Cliffhanger utlovad..

Ojoj, den största cliffhangern höll på att bli om jag skulle hinna blogga alls idag…
Men har man lovat så!

Under senaste vecka har min flicka varit rastlös, nervös, haft svårt att koppla av, ligga still, hon har kliat sig och jag hittade en torr gammal fästing i pannan på henne.
Men, trots att den försvann så blev det inte bättre.

Så här såg det ut när vi gick ut genom dörren

Så skönt att kasta sig ikull i det frostiga gräset

Det var inte en gång utan ständiga rullningar..

Nätterna var superjobbiga, Blinka kom inte till ro, hoppade upp i sängen, ner från sängen, flämtade, kliade och man hörde klorna klösa på golvet..

Alla försök att kolla i pälsen på henne misslyckades, jag fick inte röra henne! Men sen, när hon låg nedanför min fåtölj på sidan, då såg jag de ömmande rosa fläckarna…

Så småningom och med hjälp av några vänner gick det upp ett Liljeholmens…

Kan Mickel ha något med detta att göra???
Det var inte så länge sedan väninnans hund var drabbad, o fy så han led!

Det var bara att ta tjuren vid hornen och åka till veterinären.
Exet jobbade denna vecka i exakt rätt färdriktning för att hinna ta en avstickare till Gunillakliniken.

Bedömningen utan att ta skrap- eller blodprov var att det var högst troligt att det var räven som var skyldig.
Medicinen hon fick tar även hand om andra ohyror o loppor, så vi borde vara rätt bra rustade nu.
En spot-on i nacken tre gånger med två veckors intervall.

Jag har försökt googla hur stor risken för att smitta andra är, men blir inte riktigt klok på det. Att det kan smitta, framför allt till andra hundar förstår jag, även till katter även om sannolikheten inte är lika stor.
Men måste man leva i total enskildhet i flera veckor? Det går ju inte..
Jag har i alla fall vidtalat Valters matte om läget, så nu får jyckarna hålla sig på var sin gårdskant ett tag :mrgreen:

De kalla nätterna har anlänt och mornarna är ju så himmelskt vackra

Men en fikastund i trädgården kan vi kanske glömma…

Nu ska jag återgå till Idol där svenska låtar är i fokus ikväll.
Önskar dig som tittar in en riktigt skön helg!

Den som gapar…

Igår var det tidig väckning i pörtet

Det var knappt ljust när jag tassade iväg förbi gruvhålen där älvorna nyss avslutat sin dans

Sen gick jag totalt in i dimman, tur man har en inre kompass som hittar till busshållplatsen!

På bussen sitter jag och bara njuter av de morgonvackra vyerna, något jag ju annars alltid missar när jag sussar på söta örat

Åter till verkligheten, jag skulle ju gapa!
Var gör man det om inte hos tandis!

Håll i dig nu, för här sitter jag och tronar med en hel massa plastjox i munnen!
Den förra prototypen funkade inte så nu gör vi om allt på nytt…

Sen blir det kräk- och storkningsvarning när tungan inte har någonstans att ta vägen och den blåfärgade geggamojan fullkomligt växer i munnen

Ja hur kan man bara komma på nåt så löjligt, att fota selfies i tandläkarstolen?
Ja lite galen måste man vara, och så måste man ha lite hjälp, i form av en gullig tandsköterska som klickade fina skarpa foton!
Som synes väljer jag att blunda så fort jag satt mig i stolen, trots att tandläkaren är både ung och stilig…

Jag var så trött när jag äntligen landade hemma att jag faktiskt tog mig en tupplur, sömnen har varit obefintlig i två nätter, varför ska jag berätta imorgon, avslöjar dock att huvudorsaken stavas B-l-i-n-k-a… vilken cliffhanger! :lol:

Snigelpost

Snigelpost kan man ju sannerligen kalla all post numera som vår kära PostNord handhar.
Enligt överenskommelse kommer det snart att vara godkänt att posttransporten dröjer två dagar istället för en.
Jag har en viss förståelse för minskade volymer och så vidare, och mitt inlägg ska handla om allt annat än kritik till Posten…
tvärtom faktiskt!

Jag tillhör dem som med en dåres envishet ännu skickar riktiga julkort, kanske inte så många, men några stycken.
Andra vykort blir inte av att skicka, det sköter man ju dessvärre via nätet. Dessvärre därför att man ju inte skriver ut bilderna och hälsningarna utan läser dem och sen åker dom på tippen.

Innan internet fanns då skrev jag mycket brev. Från att jag var ung flicka så hade jag många brevvänner. Att skriva brev och dagbok var en favoritsysselsättning och det var så spännande när posten anlände med ett tjockt brev, kanske med bokmärken eller klistermärken i.

Hos en bloggkompis i Finland hittade jag en rolig grej, nämligen att utväxla vykort med människor i andra länder.

