Jag har läst..

Vitt hav Bokomslag Vitt hav
Roy Jacobsen
Norstedts
2016
222

Ingrid återvänder till ön där hon växte upp.
Naturen lika skoningslös som rättvis.
Hon väntar på att en dag få återse sin familj.
I världen utspelas ett fruktansvärt krig, och på ön inträffar ett oväntat möte.
Kanske finns en kärlek som förändrar allt.

I ett kargt kustområde utspelas romanen som är en fristående fortsättning på succéromanen "De osynliga".

Utdrag ur boken:
"Hon fläkte fisk tio timmar om dagen, höll samma takt som två saltare och kunde efter en vecka inte sova om nätterna där hon låg med två andra flickor från inlandet. De låtsades att de inte grät sig till sömns, de rensade sill, skar och saltade i tunnor, fyllde på lake och drack surrogatkaffe, saltade och sov och tvättade sig varannan kväll i kallt vatten, håret en gång i veckan, i lika kallt vatten, och Ingrid fläkte torsk som en karl."

"Gud hyser inte lika stor kärlek till människorna på kusten som han gör till dem i inlandet och i städerna, under långa perioder glömmer han dem alldeles, och de glömmer honom, de läser kanske några rader till maten men när han för en gångs skull drar på sig spenderbyxorna tvekar de inte ett ögonblick om vart de ska rikta sina tacksägelser. Om det nu inte har varit nån mening med någonting alls under det förfärliga år hon har bakom sig, så har det uppstått en mening nu, en hoppets blixt från glasklar himmel, och hon släpper inte barnet med blicken."

Titta på den vackra omslagsbilden till boken för den säger allt, hur kargt, fåordigt och oändligt vackert romanen är skriven. Det doftar salt hav, förruttnelse och död men också kärlek och en strimma hopp.
Hasta icke, denna bok sjunger långsamhetens lov. Alltså passar den utmärkt väl att kura ihop sig med i höstskymningen i favoritfåtöljen.

Halloween…

1030a

Igår kväll firade jag halloween med mina fyrbenta vänner, och titta, plötsligt har jag sällskap av helt nya kompisar…
Eftersom oktober strax är slut var jag ju tvungen att tömma ur Jägermeistern som stod och dammade i skafferiet sedan Oktoberfesten…

mhhaxa

Förra året hade jag besök av finaste häxan…

marianneifolkdrakt

men i år har hon blivit en snäll flicka…åtminstone på arbetstid, detta är Rättviksdräkten som exgrannen Marianne använder på jobbet!

1030b

I morse satt jag sömndrucket och intog kaffet klockan…..ÅTTA!! Men hallå Paula, hon är ju egentligen nio om du ställer om klockan…
När det väl blev dags för frukost hade jag sjungit upp mig och kvittrade lika glatt som fåglarna utanför mitt fönster, jag äter nämligen frögröt. och den smakar riktigt gott.
1030e

Någon gröt fick nu inte fåglarna men jag bjöd på solrosfrön..

1030c

Och det uppskattades kan jag lova!

Röd stuga till salu!

1027c

Nejdå, jag är inte på husjakt! Men i veckan när jag var ute och åkte på Värmlandssidan så tipsade min väninna om en stuga som var till salu…

1027d

Hon stannade bilen vid vägkanten, pekade med hela armen, ”ja, där ska du gå in genom tallplanteringen”…och jag travade på!

1027e

Och där står den söta lilla röda stugan med vita knutar, alldeles i skogsbrynet alldeles för sig själv utan en endaste granne!

1027f

Storleken passade perfekt, jag slipper huka mig ner när jag ska in genom dörren. Nämen vänta nu, den dörren går ju inte att öppna…

1027g

Jag får tacka för titten och traska iväg igen, tänk bara vilken möda någon har lagt ner på att måla en stor sten mitt i skogen!
Tidigare stod en Till salu-skylt vid vägen men den låg trasig i dikesrenen.

1027a

Filipstad var målet för dagens utflykt, nu skulle det shoppas loss!
Och ser du Barbro, nu har jag fler än en kyrka i fotoarkivet!

1027b

Hungern gnager när man shoppat flitigt och vi intar en smarrig lunchsmörgås innan hemfärd

Nu önskar jag alla en trevlig helg, den där trista helgen när man ska vrida tillbaka klockorna. Nu blir kvällarna ännu mörkare, idag gick jag ut strax före klockan sex och fick nästan treva mig hem genom skogsdungen i skymningen…

internet

Jag har läst..

Swede Hollow Bokomslag Swede Hollow
Ola Larsmo
Albert Bonniers Förlag
2016
415

I Swede Hollow samlades vintern 1897 en brokig skara svenska i en slum som stadens myndigheter beskrev som ett pesthål.
De var illa sedda och utsatta för omgivningens spott och spe.
Eftervärlden har valt att inte se dem, men idag, när migration och folkvandring återigen hör till tidens stora frågor, stiger de fram i ny belysning.
I boken kommer några av de omkring tusen personer som hamnade i skuggan på botten av en ravin i St Paul, Minnesota till tals.
Med stor sakkunskap och stark inlevelse berättar Ola Larsmo om människor vars drömmar lever och verkar ända in i vår tid.

Utdrag ur boken:
"I handfatet doppade de så några långa, blanka stålpinnar och hon visste vad det var, hon hade hört talas om saken ombord. De skulle med hjälp av stålpinnen, som man annars använde för att knäppa kragknappar med, vända deras ögonlock in och ut på jakt efter parasiter".

"Urklipp ur St Paul Daily Globe:
Varje invånare i ett skjul betalar 1.50 dollar i månaden för nöjet av att få hyra en yta av 20 gånger 40 fot av dalgången till sin hydda, vilken han reser på egen hand. Han är en "squatter" och saknar alla rättigheter gentemot den som en dag köper upp marken. Nere i Dalen finnes inga affärer, utan en enkel saloon är den enda offentliga inrättningen. Brott är ovanliga. Människorna här är enkelt, grovt folk och deras behov är små."

Detta är en roman som krävt blod, svett och tårar att bli till. Mycket efterforskningar har gjorts på plats och berättelsen har en mycket stark autentisk känsla och man läser den nästan som en reportage-roman.
Den är osentimental men alls inte okänslig. Tvärtom mycket läsvärd och tankeväckande.
Den har fått stor uppmärksamhet och det är den värd. Rekommenderas!