Små njutningar i vardagen

Denna sista dag i februari månad har erbjudit en lagom dos av små njutningar!

Först och främst, Finland lyckades äntligen knipa en medalj i skid-VM, även om det “bara” blev ett brons, vem sjutton rår på Björgen och Kovaltjuk…
Jag var så nervös under loppet så jag inte kunde sitta still….men jag hittade det perfekta botemedlet, nämligen att stryka!
Ställde strykbrädan rakt framför 50-tummaren vilket gjorde att jag nästan kände vinddraget när tjejerna susade förbi, och så tog jag tag i Hasses skjorthög och pressade och strök allt vad tygen höll, haha!

Vad sjutton ska jag hitta på imorron till herrloppet, nu är ju allt färdigstruket???

Efter skidloppet pustade jag ut genom att värma hemlagad mumsig köttsoppa och inmundiga den på min nya stjärtvärmare ute på farstubron, STOR njutning!

På gården var det glatt, i flera bemärkelser! Uppfarten är livsfarlig, men idag plockade jag fram mina gåstavar minsann!
Det är svårt att nyttja sparken nu då det är sandat på vissa vägar och på andra inte. Därför testade jag gåstavarna som stöd under hundpromenaden. Det funkade skapligt, tyvärr får jag väldigt ont i mina händer av att hålla om stavarna och sen är det en extra belastning att hålla både rullkoppel och stav i den ena handen. Måste fnula på det där, om man kan hitta någon annan lösning..

Den här killen fick jag schasa bort från sittunderlaget, han trodde minsann jag lagt ut hjärtat enkom till honom, “ler”
Torsten vistas utomhus mer och mer men systeryster Astrid är inte helt övertygad om att det är rätt melodi, så hon sitter oftast på insidan av ytterdörren och håller stenkoll på vem som går in och ut.

Hoppas du också haft en lyckad dag med små njutningar!

Utmärkelse

Jag har fått en fin utmärkelse av min goda bloggkompis Anki

med följande motivering:

“Jag älskar hennes blogg!! Att läsa den är som att komma hem till henne, de är bara kaffet som fattas. Hon är en varm, öppen och ärlig människa som ger en både skratt och tårar. Hon är mycket personlig i sin blogg vilket gör att man verkligen lär känna henne. Att läsa henne blogg är som att umgås med henne på riktigt. Jag har följt henne så många år och tagit del av så många händelser i hennes liv att hon känns precis som de väninnorna jag har här ute i det vanliga livet.”

Jag rodnar klädsamt och tackar ödmjukast!
Det var så vackert skrivet så jag blir rent tårögd!
Och så är det skoj att hon upplever det trivsamt för det är precis så jag vill att det ska kännas här hos mig, opretentiöst och enkelt. Vardagligt och kanske lite roligt. Sorg och bekymmer försöker ibland få fotfäste men de motas bort eller sopas under mattan!
Ett gott humör försöker jag förmedla, ibland lyckas jag inte utan blir gnällig och ilsk, men det blåser snabbt över..

Jag hoppas just du trivs här i pörtet och fortsätter att hälsa på!

Nu är det väl underbart ute med lite mildare väder och dagsljus som räcker fram till kvällen!

Med lite tur kanske vi kan inviga dessa nu i sportlovsveckan!
Önskar dig en fin vecka!

Torkel hallå hallå..

Torkel, det är vår veterinär det. Och honom besökte Blinka och vi idag igen..
Det var såhär att när jag igår kväll satt framför teven med Blinka i knät kände jag över hennes bett försiktigt, bara för att känna att hon inte ömmade för mycket. Det gjorde hon inte, men plötsligt kände jag en knöl som jag inte tidigare känt, och den satt på halsen en bit ovanför betten.
När Hasse kom hem kände han också samma svullnad och det var bara att kasta sig på telefonen i morse..

Här har dom rakat henne ännu mer, stackaren, o man ser tydligt en bulle med en liten prick i.
Antagligen har det varit ett bett där också, bara mycket mindre, och inte vet vi om det är från samma tillfälle!
Hur som helst så bedömde Torkel att eftersom hon inte ömmade alls så kunde svullnaden gå tillbaka av sig själv. Det är sårvätska i svullnaden men alltså inte var.
Vi fick åka hem utan att sticka hål på stackars lillflickan, puh, tack o lov, och nu får vi hoppas att det ger med sig av sig självt. Dessutom äter hon fortfarande penicillin och det kanske också hjälper till.

Det är ju såhär min vackra pälskling ska se ut och inte som en nakenhund..

