Rubrik: djur

Djur är veckans rubrik som Birgitta har valt.

Det är en rubrik som jag kan bre ut mig om precis hur mycket som helst, närmast hjärtat ligger förstås alla mina egna djur, nuvarande och tidigare.

Men jag tänker ta det från början:
Jag föddes och bodde mina första år mitt i Helsingfors i en liten lägenhet som mamma, pappa, mormor och jag delade.
Vid åtta års ålder flyttade vi till en nybyggd förort och där kom jag för första gången i kontakt med djur, på riktigt.
Det låg nämligen en bondgård på gångavstånd, och det dröjde inte länge innan jag tillbringade mycket tid i ladugården, till min mammas stora förtret

eftersom jag luktade ladugård när jag kom hem…
I bokslukaråldern läste jag förstås en massa hästböcker, men någon häst såg jag aldrig på riktigt, och drömmen om att få rida var och förblev just en dröm, fast, jag försökte allt rida på en ko eller två :mrgreen:

Det var först när min dotter växte upp som jag åter blev varse detta med djurliv, för i hennes hjärta fanns en medfödd kärlek till djur, och det dröjde inte länge innan det började dyka upp djur i hennes rum, först vandrande pinnar, helt okej enligt mig, men, sen blev det dansmöss, nej nej nej sa mamma då! En och annan ödla förekom också, och vips så dök det en dag upp en katt!

Det blev nej nej igen, men min listiga dotter behöll den några dagar och vem blev då kär i katten om inte jag!
Den katten fick jag för övrigt ta hand om när kära dottern flyttade hemifrån…

Det sägs ju att man antingen är hund- eller kattmänniska, men jag är nog båda. De är så totalt olika djur till sitt sätt och bägge har sin charm. Jag har själv en hund och två katter som alla lever i total symbios och trivs med varandra och jag vill inte vara utan någon av dem.

Hundar hade jag ingen erfarenhet av alls när exet kom in i mitt liv, men i flytten ut från Stockholm till landet följde en hund och en bonusson med.
Ja förutom dotterns katt förstås…

Hur vi nu kom på den geniala idén att ha ett litet minizoo vid vårt värdshus och vandrarhem vet jag inte riktigt, men det fanns ju ladugård och stall och uthus på tomten så det låg kanske nära till hands.

Vi försedde oss med grisar, killingar och kaniner och tog även grannens får på bete.
På kvällarna gick vi promenader med två underbara flaskmatade killingar som var lydigare än hundar, och visst lyfte grannarna ett och annat ögonbryn när vi passerade på byn…

Så här i backspegeln är jag så innerligt glad och tacksam över att jag hade tillfälle och tog chansen att lämna storstadslivet för att leva och bo bland djur och natur.
De erfarenheterna har ändrat mig som person, jag har blivit mer empatisk, medkännande och förstående.

Den glädje och kärlek djur ger till oss människor går inte att ersätta med något annat, och vi behöver bara tacka och ta emot!

Andra deltagare i temat Veckans rubrik är
Karin på Åland
Englundskan
Karin i Stockholm
Anna
Tove
Ulla
Musikanta
Anki
Yvonne
Matfreaket

Jag har läst..

Löftet Bokomslag Löftet
Mari Åberg
Lava Förlag
2014
338

Pojken Göran växer upp i Hälsingland som son till en sågverksarbetare. Fadern uppmanar honom att fortsätta i samma fotspår, men Göran vill inte utsätta sig för det hårda och farliga arbetet. Men slita får han när han utauktionerats till en bondgård efter det att modern dör och spriten sätter klorna i fadern.
Boken utspelar sig från 1920-talet och framåt. Göran är vuxen när andra världskriget bryter ut och han blir soldat under många långa och hårda år. Han anmäler sig som frivillig under Finska vinterkriget och blir spanare bakom fiendens linjer.

Detta är den fristående andra delen i en trilogi som inleddes med boken "Och kvar stod en röd resväska".
Den sista delen har nyss kommit ut.

