Igår när jag satt här hemma i lugn och ro fick jag plötsligt syn på en liten liten jycke spatserande i hallen!
Jag hade fått oaviserat besök av liten Daniel, eller “Ahmed” som jag kallar honom 
, en go liten gubbe som man kan pussa ihjäl…
..med åtföljande matte, min fina dotter, så mysigt att äntligen få krama om!
och pojkvän! Ja, han fick en kram han med…
Så glad överraskning och så skoj att ses även om det var bara en stund!
Medan de var här dök Xet upp som en räddande ängel med en hink med sand som han spred ut nedanför min dörr!
Katterna tyckte inte den lilla pluttjycken var något att hetsa upp sig för, “Vad glor du på?” undrar Torsten som är en storlek större!
Det är jobbigt att vara värdinna, när besökarna åkt tog Blinka igen sig i soffan
Imorse när jag stack ut huvudet upptäckte jag att det snöade för fullt, blöta tunga flingor som lade sig ovanpå blankisen.
Vad hjälper då broddar på stövlarna och stavar i händerna, på väg ner till soptunnorna var vurpan ett faktum!
Ajaj, inget brutet men ömhet och blåmärken på vänster ben får jag stå ut med…
Jadå, jag tänker visst påtala detta elände för mina hyresvärdar som varit här i helgen men som hann smita iväg utan att jag hann träffa dem.
Sandning av gården och den privata vägen är definitivt deras ansvar och det är utomordentligt dåligt skött! Grrrrrr 
Samma käk som man serverar till jycken om hon blir dålig i kistan…
