D-vitamin-boost!

li10

En tjej med mycket spring i benen, det är Blinka det!

li5

Det är nog nu i mörkaste november jag gläds åt solen allra mest, så snart den behagar att lysa upp en stund så lättar det tunga trycket över bröstet..

li2

Plötsligt blir världen så mycket vackrare, trots avsaknad av växtlighet och färger

li6

Vita ”tussar” i trädet får ersätta löv och blomster

li9

Ekorna ligger och vilar efter sommarens plaskande i sjön

li15

Det är så in i vassen vackert :wink: nere vid Lisjön

li17

Och väl hemma igen möts vi av den vackraste av himlar… :thumbsup:

Så fick vi en välbehövlig dos av D-vitamin, forskare har uppmärksammat oss på att det råder brist på detta så viktiga vitamin för oss nordbor. Jag får i mig tillräckligt genom att äta fisk och ägg och vistas ute varje dag, de som inte har möjlighet eller tid till det behöver nog fundera på ett tillskott.

Solen skiner på oss även idag, vi har startat dagen framför vinterstudion på teve, men nu bryter vi för idag och beger oss till säsongens första julmarknad.
Hoppas solen lyser på dig också! 8)

Sashimi på mitt vis

sashimi1

Jag har länge velat testa rispappersrullar så jag bad maken hålla ögonen öppna när han härjar runt och kan smita in och handla. Rispapper finns inte i varje affär direkt, i alla fall inte på landsbygden.

Jag älskar sushi, fast jag är inte så förtjust i riset..

sashimi2

Istället för kletigt sött sushiris så lagade jag glasnudlar, enklare finns inte. Man häller kokande vatten över nudlarna och låter stå tre minuter, klart!
Rispappret var också enkelt att förbereda. Ett tunt ark åkte ner i varmt vatten ca 10 sekunder, sedan fiskade man upp det och bredde ut på en fuktig kökshandduk.
Nu byggde jag min rulle: en skiva kallrökt lax, en tesked sesamfrön för konsistens, glasnudlar, salladslök, crabsticks, gurkstavar och små salladsblad. Sen var det bara att vika och rulla ihop paketet och det fungerade lysande, för det var lite klibbigt och satt ihop väldigt bra.

sashimi3

Visst ser det gott ut!
Jag blandar ihop en egen sås att doppa rullen i, på japansk soya, pyttelite sesamolja, en slurk vinäger, lite fisksås och några droppar worchestershiresås. Inlagd ingefära och sallad är gott till, och ett uns av wasabi vill jag ha för hettan.
Man kan förstås variera innehållet i rullarna, jag ska testa med räkor nästa gång och välja en sås med sweet chilis-smak.

Detta var den godaste lunchen jag ätit på ett tag, även perfekt att servera som förrätt när man har middagsgäster, går att förbereda innan.
Risrullarna kan också ångkokas eller friteras frasiga, det har jag inte hunnit testa.

Nu sitter jag här och väntar på att gubben ska komma hem från veckans sista arbetsdag.

snoibacken

Äntligen har kylan kommit så att snökanonerna kan börja tillverka snö i slalombacken, om en knapp månad är det premiär!

Luften gick ur..

Det torde vara landssorg i Sverige idag..
Luften gick liksom bara ur igår, flaggorna borde vaja på halvstång när inte Sverige tog sig till fotbolls-VM

Jag tittade inte på matchen, jag var ensam hemma och det finns inte i min värld att sitta och glo på en fotbollsmatch oavsett vilka som spelar. Maken satt i bilen på hemväg och lyssnade på sportradion. Tack och lov körde han inte av vägen när Ronaldo slog in mål efter mål…

Jag hade så gärna unnat Sverige en plats, men jag gillar ju annan idrott mycket mer, och jag gläds åt att vinterstudion är tillbaka i rutan till helgen även om utbudet är ganska knapert än så länge och många av våra längdåkare inte tänker starta upp säsongen ännu.

Något annat som gladde mig var den krispiga kylan vi fått

skor1

Den allra sköraste ishinna har lagt sig på sjön

skor3

..och världen känns som ny

skor2

Jag passerar samma vyer dag efter dag men finner ännu skönheten i landskapet

skor4

Problemet är snarare att hinna ut medan dagsljus råder!

skor6

Finare än en julstjärna enligt mig, men tål dessvärre inte inomhusklimatet

skor8

Hoppas ni har det gott därute, jag får nog ha en genomgång av diverse underställ för att se vart dom tog vägen under sommaren. Det börjar blåsa kallt om rumpan kan jag meddela..

