Det växer så det knakar..

När är det högsommar? I min värld är det nu!

Liten Blinka försvinner nämligen helt i en djungel av midsommarblomster eller meterhögt gräs, många stigar låter vi bli för de är helt igenväxta. Hundkäxen är lika höga som jag, och det vill inte säga lite…ja, minst 150 cm alltså :-D
En machete skulle definitivt behövas för att ta sig fram…
Jag var ju bortskämd under några somrar då man lätt kunde traska på fina ridstigar i skogen, nu är det fina hästhovar som håller stigarna öppna längre ..

Tänk så vackra gamla gruvhål kan vara, jag passerar ett par stycken vattenfyllda gruvor när jag går till affären. Utsikten försvinner ju lite bakom det rutiga stängslet men jag brukar stanna och stoppa in kameralinsen mellan rutorna för att få kunna fota. Under vårmånaderna flyttar varje år ett knip-par in, ruvar på ägg och uppfostrar en kull dunbollar. Förmodligen är det samma par varje år, men det är sällan jag lyckas fota dem för de flyr till andra stranden så fort de hör mig.

Uppe vid torpet gapar jag av förvåning när jag ser att några jättevackra gula irisar kämpar i den ogräsfyllda rabatten, medan jag bodde där förekom inga irisar där, var har de gömt sig i alla år?

Det blåser friskt varje dag vilket gör blomfotandet nästintill omöjligt. Aklejor har vi kvar men de har minskat i antal, tyvärr

Mitt i gamla hästhagen hittade jag igår några blommande grenar på en annars livlös stor buske, är det olvon tro? Känner ingen doft på blommorna.

Jag har mentalt börjat ställa mig in på att planera en liten tripp till Stockholm i sommar. Främst för att hälsa på Simon, äldsta barnbarnet som flyttade från Dalarna efter gymnasiet.
När vi senast chattade sa han att det vore ”askul” om jag kom ner, då känner man sig förstås extra välkommen :mrgreen:

När det blir står ännu skrivet i stjärnorna, det ska passa in med hans semesterresa och min hundvakt, men det ska nog lösa sig…

Dagens sista foto blir en cliffhanger…. :lol: Gissningar välkomna!

Jag har läst..

Mödrarnas söndag Bokomslag Mödrarnas söndag
Graham Swift
Albert Bonniers Förlag
2017
154

"Frid. Det var den sanning alla dagar bar på, det var den slitna sanning varje dag bar på, men denna sanning var större idag än någon annan dag - det hade aldrig funnits en dag som denna, och det skulle eller kunde aldrig finnas en likadan igen."

30 mars 1924. Mödrarnas söndag är dagen på året då tjänstefolket får ledigt för att åka hem.
En som inte åker hem är den föräldralösa husjungfrun Jane Fairchild, som istället möter sin älskare - den ende kvarvarande sonen på det närliggande gods som ekar tomt efter att bröderna dödats i första världskriget. Det som sedan händer under dagen ändrar deras liv för all framtid.

Graham Swift har skrivit en stor kortroman som är både livsbejakande och tragisk; en roman om klass, kärlek och öde, och om alla de berättelser som utgör ett liv.

Utdrag ur boken:
"Ändå handlade det om hans bästa kläder. Den nystrukna vita skjortan. Det var en formell skjorta. Med löstagbar krage. Det var inte en vanlig finskjorta med mjuk krage som kunde passa till en helgdagsutflykt eller en tur i bilen med suffletten nedfälld. Det var - hans "söndagskläder". Utan synbar brådska och med van skicklighet trädde han i manschettknapparna och fäste den löstagbara stärkkragen med kragknapparna. En slips, diskret men glänsande, gråblå med små vita prickar. Han valde ut en slipsnål. Hade den verkligen en liten äkta diamant?"

"Eftersom de som tjänade tjänade, och de som betjänades - levde. Fast ärligt talat så kändes det ibland helt tvärtom. Som om det var tjänarna som levde, och hade ett hårt liv, och som om de som blev betjänade inte riktigt verkade veta vad de skulle göra med sina liv. Riktigt förlorade själar, faktiskt..."

En sinnrikt vävd berättelse där det lilla ordet "om" har största betydelse...
Läs och njut!

Höns, katter och kaniner

Tre tama kaniner möter mig på granngården. I år går de lösa, har ett underbart liv med massor av bon inomhus och utomhus.

Man kan nästan se ett visst släktdrag… :mrgreen:

..och vackra blå ögon! Tyvärr känner jag inte till ev. namn på dem, men så behöver jag ju inte ropa på dem heller…Blinka struntar i dem och de i henne. Ingen närkontakt överhuvudtaget.

Hönsflocken är decimerad på grund av glupsk räv, nu släpper jag inte ut de återstående utan de får hålla till i hägnet.

Fin är han, tuppen, och han tar väl hand om sitt lilla harem på tre hönapönor.

Kommer du ihåg den uttråkade jycken som tycker att jag bara fotar och fotar… Nå, här har hon demonstrativt lagt sig på vägen för att visa sitt missnöje :lol:

Hon blev inte mycket gladare när jag bad henne posera vid präskragarna..

Nu har midsommaren varit och farit, vi stannade hemma och det gjorde vi klokt i, jag hörde att det var massor av folk på firandet, och även otaliga hundar…
Tänk om de alla fått känna doften av en höglöpstik, haha

Grannen hade besök av liten Dina som är nyfiken på Blinka.

Regnet kom först efter klockan fyra på midsommaraftonen, sen har Enstaka skurat med jämna mellanrum och Åskar har också varit på dåligt humör och mullrat lite varje dag.
Har du också haft en typisk svensk midsommar?

Nu är naturen pimpad

Utan att jag bidragit själv ett enda dugg så har jag fått så fint pimpade rabatter här hemma, se bara:

Präskragar vid en husknut

Smörblommor och en ensam lupin vid en annan husknut

Går jag upp till gamla pörtet ser rabatten ut såhär, vild och minst lika vacker som välansade raka rabatter…i alla fall om man frågar mig!

Frodigt är bara förnamnet…

Och eftersom jag inte kunde välja så bjuder jag på flera icke pimpade utan helt naturliga foton :-D

Säg den glädje som varar, om några veckor är det mest risigt och utblommat överallt..

Vad ska man sen fota tro, när blomfägringen är över? Tja i bästa fall kommer det smultron och blåbär, några svampar börjar kika upp, tänk om vi kunde få ett riktigt kalle-år i år :lol:

Nu vill visst min rumpnissa gå hem, så jag får önska alla