Jag har läst..

Dalkullor En svensk märkvärdighet av Hoff Sven Hedlund

På ett unikt sätt får vi följa med Hoff Svens vandringar i tid och rum och möta stolta, slitsamma kvinnor som tog sig dit där arbete och inkomster fanns.
Som med enbart sina dialekter, svåra att förstå när de lämnade sina hemsocknar, tog sig fram i alla miljöer och även i främmande land.
Hårkullorna från Vpmhus blev uppskattade av Tsaren i Ryssland och av Drottning Victoria i England, av svenska kungligheter liksom av vanligt folk. Dalkullorna var fattiga men stolta.
Hoff Sven lyfter initierat fram det vardagliga och unika i kullornas liv och leverne.
Han berättar bland annat om varför kullorna tillsammans med dalkarlarna svarade för den största rörligheten i Sveriges land.
Dalkullorna, före tågresandets tid, vandrade över hela Sverige, över hela Norden, till Ryssland och norra Europa.
De arbetade i ljus- och ammunitionsfabriker, på kyrkogårdar och i herrskapsträdgårdar, i kungliga parker, de rodde och vevade på vatten i Stockholm, Göteborg och andra städer.
De fanns på byggarbetsplatser. I sina sockendräkter var de synliga.

Författarens mormor var en dalkulla som när hon var ung vandrat från Leksand till Gävle och med fraktskuta åkte vidare till Stockholm och arbetade på ett bryggeri. Hennes livsöde väckte författarens nyfikenhet och han har gjort en djup och omfattande inventering av dalkullorna byggt på deras egna berättelser och fotografier.

Detta är ett riktigt praktverk som har underhållit mig ett tag nu.
Jag hade ingen aning om att dalkullorna verkade inom så många olika områden, bl.a inom trädgårdsskötsel, kyrkogårdsarbete, krutfabriker, bryggerier, stearinljusfabriker, på varuhus, som tvätterskor, torgförsäljare, i gruvnäringen och inom olika hantverk.
Jag läser att roddkullorna minst sagt blev mobbade av roddarmadammerna, kullorna var trevligare och erbjöd bättre service och konkurrensen var mördande. Kullorna anklagades för att ta jobben från männen samt från kvinnorna i Stockholmsområdet.

Intressant är att läsa gamla brev som kullorna skickade till sina fästmän eller hem till föräldrarna.
En mursmäcka skulle blanda murbruk och med ok och två spannar av trä, totalt 60 kg, bära fram det till murarna som ibland jobbade på byggnader i flera våningar.
Dom sjöng:
“I början man trodde att vi vore svaga
men kvinnornas svaghet är endast en saga.
Beslutsamhet finns det och handling och mod
ja, det finns en kraft som är kärnfrisk och god”

Men det kunde också sluta illa.
En tidningsartikel från 23 december 1852 lyder:
“En nittonårig dalkulla omkom på ett förfärligt sätt i Stockholm. Sysselsatt med att å en byggnadsställning wid 4:e våningen af ett hus bära murbruk förlorade hon balansen och nedföll, hvarvid hon först trefade hufvudsvålen och högra hälen mot hörnet af ett plåttak och sedan spetsades på en träspira som genomträngde hennes hufvud. Hennes moder som å gården tillredde murbruket, hade varit ögonwittne till den fasansvärda händelsen.”

För den som är intresserad av hur man levde förr, samt självklart för dem med rötterna i Dalarna rekommenderar jag varmt denna påkostade och intressanta bok. Kanske kan den rentav passa i ett paket under julegranen?

