Inrutat schema i pörtet

Dagarna är noga schemalagda nu under OS.
Men, om du tror att jag sitter framför teven hela dagarna så tror du fel!

När klockan närmar sig två blir det en lång runda med Blinka, vi plockar vad naturen ger. Ibland får vi samsas om bären eller svamparna med allehanda andra kryp.

Idag var siktet inställt på hallonbuskarna på andra sidan ån, men jag borde nog ha siktat blicken upp mot skyn först…Regnet överraskade oss, först som ett stilla sommarregn som inte hindrade mig från att plocka hallon, men sen, oj vad det vräkte ner. Vi sprang in under några björkar och stod kvar under lövverken tills regnet lugnade sig något, men Blinkas blick säger allt! “Hur kan du utsätta mig för detta blöta?”

Det har ju minst sagt varit stolpe ut för det finska laget i OS så jag har fått glädjas över alla duktiga svenska prestationer istället.

Men så idag lossnade det äntligen och Finland tog en silvermedalj i segling! Duktiga Tuuli har ett namn som förpliktar, Tuuli betyder Vind och det måste man ju ha i seglen om man ska vinna en medalj!

Man ska aldrig ge upp hoppet, även om finska spjutkasterskan inte lyckades få ett enda godkänt kast i kvalet…

Det är för mig en känslomässig berg-och dalbana att följa tävlingarna. Ibland känner jag mig helt urlakad då finalpassen är slut vid elva-tolvtiden och jag är tvungen att sitta kvar en timme till och smälta intrycken innan sömnen kan infinna sig.
Snacka om att leva sig in i deltagarnas glädje och sorg…

Tjilivippen!

Jag har läst..

I tystnaden begravd av Tove Alsterdal

Lars-Erkki Svanberg, en gång Sveriges snabbaste skidåkare, slås ihjäl med sin egen yxa på gården Rauhala hemma i Tornedalen.
I ett trapphus i Sankt Petersburg skjuter en rysk gangsterledare sin närmaste vän, och flyr sedan mot gränsen.
Katrine, som just har fått sparken från Sveriges Radio, upptäcker att hennes mamma inte är den människa hon trodde.
I byn Kivikangas långt uppe i norr finner hon sanningar som tystats ner i generationer.
Medan midvintern långsamt släpper sitt järngrepp över Nordkalotten dras deras historier allt närmare varandra, tills allting slutligen löper samman i den utkylda mangårdsbyggnaden på Rauhala – ett namn som betyder lugnet.

En storslagen och svart släktkrönika som sträcker sig tillbaka genom nästan hela 1900-talet, från Tornedalen och österut, in i det mytomspunna Karelen och fallna Sovjetimperiet. Den skildrar människans längtan efter ett liv som är värt att leva.

Boken är skriven i en fantastisk miljö, den är ordkarg liksom naturen däruppe, vacker i språket och intressant och gastkramande som bara en riktigt bra historia är.
Det enda jag hade svårt för var KGB-gubbarna i ryska maffian, men de utgjorde inte så stor del av handlingen att det direkt störde.
Jag läser inte många deckare men denna är jag glad att jag tog mig an
Mitt betyg ***

En sannolik historia av Karin Alvtegen

Helena uppfyller en gammal dröm när hon och hennes man köper en liten gård i Norrland för att driva ett hotell.
Men äktenskapet knakar i fogarna och snart är skilsmässan ett faktum.
Kvar står Helena med hotellet, en förlorad tillvaro och en olycklig tonårsdotter.
Finansmannen Anders karriär har varit framgångsrik. Men i takt med att pengarna har strömmat in har tillvaron känts alltmer meningslös.
På en raksträcka i Norrland utmanar han ödet, blundar, gasar och tänker att nu får det gå som det vill.
Han vaknar upp på sjukhus. Efter sjukhusvistelsen tar han in på ett litet hotell i en norrländsk by.

I den här romanen möts två olyckliga människor som upptäcker att vi faktiskt kan ändra vårt sätt att se på tillvaron och att det finns helt andra val att göra i livet än de vi kanske först tror.
Jag har bara läst Alvtegen en gång tidigare, i en deckare för några år sedan.
Denna bok är på biblioteket klassad som en deckare men det är en vanlig roman för inget kriminellt förekommer i hela boken.
Om man nu med kriminellt avser enligt lagen, annars kan man nog tycka att flera av karaktärerna är kriminella i den mening att de misshandlar sina egna liv!
Storyn är mycket trovärd, hur man vill rätt och gör fel, om missförstånd, om hur pengar inte automatiskt betyder lycka. Alla de rätta ingredienserna finns i denna välskrivna relationshistoria.
Mitt betyg blir en ****

När börjar det riktiga livet av Fredrik Lindström

Fredrik är förutom författare en av våra mest folkkära underhållare. Han har tidigare haft framgångar med både böcker och tv-program om svenska språket, svenska dialekter, svensk historia och mentalitet. Han har varit programledare för “På spåret”, och gjort succé med showen “Ljust och fräscht” tillsammans med Henrik Schyffert

Denna bok är en novellsamling.
Man utnyttjar transportsträckorna för att familjen ska få sin kvalitetstid. Man har en väska packad för att kunna ge sig av om något oväntat händer, fast man aldrig skulle våga. Man försöker förtvivlat hitta den soffa som är mest “vi”.
Med road och medkännande blick ser författaren på våra ansträngningar, drömmar och förberedelser inför den dag då det riktiga livet börjar.

