Förbenade fästingeländen!

Jag plockar krypande fästingar både på Blinka och mig själv varje dag nu.
På katterna hinner jag inte plocka dem innan dom satt sig fast, mest beroende på att de mestadels ligger och sover under några buskar i värmen.
Gräset har vuxit sig så högt på ängarna att stigarna är helt igenvuxna så där går vi inte överhuvudtaget nu pga fästingarna.
Finns det något jag hatar så är det fästingar och älgflugor, de senare kommer framåt hösten när man vill vistas i svampskogen!
Urk säger jag bara…

Nu vilar vi ögonen på något vackert istället. I vår lilla å blommar både vita..

..och gula

Det är varmt och gott kan man säga…jag gläds med alla lediga solälskare!
Det var inte ironi du hörde i min röst, jag har faktiskt läxat upp mig själv och sagt att jag ska gilla läget de få dagar om året som svetten lackar i pannan!
Jag har en ytterst dräglig tillvaro ändå, hör här bara:
-motionerar hunden genom att slänga ut godis under buskarna på tomten
-käkar saltgurka som godis och dricker ofantliga mängder vatten, det kluckar om mig när jag går…
-simmar i sjön dit Hasse skjutsar mig innan han drar iväg på jobb. På så sätt håller jag mig sedan ganska sval i flera timmar!

Hasse ja, han sliter som många andra som inte ännu fått semester. En dag denna vecka körde han dubbelpass, från kl 7 på morgonen till tio på kvällen. Tack o lov är veckans sista kundbesök idag så han får vila upp sig. Att ligga ute på vägarna i en bil utan AC när kvicksilvret ligger på tretti grader är inte så skönt kan jag säga…

Dom är inte många men desto vackrare, mina pioner.
Ta nu hand om er i värmen, hört rykten om svalare väder redan imorgon, den som lever får se!

Hemma-turist

Tack snälla rara människor som orkar klicka er in till mig trots mina sparsamma bloggar!
Att det ska vara så svårt att krysta ur sig en liten blogg… haha
Inte kan jag skylla på att jag har mycket omkring mig heller, tvärtom, men dagarna bara rullar på och en viss semesterkänsla har infunnit sig trots att jag har ”ständig semester”.
Jag njuter verkligen av första sommaren här i Björsjö, både av tomten, av byn och av omgivningarna.
Nu när det ska bli riktigt varmt igen så planerar jag att tillbringa tiden under min ”kork”-lönn med en bra bok.
Midsommarhelgen har varit och farit och i söndags beslöt vi oss för att turista inne i Smedjebacken.

Vädret var perfekt för en promenad i bymiljö, det var nämligen hembygdsgården jag ville se.

Mitt i Smedjebackens centrum ligger By, en stadsdel där Norrbärke hembygdsgård ligger.
Det fina i kråksången är att mitt ibland husen som tillhör hembygdsgården så finns även bebodda hus, det är alltså en högst levande stadsdel.
Men, hur tänker man då man håller öppet må-fre och stängt lö-sö under högsommaren? Det ska väl ändå vara öppet varje dag!

Lite snopna blev vi allt då vi inte kunde titta in i husen, men då har vi något kvar att se…
”som en kvarnsten om halsen”, det uttrycket hade min man aldrig
hört, ser man på denna tingest så förstår man att bördan då blir tung.

Detta måste vara Bys vackraste grind!

Min kära man tycker det är tjatigt att visa en massa kort på gamla hus så jag gjorde några collage istället, ”ler”. Nu kanske han orkar scrolla ända ner…

Självklart fanns även husdjur i By, ponnyn och höns, gutefåren betade någon annanstans denna dag.

Det är lätt att bli hemmablind för miljöerna som finns på nära håll, jag rekommenderar alla att göra ett besök på närmaste hembygdsgård, där finns så mycket känsla och gammal kunskap att hämta.

Nä hör ni nu måste jag ta fram strykjärnet och se till att maken har en nystruken skjorta inför morgondagens dubbelpass, först butik, sedan kundbesök.
Tjurig som jag är kommer jag väl sitta inomhus när kvicksilvret klättrar upp över 25-graders strecket, då passar det bra att hälsa på hos er kära vänner!

