Avsmakat julmat

Igår kväll var vi i bystugan och intog en julbuffé.
Ca 30 bybor samlades och åt tillsammans, en trevlig tradition!
Dryck tog var och en med sig, det blev en snaps till sillen…
Ett mindre urval av julmat serverades, sill, lax, jansson, prinskorv, köttbullar, skinka.
Men, varför har man rostbiff, kalvsylta och ägghalvor på julbordet?
Jag hade hellre ersatt dem med julrätter såsom rullsylta och julkorv o dylikt.
Och efterrätten då, inte ris a la Malta eller risgrynsgröt utan ostkaka!
Det var för mig ett helt främmande val…

Nåväl, på mitt eget julbord står de rätter jag själv vill ha, äggen får vänta till påsk och rostbiffen till sommaren!

Bjuder på en liten rolig historia idag istället för foton:

Väninnorna möttes vart tionde år för att äta en gemensam lunch

i 40- årsåldern diskuterade de var de skulle mötas till lunch. Till slut blev det bestämt att de skulle mötas på Ocean View Restaurang för där hade servitörerna strama byxor och fina rumpor.

10 år senare, vid 50 års ålder, diskuterade de igen var de skulle mötas till lunch. Till slut blev det bestämt att de skulle mötas på Ocean View Restaurang för där var maten god och vinlistan utmärkt.

10 år senare, vid 60 års ålder, diskuterade de igen var de skulle mötas till lunch. Till slut blev det bestämt att de skulle mötas på Ocean View Restaurang för där kunde de äta i lugn och ro och restaurangen hade en härlig utsikt över havet.

10 år senare, vid 70 års ålder, diskuterade de igen var de skulle mötas till lunch. Till slut blev det bestämt att de skulle mötas på Ocean View Restaurang för restaurangen var rullstolsanpassad och det fanns hiss.

10 år senare, vid 80 års ålder, diskuterade de igen var de skulle mötas till lunch. Till slut blev det bestämt att de skulle mötas på Ocean View Restaurang för där hade de aldrig varit förut…”

0

Strömlöst var det här

Vilken konstig helg det blev!
Redan i lördags gick strömmen ett par gånger, en av gångerna var det redan mörkt ute och vi var bjudna på fika hos grannen.
Dom hade hunnit med att brygga kaffet så vi gick över med en liten ficklampa som ledsagare, huvvaligen va mörkt det var på byn!
Efter någon timme kom strömmen tillbaka men på söndag var det åter dags.
Det kändes som om det var minst femtielva avbrott av diverse längd, i verkligheten var det kanske bortåt ett tiotal gånger som strömmen bröts.
Upp mot en timme kunde avbrottet vara, ibland var det bara några minuter.
Förfärligt irriterande när man skulle sitta framför teven och se skidskyttar och längdåkare i spåren…
På eftermiddagen skulle maken åka tåg till Göteborg, han har ett nytt jobb på lut och nu skulle han hastigt och lustigt på kurs!
Tåg var det som gällde som transportmedel, och maken tyckte nog det kändes ganska exotiskt, vet inte när han senast äntrade ett tåg!
Nå, han blev väl inte alltför imponerad, han ringde vid niotiden då dom borde ha varit framme i Gborg, men, som man läst så mycket om i pressen så fungerade det inte denna gången heller…
En tågurspårning i Herrljunga orsakade totalstopp på rälsen och klockan var över tolv på natten då dom äntligen hade kommit fram. Utan middag blev dom också, det utlovade restaurangbesöket vid framkomsten var bara att glömma miss i nassen…
Nu får vi se hur väl det fungerar vid hemkomsten som beräknas ske klockan tio i Borlänge där bilen står och väntar.
Under kvällen fortsatte strömavbrotten och där satt jag bland tända ljus i köket och hade absolut inget att sysselsätta mig med! Läsa eller lösa korsord var inget alternativ för en skumögd som mig.
Konstigt kändes det, men som tur var slapp jag gå ut med jyckarna under avbrotten, det kändes skönt att elen var tillbaka när det var dags för nattkissen.
Datorn tyckte definitivt inte om att släckas ner och startas om ideligen, den har krånglat länge nu och dottern säger att en omformatering är nödvändig.
Men se det klarar jag ju inte på egen hand så jag försöker hanka mig fram, men igår var det många svordomar kan jag lova. Det luktade säkert svavel i hela byn då jag förbannade min skitdator!
Utan cigg kan man uppenbarligen leva, utan dator, ja det vete sjutton!

