Glassigt söndagsväder!

Vilken väder vi fick igår!

Bråttom bråttom hade vi, innan solen dalar bakom granarna måste vi hinna ut på isen! Vi ”råkade” nämligen sova till 12…ähum

Vitt som ett oskrivet blad är det ute på sjöisen, här har ännu inga mänskliga sulor trampat!

..men nu blev det ändring på det, våra avtryck har förstört den fina ytan. Och titta, enda gången jag blir smal och får långa rasben, det är i min egen skuggbild, hihi

Jag fick verkligen en försmak av vårvintern i mars då solens strålar börjar värma och man kan sitta en stund och njuta…

Jag hoppas verkligen att många i vårt avlånga land hade samma fina väder och fick se och känna den livgivande om än lite bleka solen

Sedan blev det experimenterande i köket, ett helgnöje för oss matlagningsroade!
Alla kryddor uppradade och förutom dessa ingick också färska kryddor, lök, vitlök och ingefära, resultatet blir en fantastiskt god indisk lammfärsgryta! Smakrik men inte för het, Hasse åt kokt potatis till medan jag åt kidneybönor och spetskål.

En ny vecka väntar, jag hoppas vi slipper kylan vi hade igår kväll då kvicksilvret stannade på -18 grader.
Rysskylan kallas den och i Finland uppmättes -35.3, då kan man hålla sig för skratt!

Det moderna alfabetet publicerar jag till sist, ungarna kan nog alla symboler, värre med oss gamla käringar, så nu ska jag plugga!

En liten nostalgitripp

För att få lite variation i tillvaron bad jag idag maken att vi skulle ta en åktur.
I och med att jag är ensam om dagarna i veckorna så blir mina vintervägar här i byn välnötta och jag längtar efter lite omväxling. Jag drabbas kanske rentav av en släng av lappsjuka, hihi

Därför åkte vi till Kloten, byn dit vi flyttade 1995 då vi lämnade Stockholm för gott!
Atmosfären är lika genuin och välkomnande som då det begav sig.
Men, mycket har hänt sedan vi lämnade byn 1997.
Värdshuset som vi drev brann upp efter något år och området är nu sanerat och endast den delen som var vandrarhem står kvar idag.

By-affären var redan stängd på vår tid, men familjen som tidigare drev butiken bodde kvar på övervåningen.
Där är numera cykeluthyrning.
Ett annat gammalt hus som ägdes av en konstnär hos vilken vi hade målningskurs då det begav sig är numera kanotuthyrning.
Jag tycker det är roligt att se att byn utvecklas inom turistnäringen för vackrare omgivningar får man leta efter.
Här ordnas älg- och bäversafari och här finns en stugby som är öppen året runt.
Några nya hus har också byggts, tyvärr verkar de flesta husen bara bebos sommartid.

På väg till Kloten passerade vi Nyfors och där såg jag något som gjorde att jag omgående bad Hasse stanna bilen

Jag hade fått syn på svanar nere vid ån!
Nu var det inte så självklart att bara stanna bilen mitt ute på den illa plogade smala landsvägen så vi fick åka en bit, vända bilen, åka tillbaka, stanna, låta mig fota, åka en bit, vända bilen och fortsätta färden, hihi

Från början var dom riktigt många men en del blev rädda och flög iväg när jag närmade mig

Jag har konsulterat min fågelskådar-bok och dessa är sångsvanar. Fast jag kan ärligt säga att sjunga, det kunde dom inte! Dom skränade och väsnades däremot förfärligt..

Jag tyckte denna silvergrå var allra vackrast! Antagligen har fåglarna valt att stanna då vintern varit mild. Jag har inte sett svanar tidigare om vintrarna, och de jag brukar se på sommaren är knölsvanar.

I bilen hade vi en till som skränade och lät, nämligen Blinka. Vi har lånat hem en hundbur av dottern som vi placerat i baksätet till Blinka. Hon har nämligen suttit lös i baksätet och det är ju inte bra om Hasse blir tvungen att tvärbromsa.
Men, lilla fröken trivs inte alls, det är jättesynd om henne!
Vi försökte höja volymen på radion men hon överröstade den med god marginal, så nu har jag sår i öronen…

Avslutar dagens blogg med en bild som säger det mesta om vad som är viktigt i livet, kärlek!
Kärlek till er alla där ute i cybern!

Jag har läst..

Den glömda trädgården av Kate Morton

1913
På ett engelskt passagerarfartyg till Australien hittas en liten flicka övergiven. En mystisk dam som flickan kallar Sagoberätterskan har lovat att ta hand om henne, men istället försvinner damen spårlöst.

1975
Som gammal återvänder Nell O´Connor till England för att finna sanningen om sin familj. Sökandet för henne till Cornwalls vindpinade kust och Blackhurst Manor, ett stort herresäte med en gåtfull historia.

2005
Bland Nells kvarlåtenskap finner barnbarnet Cassandra en sagobok, skriven av en författarinna som oförklarligt försvann i början av 1900-talet. Dessutom bjuder Nells testamente på en överraskning, ett lite hus beläget på en stor lantegendom i Cornwall. I detta hus och dess trädgård kommer Cassandra en sekelgammal hemlighet på spåren.

En romantisk och fantasieggande roman vars handling utspelas på flera olika tidsplan. Lager för lager avtäcks en sällsam och ödesmättad historia.

