Jag har läst..

En faders synder av Jeffrey Archer

archer1

Hemligheterna och lögnerna som omvärvt Harry Clintons uppväxt har gjort det omöjligt för honom att stanna kvar i Bristol.
Han tar värvning i flottan och lämnar allt bakom sig, inklusive kvinnan han älskar, som han just fått reda på att han aldrig kan gifta sig med.
Men Harrys fartyg sänks i Atlanten och nästan hela besättningen drunknar.
Bara en handfull män räddas, bland dem Harry och en officer, den unge amerikanen Tom Bradshaw.
När Tom dör strax efter räddningen ser Harry sin chans. Genom att ta Toms identitet klipper han banden till det förflutna en gång för alla.
Men när de landstiger i USA upptäcker Harry vilket ödesdigert misstag han gjort. Bradshaw visar sig vara efterlyst för mord och Harry blir arresterad. Utan möjlighet att bevisa sin verkliga identitet är han nu knuten till ett förflutet långt värre än det han flydde ifrån.

“En faders synder” är andra delen i familjesagan “Cliftonkrönikan”

För bara någon månad sedan läste jag bok nummer ett och jag märkte till min förvåning då jag började läsa fortsättningen att jag knappt kom ihåg den förra boken!
Det måste väl ändå vara ett bevis på att boken inte lämnade några spår efter sig..
Det är bra driv i berättelsen, men, karaktärerna är stereotypa och själlösa eftersom författaren inte bemödar sig om att teckna några riktiga personporträtt utan fokuserar på att så mycket som möjligt ska hinna hända mellan bokomslagen.
Och det gör det förvisso, så man hinner aldrig tröttna på berättelsen.
Dock förväntar jag mig mer av en släktroman, det känns som om författaren har haft aningens för bråttom och att kanske syftet var att snarast sälja filmrättigheterna och håva in slantar på det.
Jag ger inte boken mer än ** i betyg

Porslinsfasaderna av Sven Olov Karlsson

karlsson

“Annons:
Hem och delar av hem osv. köpes. Kontant betalt, allt av intresse. Gör transport, röjning, städning osv. billigt. Silvers Auktion & Alltjänst, även kvällar o helger.
Pratkvarnar undanbedes.”

Porslinsfasaderna är historien om familjen Silver och deras lilla firma. Om pappa Knud som måste stegra sitt mod för att våga stå inför publik och ropa ut bråte och antikviteter. Om mamma Saga som måste sortera autkionsgods trots att hon avskyr att vidröra tingen efter de döda.
Om hur misstag som skedde för generationer sedan kan kasta sin skugga över relationer in i vår tid. Om en särpräglad syskonskara under ett grönavågen-blommigt 1970-tal. Om att kämpa för att följa, eller dölja, sina drömmar.
Framför allt handlar det om Saga. Är hon bara utsliten hemmafru med svåra sömnproblem? Eller en okänd profetissa – plågad av mystiska syner – som alltid vet vad som ska hända?
Och varför har en tyst fientlighet alltid skavt mellan henne och hennes dotter, maskrosbarnet Margona?
Vi återvänder i boken till byn Eriksfors i Västmanland och tjuvkopplar en vindlande folkhemssaga med magisk realism.

Utdrag ur boken:
“Fyra dagar återstod till nästa lördagsdans i Folkets hus. Saga hade aldrig gått dit förut, men skulle göra det nu. Skulle göra sig i ordning. Hon mönstrade sitt ansikte, sin kropp och sina kläder. Log på prov i spegeln.
Av sina vaknätter var Saga sådan att friarna hittills inte stått i kö: hon var mestadels lessen och motig och sur. Eller ilsken och argsint och tvär. Ofta vresig och vrång. Kulen och mulen. Gärna sturig och lurig. Nedrig och njutt. Stötig och låg. För det mesta syrlig och sned.
Men om hon kunde trycka ner sitt vanliga sätt under bara ett par avgörande timmar, skulle det kunna räcka.”

“Motsatsen till knaper var kravel. De försupna, de avsigkomna, de fattiga, de sjukliga, de trögtänkta. De var kravel. Dem var det synd om. Dem var inget att göra åt. I Västmanland var knaper och kravel som plus- och minuspolerna på ett batteri. Varandras motsatser, ändå sammanknutna.”

Ända sedan jag för tiotalet år sedan lästa författarens första bok Italienaren har jag fängslats av hans mustiga språk och bländande formuleringar. Han är helt enkelt en fenomenal historieberättare!
Alla känslor, alla typer av karaktärer trängs inom en endaste familj. Resultatet blir en dråplig skröna där skrattet fastnar i halsen. För det är synd om dem, familjen Silver.
De försöker så gott det går, men inte tillsammans, utan var för sig efter eget förstånd.
Huvudpersonens avoga personlighet som sömnlös sanningsdrömmare som står utanför samhället är rörande porträtterat. Man vill för allt smör i Småland inte umgås med människan, ändå förfasas, och förtjusas man.
Har du inte läst din Karlsson förut så har du nöjet av att ha tre läsupplevelser framför dig!
Mitt betyg ****

0

Vardagslunk

Idag tog jag mig i kragen…

skaffericollage

Jag är jätteduktig på att blunda för sakernas tillstånd…men nu gick det inte längre, smulorna fullkomligt hoppade på mig när jag öppnade skafferiet!
Eftersom vi normalt flyttar rätt ofta så blir det naturlig utrensning och städning av skåp och lådor i samband med flytt men nu har vi ju ingen sådan inplanerad…

Jag kom på att jag har en himla massa “smakförstärkare” i form av såser av olika slag, allt från olika sojasåser, vinäger och asiatiska marinader.
Men det mesta används ganska flitigt, kanske inte så mycket av maken som inte är så förtjust i starka kryddor, men i veckorna använder jag dem flitigt för de är ett enkelt sätt att piffa upp vilken maträtt som helst.

