Osannolikt!

Visst är det helt osannolikt att den här stilige unge mannen för snart sjutton år sedan den tredje november var min fyrtioårs-present!
Vad har hänt? Jag fyller ju 47…..harkel, harkel
Imorgon åker han med sin mor och bonuspappa och ett par kompisar på rock-kryssning till Riga!
Förresten har han namnsdag idag, grattis Simon!

Ja som ni förstår åker alltså Hasse, Blinka och jag till dottern i Falun.

Där är det nystylat och mysigt, jag är oerhört förtjust i trädet som dottern på fri hand målat i hörnet av vardagsrummet, det ger hela rummet en speciell karaktär.

Och här har vi helgens utmaning, att sköta om nyaste familjemedlemmen på bästa sätt!
Egyptiska pygme-igelkottar ingår inte i min husdjursutbildning, så jag hoppas dottern skriver noggranna instruktioner!
Det får inte bli för svalt inomhus för då går den lilla gynnaren i ide och det ska hon inte göra! Oops, och jag som vill ha det svalt när jag sover!
Men jag har en reservplan, blir det för varmt så låser jag in mig i Simons rum där jag kan vädra så mycket jag vill!

Benjamin och Paulina stannar alltså hemma när Saija och Jonas åker på sin något försenade bröllopsresa.
Benjamin ska lana hela helgen så honom lär vi inte se skymten av, jag hoppas verkligen att Paulina kommer att vara hemma ibland och hålla oss och hundarna sällskap!

Jag ska passa på att ta ett långt skönt bad i deras badkar, det är massor av år sedan jag senast hade tillgång till ett badkar.
Hoppas ni hittar något uppiggande att göra denna erbarmligt mörka helg och glöm inte ställa om klockan!

Tji fick jag!

Vi har ju haft ett antal frostnätter under hösten trots att det nu åter blivit varmare.
Därför tänkte jag igår utmana ödet och trotsa älgflugsjävlarna och återerövra min sjö!

Hasse har gått nere vid sjön med Blinka och inte blivit angripen. Och titta så vackert det är, hur kan man låta bli att gå hit på två hela månader?

En del i naturen har redan klätt sig i värmande mössa

Här har nog till och med långfillingarna kommit på!

Idag gick vi åt ett annat håll, i en annan skog där vi inte stött på så många älgflugor tidigare. Kepsen var förstås på ändå men kamfern hade jag inte kladdat på mig av, lite övermodigt kan tyckas.
För, självklart blev det så, hemkommen tar jag av mig kepsen, fixar lunch, sätter mig vid bordet och känner och ser i ögonvrån något som ramlar ner från mitt huvud.

Tror ni inte att en jäkel smitit in under kepsbrätten och landade rakt på min macka!Där låg den helt fräckt och sprattlade!
Jag som gjort en underbar måltid åt mig.
Jordärtskockssoppa med rostad parmaskinka, krutonger och surdegsbröd med egenodlade alfalfagroddar…
Nu ser alla groddar ut som älgflugor!!!
Fy så äckligt, nu fick jag kasta bort hela burken med groddar, jag är inte kräsmagad i vanliga fall men jag har nog utvecklat en allvarlig form av älgfluge-fobi och klarar inte av något som associerar till dem, i alla fall inget man ska stoppa i munnen!
Imorgon blir det kamfer på så får vi se, jag vill ju absolut fortsätta mina stavpromenader, och inte bara ute på landsvägen som är så trist att gå längs.
Och som ni förstår så vill jag att det ska bli svinkallt! Ja inte hela vintern, utan en riktig smällkall natt så älgflugorna får på käften och stendör!

Tack för alla goda råd angående glasögoninköpet, vi valde erbjudandet tre till priset av ett. Inklusive två synundersökningar landade då priset på 8.720 riksdaler…
Men, då har vi inhandlat glasögonens Rolls Royce, inte dyraste bågarna men specialbehandlade reflexfria glas.
Ska man gå i konkurs kan man lika gärna göra det ordentligt!

