Grådaskig tråkmåndag

Fy vilken värdelös måndag idag..

1020c

Jycken och jag är ungefär lika pigga!

Satt en stund och lekte i mitt redigeringsprogram, det har uppgraderats med några nya funktioner

1020watercolour

Foto A ska föreställa en akvarellmålning

1020vintage

Foto B kallas vintage

1020lila

Foto C har förvrängda färger

1020svartvit

Foto D i svartvitt

1020filter

Foto E har fått ett glitterfilter

1020focal

Foto F där har jag valt att fokusera på en detalj i fotot

Vilken variant är bäst undrar jag nu? En liten omröstning vore inte fel såhär på tråkmåndagen..

Det är roligt att leka med foton, men efter en stund blir det ganska enahanda att sitta och klicka på olika filter och dra i olika reglage…
I eftermiddag väljer jag nog istället att ta en riktig pensel i handen och fortsätta med min akryltavla så kanske den blir färdig innan jul! :-D

1020d

Nu har jag lessnat på att fota vissna löv, längtar till frostiga krispiga dagar, frisk luft kan jag ju trösta mig med, skägglaven växer bara där luften är ren och det växer mycket lav utanför min dörr….kanske därför alla älgflugor också trivs här!
Tänk om småfåglarna kunde sätta i sig dem istället för att föredra dyra köpe-frön, jag har läst att inget djur använder fästingen eller älgflugan till föda, där har nog Skaparen gjort en grov miss i planeringen…

optimism

Den här uppmaningen behöver jag idag, kanske passar den även dig som tittar in!

Jag har läst..

Guld Bokomslag Guld
Chris Cleave
roman
Brombergs Förlag
2013
379

Kate och Zoe är nära väninnor men också rivaler som tränar inför olympiska spelen i London 2012. De är i världsklass i cykling men bara en av dem kan bli uttaget till att delta i OS.
Båda har mycket att förlora men också att vinna när de står i valet mellan familj och framgång på idrottsarenan. På vägen dit möts de av till synes omöjliga hinder och svåra avväganden som sätter tillvaron på prov.
Vad är det som får oss att nå framgång?
Och vad är framgång?
Vilka val gör vi i våra liv och vad får de för konsekvenser?
En gripande berättelse om uthållighet till bristningsgränsen. om moderskap, kärlek och vänskap.

Utdrag ur boken:
"Hon sköt milt undan hans hand. Ärligt talat hade folkmassans vrål ofta skrämt henne. Visst fick det ens adrenalin att börja pumpa fram, men det fanns en speciell tystnad längst inne i det. Folkmassan fick trettio minuter ledigt för att äta lunch. Folkmassan stod i regnet utanför kontoren och rökte, fimpade cigaretterna och gjorde sig av med de glödande fimparna genom att stoppa in den genom metallgallret i de väggmonterade askfaten enligt regler som stått i ett e-post-meddelande som hade sänts ut. Folkmassan var hon, om hennes egen far inte hade tagit med henne till ett cykellopp när hon var sex. Det var mycket liten skillnad, och folkmassans vrål tog sig lätt över för att hemsöka henne. Tom hade alltid varnat dem för det här: En dag, fortare än ni anat, kommer ert idrottsliv att vara över."

I början gick det trögt med den här berättelsen. Jag fick ingen känsla för historien, den kändes mer som ett filmmanus än som en roman. Men, skam den som ger sig, så småningom infann sig ändå en nyfikenhet och vilja att ta reda på hur det ska gå med de två väninnorna och deras kamp. Alla komponenter för ett riktigt drama finns här: två väninnor, samtidigt bittra rivaler, bägge faller för samma man, men bara den ena kan vinna, ett barn föds, ett barn blir allvarligt sjukt osv.
Det som är intressant i mitt tycke är att jag alltid fascinerats av vad som driver folk till stora uppoffringar för att nå sitt mål. Hur är det att till 100 procent gå in för att nå ett mål? Jag har aldrig drivit mig själv så, aldrig hittat den motivationen, den grejen som jag skulle ge vad som helst för att uppnå. Jag avundas och ändå inte alla dessa idrottare som under några korta år ger upp hela sitt övriga liv för att hamna överst på en prispall. Jag är mycket idrottsintresserad men ändå förstår jag inte drivet...
Måhända har denna bok belyst frågeställningen något, om inte så har jag i alla fall haft skaplig underhållning under tiden jag läste boken.