Jag älskar denna bok. Om du har hamnat i en “läs-svacka” eller anser dig ha för lite tid för läsning är denna bok helt perfekt. Liten och nätt med ett dussintal gripande, roande, skrämmande och träffsäkra noveller!

Här några utdrag ur boken för att få dig riktigt lässugen:

-Ni vet hur det är att vara runt åttio. Det händer inte mycket, man har lite ont i en höft, går runt och letar efter saker, hittar inte de bra läsglasögonen, försöker läsa tidningen i alla fall, prata lite med en granne, sitter en stund i parken och glor, försöker förstå sig på den nya dosan för tevekanalerna eller sopsorteringsanvisningarna, besvarar en felringning. Man försöker köpa en kvällstidning ibland men förstår inte längre vad det står, det är kändisar man aldrig hört talas om, massor är på engelska som man aldrig läst i skolan eller också är det någon bilaga med sextips – vill du lära din partner att stimulera anus med ett finger?
Hon kände sig inte riktigt som sig själv, allt var avigt, hon visste aldrig i vilken ända hon skulle börja med något. När hon steg upp på morgnarna visste hon inte om hon först skulle äta frukost och sedan bädda sängen, och när hon gick och lade sig visste hon inte om hon först skulle sätta på nattlinnet och sedan borsta tänderna, eller tvärtom.

– Människors arbete är en del av transportsträckorna. Annars hade man ju inte råd att göra någonting meningsfullt på kvalitetstiden.
Man kan knapra in lite nästan överallt. Man kan passa på att svara på mejl när man åker buss, man kan sitta på ytterplats på bio så att man kommer först ut till garderoben efteråt, man kan skruva på duschen innan man kliver in i kabinen så den hinner bli varm innan man börjar duscha.
Det kan bara bli full pott ****

Tillfälligt återuppstånden…

Hej!
Long time no see skulle man kunna säga!
Tack vare min underbara svärson som hjälpt mig med datorn så har jag åter en fungerande maskin!
Dock var det inte möjligt att rädda moderkortet (?) utan ny”gamla” delar behövde införskaffas.
Detta innebar att allt jag hade på hårddisken är borta…
Tyvärr alltså de foton jag inte kopierat till den externa, dvs. alla fina foton tagna under juli månad.
Men, jag gråter inte över spilld mjölk, sakernas tillstånd kunde vara mycket värre!
Det var alltså så att i lördags kväll när vi satt i godan ro och tittade på OS-sändningarna så bara small det.
En enda smäll, helt utan förvarning!
Teven klarade sig, tack och lov, och jag sprang direkt upp till övervåningen och stängde av datorn.
Det var först nästa morgon jag förstod att jag varit försent ute, datorn och skrivaren var stendöda.
Många andra i byn har drabbats, vår hyresvärd berättade idag att han fortfarande inte fått ordning på telefonlinjen!

Nu kom ju smällen på en tidpunkt då vi mest sitter i tevesoffan, men, jag ville ju så gärna kunna följa de finska olympiska deltagarna via nätet.
Modemet pajade ju också i smällen och där kan jag bara ge en eloge till Bredbandsbolaget.
Hasse ringde dem på söndagen och på tisdag förmiddag fanns ett nytt att hämta på postens utlämningsställe i stan.

Nu tänker ju jag fortsätta vara i min “OS-bubbla” även fortsättningsvis, så det blir bara högst sporadiska stunder vid datorn och jag måste tyvärr säga att det kommer att dröja innan jag besökt er alla och läst ikapp. Alla bokmärken försvann också så lämna gärna en kommentar med länk till din sida så har jag lättare att hitta tillbaka!

Det är väl tur att det finns lite udda grenar i OS, t.ex fälttävlan och skytte, ähum, där svenskarna lyckats knipa medalj! :mrgreen:
Hörde nyss att även i segling är en medalj att vänta, valören är dock inte klar ännu.
Idag har fri-idrotten äntligen startat och då känns det verkligen som OS börjat “på riktigt”.

Jag har norpat några foton från dottern eftersom alla fina bilder på Vanessa med pappa är borta, så ni i alla fall får ta del av mina fina barnbarn och barnbarnsbarn!

Finnkäringen snusar bebbe, hon är ljuvlig!

Vanessas pappa Benjamin

..som gjort sin första tatuering, fin eller hur?

Den andra ohängda ungen, Simon, får ni bara se rumpan på, haha, hans livs första tatuering handlar om datorspelet League of Legends…the love of his life, åtminstone än så länge…

Så, då har ni fått några nya familjefoton så ni minns mig ett tag när jag nu kliver in i min bubbla igen.

Tjilevippan till nästa gång!