Dessutom upptäcktes ett brytningsfel på Hasse också, så han behövde definitivt glasögon för att köra bil!

Avslutar med kramgoa djur som omväxling

Håll till godo!

Jag har läst..

Staden utan kvinnor av Madeleine Hessérus

”Vilka kvinnor kände inte olust och rädsla de där höstdagarna? Vilken kvinna kände inte rysningar inför tanken på att ensam passera genom en mörk gångtunnel eller genom en port där lampan slocknat, eller stå och vänta på nattbussen vid en folktom busshållplats, eller fastna i en hiss tillsammans med en okänd man med bortvänt ansikte? Och vem undrade inte vad det var för kollektiv mardröm som spritt sig och som skickade ut så onda spöken i natten?”

Stockholm i en nära framtid: en våg av brutala kvinnomord skakar staden. Efter långvariga stridigheter, där kvinnor och män tar till vapen mot varandra, byggs en mur. I de södra stadsdelarna, bakom den hårt bevakade ringmuren förskansar sig kvinnorna, i de norra lämnas männen kvar i en stad av förfall.
En regnig morgon anländer Jakob Hall till Norra staden. Han tillhör motståndsrörelsen mot muren som har sitt fäste i skärgården.
Genom tre unga män dras han in i ett vindlande händelseförlopp i sexhandelns gallerior, i spelkvarteren och i underjordens gångsystem. Det förflutna hemsöker honom och han minns Hedda som han aldrig slutat älska och som försvann när muren byggdes.

En visionär och mångbottnad berättelse om förlusten av kärleken och om en stad lika kusligt bisarr som trovärdig.

Det finns många författare som försöker sig på att skriva om framtiden. Hur vår jord kommer att må, hur samhället kommer att se ut. Jag tycker om ämnet förutsatt att man skriver någorlunda intelligent. Man får en kick av att använda sin fantasi till att försöka föreställa sig en värld i en inte alltför avlägsen framtid.
Nu tycker jag att Hesserus historia haltar ganska mycket. Jag får egentligen ingen sympati för huvudpersonen och även de tre ungdomarna blir ganska otydliga karaktärer.
Men språket är laddat och historien både oroar och skrämmer.
För visst har man hört röster höjas för att säkra kvinnors situation genom att t.ex ha speciella kvinnovagnar i tunnelbanan.,..
Det tragiska i historien är förstås att familjerna splittras. När pojkar blir äldre skickas dom till sina fäder i Norra staden och småningom så minns dom inte längre sina mödrar och systrar.
Inom barnalstringen används en genetisk konsult som ser till att barnet blir en flicka, pojkar förekommer endast som olycksfall i arbetet, och kallas ”cellkontaminering”.

Jag har läst bättre böcker i ämnet men ger ändå den mycket välskrivna och läsvärda boken betyget
***

Jag har INTE LÄST

Brobyggarna av Jan Guillou

Denna bok såg jag verkligen fram emot att läsa!
200 sidor senare gav jag upp!
Jag hittade en totalt ointressant rövarhistoria med platta figurer som mest sprang omkring och sköt lejon.
Jag har sällan blivit så besviken.
Detta var första boken jag skulle läst av Guillou, hade tidigare tänkt att läsa böckerna om Arn, men sedan hann jag se filmen och då tyckte jag inte det var nödvändigt.
Om du läst boken, vad tyckte du?
Hade jag för stora förväntningar eller var det bara dravel?

Min ena mamma hette Ruth av Lotta Backman

Det är något som inte stämmer med Karin. Hon ser inte ut som andra tanter som kommer hem till oss. Jag står gömd bakom lövdraperiet på verandan och ser på henne, ser hur håret bubblar i solljuset och hur det glittrar till inne bland lockarna. Karin har örhängen. Pappa öppnar grinden för någon som har läppstift och örhängen. Jo, jag ser att läpparna som ler är röda och läppstiftsblanka.
Det blir konstiga tankar inne i mig, men det är snällt av mamma och pappa att de låter henne bo hos oss fastän vi knappt känner henne.

