Det kom objudna gäster…

Så kom det sig, att det kom objudna gäster till nya pörtet nästan innan vi hunnit få in möblerna!
Den ena heter halsfluss och den andra lunginflammation….
Redan dagen efter flytten kände vi oss ganska risiga, och när ska man bryta ihop om inte när man ”klarat pärsen” …
Jag däckade ihop fullständigt medan maken bara knäade och fortsatte ihärdigt köra fram och tillbaka mellan Grängesberg och Björsjö med ”det sista”…som ju blir en följetong, det vet vi sedan tidigare flyttar!
Jag som nästan aldrig har ont i halsen kom mig till slut för att ringa vårdcentralen för provtagning då jag läst på nätet att det kan vara bakterier som orsakar halsflussen och då måste penicillin sättas in.
Bakterier ja, dom hade invaderat mig, sänkan visade på 160, men läkaren ansåg att man inte har så hög sänka enbart pga halsfluss så hon fortsatte envetet fråga om inte jag hade ont någon annanstans…
Till slut kröp det fram att visst hade jag lite hosta också…o si där, efter avlyssning med stetoskop var diagnosen klar: lunginflammation!
Herrejöss, inte konstigt man kände sig som en strandad val!
I morse var jag och tog ny sänka, nu var den nere i 35 efter 5 dagars medicinering, så det går helt klart åt rätt håll.
Men, vad dålig jag varit, kan inte minnas när jag var så ämlig senast.
Att ligga ner och sova har visat sig omöjligt

så jag har intagit soffan och sovit i sittande ställning fem nätter i rad!

Ja som ni förstår har inte mycket hänt på uppackningsfronten. Porslinet är diskat och placerat i skåp, allt övrigt återstår…men vi ska ju bo här ett tag så …”ler”

Jag har också insett att jag inte kommer att hinna njuta så mycket av hösten utomhus, några längre skogspromenader blir det inte på ett tag, och snart dundrar älgjakten igång och då får man ju akta sig!
Jag har i alla fall världens vackraste utsikt som jag kan njuta ohämmat av varje dag, och den ska jag fota och visa endera dan!
Hoppas ni njuter av höstens praktfulla färger, i takt med att orken kommer åter så kommer jag på bloggbesök!

Villervalla i pörtet

Knappt har man hunnit återhämta sig efter bröllopet, så stundar bråda dagar inför flytten denna vecka.
Jag har faktiskt börjat en bloggrunda hos er kära vänner, men eftersom pausen var lång tar det också tid att läsa ikapp hos er, så det tar ett tag innan jag hunnit hem till er alla! Men jag kommer, var så säkra!
Nu blir det åter en bloggeripaus, ofrivillig och förhoppningsvis inte så lång.

Den fjärde september skulle renoveringen i huset vara klar, tror ni på det?
Nä inte jag heller!
Vi var förbi i helgen för att kolla om veden vi beställt hade kommit, nejdå, inte det heller, haha
Inte är gräset klippt och trädgården ansad heller, vem hade trott något annat?
Men, vad gör det, omgivningarna är lika vackra för det, och vi har tagit ett par trevliga promenader, se bara!

Här trampar jag på vandringsleden som går på andra sidan vår å, vårt lilla gula hus syns mittemot

Fundilerar där jag går om jag snart måste vända eller om det går att ta sig över ån på något vis

Nu behöver jag inte undra längre

Loppan stegar orädd på medan matte är lite fundersam, visst ser bron ganska gammal, skranglig och gisten ut?

Jodå bron höll!

Även sjön har fått ett besök och nästa gång ska vi följa stigen som går runt sjön

Idag är maken iväg o lånar fler flyttkartonger, nya grannen erbjöd sig låna några åt oss, han hade visst 40 styckna stående i källaren (!) och imorgon kommer bonussonen med familj för att hjälpa oss bära möblemanget.
Ifjol fick Hasse ett jäkla ryggskott av flytten, så nu hoppas jag ni alla håller tummarna för att det inte upprepas i år!
Förhoppningsvis har vi ett mobilt nät som funkar i slutet av veckan när vi hunnit koppla in datorn.
Fram till att vi hörs och syns igen så hoppas jag att ni får underbara höstdagar att njuta av!

Här i södra Dalarna behöver vi mera regn! Titta bara vilken lycklig hund i ruskvädret, bilden är tagen 21 augusti och sen dess har det inte kommit många droppar! Svampen törstar i skogarna, så jag hoppas på en rejäl rotblöta, fast inte just då vi bär möbler, tssss

Coolaste bröllopet!

