Samkväm på hembygdsgården

Säfsenveckan firar 20-årsjubileum och arrangörerna planerade därför in en grillmiddag på hembygdsgården.
Självklart anmälde jag mitt intresse, äta gott och träffa folk är ju alltid kul!

Det blev fullknökat i ladan kan jag säga, tre långbord med totalt 70-talet hungriga gäster!

Räknar man in de oinbjudna gästerna så var vi 10.0000.070 med knotten inräknade… Vi hade lite olika meny dock, vi betalande gäster fick fläskkött och kyckling med goda tillbehör, knotten dom fick smakbitar av många, dock inte denna man som var förutseende nog att använda myggluva!
Maten glömde jag självklart fota, men gott var det!

Tog en bensträckare efter maten

Någon längre stund kunde man inte njuta utomhus, inte ens myggmedel håller de små marodörerna borta..

Nu var det dags för underhållning av tre spelmän på fiol, nyckelharpa och dragspel

En gammal säckpipa fick också spela första fiolen :mrgreen: , självklart funkade inte kamerablixten just då

Under tiden jag lyssnade på fiolstråkarna hade jag tid att se mig omkring och upptäckte vilka fina fönster ladan hade!

Regnet som föll tidigare under kvällen hade upphört när det var dags att tänka på refrängen

Det blev en av sommarens vackraste promenader hemåt i kvällen, motljus men medlut…

Det finns många låtar skrivna om gamla gärdesgårdar..

Mellansjön visade sig från sin vackraste sida med rosa speglingar i vattnet

Försökte fota en andmamma med en enda unge i släptåg men hon var blyg och försvann bland vassen. Då chansade jag på att fånga matjagande svalor på bild, de flög alldeles vid vattenytan och nappade åt sig godbitar, men inte heller de var samarbetsvilliga

Det var däremot det vackra grässtrået i kvällens sista solglimt “fota mig fota mig” sa det, och nu är jag strax hemma!

0

Jag har läst..

Syndavittnet Bokomslag Syndavittnet
Mattias Hagberg
Bokförlaget Atlas
2017
232

December 1917. På en isolerad ö i Norra ishavet lever prästen Sakarias med sin piga. Hans makt över kolonin är oinskränkt, och han styr sin församling med järnhand.
Så hittar några av fiskarna en halvt ihjälfrusen rysk matros på isen. Han bär med sig nyheter från fastlandet. Från den stunden förändras allting.

Mars 1953. Det sovjetiska imperiet sörjer sin store ledare. Utan S vet ingen vad som ska hända med revolutionen.
I Moskva finns Sakarias piga. Hon har levt ett hårt liv i stalinismens skugga, men aldrig kunnat skaka av sig vad som hände på Ön den där vintern. Från kontoret där hon arbetar har hon smugglat hem skrivpapper. Nu kan hennes värld slås i spillror en andra gång. Hon måste få vittna. Och hon måste förstå.

Utdrag ur boken:
"Ljuset i kyrkan var svagt. Jag hade tänt en ensam fotogenlampa för att spara på bränslet. Hans vita särk såg grå och smutsig ut i det fladdrande skenet och hans ansikte låg nästan helt i mörker. Kyrkan var nästan tom."

"En mening fastnade i mitt minne. Det var den som fick mig att packa och resa. -Här uppe är livet varken särskilt vackert eller angenämt, men det är meningsfullt."

Jag brukar dras till berättelser från förr i tiden, från karga ensamma platser bland ordkarga allvarsamma människor.
Detta är en sån berättelse, men kanske ännu snäppet allvarligare.
Här finns ingen glädje, bara eftertänksamhet, bedrövelse och Herrans tukt och förmaning.
Människorna befinner sig på gränsen till utplåning, tempot är långsamt.
Men, på slutet kommer upprinnelsen till hela historien. Det förklarar en hel del.
Alls icke en oäven bok, men kanske inte lämpligaste läsningen i hängmattan.

0

Coola Katten Torsten

I skrivande stund råder harmoni i pörtet, bägge katterna har valt var sin ny kattbädd som matte skaffade enkom för dem, Blinka ligger på golvet och matte sitter än så länge på datastolen…
Men, inte länge till innan det ska sjasas iväg katter åt alla håll!

Ingen av katterna lämnade visitkort efter sig när de drog ut genom fönstret, men jag ser vad jag ser, en helt böjd gardinstång som nu sitter vint och skevt!
Och faktiskt, det är inte kattens fel…
För att slippa få in mygg och knott så håller jag gardinerna tätt ihop och om då en kisse vill ut genom det öppna fönstret så hamnar katten genom sitt skutt upp på fönsterbrädan ovanpå gardinen. Så nu har jag ursäktat vem jag nu egentligen tänkte skylla på :mrgreen:

Igår såg det ut så här när jag höll på att skratta ihjäl mig:

Coola Torsten kommer och håller mig sällskap när jag sitter och fikar..

Han åmar sig och kråmar sig..

Lägger sig längst bort på bordet..

..tittar upp

..rullar plötsligt runt i en volt

Och vips ramlade coola Torsten ner i backen! Han såg ytterst förvånad och förnärmad ut men det fick jag tyvärr inte på bild

Ack di små djuren, vad livet vore tråkigt utan dem!

0

Årlig tradition

Att gå på Lions sommarauktion på hembygdsgården är en kär tradition, så ock i år, även om vädergudarna gjorde allt för att förhindra oss.
Regnet skvalade ner men Lions-klubben har varit med förr, så de hade placerat ut allt auktionsgods under tak!
På danslogen stod möbler, mattor o dylikt medan pryltorget som vanligt fanns i ladan.

Efter regn kommer om inte solsken så i vart fall uppehåll och med de förutsättningarna….även miljoner knott!
Innan jag beslöt mig för att traska hemåt, helnöjd med mina fynd så drog jag på lite extra parfym som inte knotten gillar..
Medan jag stod där såg jag folk stod och vifta och slå och pusta, så jag höll upp mitt myggstift och frågade om flera behövde undsättning.
Det blev succé, många tog tacksamt emot stiftet och förhoppningsvis fick de en drägligare stund utan att bli uppätna!

Jag var ganska ensam på vägen, och stornjöt av sjöutsikt och blomsterprakt

Bara för att retas låg alla fina näckrosor långt ut i sjön..

Men irisarna kunde jag komma nära.

Tadaa, här är det ena fyndet på bild, det andra ser exakt likadant ut, köpte nämligen två rejäla fåtöljer med stoppade armstöd så jag kan husera både hundar i katter i famnen!

Men om Astrid tänker dela fåtölj med mig är jag inte så säker på, men chansen finns ju att jag i alla fall får ockupera den ena… :lol:

Min gamla trotjänare har jag tänkt skicka på tippen, tills jag kom på att varför inte låta den stå ute på farstubron tills sommaren är över?

Självklart tyckte Astrid att det var roligare att lägga sig i den upp-o-nervända bänken som jag var tvungen att ta bort för att göra plats…ja se katter!

Men det dröjde inte länge innan hon fattade galoppen, o om det blir som jag tror så kommer hon att övernatta många nätter här i nya “utemöbeln” :mrgreen:

0