Jag har läst..

Goda utsikter 100 utsiktsplatser i Sverige värda att besöka av Christian Roosvall

Detta är en bok om något så enkelt och fantastiskt som vackra utsiktsplatser i Sverige.
Fotografen Christian Roosvall har under två års tid dokumenterat 100 utsiktsplatser – från Ystad till Haparanda.
Varje plats är dokumenterad med vackra fotografier, detaljerad information om platsen och givetvis en beskrivning av utsikten.
Många av utsiktsplatserna har haft betydelse i historien, vilket gör läsningen till en lektion i svensk historia, med annorlunda infallsvinkel. Till varje utsiktsplats finns vägbeskrivning och GPS-position.
Boken vänder sig till alla som älskar natur och friluftsliv och inte minst vackra utsikter. Dröm dig bort en skön kväll framför brasan eller packa ryggsäcken och upplev utsiktsplatserna på egen hand!

Detta var ett riktigt praktverk, stor, tung och maffig. Inget man bär med sig i handväskan på semestern dock, utan då bör man ha noterat vilka ställen man tänkt besöka under sin resa.
Jag roade mig med att samtidigt som jag reste mellan besöksmålen tänka på de bloggvänner jag har i de olika landsändarna och på de olika orterna. Blev lite nyfiken på om folk besökt utsiktsplatserna man har hyfsat nära till?
Jag har besökt många bara här i mina trakter, sådana som inte är tillräckligt berömda för att platsa i denhär boken, men jag är ganska säker på att jag också har missat många pärlor.
Men, det kommer jag att ändra på.
Nu har jag noterat GPS-positionerna till de platser som ligger lagom nära för att utgöra dagsutflyktsmål i Dalarna och dessa vill jag ta mig till i vår och sommar!
Det kommer att bli skoj även för min man som i jobbet säkert passerat dessa platser hundratals gånger utan att ha en aning om att det lurar ett utsiktstorn en bit bortom vägen .

Och nu har jag åter fått bevis för att jag bör företa mig en resa söderut i landet, det finns så oerhört mycket vackert att se längs södra kusten! Bara hälsan och plånboken tillåter så…here we come!

0

Samma visa varje år..

När Tour-de-ski går samtidigt med alpina tävlingar, skidskytte och nu också JVM-hockey så är det snudd på omöjligt att hinna med något annat.

Hundarna får sitta med benen i kors, närå fullt så illa är det inte, men det blir inga flera timmar långa promenader får jag medge, dock får de springa av sig i snön varje dag vilket bägge älskar!

“herre på täppan”
När sedan denna intensiva helg är över känner man sig helt tom och urlakad…men än har vi klättringen av slalombacken kvar imorgon, det laddar vi för ikväll!

Blinka tycker jag ska följa med henne upp i backen men det är alldeles för mjukt i snön

Passerar gamla “pörtet” som står ensamt och övergivet…ingen rolig syn

Aston står bredvid då Hasse bäddar och sen hoppar han upp och “bäddar om” Överkastet gillas inte!

Korsord är trevlig avkoppling på kvällen, teveutbudet tycker vi är uselt för tillfället, men på måndag börjar äntligen Farmen!

Tänk, strax är hela långhelgerna slut, många har fått vara lediga länge och det måste kännas konstigt att återgå till vardagens vedermödor på måndag.

Ni blir väl besvikna om jag inte visar en kattbild också?

0

Sol över nejden

Så skönt det var idag att få se blå himmel och sol!

..plötsligt trodde jag mig se sjöodjuret från Loch Ness i vattnet!

..men det var bara herr bäver som var ute och luftade sig! Zoomen räckte inte till som synes, jag blev så exalterad för trots att man ofta ser hyddor och avgnavda trädstammar så är det inte vanligt att man får syn på djuren, och nu var det dessutom mitt på dagen och inte i skymningen då dom oftast brukar visa sig.

Inhandlade ett par nya broddar idag för nu är det isbark på vägarna här! Tyvärr var passformen inte bra till mina kängor, kanske passar de bättre till Hasse så får jag behålla de gamla till mig själv.

Det tog en vecka innan kollohunden Aston behagade knöka upp sig bredvid mig i soffan! Sängen tog han ju i besittning tredje natten, men trots att vi lockat på honom så har han inte känt sig bekväm med att klättra upp i soffan.
Men nu har nog den sista osäkerheten försvunnit och han känner sig helt trygg i pörtet.

Jag vet inte vad min dotter i Falun pysslat med men febrig och eländig är hon. Om det är baconfebern eller något annat kanske beror på vem hon träffat?

Jag fortsätter med söt-temat även idag, håll till godo!

Lika som bär eller?

0

Tillbakablick

På årets sista dag tillagade jag mitt livs första filodegspaj!
Jag älskar smördeg, men som redan namnet antyder är den fet och kaloririk och jag unnar mig numera sällan några pajer. Men, nu har jag hittat något som fungerar för en kalorijägare som mig! Fettfri pajdeg som man lägger i omgångar på varandra och som när det är klart blir sprött och gott!

Folket i byn skötte sig exemplariskt under nyårsaftonen, inget bus med smällare och raketer hela långa dagen utan det mesta sköts till väders kring tolvstrecket. Tyvärr regnade det och sikten var dålig så jag tycker det var än mer onödigt att bränna av en massa stålar på något man knappt urskiljde på himlen!
Aston, den skotträdda hunden, visst skakade han en stund, och bägge jyckarna flåsade med tungan hängande som en slips, men bara en kort stund. Aston tog en stund sin tillflykt till badrummet där han satt i duschen i mörkret och tryckte, stackaren!
Men, nu är det över för denna gången!

Tillbakablicken i rubriken åsyftar inte en årskrönika utan helt enkelt en tillbakablick på hur vackert det var ute i det vintriga landskapet dagarna innan jul. Detta foto tog jag genom bilrutan när vi åkte för att julhandla.

En av dagarna tänkte vi oss en promenad upp till hembygdsgården där vi kunde släppa hundarna lösa så de fick springa och rasa av sig ett tag.

Snön klängde sig fast vid precis alla ytor, det var gnistrande vitt överallt

Midsommarstång mot rosa moln

Vi tog med oss några leksaker och Aston gillade en pipleksak skarpt, så den bar han in munnen ända hem!

Den nästan obligatoriska vyn över Säfssjön

Nu är i stort sett all snö borta och det är så grått och mörkt. Jag hoppas vintern snart är tillbaka, för tillfället klättrar jag nästan på väggarna här hemma eftersom alla avråder mig från att gå ut i halkan som råder.
Ett par nya broddar står på makens inköpslista imorgon, för tillfället finns bara ett par i huset, och ska vintern se ut såhär så behöver vi definitivt var sitt par!

Nu slutar jag muttra om det dåliga vädret och konstaterar istället att vi fick två nya glädjestrålar i familjen ifjol

Den sjätte februari föddes mitt första barnbarnsbarn Vanessa

och den 27 april var det dags för Victor att komma till världen! Han är mitt bonusbarnbarn, son till makens son och lillebror till Melissa.

Det har alltså blivit både efterrätt och vickning förra året, få se hur många familjemedlemmar vi räknar in när detta år är slut!

0