Detta är en genre som man antingen gillar eller skarpt ogillar.
Jag lägger mig faktiskt lite i mitten. Jag tyckte det var ganska trevlig och underhållande läsning, bra miljöskildring (utom kanske lite väl mycket trädgård, men det anspelar ju även titeln till), många spännande karaktärer och en bra story.
Men, jag gillar inte särskilt att handlingen i varje avsnitt pendlar mellan de tre tidsepokerna, tycker det blir ganska rörigt.
Huvudpersonen är en sagoberätterska och det tycker jag bokens författare också är, dessutom kryddar hon romanen med tre ”riktiga” sagor!
När jag sett hur andra tyckt om boken så är variationen stor, allt från minus till fem plus…
Jag säger såhär: en helt okej läsupplevelse men nu har jag fått nog av denna genre för ett bra tag, en tjock romantisk kärleksroman räcker nog ett helt år…
Mitt betyg ***

Himmelsdalen av Marie Hermanson

Himmelsdalen är en idyll.
Vattendragen är rena och luften är klar. Restaurangen serverar nyfångad fisk och personalen tar väl hand om dig. Här kan man vila ut och bli sig själv igen.
Hit kommer Daniel för att hälsa på sin tvillingbror Max, och när Max ber Daniel att byta plats med honom några dagar ger han till slut med sig.
En kort tid på ett naturskönt hälsohem är väl ingen fara?
Men dagarna går och Max kommer inte tillbaka. Och Himmelsdalen är inte alls så trygg som den verkar. Daniel börjar frukta att dalen blir det sista han ser i livet.

Här hamnar man i en helt utflippad värld bland värsta psykopaterna!
Och spänningen den byggs upp steg för steg tills man inte vågar lita på någon och undrar hur sjutton detta ska sluta.
Det finns mycket tankemöda bakom historien, det döljer sig en förvrängd men ändå sanningsenlig bild av vårt samhälle, hur det kan gå om inte haspen är på, dvs. vart är vi på väg?
Jag gillar böcker som ger olika perspektiv och väcker tankar och känslor och Marie Hermanson har blivit en av mig mycket omtyckt författare. Kanske känns slutet lite tillrättalagt, men boken som helhet är mycket läsvärd och får därför
**** många stjärnor!

Ljusets dotter av Elisabet Nemert

Det är 1700-tal i Sverige och på Edsbergs slott i Sollentuan utanför Stockholm styr förmannen Sten Wessman med järnhand över drängar och torpare. Men också över sin familj. Oftast är det hustrun, en kuvad och uppgiven kvinna, som får känna på hans knytnävar, men även dottern Maria och hennes bröder råkar illa ut.
Faderns uppfostringsmetoder har gett Maria en höftskada och hennes haltande gång och bortkomna sätt gör att hon ständigt blir utsatt för skämt och jämnårigas trakasserier.
Marias enda riktiga glädjeämne är musiken, att lyssna till den mäktiga orgeln på söndagens gudstjänst och spelmannens sprittande toner på logdanserna.
I hemlighet lär hon sig hantera morfaderns fiol och när en av samtidens största musiker besöker Edsbergs slott upptäcks hennes sällsynta begåvning.
Ödet för henne till storstaden och en annan tillvaro. Och när den unge prästen Johan Stjärna tillträder en tjänst i Sollentuna kyrka tar hennes liv än en gång en ny vändning.

Kärlek och ondska i ljuv förening, som vanligt när Nemert fattat pennan. Sedelärande historia där det goda vinner. Jag har läst alla hennes böcker, hon håller alltid stilen, men, nu tycker jag att denna berättelse var lite väl tillrättalagd. Från första sidan kunde man exakt säga vad som skulle hända. Inga överraskningsmoment överhuvudtaget och det var lite trist. För då blir huvudpersonerna stereotypa, en Askunge-saga helt enkelt.
Dock är den noggrannt och vackert skriven och man får en inblick i livet på 1700-talet. Har man läst en av Nemerts böcker så har man dessvärre läst alla och det drar ner betyget. Har du inte läst henne ännu då har du en trevlig läsupplevelse framför dig.

Skärpning!

Igår fick jag äntligen ändan ur vagnen och städade pörtet!
Jag skjuter upp denna tråkiga syssla så länge det bara går, men nu gick det inte att blunda för fakta längre..dammtussarna fullkomligt överföll mig..

Har man två katter och en hund så krävs nog lite mer engagemang än vad jag visar..

Redan kvällen innan åkte mattorna ut!
På morgonen låg ett tunt lager snö ovanpå dem och det var bara att ta piskan och piska skiten ur dem!
Kanske hade jag behövt ett större adrenalinpåslag, men nog märktes ändå skillnad, snön bakom huset är inte vit längre…
Däremot har jag mattor i fräscha klara färger, så länge det nu varar..

Erbarmligt tråkigt är det också att gno inne på dass!

Det var nog inte så hon tänkt sig…

Idag fick jag betala priset, benen är stela som lyktstolpar och ryggslutet ömt och värkande..
Men det var inte så mycket städningen som gjorde det utan det faktum att det är dåligt plogat just nu. Eftersom det bara kommer några millimeter snö åt gången anses det väl inte ekonomiskt försvarbart att skicka ut plogbilen så ofta, med följd att det är otroligt moddigt på vägarna. Det innebär att jag trots broddarna halkar omkring och spänner benen extremt mycket.
Tänk, man kan köpa träningsskor för över tusen spänn som ska ge extra träning åt ben och rumpa genom en rullsula som gör att man efterliknar ojämn terräng. Kanske ska jag börja anordna promenader i Björsjö för en billig slant istället. Inga specialskor krävs och jag tar bara en Selma för en timmes promenad!

Idag håller jag i alla fall till på motionscykeln istället medan Blinka får en dag ”på jobbet” med maken!