Vårdagjämning

Vad spelar det för roll att det toksnöar idag på vårdagjämningen, det viktigaste är att nu vinner ljuset över mörkret!

Utanför mitt fönster…

är det något mer snö än ifjol 2016

och så här såg det ut, nästan identiskt, 2015

Det innebär alltså att här uppe på Älgsjökullen är vi helt i fas med årstiden även i år!

Dock är vi inte helt i fas vad gäller halkan, idag var jag tvungen att ta med mig sparken att ta stöd mot när jag gick de tio metrarna till fågelmataren!

Inte var det bättre när vi tog en promenad, medarna på sparken får inget fäste utan kanar hit och dit ..

Och nu till något helt annat:

Eftersom våren nu är officiellt invigd så måste jag ju få visa vårens modetrender, voila!

Det kallas fall-off-jacket, och det ser inte klokt ut eller hur?

Samma trend benämns också off-shoulder-jacket och nu vet ni hur ni ska klä er i vår, kära vänniskor!
Lika illa som jag tycker om låga byxor som riskerar att hasa ner över rumpan lika illa skulle jag trivas i en jacka som hasar nerför axlarna…
För att inte tala om nordanvindarna som då viner om halsen!

Jaja, det har väl alltid varit så att det moderna är motsatsen till det praktiska, och lika säkert är det att det är ungdomarna som får ta smällen och försöka rätta sig efter alla coola stilar, medan tanterna kan le i mjugg och fortsätta klä sig hur tråkigt och praktiskt som helst..

0

Jag har läst..

Svarthuset Bokomslag Svarthuset
Peter May
kriminalroman
Modernista
2013
363

På Isle of Lewis, en liten ö i de Yttre Hebriderna, har människorna sedan urminnes tider fört en ojämn kamp mot elementens raseri ; den outtröttliga vinden, det piskande regnet, havets skummande vrede. Det är en hård värld där tron på en allsmäktig Gud kommit att bli den enda ledstången genom tillvarons många prövningar.
När ön skakas av ett brutalt mord skickas kriminalkommissarie Fin Macleod till platsen för att undersöka om brottet möjligen kan ha koppling till ett liknande mordfall i Edinburgh.
För Fin, som själv är född och uppvuxen på ön, innebär utredningen en resa tillbaka till ett förflutet som han under arton års tid gjort allt för att lägga bakom sig. Han ställs nu återigen öga mot öga med skoltidens vänner och plågoandar - och med Marsaili MacDonald, hans första stora kärlek.
Åren har gått, men Fin tvingas motvilligt inse att barndomens sår är allt annat än läkta, och att ön inte tänker släppa honom ur sitt grepp en andra gång..

Utdrag ur boken:
"Det är lustigt vilka saker jag kommer ihåg. Till exempel att spelbordet var täckt med chokladbrun filt och hade en svag men tydlig kaffefläck som liknade en karta över Cypern. Jag minns att en brun gammal fuktfläck i ett hörn av taket påminde mig om en flygande havssula. Jag minns också doften av gammal piprök som alltid hängde runt Artairs pappa."

"En liten bit från vår landstigningsplats öppnade sig en av strandgrottorna. Den var mörk och kuslig, och det skvalpande ljudet av vatten mot sten långt där inne i mörkret lät som de flåsande andetagen från en levande varelse."

WOW säger jag bara!
Hur jag snubblade över denna deckarförfattare vet jag inte, bara att jag gjorde det, och han klarade testet med bravur!
För jag läser ju inte deckare...
Antagligen förstod jag redan innan att bara miljönskildringarna gjorde boken värd att läsa, och mycket riktigt är det så.
I början av boken sker ett mord, konstigt va? Och skildringen av den efterföljande obduktionen får mig nästan, men bara nästan, att slå igen boken...
Ingen trevlig läsning mao...
Men när de sidorna är avklarade så är resten av historien ren njutning att få ta del av.
De deckare jag läst tidigare har utan undantag haft en kvinna både som författare och huvudroll, nu har vi här en riktig råbarkad karl, lika vindpinad och karg som landskapet omkring honom.
Trots prototypen så får han min sympati!
Hela historien är ett gediget hantverk, med flera års studieresor och filmande i autentisk miljö på öarna för att fånga rätt atmosfär. Sånt imponerar på mig!
Detta är helt enkelt en sjutusans bra bok, och vet ni, det finns två till!
Så idag ilar jag till biblan och lägger beslag på bok nummer två!

0

Internationella sömndagen

Har ni hört att det idag är internationella sömndagen ?