Mitt betyg ****

0

121212

Måste bara härma min dotter, och blogga med dagens aktuella datum som rubrik!
I Ludvikatidningen läser jag att det är 8 par som ska vigas idag, nästa gång det blir ett liknande datum är 010101 och det är ju ett tag dit om man säger så…

Idag har jag tvättstuga, vilket innebär hundfri dag!
Vi har ju lärt oss att Blinka tyvärr står och skäller när jag lämnar henne ensam, och eftersom vi har en liten bebis i huset i lägenheten under oss, vill jag självklart inte att bebisen blir störd.
Om jag springer ut och in i tvättstugan kan jag vara ganska säker på att hunden ger skall så hon fick följa med till “jobbet” idag.
Eftersom det är ganska kallt tog vi fram vinterjackan, men si, då stack hunden in under köksbordet och vägrade komma fram!
Hon gillar verkligen inte att ha täcke på sig, men nu fick hon vackert finna sig i det.
Hon stannar ju i bilen medan Hasse är på kundbesök och temperaturen sjunker snabbt i en bil som inte är igång.

Jag kan glädja er med några himmelska bilder idag, tagna häromdagen vid tvåtiden på vår promenad

Solen är så blek att man kan fota i motljus utan problem

Här hände något konstigt. Det liksom rykte ovanpå snön på isen, vet inte om det var kall och varmare luft som möttes eller om det eventuellt är en effekt av att snökanonerna sprutar snö uppe på Solberget?
Hur som helst så såg det maffigt ut!

Nu ringde maken, det blev avbokade kundbesök ikväll så det blir tidig hemfärd, något som Blinka säkert uppskattar.

Jag har läst om snöoväder lite här och där i vårt avlånga land, hoppas ingen snöat in såhär pass!

0

Hundens och kattens dagbok

HUNDENS DAGBOK:

07.00 – Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 – Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 – Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 – Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 – Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 – Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 – Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 – Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 – Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!

KATTENS DAGBOK

783:e dagen i fångenskap…

Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker.De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna.
Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.
I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj.
Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är.
Saker och ting går inte som planerat. På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ‘allergi’. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket…

0

Quizle:Vinterväder

Vinterväder

För att svara på veckans frågor bjuder jag in dig på en sparktur med Blinka och mig. Såhär tycker vi om vintern!

1. Rent allmänt, tycker du om vintern?

Jo tack, vinter är min årstid! Förut gillade jag hösten mest, men ju äldre jag blir desto mer blir jag vintermänniska! Kan det delvis bero på alla äckliga kryp och insekter som invaderar oss under sommarhalvåret, i alla fall oss som vistas i skog och mark?

2. Vilken typ av vinter har ni där du bor? Milt, blaskigt, blåsigt, kallt etc?

I bästa fall har vi en riktig vinter med snö och minusgrader, en dålig vinter är en grön vinter, dimmig och regnig med blask, där jag bor nu i södra Dalarna är vintern dock ganska snösäker.

3. Tycker du om att utöva någon vinteraktivitet? Åka skoter, skidor, spark eller liknande.

Skoter skulle jag gärna åka, då kunde man åka till ställen dit man inte kommer med bil, men nu har vi ingen skoter, så jag får hålla mig i närområdet med min sparkstötting. Längdskidor åkte jag till för ett tiotal år sedan då jag bröt vristen så illa att det inte längre fungerar, tyvärr

4. Finns det något speciellt som du inte tycker om med vintern?

Det skulle vara avsaknaden av dagsljus då, solen är uppe alldeles för få timmar om dygnet nu. Fram mot vårvintern är ju läget ett helt annat dock, bara att stå ut och fylla mörkret med levande ljus. Jo förresten, när det blir isgata är det inte kul, då får man ta till både gångstavar och broddar för att undvika att ramla.

5. Hur tycker du att det går att köra bil på vintern? Du som inte kör bil, vad tycker du om att åka med som passagerare vintertid?

Om temperaturen ligger kring nollan och det är halkigt då sitter jag bredvid föraren på helspänn. Mörkeråkning på vintern avskyr jag, eftersom jag själv har mycket dåligt mörkerseende och lätt blir bländad. Ändå inbillar jag mig att två par ögon ser mer än ett så jag brukar försöka se ut så gott det går.

Nu är turen slut och jag har förhoppningsvis även förvandlat dig till en vintermänniska!

0