Jag har läst..

Det du inte såg av Patrik Sjöberg med Markus Lutteman

”Det finns historier som aldrig berättats. Minnen jag hållit för mig själv, men som präglat hela mitt liv.
Att berätta sanningen har varit ett svårt steg att tag.
Men jag kände att jag var tvungen.”

En historia värd att läsas av alla. Om en man, en idrottstränare som utnyttjar sitt övertag över barn som är beroende av honom. Om en man som blev så beundrad och högaktad men som innerst inne var en liten feg jävel som utnyttjade barn för sina egna drifter.
Jag förstår mycket väl att det tagit lång tid för Patrik att komma fram till beslutet att berätta hela sin historia med alla skamkänslor som funnits där. Skammen över att man inte nekade, skammen att man gick med på saker man kände inte var rätt, skammen över att man inte såg till att stoppa mannen när man visste att han förmodligen också fortsatte utnyttja andra pojkar.
Det behövdes en som varit i samma situation och som berättade. Som tordes säga hur det var. Då gick det till slut inte att blåneka.
Förutom historien om Viljo och hans och Patriks gemensamma liv under många år så berättar Patrik öppet om sitt liv, om skandalerna, om ryktena, om livet efter idrottskarriären. Ett liv där hans kaxighet har hjälpt honom att överleva.
Min syn på Patrik har blivit mera mångfacetterad när jag läst boken, allt är inte svart eller vitt och framför allt är inte allt som står i tidningarna sant om nu någon trodde det.
Efterdyningarna fortsätter, den våg som Patrik startade genom att skriva boken, nu handlar det inte bara om honom, det handlar om Tregaro och det handlar om idrottsklubbar där man känt till övergreppen men valt att tiga. Än är denna soppa långt ifrån utredd..
En stark historia som får ***

Cancersurfare av Per Johansson

En ung man arbetar inom hemtjänsten och sköter bland annat två gamla nazister som är i slutfasen av livet. Samtidigt är han intill manins gräns intresserad av cancer som han via läkarkonsultationer närmar sig kliniskt och vetenskapligt.
Han lever ensam, skriver en bok som är tänkt att bli uppföljaren till debutromanen, Göteborg i päls. Han tycks ha hämtat sig från något slags sammanbrott.

Jag förstår ingenting…
Nu har jag inte läst hans tidigare bok, och det skulle jag kanske ha gjort eftersom denna utspelar sig en tid efter den första och huvudpersonen är densamme.
Men, oavsett det så har jag svårt att förstå meningen med denna historia.
En ung man som kanske genomgår en psykos, han är förälskad i en arbetskamrat, han åker iväg med henne och hennes mormor på en resa. Eller, är det en dröm?
För att förvirra stackars läsare ytterligare så pågår ett annat skeende samtidigt, fast ändå inte, utan en historia utspelar sig under andra världskriget bland Göring och hans gelikar. Jag får inte trådarna att vävas ihop, trots att jag läst att huvudpersonen i sin arbetsroll sköter om två gamla nazister.
Allt känns totalt förvirrande och jag inser att jag inte har vad som krävs för att få ut något av denna berättelse.
Språket är det inget fel på så ** blir mitt betyg.

Family living Den ostädade sanningen av Lotta Sjöberg

En hyllning till dammråttorna och otillräckligheten!
En tecknad bok om familjelivet som det faktiskt ser ut. Det är ett uppror mot alla perfekta ideal och omöjliga krav som möter oss i gör-om-mig-programmen, inredningstidningarna och barnuppfostrings-tv.
Det handlar om dåligt samvete, nödlösningar på livspusslet och den underskattade konsten att strunta i trender och istället försöka leva som man själv vill.
Lotta Sjöberg är tecknare. Hon lever med tre döttrar, man och hund i Stockholm.