Löptik i pörtet

dentastix

Nu har jag en liten hormonstinn sötnos som längtar efter en stor och stark hane att flirta med!
Har anat att något varit på gång, och igår besannades mina farhågor när jag hittade blodstänk i sängen…
Så nu blir det knyckiga promenader ett tag, full fart framåt, tvärnit, lukta-lukta-luktamera-luktaännumera, kuta med spänt koppel, alla fyra tassar i backen, nosa-nosa-nosa…sniffa
Ja….ni förstår….kottar i bägge öronen, hör inget, ser inget, följer doftspår, sprätter, krafsar, markeringskissar var tionde meter…puh :lol:

hundliv2

Inomhus ligger hon bara i sin korg och sover, antagligen drömmande om snygga uppvaktande kavaljerer
Jag är i alla fall glad att jag har en vovve modell mindre… :thumbsup:

1017c

Igår förirrade jag mig en liten bit in i skogen..

1017b

..och fixade lite kvällspyssel! Men vad ska jag med svampen till, det är ju uppletandet och plockandet som är kul! Nu har jag försökt med grannar och väninnor, ingen som ville ha…

Jag har studerat mina små bevingade vänner vid fågelmataren och kunde inte begripa hur mycket de små vännerna kunde sätta i sig, det blev ju tomt på nolltid!
Men, sen läste jag lite i fågelboken och det gick upp ett Liljeholmens…dom samlar inför vintern!
Solrosfröna hamnar i springor i trädens bark och inmundigas under bistrare tider…
Framför allt nötväckorna är hejare på att samla….små hamstrar med vingar alltså :-D

Helgen närmar sig med stormsteg, det blir några timmar på loppis imorgon, få se om jag åter mannekängar i bloggen :wink:
Ha det gott!

Jag har läst..

Främlingsleguanen Bokomslag Främlingsleguanen
Martina Montelius
Bokförlaget Atlas
2014
154

Några månader har gått sedan barnet sade upp sig från dagis. Inga formulär fanns att fylla i, det var bara att öppna grinden och gå hem. Personalen har inte vidtagit åtgärder. Femåringens upphovsmän är spårlöst försvunna, alla rum i lägenheten tillhör barnet nu. Men här och var finns pengar gömda, och chokladkex är mättande. Ledsagad av sin tysktalande leguan ger sig barnet ut på upptäcktsfärd bland höghusen och människorna i kranskommunen.

Främlingsleguanen är en skälmroman om att vara helt ensam i världen och om det vakuum som bildas när sorgens orsak har hunnit driva för långt ut i den gröna vattnen.

Utdrag ur boken:
"Idag mötte jag Ammi. Till slut måste det ske, inte sant. Hon kom plötsligt skvimpande efter vägen, på sitt oefterhärmliga sätt. Ammis gångstil är mycket särpräglad. Hon går med höfterna kraftigt framskjutna, och övre delen av ryggen bakåtlutad, så att fittan kommer först, likt en tilltufsad men beslöjad galjonsfigur. På detta vis rör sig Ammi, och sitt huvud lutar hon framåt, men blicken håller hon lyft, så att hon ständigt ser bedjande ut. Bara när hon grips av raseri rätar hon på nacken.

Jaha ja, vad ska jag nu säga?
Jag kan börja med att säga att detta kallas för skälmroman, min första, och definitivt sista!
För, hur det nu än är, denna kritikerrosade berättelse begrep jag inte ett skvatt av!
Trots att litteraturkritiker och läsare är rörande överens om att de skrattat sig igenom boken så har jag inte ens dragit på munnen.
Ibland har jag tyckt synd om....leguanen.
Men för mig är hela historien så världsfrånvänd och otrolig att min fantasi inte räcker till för att ens försöka förstå tolkningen. För att det finns en tolkning det begriper jag ju. Något om ett barn som blir övergivet, om hur lite vi vet om varandras liv egentligen, men sen då?
Nej jag behöver nog mera jordnära berättelser. Det är lika med min humor. Jag har inte samma humor som det stora flertalet. Jag lider om jag måste se dagens svenska humorprogram på teve. Det är ytterst sällan jag finner dem roliga. Lika illa med denna historia. Jag tycker inte om pojken som låter som en ansvarsfull vuxen men som beter sig som ett ufo, jag tycker inte om leguanen som boken igenom verkar hålla på att dö.
Författaren har jag sett på teve, hon var med i På spåret och var en mycket intelligent och slagfärdig kvinna.
I fortsättningen upplever jag henne hellre någon annanstans än i bokform. Och ja, jag vet, det är jag mot världen.
Om du läst boken kommentera gärna vad du tyckte!