Jag har läst..

Vi eller de Bokomslag Vi eller de
Christina Falck
Sahlgrens förlag Ab
2013
266

En bunt kärleksbrev skrivna av författarens mormor och morfar blev upptakten till denna roman om inbördeskriget i Finland 1918. Morfadern var länsman i Karis och berättelsen utspelar sig i Nyland.
Den historiska bakgrunden är första världskriget och ryska revolutionen.
Finland - som varit storfurstendöme under Ryssland i hundra år - förklarar sig självständigt senhösten 1917.
Kort därefter utbryter ett blodigt klasskrig mellan de "röda" och de "vita".
Romanens huvudpersoner är Astrid och Edvard. Deras framväxande relation i skuggan av kriget utgör berättelsens nav.
Parallellt utvecklas en relation mellan torparsonen Hugo och Astrids unga fostersyster Anneli. Men får kärleken en chans under ett brödrakrig, som i sin brutalitet liknar de skildringar vi idag betraktar från vår TV-soffa?
Romanen innehåller många intressanta kopplingar till Sverige, liksom till svenska språkets hotade ställning i Finland. Vem minns idag att Sveriges förre statsminister Olof Palmes farbror var med i inbördeskriget?

Utdrag ur boken:
"För henne framstod tillvaron som en enda röra. Det lät så enkelt när man pratade om vita och röda, men det var ju inga enhetliga grupper. Många vita var svenskspråkiga som kom från lite finare familjer, men inte på långt när alla. Det fanns massor av finska borgare och bönder. Och svenska arbetare och torpare. Men man kunde heller inte ugtå från att en torpare eller arbetare var röd, oavsett språk. I själva verket kunde man inte ens veta var närmaste grannen stod. Många ville inte prata. De var rädda. Att bönderna slagit sig ihop med borgarna var enbart för att de var tvungna att skydda sin jord. De hade egentligen ingenting gemensamt med borgarna. De röstade på helt olika partier, det var staden och landet."

Olof Palme, farbror till den forna statsministern hade skrivit en bok vid namn Finland. Han hade där formulerat det finska hotet enligt:
"Röster finnas som ordat för ett oafhängigt Finland. Det är goda svenska röster kanske, men dock svenskar, som om Finlands villkor äga ringa eller ingen kunskap. De veta icke, att i ett oafhängigt Finland ginge den svenska odlingen till säker undergång. Den finska stammen skulle, fullständigt öfvermäktig som den är, ej längre tåla något svenskt i Finland"

Även om jag inte nämnt själva kärlekshistorian särskilt, så är det dock den som är den röda tråden i romanen. Författaren tecknar sina karaktärer med värme och kärlek.
Dock var jag särskilt intresserad av boken för att jag behöver bättra på min egen förståelse för vad som hände mitt fäderneland. Ingen i min familj nämnde någonsin kriget, varken världskriget eller inbördeskriget. Det man möjligen talade om var att det rådde brist på allt, vilket också framgår av denna bok.
Det var långt ifrån självklart att gå och lägga sig mätt i magen oavsett om man bodde i stan eller var bonde.
Hur kunde ett folk strida mot varandra? Ett folk som precis nyligen gjort sig fria från förtryckarna?
De röda understöddes av ryssarna som självklart hoppades att återerövra landet. Tyskarna kom till de vitas försvar och befriade folket.
Men även om detta är fakta så var ju verkligheten så mycket mer komplex. Man angav sina vänner, sina släktingar, hur kunde man leva med minnena och skammen om man överlevde?
Jag önskar att jag hade begripit att ställa alla frågor medan jag ännu kunde få svar...

Gammal kunskap lever vidare..

skatt3

I söndags fick jag följa med väninnan på en äkta Hantverksdag i Skattlösberg

skatt1

Skurarna duggade tätt både på kameralinsen och besökarna, spinnerskorna klarade sig dock hyfsat torrskodda

skatt11

En del hantverkare hade tur och fick vistas inne i någon av stugorna, här pågår knyppling, jag får utslag bara av tanken att hålla ordning på alla dessa nålar!

skatt7

Väninnan beundrar hantverket, hon är själv duktig i olika tekniker medan jag inte ens förstår vad dom snackar om :oki:

skatt9

Tovning har man hört talas om, vilka alster, den ena tokroligare än den nästa

skatt10

Gissa om jag beundrar dessa kreativa själar som åstadkommer så mycket fint!

skatt6

Förevisning av bokbindarkonst

skatt16

och växtfärgning minsann, i grytan puttrar rabarberblom som färgat det uppvisade plagget!

