Stugusittare

blinkairegnjacka

Vad gör man när regnet för andra dagen i rad står som spön i backen?
Inte ens hunden vill vara ute i ”hundvädret” utan ger mig förebrående blickar..

regn

Jo, då skickar man Blinka ut på jobb med husse, hon hade till och med fått följa med in på ett kundbesök igår!
Men, inte hjälpte det, snarare tvärtom, hon stal de presumtiva kundernas uppmärksamhet så istället för att lyssna på Hasses argumentation så gullade dom med Blinka :mrgreen: , resultat = 0 affär :???:

rambocollage

Här hemma skulle fick jag istället den höga äran att underhålla ett stycke kattunge som var piggast i landet!
Vattendroppar är något nytt och spännande, Rambo har en förkärlek för att klampa i vattenskålen med minst två tassar åt gången, nu fick han ”smaka” på droppar uppifrån istället!

torstenorambo1

”Kom igen morbror Torsten, det svänger ju!”

rambosnarkar1

Bevisligen går det att köra slut på Duracell-Rambo som nu snarkar gott!

fiskpudding

Och vad roar sig finnkäringen annars med en regnig dag?
Tja, hon lagar mat förstås, oavsett väder så är det vid grytorna kreativiteten vaknar till liv, bara fantasin sätter gränser :lol:
Dagens lunch bestod av skivad stekt fiskpudding, crabsticks, glasnudlar med asiatisk vinaigrette, vattenkastanjer, salladskål och lök.
Gott? :lol: JA!

blinkastunga

Vi halvelvasnåret dök mina flitiga arbetare äntligen upp och Blinkas första uppgift blev: rengöring av Torstens öron!

blinkaototte2

Nattinatti för idag! ;-)

Vemod

Det stora vemodet rullar in…
Hösten hittills har ju varit fantastisk, men nu är det dystra gråtunga skyar, kala nakna träd och vattenpölar som dominerar.

På loppisen senast hittade jag en liten häftad bok som heter Vardagsdikter från Säfsen.
Dikterna är skrivna av Helga Andersson, säfsing som började dikta 1967
Kyrkoherde Ivar Tångheden skriver i förordet:
Hennes diktkonst präglas av kärlek till det idoga folket i Säfsbygden och den vackra naturen med dess skogar, sjöar och berg. Dikterna har ett budskap till alla att slå vakt om de värden som finns i den egna hembygden och värna om det som är vackert och ädelt bland människorna.

Jag har ”bildsatt” hennes dikt

En tavla

vemod1

I gnistrande färger naturen står
som ett vykort en tavla i färg

vemod4

där höstvinden leker i grenar och snår
det går ett sus över moar och berg.

vemod17

En solstråle blänker i rönn så röd
i guldgul björd där bredvid

vemod7

i lönn med alla färgers glöd
den vackraste tavla av liv.

vemod9

Marken är färgad i höstens bad
en matta av ris och ljung

vemod8

ligger mjuk under gröna granars rad
en tavla som gör en stum

vemod19

En tavla ej målad av människohand
den är skapad för att vi skall se

vemod21

skåda in i ett annat bättre land
dit vi alla oss en gång skall bege.

Med små medel..

Jag är nog den minst pyssliga människa som finns! Tyvärr…
Så här illa var det inte förut, jag har bara blivit latare och latare och alltmer ointresserad..
Tur då att det går att med små medel göra förändringar, för om det är något jag gillar så är det förändringar :mrgreen:
Varför skulle vi annars flytta så ofta :grin:

gardiner

På vår lilla ort har vi inte mindre än tre loppisar som jag gärna besöker då och då.
För ett tag sedan kunde jag inte låta bli att köpa de söta isbjörnarna i porslin med mjukt pälsöverdrag.
Tyckte de passade så bra till en snöälskande finnkäring..

Men si, då funkade inte gardinen…
Igår lyckades jag så hitta en djupt himmelsblå gardin som påminner om kalla vinternätter.
Och visst blev det skillnad, av det lilla!

faludimma

I morse var det okristligt tidig väckning i pörtet. Klockan ringde sex, mot normala nio!
Inte kom man i säng så mycket tidigare än vanligt, och morgontimmarna sov jag oroligt, men klockan åtta bar det iväg mot Falu lasarett.
Morgondimman låg ännu över gamla koppargruvan vid halv tiosnåret..