Lever gör jag ju, i högsta välförmåga, utan rökning i drygt två veckor nu!
Halleluja säger jag bara, men, jag har ännu inte blivit utsatt för minsta frestelse, dvs. jag har inte varit i närheten av någon som blossar på en cigarett så det vet jag inte hur det skulle kännas. Inte så jag har undvikit det men här ute på bystan stöter man inte på så många människor, än mindre några som går omkring med en cigarett i handen!

Tack o lov har vädret blivit mildare och skönare nu när jag fått äran att rasta hundar stup i kvarten!
Under den bistra köldperioden var det inte ofta jag ställde upp frivilligt kan jag ju säga…

Såhär vackert var det i min trädgård igår då vi var på väg till byns julmarknad

I bystugan stod vår trevliga granne och sålde egentillverkade tomtar

Och i bagarstugan var det full fart på knäckebrödsbaket

Visst följde några godsaker med hem…

Nu ska jag gå ner och se vad alla mina fyra pälsklingar håller på med. Det är nämligen total tystnad som råder, och då brukar det väl vara hyss på gång?
Så minns jag att det var då dottern var liten, när man smög iväg för att se vad hon gjorde satt hon antingen och ritade på tapeterna eller klippte sönder gardinerna, hihi

0

Jag har läst..

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson

Efter ett långt och synnerligen händelserikt liv hamnar Allan Karlsson på det äldrehem han tänker ska bli hans sista anhalt på jorden. Problemet är bara att hälsan vägrar ge vika, och en dag bär det sig inte bättre än att det är dags för honom att fylla tresiffrigt.
Pompa och ståt väntar, med kommunalråd och lokaltidning på plats. Ett spektakel så oönskat av Allan att han istället kliver ut genom fönstret. Därmed är han på rymmen från sitt eget födelsedagskalas. I hastigheten råkar Allan få med sig en väska som han bara skulle vakta ett slag och strax har han både tjuvar och poliser efter sig.
Boken handlar om en månadslång jakt genom Sverige på Allan och hans nyfunna vänner. Men boken är också en resa genom 1900-talet – den oändligt sorglöse Allan Karlssons livsresa.
Hur kommer det sig egentligen att Allan äter middag med blivande presidenten Truman? Och får lift med förre premiärministern Churchill? Och åker flodbåt med ordförande Maos unga hustru? Eller för den delen att han tillbringar flera månader med att vandra över Himalaya?
I hundra år gjorde Allan Karlsson världen osäker bara genom att vara. Och nu är han lös igen.

Ja vad säger man?
En dråplig historia i bästa Arto Paasilinna-anda, med ett tempo som får en nästan femtio år yngre käring att flåsa…
En sån massa förvecklingar inträffar att man faktiskt till sist önskar att Allan ska få komma till ro någon gång…
Jag måste medge att jag har lite svårt för denna typ av litteratur. Jag har också läst Paasilinna, men bara ett par böcker, jag har helt enkelt svårt att dra på munnen när jag läser böcker! Däremot kan jag i efterhand garva åt episoderna jag minns att jag läst..
Det blir också aningens mycket världspolitik mellan varven. Det är väl det som skiljer boken från slap.sticks, eller skröna. Det finns en allvarlig antydan mitt bland det tokiga och fullständigt galna upptågen.
Trots allt blir det inte alldeles toppbetyg av mig, jag nöjer mig med en *** och hoppas jag hinner hämta andan innan författarens nästa alster ligger på bokdiskarna

Easter Parade av Richard Yates

Emily och Sarah Grimes tycks inte ha något gemensamt förutom sina ständiga besvikelser. Emily är den intellektuella stadsmänniskan som söker kärleken men enbart lyckas få till stånd tillfälliga affärer.
Sarah, den sötare och mer konventionella, gifter sig tidigt och får barn tillsammans med, visar det sig, en inskränkt och repressiv make.

Denna bok hyllas som ett mästerverk där författaren anses ha en osedvanlig förmåga att gå in i sina karaktärer.
Det kan jag nog hålla med om, i övrigt är detta ingen munter läsning.
Alkoholiserad make, alkoholiserad mor, ekonomiska problem, arbetslöshet, ja listan kan göras lång..
Bokens första mening lyder: “Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv, och i efterhand föreföll det alltid som om problemen började med föräldrarnas skilsmässa”.
Mycket amerikansk, småstadsliv, mollbetonat, men välskrivet, visst, mästerverk? Inte i min värld!
Betyg ***

Niceville av Kathryn Stockett

När Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter universitetet, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler.
Men Skeeter har förändrats. Hon har författardrömmar och reagerar allt starkare på de orättvisor hon ser omkring sig i 1960-talets Södern. Genom sitt arbete på lokaltidningen träffar hon två svarta hemhjälpar – Aibileen och Minny.
Tillsammans bestämmer de sig för att skriva en bok som skildrar verkligheten bakom de fina fasaderna i Jackson, staden som de kallar Niceville.
De skriver om hur de svarta kvinnorna har förnedrats och diskriminerats, men också om deras drömmar, längtan och hopp. Det är ett farligt arbete som kommer att förändra deras liv för all framtid.