Jag har läst..

Berättelser för till- och frånskilda av Katarina Mazetti

mazetti

Mer än hälften av alla som gifter sig i Sverige skiljer sig så småningom.
Ändå finns det många fler berättelser, böcker och filmer om hur kärlek uppstår än om hur den tar slut.
Katarina Mazetti som är skild två gånger gör ett försök att råda bot på detta underskott i den här novellsamlingen.

Möt kvinnan som oförklarligt fortsätter att få barn efter barn med mannen som lämnat henna. Maken som snickrar ihjäl ett äktenskap, lyxhustrun som ofrivilligt får vårdnad om barnen, och mannen som misstänker sin döda hustru för otrohet.
Ni får också vet mer om hur sorg kan klottras bort, om bonusfamiljens stenhårda vardag, om fördelar med att ha skilda föräldrar och hur äktenskaplig osämja hanterades år 1829

Detta var nog för mig ett bottennapp.
Visst, det finns ett fåtal guldkorn, framför allt den novellen som handlar om fördelarna med att ha skilda föräldrar men i övrigt orkade jag inte ens le, än mindre gäspa.
Jag känner det som att författaren har haft en del idéer nedklottrade på lappar i skrivbordslådan och att hon nu tyckt det var lämpligt tillfälle att samla ihop dessa till en bok lagom utgiven inför julklappssäsongen.
En del noveller var två sidor korta, kan en novell vara hur kort som helst? Ingen var längre än några ynka blad, jag som älskar noveller tycker nog att formatet kräver lite längre berättelser.
Nå, en smaksak är det vad man gillar, andra tycker säkert detta är jätteroliga betraktelser.
Mitt betyg **

Dålig karma av David Safier

safier

När Kim Lange, glamorös tv-stjärna med stort ego, tilldelas Stora Journalistpriset borde hon glädjas åt att ha nått toppen på sin yrkeskarriär.
Istället träffas hon i huvudet av ett brinnande tvättställ från en rysk rymdstation och vaknar till liv i form av en myra, med sex ben och en stor bakdel. Kim förstår att detta är priset hon får betala för att ha samlat ihop för mycket dålig karma i sitt liv.
Men hon har faktiskt inte någon lust att plocka kaksmulor eller bli kommenderad av den tyranniska ledaren för arbetsmyrorna, och hon kan inte heller tillåta att hennes man tröstar sig med en annan eller att hennes dotter gråter sig till sömns varje kväll.
Det finns bara en lösning: hon måste börja samla god karma.
På sin väg upp – och ned – på reinkarnationsstegen möter Kim många utmaningar och frestelser, och hon inser att det inte är en slump om man återföds som tarmbakterie, hamster eller hund.
Kim är fast besluten att återförenas med sin familj och fyller duktigt på sitt karmakonto. Men saker och ting går inte alltid som hon planerar…

Utdrag ur boken:
”Medan de flesta myror andades högljutt rosslande i sömnen låg några och kastade sig oroligt av och an – de drömde. Kanske om mat. Eller om flyktingen. Eller om i vilka av deras kroppsöppningar Krttx skulle kunna stoppa upp sina antenner. Att myror också kan drömma har forskarna aldrig fattat. Men de åstadkommer ju sällan något vettigt. Annars skulle de för länge sedan ha hittat på ett snabbkaffe som smakar gott. Istället låter de rymdskrot ramla ner i huvudet på oskyldiga människor. Tack för det! Jag fantiserade om hur jag sprutade myrsyra rakt i ansiktet på den ryska forskare som bar ansvaret för min död. Herregud, jag hade bara varit död i en dag och började redan tänka i samma banor som en myra. Snart sjönk jag ner i självömkans djupa träsk: jag tänkte på allt jag aldrig skulle få uppleva igen för att jag inte var människa: extravaganta shoppingturer på Manhattan, spavistelser, sex med Daniel Kohn, spaghetti gamba på vår italienska favoritkrog…”

Den här boken är skriven av tysk författare som är välkänd som manusförfattare i sitt hemland. Detta är hans första roman.
”Du kommer inte att samla god karma. men använda en del av ditt liv till att läsa en härlig komedi. Elle”