Nå, nu är det gjort för denna gång!
På tal om mat, jag har ju begripit att jag inte kan vara gravid, även om magens omfång vill påstå något annat, men, i sanningens namn är jag ju faktiskt gammelfarmor, men oavsett så har jag “cravings”
Nummer ett är rädisor!
Hur gott som helst med lite örtsalt på, knaprigt, kalorifattigt, bra tuggmotstånd när man sitter ensam om kvällarna i tevesoffan! Om de tagit slut på Konsum är det närmast panik!
Nummer två: tångkaviar
Maken tycker det inte smakar någonting alls till skillnad från annan kaviar, och jag kan nästan hålla med honom, jag skvätter över lite citronsaft och äter den med sked direkt ur burken!

När jag var gravid “på riktigt” för typ hundra år sedan då hade jag en period då jag åt mycket choklad men jag kan inte minnas att jag ville äta något konstigt, murbruk eller annat man hör talas om.

I övrigt har jag försökt hitta årets första blåsippor, dock utan resultat, men..

krokus

..igår hittade jag i allafall vårens första krokusar, de växte utanför Säfsgården och man såg dem på långt håll där de lyste lila och gula!

Idag har jag haft tur, när jag gick ut på dagens andra promenad var det svart på himlen.
Jag gick en byrunda och landade på Konsum och när jag kom ut satt två ynkliga hundar i regnet..
Men, det började inte störtregna förrän jag var inomhus, men sedan brakade det lös! Inte nog med regnet, det small också! Tack och lov gick åskskuren snabbt över och nu skiner solen igen.
Är det april så är det!

0

Vårteckensutmaningen

Vi har hunnit fram till avsnitt nr 7 och jag ger er en annorlunda vårupplevelse!

hjul3

Ni tror jag har blivit snurrig som väljer att ta er upp till vår slalombacke som fortfarande står där vit och vacker!

hjul5

Men si, här försigår något annorlunda, vad är det som flyger i luften?

hjul8

Här är det många hästkrafter samlade på en och samma gång!

hjul1

När backen har stängt för säsongen släpps hästkrafterna fria och det tävlas på fyrhjulingar!

hjul2

Snön är porös och svår att ta sig fram i, antingen man har många hästkrafter under sig eller bara ett par gamla käringben..

hjul6

Roligt har dom, vuxna karlar! Och många var ekipagen, räknade in ca 80 startande!

hjul7

Glassigt väder bjöds det också på som grädde på moset denna lördag i backen

hjul10

Men vad nu då? Hur kan detta åkdon vara alldeles lerigt?

hjul11

Allt har sin förklaring, det är inte bara de vuxna som roar sig, nej, det finns fyrhjulingar för alla åldrar, de minsta vi såg var inte mer än 4-5 år gamla!
Men kul hade dom!

Ja nu får jag gå runt hos andra vårteckens-bloggare och leta blommor och blader som ännu inte kommit upp i min del av vårt avlånga land!

0

Vintern rasat ut

blast1

Vintern rasat ut bland våra fjällar,
drivans blommor smälta ned och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommar här i purpurvågor,
guldbelagda, azurskiftande
ligga ängarne i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne.

blast17

Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar,
ut till landet, ut till fåglarne,
att jag älskar dem, till björk och lindar,
sjö och berg, jag vill dem återse,
se dem än som i min barndoms stunder
följa bäckens dans till klarnad sjö,
trastens sång i furuskogens lunder,
vattenfågelsn lek kring fjärd och ö.

pippi2

Lyssna vill jag, huru vinden susar
uti halvutspruckna björkars lund,
spegla mig i sjön, där anden krusar
med sin köl det mångbeglänsta sund,
och i famnen av naturen drömma
vårens dröm, som ingen tröttat än,
och min sorg i jaktens lund förglömma,
fri som skyn där uppå himmelen.

blast7

Forsen kastar sig i havets sköte,
se, hur vild, med vilken stämmas dån!
Är det ej, som hela Mälarn göte
åter på en gång sitt rika lån?
Och han är likväl så hög om kvällen
som om morgonen, och tusen år
fylla honom kanske än från fjällen
lika rik och härlig varje vår.

blast10

Och med varje maj hans holmar gunga
sina kronor i dess klara våg,
och i varje vår hans fåglar sjunga
lika ömt med lika eldig håg.
Skulle jag, när hela världen svärmar,
sköna vår, blott jag ej le med dig!
Och en snöbäcks sorl, den klippan härmar,
var dock fordom nog att locka mig.

blast6

Ur Jägarens vila, 1838
Text Herman Sätherberg
musik: Otto Lindblad

blast11

0