Denna bok är författarens första, och den refuserades av 50 agenter innan den blev antagen! Den har nu legat på New York Times bästsellerlista över ett år…så kan det gå!
Rent stilistiskt tycker inte jag att boken är så märkvärdig, det som gör den så annorlunda är just beskrivningen av tidsandan på 60-talet med Kennedy och Martin Luther King och att historien är förlagd just till Södern där fortfarande den gamla slavkulturens efterdyningar ligger kvar.
Här berättas hur de vita hemmafruarna hetsar sina män att bygga egna toaletter åt hemhjälpen så de inte ska kunna smitta sina annorlunda bakterier….hur segregerat samhället är, men också vilken kärlek som uppstår framför allt mellan hemhjälpen och deras arbetsgivares vita barn.
Vänskapsbanden krackelerar i de vitas umgängeskrets medan de frodas bland de färgade.
En bok att njuta av och förfasas över, om vänskap, mod och om kärlekens kraft.
Mitt betyg ***

Jag fick härom dagen en award av Cina

Tack snälla Cina!
Med den följde en utmaning som lyder:

1/ Kopiera awarden
2/ Berätta vilka 3 författare du räknar till dina favoriter och nämn en favoritbok per författare
3/ Skicka awarden vidare till 5 personer

Här är mina författare:
Joyce Carol Oates, en ojämn mycket produktiv författare som mer eller mindre varje år tippas som Nobels litteraturpristagare.
Bland hennes bättre böcker finns Dödgrävarens dotter och några år tidigare Det var vi som var Mulvaneys som båda är stora läsupplevelser

Elisabet Nemert skriver underbart vackra historiska romaner, den senaste heter Ödets hav

Erik Eriksson har också skrivit en serie med historiska romaner som är mycket välskrivna och spännande, den första heter Oktoberhavet

Jag väljer att inte skicka denna utmaning till några utvalda personer utan hoppas att den som är glad i böcker och tycker om att läsa antar utmaningen.
Skriv i så fall en kommentar så jag får gå in o kika på vad just du gillar att läsa!

0

Nu räcker det!

Varför ska det vara så in i baljan kallt nu när det är så vitt och vackert ute?
Jyckarna hoppar på tre ben när dom ska ut och kissa och själv fryser man näsan av sig.
Inatt var det -24 när det var som kallast, vad ska det vara bra för?
Det är ju myggfritt redan vid nollgradigt!

Här är det bara att välja, midsommarstång eller julgran, haha, bägge finns till beskådan ute på vårt gärde här i byn!
Det var så bistert under julskyltningssöndagen att vi bara hastade till torget för att inhandla en dörrkrans och hastade tillbaka till bilen för hemfärd igen…
Hoppas det är lite behagligare temperaturer kommande helg då vi har julmarknad i byn, tack och lov behöver ingen stå ute och frysa utan man håller till i bystugan och bagarstugan.

De fina domherrarna sitter utanför mitt fönster i datarummet men äter inte vid fågelbordet. Äter dom månne bara havrekärvar? Jag har nötter, talgbollar, kokosnöt och solrosfrön till fåglarna men inget av det verkar duga till domherrarna!

Angående rökningen eller rättare sagt ickerökningen kan jag meddela att första rökfria veckan avklarades igår och det går fortsatt bra.
Jag tror stenhårt på att medicinen vi äter verkligen gör nytta, den tar bort hela rökbegäret, jag är verkligen imponerad! Det är inte jag som är duktig, utan medicinen som påverkar receptorerna i hjärnan.
Ändå är jag verkligen förberedd på att det kommer en svacka, en del har svackan just andra veckan, en del tredje, men att den kommer betvivlar jag inte.
Nästa vecka ska vi ut och äta julbuffé med byalaget, få se om rökbegäret slår till då i samband med den myckna maten och den tillhörande snapsen….

Nä hör ni nu ska jag återgå till Mahjong-spelet.

Min kompis Torsten blir så trött av kontorsarbetet!

0