Vart tog “att” vägen?

Språket förändras ständigt, och nyordslistan är varje år en källa till glädje, jag tycker att det är kul med nya ord och uttryck som gör vårt språk levande.
En del av orden faller snart i glömska medan andra verkar ha kommit för att stanna.
Jag är lite av en språkpolis, alldeles självutnämnd, och kan reta mig på en massa petitesser som andra inte bryr sig om.
Idag är det helt vedertaget att säga “en till” i alla möjliga sammanhang, “får jag en till macka?” istället för “får jag en macka till?” för att ge ett exempel.
Tjurig som jag är så retar det mig fortfarande.
Likaså retar det mig att man i pressen använder så dåligt språkbruk nuförtiden.
Inte bara är ord felstavade utan även ordalydelserna är konstruerade så att hela meningar ändrar betydelse.

Men, vad jag ville uppmärksamma nu var användandet av den lilla prepositionen “att”
Läste kvällstidningen härom dagen och reagerade på följande meningar:
“Hon berättade hon var vilse”
“Jag vet jag kommer bli snabbare”
Inte är jag någon grammatikexpert men nog känns det som om det fattas ett litet “att”

Så, nu har jag måndagsgnällt, då fortsätter jag av bara farten och konstaterar att jag åter drabbats av hälsporre eller något liknande.
Mitt under foten sitter smärtan, och det är inte lite ont det gör!
Googlar så det ryker och blir bara mer och mer förundrad för det finns ju inte bara en typ av smärta under foten och det finns lika många förslag till åtgärder som jag har tår på fötterna…
Försöker i alla fall töja och stretcha så gott det går och hoppas att det inte blir lika långvarigt som förra gången då jag hade ont i flera månader…

Eftersom jag har ont i foten tänkte jag som så att då kan jag väl ta och cykla istället!
Min nya röda cykel har stått och hånlett åt mig på gården medan snöfall och hagelskurar har avlöst varandra.
Nåväl, tro nu inte att det bara var att börja trampa, styret drog ovillkorligen åt höger!
Hur jag än parerade så var jag på väg ut mot vägkanten och diket!
Exet hade vänligheten att justera styret i helgen, och det behövdes. Men, jag känner fortfarande en obalans i styrningen!
Och nu är det inte längre cykelns fel, alltså måste det sitta i min skalle!
Exet undrade om det kan vara min förträngda blodåder som spökar och snart börjar jag förlika mig med den tanken.
Jag har ju problem med balansen och försöker träna upp den genom diverse övningar som att stå på ett ben när jag borstar tänderna….
Kan berätta att det inte går något vidare bra…
Sluter jag ögonen så håller jag mig inte upprätt fem sekunder ens!
Nu väljer jag att tro dem som påstår att det går att träna upp balansen, så det så!

Nu måste jag sluta tramsa och istället samla ihop mina pinaler för att traska iväg till språkcaféet.
Det blir säkert roliga givande samtal där vi blandar svenska, engelska, tigrinska, arabiska och inte minst teckenspråk.

fotboll1

Fotbollsträningen är prioritet nummer ett för många nyanlända i byn, då spelar det mindre roll att snön fullkomligt vräker ner som den gjorde igår!

Dikten “Vår”

0420n

Drivan smälter bäcken porlar
väcker liv gör solens strålar.

0420o

Första lilla blomma kär
tussilago välkommen är

0420m

vacker gul i dikets sand
plockas av en liten hand

0420h

Blåsippan i söderslänt
också värmestrålen känt

0420i

ur sin bädd den vaknat opp
invid björken i vars topp

0421i

liten stare spelar hymn
till varje liten knopp

0421j

Vårlig doft uti naturen
vinden sprider över allt

0421k

efter regnet solens strålar
väcker liv där drivan smalt.

0421l

Doft från späda björkens knoppar
doft från markens gröna strå

0421m

snödroppar krokus
vårens första blommar små

0421n

Liten stare hälsar våren
välkommen med en drill

0421o

muntert porlar lilla bäcken
stanna – lyssna till

0421p

Allt man ser och allt man känner
uti vårens ljuva tid

0421q

går ej att i ord beskriva
måste vandra skogens stig

Helga Andersson
Ur diktsamlingen “Vardagsdikter från Säfsen”

Utmanade vädrets makter..

0421g

Dagen började så bra, solen sken och värmde på morgonen, och jag hittade inte mindre än tre små fina vitsippor på gården, årets första!

0421a

På eftermiddagen traskade vi till byn, gjorde en avstickare på biblan och tänkte gå vidare ner till vår fotbollsplan där det idag skulle vårstädas minsann…
Ortens idrottsklubb har varit saligen insomnad x antal år och nu försöker man skaka liv i föreningen för att kunna erbjuda divisionsspel i fotboll för både flyktingar och ortsbor.
Men titta på de mörka molnen, inte är jag särskilt orolig över att bli blöt, men idag hade jag bara en tröja på mig och hade ingen lust alls att behöva gå flera kilometer hem i ösregn.