Utdrag ur boken:

"Åtta man i ett trångt tält. På golvet hade de lagt madrasserna som de själva fått stoppa med halm. Efterhand blev de knöliga och våta. Tältduken höll sällan vätan stången, och hela hösten regnade det som om himlen var öppen. Fukten rann längs tältduken och blötte ner madrasserna, sovsäckarna, uniformerna, strumporna, allt. En tung doft av blöt formalin och mögel fanns i tältet. I taket hängde linor kors och tvärs."

"Ryssarna skulle ta det där bångstyriga, men så strategiskt placerade landet Finland med sin lilla spillra av armé på några veckor. Så var det sagt och så trodde hela världen att det skulle bli."

Hon har en stor berättarglädje i sig, Mari Åberg. Med en högst realistisk stil beskriver hon tidsenligt miljöerna och fångar inlevelsefullt huvudpersonen Göran och hans känslomässiga våndor.
Det enda jag kan ha lite invändningar mot är att skildringen ibland blir lite väl detaljerad och berättelsen liksom stannar upp under några sidor innan den tar fart igen.
Jag kommer med förväntan att ta mig an den sista delen i serien.

Teknikstrul

Det känns som att jag är inne i ett stim…
Ett stim av missöden, otur och strul.

Igår hann jag läsa morgontidningen på nätet, sen släcktes uppkopplingen ner….
Jag började ganska snart ana ugglor i mossen!
En knapp vecka för månadsskifte, det här mönstret har jag varit med om förr!
Men, det var ju innan jag höjde datamängden..

När jag skulle gå in och kolla min förbrukning funkade inte det heller, problem på Tele2:s datasystem..

Till sist nådde jag kundservice via telefon, istället för att sitta i telefonkö kunde man bli uppringd när det blev ens tur i kön, var inte det smart?

Ja, det var som jag misstänkte, jag hade använt slut på datan…suck, och jag vet att det inte var tillfälligt. Alla mina timmar framför SVTPlay kostar…
Men, det är ju bara där jag hittar något sevärt, alla de andra kanalerna på tv visar ju bara skitprogram :mrgreen:
Ja det var bara att höja upp datamängden och betala och se glad ut…

Det dröjde dock till in på kvällen innan jag var on-line igen, så jag fick helt enkelt pyssla med annat under dagen..

I morse var det Dalarnas Tidningar som hade problem med sitt datasystem.
Jag har inte på hela dagen kommit åt e-tidningen så där rök för andra dagen min vanliga morgonrutin.

Nåväl, man kan alltid gå ut i det kindnypande friska vädret, idag gick vi i två timmar, och nu på kvällen får vi oss en liten snödos igen, bara för att…

Det ser väl inte alltför lovande ut inför Valborg..

SUCK

Vädrets nycker

I förrgår tog jag krattan och räfsade bort alla skal från vinterns fågelmatning på gräsmattan

Senare fick vi inte en, inte två, utan tre hagelskurar

Igår började de vita kornen vina i vinden

Idag på morgonen mätte jag snödjupet, 26 cm, och under dagen har det kommit mer…

Jaja, det ekar tomt i landets brunnar och vattendrag, men det kunde gärna få vara varmare på dagarna så snön smälte bort nångång..

Först ställde jag in mig på en innesittardag men sen kom plogen och det kändes som en uppmaning: ut o rör på fläsket..
På med mössa, vantar och långkalsonger, synd att man hunnit gömt dem långt in i skrubben…
Viktigast av allt, att ge fåglarna mat, måste nog köpa mera idag..

När jag kliver in på biblioteket möter mig denna syn!
Säg mig, finns det något annat ställe med denna service???
Jag hade tappat/glömt en strumpa igår i tvättstugan, där ligger den nu, ren och torr redo att följa med mig hem :wink:

Stugsittarvädret fortsätter hela eftermiddagen…

Men till sist måste hon ju ut och pinka, lilla Blinka!