Det visste inte jag i morse men ändå blev det helt rätt!
Klockan ringde kvart över åtta som vanligt, men mobilen hade jag inte burit med mig till sovrummet så jag fick traska heela långa vägen 8) till vardagsrummet för att stänga av den.
Och på den låånga promenaden tänkte jag att nu är det ju ändå lördag, det behöver ju även kännas för en panschis att det är helg, så jag kröp ner bland alla djuren och sov vidare till…
klockan tio

Visst är jag duktig! Det var liksom den dagen… Jag kanske skulle ha blivit “sömnforskare” om nu en sådan får sova hur mycket som helst.
Tyvärr tar ju kroppen faktiskt stryk när man ligger i så många timmar…

och enligt statistik behöver en 20-åring 8,5 timmars sömn för att ladda energi medan en 50-åring ska nöja sig med 6,5 timmar!
Då måste jag enligt all logik vara väldigt ung, eftersom jag ibland kan sova upp mot tio timmar..

..eller hur?

Man ska inte gå och lägga sig hungrig sägs det, mat med högt GI värde somnar man lättast av.
Hmm, det var väl inga goda nyheter. Då lägger sig kolhydraterna fint kring stussen för gott…

Om man ska ha sina djur i sängen tvistar de lärde om, jag struntar fullkomligt i dem och välkomnar mina djur i bingen, det har jag alltid gjort!
Nu har jag visserligen en liten hund, och katterna kommer smygande någon gång under natten när jag inte märker det, men även då jag var stolt ägare av en rottis så sov hon på min arm!
Det vållade visserligen en del knuffar under nattens gång men inte har man hjärta att sjasa iväg ens bästa kompis!
På den tiden jobbade exet i Stockholm i veckorna och kom hem bara på helgerna.
Då kan jag lova att det var en fajt varje gång han skulle återerövra sin rättmätiga plats i sängen!
Larissa hon morrade, hon visade tänder, hon tvärvägrade att gå ner från hans sänghalva, för i hennes värld hade hon stigit i rang medan han var borta…
Ojoj, självklart gav sig Hasse inte, och när hon väl insåg att hon förlorat så var allt frid och fröjd…till nästa helg… :mrgreen:

Är man så sömnig som jag så kan man inte räkna med att få se någon morgonrodnad..

men när jag igår vid sexsnåret tittade ut genom fönstret så fick jag en riklig belöning!

Jag var faktiskt tvungen att kila ut på gården och begapa härligheten, himmel vilka maffiga färger!

Sover du lika gott och länge som jag om nätterna?

0

Rubrik: mars

Veckans rubrik: MARS Komponerad av Matfreaket

Rubriken har vållat mig en del huvudbry, vad tycker jag om mars månad?
För det är väl det som avses, annars är det första jag tänker på:

..marskatter, men Torsten och Astrid är dåliga exempel på det eftersom bägge är kastrerade. Och det tackar jag speciellt för, den som hört ylande skrikande marskatter “miss i nassen” är nog redo att kasta ut en stövel eller två genom fönstret för att få tyst på marodörerna.

Aldrig är väl skillnaden så stor mellan söder och norr och mellan stad och land som i mars månad.
Stockholm ligger inte särskilt mycket längre söderut men där ser jag på foton att marken är snöfri och torr och fin, medan vi har ett par decimeter av den vita varan kvar.

Men det händer visst grejer även här, snart är taket rent från snö, drippedidropp låter det i marssolen

..och då ser mina vägar ut så här! Det är knappt att broddar och stavar räcker till..

Marssolen är något speciellt, nu sitter många och lapar sol vid husknutarna där det är lä, första grillningen är förlagd till mars månad, gärna ute på sjöisen eller på en liten ö, liksom underbara skidturer ute på myrarna med ryggsäcksfika i någon skogsglänta. Det är så jag minns de finaste marsdagarna när vristerna ännu klarade av att staka på skidor.

Nu får jag nöja mig med fågelskådning från köksfönstret, och minsann har inte koltrasten anlänt, kanske sjunger han för mig endera dagen också!

Vi traskar på min bästis och jag, hon har fått lång päls under vintern och nu kliar det ordentligt! Än så länge får hon lindring i snöhögarna, sen är det dags för säsongens första trimning, en liten nakenfis tittar fram och hon blir som valp på nytt, vänta bara så ska ni få se!

Och himmel, ack den fina marshimlen i skymningen, “små lätta rosa moln seglar på min himmel, min himmel som är blå”, var det inte någon som sjöng så?

“Det är glatt i mars”, men finnkäringen står fortfarande på benen!

Andra deltagare i temat Veckans rubrik är
Karin på Åland
Englundskan
Karin i Stockholm
Anna
Tove
Pensionären på ön
Ulla
Musikanta
Anki
Yvonne

0