Snart har jag åter hökblick!

Äntligen kom jag iväg till optikern.
Det var länge sedan jag insåg att jag behöver nya glasögon, jag har två par, ett par progressiva och ett par ”terminalglasögon” som jag använder vid datorn och vid finlir med målningar och annat som ser ut som flugskit med vanliga glasögon.

Nuförtiden går jag med terminalglasögonen även till vardags, ofta glömmer jag dem på näsan när jag går ut och det är inte så lyckat eftersom världen börjar luta betänkligt och jag blir yr och vinglig på stegen

Vi bestämde oss för att göra som förra gången, exet och jag, och utnyttja erbjudandet 3 till priset av 1 par

Vid synundersökningen framkom att jag behövde justera synen med hela 3 ”punkter” medan Hasse bara behövde justera med ½

Priset?
Ja det var till och med lägre än för fyra år sedan, jag tror att konkurrensen hårdnat betydligt inom optikbranchen!
Äntligen gynnas vi kunder..

Upp till ca 3 veckors väntetid gäller, så frågan är om vi hinner se världen med nya ögon i jul?

1-P1000178

Fredagen var en deprimerande gråväderdag, handlarna körde stenhårt med ”Black-friday”-mantra, REA, kom o köp kom o köp…
Suck, inför storkonsumtionshelgen kallad jul blir jag allergisk mot köphysterin, men jag tar det faktiskt med ro nuförtiden.
Jag kan bara konstatera att jag inte ingår i julfirar-gruppen, men, vem kan leva utan gristassar?

Inte jag, som beställde hem inkokta grisfötter till vår närbutik och burk nummer två ligger nu längst in i kylen och jag försöker så gott det går förtränga att den ligger där..

1-P1000199

I regn och rusk ställde byborna till med julskyltning igår, och den var nog minst lika välbesökt som vanligt.
Jag jobbade ett par timmar på loppis och försökte truga i våra nyanlända lite julmust, men de såg livrädda ut och tackade bestämt nej!

1-P1000202

Gertrud var julklädd och fin

1-P1000205

Söndagen den första advent började lovande med lite vitt på marken, men efter ett par timmar hade det övergått i ett tröstlöst regnande..

1-P1000190

Jag tröstar mig med mina bästisar och med skidåkning på längden och tvären och både med och utan gevär.

Jag har läst..

De osynliga Bokomslag De osynliga
Roy Jacobsen
Norstedts
2015
223

Ingrid växer upp på en ö.
Havet är hennes berättelse.
Fisken, stormen, fattigdomen.
Hon äger årstiderna, fåglarna och horisonten.
Hon lär sig saker som ingen längre kan.
En dag måste hon lära sig ännu mer.

I ett kargt nordnorskt kustområde utspelas Roy Jacobsens nya roman som utgår från verkliga händelser mellan åren 1913-28

Utdrag ur boken:
"Hon kör in högra handen i buken på den största sejen och sliter ut inkråmet och håller upp det med vämjelse i blicken. Han ror från det ena landmärket till det andra medan hon slänger fiskrens över relingen och ser måsarna dyka över dem och plaska och äta och slåss i ett slags virvel på liv och död. "

"Hon är glad att få vara med de andra och är inte ett spår rädd, bara upprymd, och skrattar hela tiden. Men det har de inte lov till. Det är inte tillåtet att skratta i ett klassrum, av tre skäl, räknar magister Olai upp på sina långa smala fingrar: det stör, det är smittsamt och det ser dumt ut.
Det är inte heller tillåtet att skratta när man äter.
Ingrid fattar inte vad han menar. Att inte skratta när man måste är som att inte få behålla ena benet.
Men livet är ett helvete, det lär hon sig i alla fall, så hon slutar skratta och börjar gråta istället. Varje natt. Hon ligger i samma säng som Nelly, som fortfarande inte säger något, och längtar hem till Barröy med vilda flammor i bröstet."

Detta är den tredje romanen jag läser av Jacobsen sedan den första 2007. Han gör mig aldrig besviken.
Jag har alltid varit fascinerad av skärgårdslivet trots att jag aldrig upplevt det själv. Det karga enkla livet fascinerar. Karaktärerna är fint mejslade, inte ett ord för mycket, inte heller för lite. Alla träder fram som om någon skissade med blyerts på ett blankt papper.
Vem kan motstå en läsupplevelse som denna, att läsa om en sol som bryter igenom dimman som ett kokt torsköga!
Vem känner inte vinden i håret och havsluften djupt ner i lungorna? Jag gör det i alla fall.

Uti vår hage…

Jag kan bara inte låta bli att dela med mig av två sötnosar i hagen, här kommer ett gäng foton, tagna på några få ögonblick, men som säger det mesta!

1-P1000134

1-P1000135

1-P1000136

1-P1000137

1-P1000139

1-P1000142

1-P1000143

1-P1000144

Gillar man varandra så gör man! Olle & Lufsen =sant
Gissa om jag njuter av min utsikt, skulle inte byta den för allt i världen!

Torsdagstema I like

Säg den glädje som varar …

1-facefist

Så hände det igen, datamängden tog slut….satt i godan ro o tittade på Solsidan via play när filmen slocknade…
Åter var jag tvungen att be dottern om hjälp för jag kunde inte komma fram till leverantören via nätet…

Det tog några timmar och det tyckte dottern var nyttigt, ”då hinner du städa och dona” sa hon utan att skämmas…

datalara

Jag begriper mig fortfarande inte på hur och varför allt hänger ihop, det hjälper inte att illustrera med ett dass!

1-P1000169

Deppigt värre var det då den vackra frosten vi hade i kylan förbyttes mot plusgrader och regn…

1-P1000174

Vilken tur att väninnan kom igår kväll och piggade upp mig. ”Varg”-vin, mustigt, gott, älgfärsbiffar, kantarellsås, ja hela middagen bjöd hon på!
Det blev en sen kväll med mycket snack om högt och lågt, precis som det ska vara då man har tjejkväll
Tack Lena, hoppas det inte dröjer alltför länge till nästa gång!