Här kombinerar man dataprogram med fysiska pappersvykort, fiffigt tycker jag!
På sidan postcrossing gör man en anmälan och skriver ner sin profil.
Sen skaffar man vykort och porton och klickar sig vidare för att få en lämplig mottagare någonstans i världen…
Trodde jag ja…
Det visade sig inte vara riktigt så enkelt. Vår lokala affär kunde bara hosta upp ett par vykort från Säfsen. Annars finns bara grattiskort att välja bland..
Porto är numera enhetligt till alla utrikes länder, men priset, obegripliga 21,-
När har man höjt portot så mycket? Inhemska portot kostar 7,- men skickar jag ett brev till t.ex Finland kostar det alltså 21 spänn!!!
Nå man kan bli ruinerad av olika anledningar och jag har inte tänkt att skicka hundratals kort, men jag fick allt en chock ändå…

Därför satte jag mig ner vid datorn och tänkte att man kanske rentav kan beställa vykort på nätet.
Och det kan man, men inte bara det, på sidan riktigavykort kan man också välja att skicka ett eget foto som vykort vartsomhelst i världen!
Och nu ska ni få höra, till priset av 19.-, TOTALT

Min bloggvän skickade ett par exempel på kort hon erhållit, detta är från Ryssland, det tog visst 45 dagar att komma fram, det finns alltså värre aktörer än PostNord :mrgreen:

Detta kort har kommit ända från Japan och kom fram betydligt snabbare.

Nu har jag registrerat mig, skrivit in en presentation på min profil och erhållit min första adress,
jag har skickat mitt första vykort till Ally som bor i Zhuhai City Guangdong i Kina!

Som man kan läsa om på hemsidan så är det mer än 700.000 medlemmar i totalt 214 länder som deltar i vykortsracet postcrossing. Man följer avsändare och mottagare och kan se hur långt avståndet är mellan dem. Allt registreras nogsamt för att säkerställa kvaliteten.

Nu går jag redan här och hoppas få vykort från olika håll i världen. Jag tror minsann att jag ska hänga upp dem på ett snöre som en inredningsdetalj.
Synd att jag inte har någon öppen spis med en fin spiselkrans att använda, men jag ska nog hitta ett lämpligt ställe!

Postcrossing- a global community to connect the world

Jag har läst..

Till fjällens ände Bokomslag Till fjällens ände
Nicklas Blom
Natur
Votum
2015
foliant
198

39 dagar i vildmarken
Hur sammanfattar man ett av de största äventyren som har gjorts i Sverige de senaste åren? Kanske så här: 1300 kilometer vildmark, 39 dagar, 8 draghundar, 1 fotograf.
En vinter bodde fotografen Niclas Blom i ett vedeldat, enkelt trähus utan indraget vatten utanför Åre i Jämtlandsfjällen.
Strax intill låg den nybyggda hundgården med de åtta draghundar han nyligen hade köpt. När snön kom spände han dem framför hundsläden och gav sig ut i skogarna och upp på kalfjället. Även om han alltid älskat hundar var han i stort sett nybörjare som hundförare.
Det hindrade honom inte från att förverkliga sin vision, att med hundspann ta sig från Åre norrut hela vägen till Treriksröset genom helt väglösa fjällområden i iskyla,över vita vidder och blånande isar. Det blev en högst personlig resa och resultatet en berättelse i text och vackra bilder som inte bara beskriver livet ute i fält med sina slädhundar, det är samtidigt en historia fylld av filosoferande kring den tillvaro som han lämnade bakom sig, och vildmarken han ser omkring sig dag efter dag.
Och kanske främst av allt, det är en inspirerande historia om hur kort steget kan vara från dröm till verklighet.

Utdrag ur boken:
"Nu är allt gjort som ska göras. Jag ligger i säcken och spanar ut genom tältöppningen och mår gott. Jag njuter av att hundarna ligger utanför. Jag njuter av att jag har kvar kaffesmak i munnen. Jag njuter av den friska luften. Jag njuter av min frihet. Vill jag ligga här hela dagen så gör jag det. Efter att jag slumrat till så tvingar jag i mig grötblandningen, sveper det sista kaffet, spottar ut sumpen och känner mig laddad"

"Hundar är experter på att tänka klart sina tankar. Något vi tvåbenta sällan gör. Trots att det är en gratis lyx. Nansen, en av mina hundar, kan sitta timvis och titta på ett ymnigt snöfall. Han försöker fånga flingorna med ett nafsande. Ibland fastnar han för en specifik snöflinga som sakta dalar ner, en flinga som i hans bruna ögon är vackrare än alla de andra. Det finns ett lugn i de ögonen som jag själv skulle vilja få ta del av ibland."

Innerligt och med mycket humor och värme är den här boken skriven. Jag känner att jag följer med på ett riktigt äventyr, en resa jag gärna hade gjort medan orken ännu fanns. Men i böckernas värld är allt möjligt...