Jag skulle till kirurgen på en remiss som min doktor begärt för att konsultera om förträngningen jag har i en halsåder.
I min enfald tänkte jag att nu när jag skött mig exemplariskt :roll: i över två år så skulle kanske åderförkalkningen ha kunnat gå tillbaka vilket skulle medföra att man kanske kunde operera så jag slapp äta en massa mediciner i all oändlighet.
Nå, fick mig ett snack med en supertrevlig (o snygg :razz: ) överläkare som förklarade att han minsann inte tänkte sätta kniven i mig!
Men, det var inget jag skulle oroa mig över, medicinerna skulle jag fortsätta knapra för de förminskade strokerisken.
Jag frågade honom också angående kosten eftersom jag tycker det är svårt att veta vad som passar just mig som har åderförkalkade kärl. Han rekommenderade medelhavskost eftersom den har bäst bevisad effekt på lång sikt vilket t.ex LCHF inte har enligt senaste studierna.
Och då gör jag ju helt rätt, fet fisk, lite oljor, mindre animaliskt fett och mindre mängd kolhydrater.
Nu kan jag lugnt simma vidare… :lol:

isskorpa

Hasse hastade iväg till Värmland så snart han släppt av mig hemma igen och jag tog en promenad med Blinka. Isen låg kvar hela dagen, även om den är av den sprödare sorten. Torgvantarna var inte nog varma, frös om fingertopparna.

bokhog

Nu ägnar jag resten av dagen åt att beta av i bokhögen, plötsligt har alla böcker jag beställt kommit från biblan samtidigt!

Jag har läst..

Röster från skogen Människor och natur på Bredfjället av Stefan Edamn & Jan Töve

edman

Enstöringen Verner i sin stuga.
Blinda Mina som drog plogen.
Bikungen Hugo och bärdrottningen Hildur.
Förnöjsamma Gertrud som bodde utan elektriskt ljus och rinnande vatten långt in på 1990-talet.

Stefan Edman och Jan Töve berättar om dem och många andra i denna fascinerande bok från backstugornas och de små skogsgårdarnas Gammel-Sverige.
Starka män och kvinnor med humor och klokskap mitt i en vardag av möda och knapphet.
De kunde ha levt var som helst i landet. Men boken skildrar tvåhundra år på Bredfjället, den ännu nästan väglösa storskogen i Bohusläns inland.
Idag en lockande vildmark med varg och tjäder. En oas av tystnad och skönhet för dem som söker ro bara någon timmes resa från storstadens buller och brådska.

Utdrag ur boken:
”Maja börjar föda, i sinom tid skall de bli nio barn. Men det är knalt med brödfödan, tegarna är magra. Livet är till brädden fyllt med möda, här som på alla andra ställen på fjället.
1896 drabbas de av en katastrof. I sin fattigdom har de varit tvungna att ta varor på kredit i affären och när skulden uppgår till 14 riksdaler tryter handlarens tålamod. Han skickar upp några män till Björnemyren. Bryskt plockar de ner Johans och Majas backstuga, stock för stock och tar timret i beslag.
Nu står den stora familjen i bokstavlig mening på bar backe. Var skall de bo? Jordkällaren är enda alternativet. Där tränger de alla ihop sig under sommaren och hösten och här föds yngsta dottern.
Hur var det möjligt, undrar en sentida betraktare som idag står vid den obetydliga källarruinen. Det måste ha varit rysligt kallt och fuktigt. Att elda för värme eller matlagning därinne gick inte heller, utrymmet var för litet och kyffet skulle ha fyllts med rök. Så Maja får ställa grytan över öppen eld utanför.”

Nu består ju inte boken på långa vägar av bara eländes elände, utan fantastiska djur- och naturupplevelser och samtal med intressanta personligheter som har sina rötter i området.
Jag blir själv vansinnigt sugen på att åka dit, och tycker det är tråkigt att jag inte kände till detta när vi campade på västkusten för några år sedan.
Boken är ett praktverk med stämningsfulla och vackra fotografier.

Du kan lätt hitta till Bredfjällets naturreservat.
Kör E6 till Ljungskile norr om Göteborg, ta av mot centrum och följ skylten Bredfjället 5 km till Norra Fjällets friluftscenter.
Här kan du ströva, åka skidor, besöka gamla gårdar och ödetomter, fiska, titta på fåglar eller plocka bär och svamp.

Boken är inspirerande och får betyget ****