Det bästa med boken är omslaget!
Historien är förstås helt skruvad som ni förstår, den har ljusglimtar och jag ler ganska ofta men lika ofta känner jag en irritation över klumpiga plumpa billiga klicheér och banala spetsfundigheter. Författaren underskattar oss läsare .
Som idé är historien rent lysande, livets mening är att samla bra karma i sitt liv , bli klokare, snällare, ja helt enkelt en bättre människa, eller djur eller nåt…sedan återfödas antingen som en högre eller lägre stående varelse.
Lättläst, stundtals mycket underhållande, något klämkäck, dialogen påminner i långa stycken om en serietidning, men, jag som gillar omväxling i tillvaron tyckte att denna berättelse ändå tillförde något sött, syrligt och annorlunda. Friskt vågat hälften vunnet!
Mitt betyg **

Än finns det hopp av Karin Wahlberg

wahlberg

Året är 1953 och polioepidemin härjar i Sverige. Ella-Kristin på sjuksköterskeutbildningen får hoppa in och praktisera på det fullbelagda lasarettet i Ekstad. Hon oroar sig för fästmannen Carl vars läkarkunskaper sätts på hårda prov och det blir en höst när många liv slås i spillror och friska unga människor drabbas.
Vi möter läkarfrun Nancy Brandh, som elst tillbringar tiden framför spegeln eller på Drotts kappmagasin på jakt efter en ny klänning; Kåre Hjelm, överläkare på Epidemin; Ulla och Gittan, som går sista året i flickskolan och många fler.
Boken är första delen i en romanserie om människorna kring ett lasarett – en värld fylld av spänning och allvar, beskriven med ett stort mått av tidsfärg och nostalgi.

Utdrag ur boken:
”Hon tittade på klockan. Om en timme skulle sänkan avläsas. Fanns det mycket inflammatoriska celler i blodet lade sig de röda blodkropparna snabbare tätt efter varandra som myntrullar som sedan sjönk till bottnen. Det var den klarare plasmapelaren ovanför det röda som hon skulle mäta i millimetrar. Under tjugo var normalt.
Cigarettlukten från korridoren stack henne i näsan. Klockan var halv tio, doktorn som skulle leda ronden kom med rocken fladdrande efter sig och fimpade cigarretten innan han gick in på första salen.
De flesta patienter låg prydligt i sina sängar med lakanen sträckta och kuddvaren vända mot fönstret. De patienter som förmådde ta sig ur sängen stod tysta och tålmodiga i givakt i sina särkar. Däremot använde man inget snöre för att ställa sängarna rakt på Öronkliniken, hade Ella-Kristin fått veta.”

”Det var ett fläng på morgnarna med att få upp patienterna, tvätta dem och ge dem morgonmålet. Än värre var det nu när det stod extrasängar där det gick att få in någon. Trångt och bökigt.
I salarna med de mindre allvarligt sjuka stod tobaksröken redan tät, så att man fick skära sig fram. Det hände emellanåt att det tog fyr i sängkläderna, framför allt inne i herrsalarna och de fick rusa in med vattenhinken.Endast patienter hade tillåtelse att röka inomhus eftersom de hade svårt att ta sig ut. Och doktorerna fick röka inne förstås, det togs för givet att högsta hönsen kunde göra vad de ville. Wilma och alla andra fick gå utomhus, men hon hann sällan röka så värst mycket under arbetsdagen. Det var kanske bra.”

Det ska genast sägas att denna bok är ganska annorlunda mot en vanlig roman.
Den är mer ett tidsdokument, en noggrann detaljerad skildring över hur livet tedde sig i Sverige på 1950-talet, och i sjukhusmiljö mera specifikt.
Har man tålamodet att noggrannt läsa och ta till sig allt detta så är det verkigen mödan värt.
Det tog en stund för mig att komma in i läsrytmen men sedan njöt jag i stora drag.
Allt som händer går att förnimma med olika sinnen.
Samtidigt lär jag mig mycket som jag inte kände till, är ju själv född i mitten av seklet.
Det är ett ganska omfattande persongalleri som presenteras, det finns en lista över dessa i början av boken, och det är nog bra det för det finns säkert flera än jag som har lite svårt för att hålla personerna isär.
Jag ser mycket fram emot flera böcker i serien.
Mitt betyg ***