Tisdagstema: naturligt

Tema : naturligt

1-P1070105

För vissa getingar är det fullt naturligt att bygga bo under jord..
Efter att ha googlat har jag lärt mig att det inte är en specifik art (finns över 4.000 arter) som bygger bo under jord, det kan både vara vanlig geting, tysk geting eller rödbandad geting.
Ärligt talat får det vara vilken sort som helst, jordbona må vara naturliga men absolut inte trevliga.

En gång plockade jag blåbär då det plötsligt flög upp en svärm av getingar, men tro nu inte att jag släppte allt och sprang iväg, nej tvärtom, jag plockade vidare för att tömma busken…sen, när den första väl stuckit mig, då först insåg jag att det var bäst att fly fort som attan!

Detta bo har något djur sprätt upp men getingarna har inte övergivit boet. Grävling, björn och räv är de vanligaste fienderna.
Nu fick du en lektion i naturlära på köpet, det bjuder jag på!

Flera temabilder här

Här är gudagott att vara!

1-P1070122

Hur många soliga vackra höstdagar får man per säsong? Ja inte är dom många, men denna helg har höstfägringen varit som finast

1-P1070139

Sköna skogsluffarturer har det blivit, hundar och människor lika nöjda med tillvaron

1-P1070142

Så många vackra svampar som tittat fram i skogen!

1-P1070141

Några ätliga hittade jag också, lite skrammel på botten av korgen, citronslemskivling, blodriska, taggisar, enstaka KarlJohan

1-P1070151

Men emellanåt lyfte jag allt upp näsan mot himlen och kisade mellan lövverket

1-P1070150

Väninnans fina tjej, som kräver en hel del underhåll efter skogsturerna, hon drar till sig skräp i pälsen som en magnet..

1-P1070155

Sakta men säkert fylldes korgen, trattisarna börjar bli plockfärdiga, och taggsvamp är nog denna höstens talrikaste art.

1-P1070131

Detta ser ut som kaninbajs men är egentligen röksvamp, ätlig så länge den är vit och färsk, nu är de bruna och dammar när man kliver på dem

1-P1070115

Svartälven var namnet till trots knallblå!

1-P1070158

Både Blinka och matte somnade sött framför teven, det är väl det som kallas friskluftsförgiftning?

Jag har läst..

Nästa år i Berlin Bokomslag Nästa år i Berlin
Astrid Seeberger
Svante Weyler bokförlag AB
2015
230

En dotter, vuxen och sen länge rotad i Folkhemssverige, berättar om en mor med ett flyktingansikte, märkt för livet av sina upplevelser under andra världskriget.
Om en far som spelar bort mörkret med sitt valthorn, om morfadern som går omkring som en kung även när han efter kriget hamnar på en socialistisk kolchos, och om de två morbröderna, Ewald och Bruno, vars drömmar krossas av historien.
Men ändå är detta en berättelse om kärlek och längtan, om trots och frigörelse.

Utdrag ur boken:

"Jag lade undan broschyren. När jag var barn i Waldstadt fanns inga duvor. De fångades så fort de visade sig. Och det var aldrig Waldstadtsborna som fångade dem, det var flyktingarna. Trots att detta var i början av femtiotalet, flera år efter krigsslutet, anlände fortfarande nya flyktingar månad efter månad. De fick bo i en stor förrådsbyggnad som av något obegripligt skäl kallades för Jalousien. Där levde de på madrasser i små bås med kartongskivor som väggar, som Fars chef, ägaren av Pfäffle Wellpapp & Kartong, hade skänkt.
På en kartongskiva hade en man, som Mor sa hade blivit stum av något som han hade sett under kriget, målat en bondgård. Han hade målat den noga, med vattenfärger, även stövlarna som stod på farstutrappan, ett litet par och två par stora. Ett av de stora paren var lerigt, lera satt fast i klumpar. De två andra paren glänste väldigt."

"När jag var barn och låg i min säng och Mor hade släckt sänglampan tänkte jag ofta på Bruno. Hur han låg nedskjuten i den kalla ryska snön. Och hur Stalingrads råttor kom och värmde honom. Hur de tryckte sig mjukt mot hans hopkrupna kropp tills han inte längre darrade, bara låg där stilla, fullkomligt stilla och död. Medan råttornas ögon glimmade i mörkret som små röda ljus."

Författaren växte upp i sydvästra Tyskland och kom till Sverige som 17-åring. Hon är idag verksam som njurspecialist på Karolinska sjukhuset.

En knippe rörande minnesfragment som gör ont och berör på djupet, skriven på vacker prosa.

Omsvärmad!

1-P1070072

Blinka var igår årets mest omsvärmade tik, alla kategorier!
Vi åkte till Falun för att hälsa på dottern, och si, Blinka hon löper än, och inte mindre än tre kärlekskranka kavaljerer nosade henne turvis i häcken, pussade på henne, slickade hennes öron och viskade kärleksförklaringar..

1-P1070076

Daniel, även kallad Ahmed, liten men naggande god, pappa till många fina kullar!

1-P1070077

Stiliga Maxi var inte mindre intresserad han, tungan hängde utanför mest hela tiden..

1-P1070082

Och så Tord, den halvårgamla krabaten som dottern var hundvakt åt. Nykastrerad men lika ivrig ändå, juckade allt han orkade, på allt han hittade…

1-P1070085

Pusskalas med barnbarnet Paulina får duga när inget annat står till buds…

Dottern satt i pyjamas och myste, och tillät inga fotoblixtar denna dag…

Vi hann med några trevliga timmar som bara rusade iväg

Både jycken och jag somnade ovaggade, fast av helt olika anledningar, jag fick minsann ingen uppvaktning, däremot en släng av stadsstress!

Idag var tvättstugan bokad, då är det väl härligt att vakna upp till ljudet av regnsmatter mot fönsterrutan!

Förmodligen är jag allmänt kallad bagladyn i byn, det är ingen ovanlig syn att se mig dra runt med ryggsäck, Dra-maten, plastkasse och ett hundkoppel med åtföljande Blinka
Nu skulle det tillkomma även ett paraply men eftersom jag inte är en bläckfisk så fick jag lämna det hemma och bli våt istället…

Att sedan ha en jycke som vägrar gå i vattenpölar gör inte livet lättare, sträckt koppel, och en jycke mest irrande mitt ute i körbanan, men si, nu är både vi och tvätten hemma igen, och en ljuvlig doft av stekt kyckling sprider sig ..

Torsdagstema: I like