Mitt i all dramatik kring Loppan och Blinka blev det också 3-månaders-jubileum! Vi har varit rökfria i tre månader nu, och jag kan nog säga att efter att ha klarat av pärsen med Loppans avlivning utan att klättra på väggarna av ciggbegär så tror jag det går bra framöver också!
Bara för ett kort ögonblick var suget där, starkt som sjutton, men sen var det bara att konstatera att någon cigarett blir det inte för det har vi ju slutat med..o sen var det bra med det!

Inatt hade vi 30 minusgrader ute och nu har kölden ÄNTLIGEN kulminerat. Det kändes som att gå ut på en vårpromenad nu på kvällen när kvicksilvret stod på -9
Den bistra långvariga kölden har varit påfrestande för de flesta av oss, även för mig som inte är särskilt frusen av mig.

Vad vår helg kommer att bestå av är väl inte så svårt att räkna ut, nu har skidfesten äntligen börjat, och den kunde knappast börjat bättre!
Jo förresten, någon enstaka finne kunde gärna fått gå till final men tyvärr har inte Finland några riktiga elitåkare i år.
Därför snyltar jag på Sverige och gläds över svenska framgångar istället.

Önskar dig en superdupermysig helg!

En lite annorlunda vardag

Lite haltande börjar då vår nya vardag utan Loppan.
Blinka äter med god aptit vilket tyder på att hon inte har ont, och det bör hon ju inte ha när hon får medicin.
Vad jag kan bedöma så ser såren fina ut, hon skriker dock som en stucken gris varje gång vi ska spruta på salva, mest för att hon är rädd och så kanske för att det svider lite.
Jag och Blinka följde med Hasse till stan idag, jag behövde komplettera med nya sockor. Förstår inte vem det är som kastar dem i golvet så det blir hål i dem!
Vi åkte först till Ludvika och sedan vidare till Smedjebacken där Hasse hade date med arbetsförmedlaren.
Jag passade på att kika in på Nisses, är väldigt sugen på nya vårgardiner till vardagsrummet, men jag har lovat mig själv att de inte ska inhandlas innan snön är borta….(hur man nu kan ge så dumma löften, det kommer ju att dröja hundra år..) men man kan ju titta!
Jag vill ha ljusare gardiner men inte bleka eller pastell, färgsprakande ska det vara och jag hittade några riktigt fina.

Jag försöker vara positiv och se fördelarna med att bara ha en hund…för det finns fördelar!
Vi har under många år anpassat vårt liv efter Loppan, det är ju så man gör när man har husdjur, och Loppan har ju haft vissa egenheter…

Det är självklart lättare att rasta bara en liten hund, nu kanske jag kan prova med stavgång igen?
Likaså kan Blinka få hundben att tugga på, de fick vi ta bort förut då Loppan låg och bevakade sina ben och morrade och var allmänt otrevlig.
Inte behöver jag stå o laga storkok med hundmat längre heller..
Jag har “skämt bort” mina jyckar med hemlagad hundmat, oftast kyckling, som jag kokat i mängder, ca 2-3 kg åt gången.
En 7-kilos lättviktshund är inte mycket att stå o laga hundmat åt, så hon kommer att få äta lite godbitar av vår vanliga mat istället som komplement till torrfodret.
Nu kan vi också slå ur hågen att stängsla in tomten till våren eftersom Blinka inte är rymningsbenägen. Det känns som en lättnad för det är inte billigt med staket, och att dessutom sätta upp staket när vi bara hyr kändes jobbigt. Men vi ville att hundarna skulle få röra sig fritt på tomten, och med bara Blinka så går det bra.
Så visst blir livet lite enklare men det är ju inte därför man skaffar husdjur, för att göra livet enkelt för sig, utan för att ge kärlek och omtanke och få en massa kärlek tillbaka!

Och tack o lov för katterna som ser till att det finns liv och rörelse i pörtet och håller Blinka och mig sällskap!

Två högfärdiga katter?

Nej, dom jagar sitt livs första fluga!
“En fluga gör ingen sommar” kan man vara helt överens om, var den stackars flugan kom ifrån vet jag inte, antagligen har den legat i dvala tills solen värmde fönsterrutan och den vaknade till liv.
Hur som helst så underhöll den katterna en hel kväll genom att ömsom klättra på gardinstången och ömsom flyga iväg och promenera upp och ner på kökstaket.

Lite mildare väder har vi fått, som vanligt stämmer inte prognoserna med en enda siffra, men denna gång klagar jag inte, -5 är alldeles lagom för årstiden, sen får det gärna sluta snöa också…
Ha en fin vecka!