0421b

Alltså vände jag kosan hemåt, någon annan får inspektera planen!
Den svarta himlen förföljde oss, men kanske kanske skulle vi ändå hinna ända hem..

0421h

Grodkompisen kände säkert på sig att regnet var på väg eftersom han traskade ute på vägen. Och nej, ingen puss den här gången heller..

0421c

Vi hann precis in på gården när himlen öppnade sig! Fast det var inte regn, det var en hagelskur!

0421d

Har sett större hagel på bild, men nog kändes det när haglen piskade mot huvudet..

Egentligen skulle jag ha varit på röntgen av min onda höft idag, men pga sjukdom bland personalen blev jag uppringd och får skjuta fram undersökningen.

0420c

Härom dagen hälsade jag på mina älsklingsflickor, passade på att lifta då exet hade vägarna förbi Falun
Fast ingen av tjejerna ville medverka på bild, så det blev den alltid lika pigga Daniel som får stå för bildbeviset..

paulina2011

Men bara för att retas lite visar jag ett annat foto på Daniel, från 2011 minsann, då Paulina ännu var tillräckligt ung för att vilja agera modell..

0420e

Blinka blev alldeles exalterad och efter flera timmars hoppande mellan famnarna så har hon äntligen blivit tillräckligt trött för att ta en liten siesta..
Dottern kämpar för att få livspusslet att gå ihop, det ena bakslaget efter det andra gör henne så frustrerad och jag vet inte hur jag ska kunna stötta och hjälpa.
Nu hade hon glatt sig över att äntligen efter månader på praktik få ett nystartsjobb och då visar det sig att arbetsgivaren har skatteskulder och godkänns därmed inte av arbetsförmedlingen. Suck o åter suck, nu blir hon åter tvungen att börja om från ruta ett..
Och morsan kan bara hålla tummarna…

Jag har läst..

Dröm en liten dröm Bokomslag Dröm en liten dröm
Jamie Ford
Bazar Förlag
2015
333

Den kinesisk-amerikanske pojken William Eng har bott på ett katolskt barnhem sedan de dag hans mors livlösa kropp bars bort- På sin tolvårsdag får William och de andra föräldralösa barnen åka till Moore Theatre för att gå på bio. Så snart William ser den vackra skådespelerskan, känd som "Willow Frost", på den vita duken är han säker på att det är hans älskade ah-ma (mamma). Med sin vän, den blinda och modiga Charlotte, rymmer han från barnhemmet för att leta efter sin mor i ett tufft och ovänligt Seattle.

Utdrag ur boken:
"Sunny hade en gång pratat om att det fanns hyresvärdar i stan som behövde folk som sprang från rum till rum och sniffade under dörrarna efter gaslukt. Människor var arbetslösa och svalt. Levnadsförhållandena var så svåra att hundratals människor över hela stan hade begått självmord."

Nyligen läste jag författarens tidigare utkomna roman "Hotellet i hörnet av Bitter och Ljuv" som legat på New York Times bästsäljarlista i över två år och tyckte mycket om både berättelsen och författarens sätt att skriva.
Förväntningarna var därför höga på hans nästa bok, men tyvärr blev jag riktigt besviken.

Visserligen är berättelsen intressant och medryckande men, det blir alldeles på tok för mycket eländes elände kombinerat med en urusel översättning som drar ner betyget rejält.

Jag reagerar på onödig sentimentalitet och överdriven känslosamhet, det klingar inte naturligt, eller vad tycker du om t.ex följande stycke:

"När Liu Song lade sig ner och tryckte ansiktet mot tyget i klänningen som hon hade burit kände hon doften av moderns hud, hennes lotion, hennes parfym - hennes innersta jag. Hon saknade henne så mycket. Hon slet i sin kudde, ville gråta, men det kom inga tårar, bara en virvlande tidvattenvåg av känslor - vrede och övergivenhet, rädsla för att vara ensam och tyngden från den känslomässiga kvarnsten som fortfarande satt om hennes hals och som gjorde att hon sjönk ännu längre ner i den svidande, bitande ensamhetens dunkla djup. Hon önskade att hon kunde jämra sig och skrika hela natten. I stället kröp hon ihop i sovrummets mörker och lyssnade till sitt skenande hjärta som till slut började slå långsammare, likt tickandet från en ouppdragen klocka".
Puh, för mig är detta värsta sortens dravel, som en dålig parodi av google-översättning!
Jag vill påpeka att de två romanerna inte är översatta av samma person, och jag tror att mitt negativa omdöme mest beror på den usla översättningen.

I bakgrunden finns en underbart öm, livsbejakande berättelse om en liten rädd pojke som repar mod, söker sina rötter och finner en ny väg att vandra i livet.
Jag hoppas att nästa roman får en översättare som tar till vara på materialet på ett mycket bättre sätt.