den undersköna Margareta Johansdotter faller klart utanför kvinnoramen i den lilla byn i Västerbotten vid 1800-talets början. Hon lever ensam och omgärdas av en del häxrykten. Så friar den betydligt äldre Nils. Men när hon fött tre barn som alla dött i späd ålder, förstärks ryktena att allt inte står rätt till. Stumheten växer mellan makarna. Han dricker för mycket och vänstrar med pigan. Och när främlingen från Stafträsk dyker upp faller Margareta lätt. Till en början är alla på gården lätt förälskade i denna stilige, mörkögde man – såväl mannen som hustrun och pigan. Men svärmor, som bor med dem, ser var hjärtat bankar hårdast.
Margareta blir gravid igen och föder den här gången en dotter. Men vem är far till barnet? Misstankarna väcks när Nils hittas drunknad i träsket. Margareta fäller inte en tår.
Det blir rättegång, och nu vittnar den ena efter den andra om vad de har sett och uppfattat – vissa som hor, andra ”lika som kärlek”. Tjugo års fängelse blir straffet för de båda anklagade. Stafträskarna förpassas till Sveaborg och Margareta hamnar på Långholmens spinnhus. Mirakulöst nog överlever hon och får på ålderns höst återförenas med sin dotter.
Lika som kärlek bygger på ett verkligt fall, och Anita Salomonsson har lagt ner mycket tid på research, vilket ger autenticitet åt hennes skildring av detta gripande kvinnoöde.

Vilken jämmerlig berättelse! Och ack så vacker! Det tog lite tid att läsa den här boken, tid jag gärna tog mig för det innerligt vackra poetiska språkets skull! Prosa vackert som poesi, så underbart sammanvävt med händelserna, så njutbart, och så ledsamt.
En pärla, jag kommer helt klart att läsa flera av författarinnans böcker!
Mitt betyg ****

Jag vill inte tjäna av Ola Larsmo

Uppsala på 1880-talet.
Han har nyss blivit assisterande stadsläkare och det åligger honom att ha uppsikt över stadens ”offentliga” kvinnor. En gång i veckan undersöker han dem och ibland patrullerar han nattetid gatorna tillsammans med en poliskonstapel för att se till att de inte stör ordningen. Allt ska skötas med största möjliga diskretion.
Men när en av de unga kvinnorna vädjar till honom om hjälp förmår han inte neka henne den. Han går över en gräns, och en tystnad börjar breda ut sig kring honom vart han går i staden och mellan honom och hans hustru.

Ola Larsmo skildrar här en brytningstid i vår historia genom att på nära håll följa en människa som inte är hemma vare sig i det gamla eller i det nya men är tvungen att följa sitt samvete.
Utdrag ur boken:
”Hon tog upp nålen och ramen igen men verkade ha tappat bort sig. Han kände igen rynkan mellan näsrot och panna: den gick snett upp från os nasale till os frontale och betydde allvar.
Det har visst varit någon här, sade hon. På mottagningen.
Ja, sa han till sist, det var någon här. Hon stod utanför på gatan och hon hade förgiftat sig. Det fanns inte mycket annat att göra. Jag tog med henne upp och gav henne motgift. Sedan skickade jag iväg henne.”

Ofrånkolmligen tänker jag på Hjalmar Söderberg och framför allt Doktor Glas när jag läser denna bok. Mest för att bägge handlar om samvetet hos läkaren, den som ska rädda liv.
Dock tycker jag som inte var så imponerad av Hjalmar Söderberg att Ola Larsmo har ett intressantare berättarspråk. En viss distans får man till huvudpersonerna, ändå är den intensiv i sin lågmäldhet.
Det är nog första gången jag läser om det här fenomenet, en stad full av festsugna studenter som inte finner annan möjlighet än att vända sig till stans prostituerade. Handeln med kvinnor blomstrar eftersom efterfrågan är stor, och dessa kvinnor behandlas mycket illa av de välsituerade kandidaterna.
Titeln till boken anknyter till kvinnan i historien som inte ”vill tjäna”, hon vill ha en annan framtid, hon tackar nej till pigarbete och hamnar så småningom i Uppsalas salonger, det enda valet som återstår om man inte vill tjäna i de rikas hem.
Hemsk och vacker, tankeväckande och välskriven
Betyget blir ***