Tack underbara Lotta för så många skratt, ännu flera underfundiga leenden och en riktigt underhållande stund. Boken tog slut alldeles för fort!
Längst bak i boken tackar författaren bland andra ”alla dem som bjuder hem gäster utan att städa och utan att be om ursäkt för ert stök, alla dem som låter barnen pyssla fastän det blir hur stökigt som helst, alla dem som låter barn prata färdigt”. Och så tackar hon förstås barnen, mannen, mamma och pappa osv…..
En bok att ge bort, att få, att önska sig, och även om jag själv bara haft ett enda barn så hade jag lika stor behållning av boken som om jag varit trebarnsmamma!
Bläddra och njut!
Betyg: ****

Bibliotekskatten Dewey, En småstadskatt som älskades av hela världen av Vicki Myron med Bret Witter

En kall vintermorgon hittar en bibliotekarie en utsvulten och frostbiten kattunge som slänts in i bibliotekets bokinkast.
Personalen tar sig an katten, och trots en hel del motstånd lyckas de få behålla sin bibliotekskatt. Katten, som får namnet Dewey Readmore Books, blir en symbol inte bara för biblioteket utan också för hela den lilla staden Spencer.
Vi lär känna många färgstarka och gripande livsöden i denna sanna historia om en katt som blev känd och älskad i hela världen. Besökare kom från när och fjärran, familjer gjorde semesterresor till Spencer enbart för att få träffa honom: ända från Japan anlände TV-filmare som hört talas om Dewey. När han dog 2006 stod hans dödsruna att läsa i över 300 tidningar runt om i världen.
Vicki Myron är bibliotekarien som hittade katten den där kalla januarimorgonen. Hennes eget liv är lika mycket en framgångssaga som Deweys som hon skickligt väver samman med sin egen.

Vem kan motstå en stilig röd katt som är huvudperson i en bok? Inte jag, inte någon annan kattälskare heller. Nu är nog boken ett sätt att frälsa de redan frälsta, men det är gripande att läsa om hur ett djur kan påverka så många människor. Ett djur som instinktivt känner hur han ska hantera olika människor och olika situationer. Som ger kärlek till alla som behöver det, även till dem som inte tror sig behöva det.
Boken är dock naivt och ganska enkelt skriven vilket kan irritera mig lite grann. Historien om staden Spencer som löper parallellt med kattens livshistoria är intressant men för ingående beskriven.
Men visst, en mysig och varm magkänsla får man av att läsa om Dewey
Mitt betyg blir därför ***

Vinteräpplen av Josefine Sundström

I generationer har kvinnorna i Tovas släkt plågats av odugliga och ibland misshandlande män. Vid 1900-talets mitt tillhör fattigdom, våld och sprit vardagen på den lilla ön utanför Kaskö i Österbotten.
Tovas mamma Mari var inget önskat barn, ansågs enfaldig och fick från unga år arbeta hårt i hushållet.
När hon i tonåren födde Tova blev hon för all framtid fast i det kärlekslösa och påvra hemmet där modern Susanna, en förhärdad torparkvinna, styrde med järnhand.
Hos Tova finns kraften att bryta upp. En gång var hon nygift, lycklig och förälskad. Men snart visar mannen en ny sida. Han börjar dricka och han misshandlar henne allt grövre. Till slut förstår hon att hon måste fly för att behålla livet.
Med de två döttrarna beger hon sig iväg. Mot Sverige. Mot framtiden.

Josefins debutbok är inspirerad av hennes familjs mörka historia i Österbotten. För mig har hon bara varit den söta blondinen som varit programledare för barnprogram på teve. Här visar hon en mycket mognare sida, och hon är en riktigt bra berättare!
Det värsta är ju att denna skildring inte utspelar sig för flera hundra år sedan, utan att det bara är någon enstaka generation sedan fattigdom och elände rådde på många håll. Dyslexi var ett okänt begrepp, man ansågs enfaldig och togs ur skolan istället för att få hjälp. Dessutom blev man tvångssteriliserad..
Karaktärerna i boken känns levande, framför allt kvinnorna som nog spelar huvudrollen i denna bok.
Jag rekommenderar den varmt och ger den ****