skatt4

Inomhus på finngammelgården kunde man se vackra tavlor målade i akvarell och olja av Birgitta Pettersson som har lokal anknytning, denna tavla var härligt mystisk

skatt5

Titta så vackert fångat!

skatt17

Självklart fanns det också manna för gommen, vad sägs om hemkärnat smör?

skatt18

Att det är äkta vara går inte att missta sig på! Förutom smör fanns även getost att köpa, gissa om jag kunde motstå?

skatt12

Nej självklart inte, här leker mamma get tittut medan hennes killingar inte ens behagar visa sig..

skatt13

Hönsutställning och hönsbytardag stod också på schemat, hönsen är också hungriga!

skatt14

Vilka ståtliga tuppar då, de tillhör rasen Wyandotte

skatt2

Ja detta kallar jag en sevärd marknad, mycket fint hantverk i en fantastisk miljö

skatt19

Och visst kunde man också få med sig en äkta dalahäst hem…

Tisdagstema: framåt

Tema: framåt

Nu hoppas jag ni ursäktar dålig bildkvalitet då fotona är tagna inne i hönshuset med bara ljus från en värmelampa, men ledordet framåt är väl ändå tydligt i bildserien jag väljer att visa idag

temafram1

Kläckning på gång: först ett litet huvud synligt…

temafram2

Man får allt kämpa framåt ända från start..

temafram3

Nu har ett kycklingben sprattlat ut ur skalet..

temafram4

Rufsig, tufsig, omtumlad men livslevande..

temafram5

Om ett par dagar kommer den nykläckta att förenas med sina syskon och skutta omkring i matskålen, livet går framåt
För en asfaltsblomma som jag är det stort att få se en kyckling kläckas.
Hönorna som låg och ruvade hade fått flera kycklingar och tyckte det räckte så dom struntade i resten av äggen!
Då lade grannen dem under en värmelampa, och se, det fungerade, hittills har två små tittat ut ur sina skyddande skal!

Flera temafoton hittar du här

Jag har läst..

Store bror Bokomslag Store bror
Lionel Shriver
Ordfront
2015
319

När Pandora möter sin äldre bror Edison på flygplatsen, känner hon inte igen honom. Under de år som gått sedan de sågs sist har den smala, framgångsrika jazzpianisten från New York gått upp så mycket att han tycks ha förvandlats till någon annan. Varför? Vad har hänt?
Medan Pandora sakta inser att Edison har förlorat allt i sitt liv, att ätandet närmast är ett sätt att plåga sig själv till döds, blir hans utdragna besök allt mer svåruthärdligt för Pandoras man, hälsofreaket Fletcher. Till slut ger han sin fru ett ultimatum: Det är din bror eller jag.

Träffsäkert och med rasande energi skriver Shriver om fetma, en samhällsfråga som också för många är plågsamt personlig. Hur mycket uppoffringar bör vi göra för att hjälpa dem vi älskar? Och kan vi rädda dem - även om de behöver räddas från sig själva?

Utdrag ur boken:
"Det ska medges att min make som näringsnazist hade blivit mer attraktiv, men jag hade varit attraherad av honom även innan. Han hade hög panna och ett långt, ovalt ansikte. Han var friserad som en taggig ärttörnebuske för att dölja den begynnande flinten, och hans ansikte var format som en gevärskula. Ett strängt, fördömande drag hade smugit sig in i triangeln som utgjorde hans breda skuldror och nyligen avsmalnade midja, så att jag kände mig tillrättavisad bara av att befinna mig i hans fysiska närhet."

Jag hade svårt för den här boken. Varför kan jag undra, då ämnet är viktigt och författaren skriver med schwung. Ja säg det...
Något är det som stör, som gruskorn i skorna, kanske har jag bara svårt att ta till mig en berättelse där huvudpersonen försakar hela sin familj bestående av man och två bonusbarn för att istället isolera sig i en lägenhet med en fet och förfärande otrevlig bossy bror.
Tillsammans ska dom leva på flytande kost i form av pulverdrycker innehållande 500 kalorier i bortåt ett år!
Ett helt otänkbart scenario i min värld...
Boken är dock brutalt ärlig och uppriktig även på så sätt att författaren själv delvis upplevt situationen, dvs. hennes bror dog i fetmarelaterad sjukdom.

Det blir mycket jazz-tugg, något som inte tillför något i min läsupplevelse eftersom jag inte lyssnar på jazz och inte känner till jazzmusikens stora namn. Hela miljön är för mig totalt främmande.
Boken har fått översvallande recensioner, det är som vanligt jag som är motvallskäring för mig imponerade boken inte på. Basta.