Tack alla underbara bloggvänner som orkar komma hit och besöka mig i min långa tystnad, som fortfarande skriver små uppmuntrande kommentarer, tack för att ni finns!
Belöningen blir en drös med underbara bilder från det finaste och mest speciella bröllop man kan tänka sig, det mellan min dotter Saija och Jonas.
Jag har inte hunnit smälta intrycken ännu, men jag gör det tillsammans med er när jag visar bilderna
Ta tid på dej, det blir ett låångt inlägg….
Betänk också att jag inte varit delaktig i planering eller genomförande av detta bröllop, så jag var i alla fall delvis helt oförberedd på vad som komma skulle

Vi har blivit ombedda att anlända till Falun tidigt för att hinna delta i en familjefotografering, vilken brud vi möter! Brudnäbben Paulina passar in perfekt!

Får jag presentera punkigaste brudgummen i stan, Jonas!

Simon poserar

Goa Benne är lite spänd inför dagens begivenheter

Bröllopsfotografens alster har jag ännu inte sett, men jag knäppte ett eget foto på bröllopsfamiljen i all sin prakt!

Här är vi på väg in till festlokalen i gamla Falun

I lokalen är det vackert pyntat och dukat för 80 gäster, men vad står det på banderollen? Jag förstår ingenting…

Servetter med monogram..

häfte som innehöll allt, bland annat presentation av alla gäster, både släktträd och personliga kommentarer : ” 3.Paula, svampplockande receptsamlande bokmal som älskar idrott på Tv. Brudens mor och gift med nr 60″

Strategiskt utplacerade små koskällor som ringde oavbrutet, hihi

..många pussar blev det, men något känns konstigt, dom är ju inte vigda!

Nu uppdagades att något annorlunda var på gång, detta var vi informerade om men man försökte in i det sista hålla gästerna på sträckbänken

Nu är det svart på vitt hur paret planerat sin dag..

Det var dock många timmar kvar tills dess, många pussar blev det, mat och dryck intogs, tal hölls, sånger sjöngs…

Och tror ni inte det blev tävling också? Brudparet, brudgummens föräldrar och Hasse och jag skulle tävla i tre grenar..

Första grenen: potatisskalning med en hand, den andra hålls om partnern, samarbetsförmåga krävs!

Det gäller att hålla tungan rätt i mun – eller utanför..

Andra grenen var paketinslagning, med en hand förstås!

Gren tre var livsfarlig för Hasse och mig, jag håller i en spik med en hand medan Hasse med en hand ska slå i spiken i brädan, huvvaligen! Jag lovar, handen skakade betänkligt och jag bara väntade på smärtan från slaget….som aldrig kom, gubben skötte sig utmärkt, men det var fem spik som skulle i, och vi var inte snabbast kan jag säga…

Nu var det dags för nästa fusk, äta underbart vacker bröllopstårta fast man inte är gift!

men det får man förlåta de unga tu!

Brudparet strålade ikapp med solen som lyste hela dagen lång, här har vi yngsta bröllopsgästen på bild!

”Och vem är du med skägget då” ser han ut att undra, en av de yngre gästerna

Dansen har redan börjat!

Allt ska förevigas, av mig förstås!

Och titta, nu får dom varandra! Klockan halv nio traskar hela stora sällskapet iväg till festivalområdet där närmaste släkten får gå och ställa sig framför kravallstaketet för att på nära håll bevittna vigseln.
Jag lovar, det var en mäktig känsla!

Och nu äntligen ramlar polletten ner även för mig, texten på banderollen, som står på t-shirts, det är en låt av Mimikry som nu framförs till brudparet!
Och, inte nog med det, brudparet ska ta låtnamnet Alderland till efternamn!
Lokaltidningarna uppmärksammade vigseln, du kan läsa här och här där du även hittar en länk till Youtube med Mimikrys inspelning av vigselakten.
Puh, puh, är ni med ännu?

Tillbaka i festlokalen fick brudparet en överraskning då bandet Vietcong Pornsurfers riggade upp!

Delar av Mimikry dök också upp och spelade förstås brudparets egen låt Alderland

Inte ett öga torrt…

Och visst blev det en bröllopsdans också, vem har sagt att det måste vara en vals?

Jag har fortfarande ståpäls när jag nu sitter här och beskriver detta fantastiska bröllop och jag har egentligen inte ord för vilken upplevelse det var!