Lotta växer upp i skuggan av en stor familjehemlighet, en hemlighet som briserar när hon just fyllt arton år. På ett enda ögonblick kastas henne värld omkull. I sin självbiografiska roman målar Lotta ömsint bilden av sin mamma Ruth och av uppväxten i 50- och 60-talens fromma frikyrkomiljö med all dess välvilja, särart och utanförskap. Minnesbilderna varvas med berättelsen om den vackra Karin som lever i en annan värld, fylld av spänning och flärd – men också av förluster, död och ett förlamande svek som driver henne att lämna bort sitt enda barn till en annan kvinna.

Utdrag ur boken:
”Jag bor i världen och den är stor, större än allt jag kan se. Men den har en mitt. Mitt i världen finns mamma. Det är runt henne hela min värld kretsar.
Ute på gårdarna är vi många. Vi leker. Ända tills det skymmer leker vi. Eller tills våra mammor öppnar fönstren och ropar in oss och papporna kommer hemcyklande från sina arbten. Då går vi in och äter, det ligger dillkött och potatis och sönderkokta grönsaker på våra tallrikar. Papporna är trötta efter arbetsdagen och maten ska tysta mun, det har vi lärt oss. Hemma hos oss ärdet bara undulaterna som inte har begripit hur väldigt trötta pappor är som har arbetat hela dagarna.
Vi bor i trevåningshus av sten med balkonger och kylskåp och fiskbensparkett i finrummen. Dassen har flyttat in. Lortsverige har skamset backat ut genom bakdörren.
I vår värld är alla mammor fruar som manglar Surf-vita lakan, krusar örngottsband och rullar kåldolmar.”

Detta är en underbart vackert skriven historia. Jag njuter av varenda sida jag bläddrar. Dessutom är barndomsskildringen fängslande och gripande. Jag har ingen egen erfarenhet av pingstkyrkan men bilden som träder fram här är mycket tydlig. Man lever i gemenskap inom församlingen men ute i den riktiga världen står man utanför och kan inte delta i det verkliga livet.
En mycket läsvärd barndomsskildring som får **** i betyg

Helgprojekt avslutat

Så har då även denna helg tagit slut, och lika slut är gubben och jag!

Helgens projekt var att få in vinterns ved i källaren och nu är det klart!
30 kubik stora vedklabbar som väger ton (!) har flyttat in under tak. Jag har inte hjälpt till särskilt mycket på grund av mina onda händer, men nu ville vi få detta klart så även jag har burit och kånkat, från vedstaplarna som låg ute på tomten och till källarfönstret. Därifrån har Hasse kastat ner dem i källarrummet för att sedan gå ner i källaren och stapla längs väggen. Puh, vad vi har varit duktiga!
Nu har vi ätit ett skogshuggarmål till middag, kokt torsk med äggsås, en av våra absoluta favoriter, mums filibabba!

Jag gjorde några fynd i vedtraven. Många tomma getingbon, så sköra och vackra nu när dom var övergivna.

Och bredvid veden under presenningen har denna ståtliga svamp vuxit sig stor och fin.

250 gram vägde svampen som jag tror är en biskopsmössa, en sorts murkla, ingen matsvamp i alla fall för den har dubbelgångare. Men den största i sitt slag som jag har sett var den.

Vi har också hunnit slappa och vila, framför allt framför säsongspremiären av alpina tävlingarna, och alla i familjen har läst tidningen, Blinka gillar särskilt börsnoteringarna!

Nu önskar jag er all en fin vecka, tack för alla tips om glasögon, vi köper nog dem i stan imorgon när vi gjort synundersökningen.

Och så lite skrämselpropaganda, hihi