Jag har läst…

Handbok för städerskor Bokomslag Handbok för städerskor
Lucia Berlin
noveller
Natur & Kultur
2016
528

Återupptäckten av Lucia Berlins noveller har varit en av de stora litterära sensationerna på senare år. Miljöerna, yrkena - Mexiko, Kalifornien, New York, Santiago de Chile, lärare, städerska, läkarsekreterare, sjuksköterska - och sjukdomarna, särskilt cancer och alkoholism, är hämtade från hennes egen tillvaro och egen familj. Av det skapade hon ett stycke litterärt liv, som nästan ser ut som en självbiografi.
Lucia Berlin levde 1936-2004

Ur Klas Östergrens förord:
Hon har en särpräglad rytm i sitt språk, blick för detaljer, hon förmår att med enkla medel etablera en känsla av intensiv personlig närvaro. Man blir övertygad om att hon vet vad hon talar om.

Utdrag ur bokens titelnovell:
"Bussen är sen. Bilar kör förbi. Rika som sitter i bilar tittar aldrig på folk på gatan, aldrig någonsin. Fattiga väntar mycket. Socialbidrag, arbetsförmedlingen, tvättomater, telefonautomater, akutmottagningar, häkten och så vidare..
Städerskor: ha som regel att inte jobba för vänner. Förr eller senare kommer de att börja tycka illa om er för att ni vet så mycket om dem. Eller också kommer ni att sluta tycka om dem för att ni vet för mycket om dem."

Utdrag ur novellen "Anteckningar från akuten 1977"
"Åldringar. Jag vet inte vad jag ska tycka om åldringar. Det känns hemskt onödigt att göra en dubbel höftledsoperation eller en bypassoperation på en nittiofemåring som viskar -snälla låt mig dö!
Jag tycker inte att gamla borde ramla så ofta, ta så många bad. Men det kanske är viktigt för dem att kunna gå själva, stå på egna ben. "

Författaren är en fantastisk iakttagare och berättare. Det blir tvära kast för boken innehåller många noveller, ibland känner jag att jag skulle behöva pausa och smälta det jag läst innan jag kastar mig in i nästa äventyr. Här finns allt, svärta och ljus, hopp och misär. Och humor, så mycket humor att jag skrattar högt.

0

Bloggkompis på besök

Det var några år sen vi senast sågs, finaste Kicki
Vi blev bloggkompisar för en herrans massa år sedan, och har träffats några gånger, men trots att vi bägge bor i Dalarna så är det över tio mil som skiljer och jag har ingen bil…
Desto roligare var det när hon hade ärende nästgårds, “bara” fyra mil härifrån :mrgreen: och kunde planera in ett besök i pörtet!
Hon har fått besöka nya pörten varje gång vi setts :lol:

Med sig hade hon fina Berra, men som vanligt när man har mycket att prata om så blev kameran liggande och det enda fotot ni får se är det här ovan!
Fina frallorna Maya och Triss befinner sig nere i ett lerigt dike :oops: för det var varmt på promenaden!

Tiden flyger iväg när två snacksaliga kvinns får komma till tals, det är ju så mycket mer som händer i livet än det man skriver i bloggen…

Plötsligt var det dags att säga hejdå, och då jag vinkat av mina vänner insåg jag att jag inga foton hade som minne av besöket och att den fina buketten från Kickis trädgård fick sätta punkt för en himla trevlig eftermiddag!
Har du träffat nätkompisar?
Jag vet inte om jag törs säga hur många jag har träffat, men minst en handfull har det blivit genom åren. Och det är lika roligt varje gång!
Så har du möjlighet, till exempel i sommar när du kanske är ute och reser land och rike runt, ta kontakt med en nätvän och ta en fika tillsammans. Du blir inte besviken!

0

Stugsittaredag…

Dagens väder var jag absolut inte förberedd på..

Blinka betedde sig konstigt redan på första promenaden, hon drog benen efter sig och gick bakom mig lite försiktigt, hon var helt enkelt inte sig själv. Sen kom regnet, och haglen!

Jag var glad att vi hunnit in igen, för de iskalla hagelbollarna studsade mot marken och hade säkert gjort ont på liten jycke!

Ganska snart efter det fick jag bekräftat varför hon betedde sig som hon gjorde, det började mullra ordentligt…och liten hund söker skydd vid mattes fötter, hon är livrädd för åska.

Måste matte gå på toaletten får hon inte stänga dörren…

Nå, tillsammans får vi klara av sommarens åskväder, jag ynkar henne inte utan försöker bete mig som vanligt.
Jag fick mycket gjort när jag tvingades sitta inomhus,nu doftar det nyskurat i pörtet!
Igår var det perfekt väder, och titta så fint det ännu är i gamla hästhagen, smörblommorna orkar blomma ännu ett tag.

Tistlarna har på sina ställen vuxit högt över mitt huvud, de är så vackra, synd att de inte lämpar sig i en bukett..

Den vita rosen vid torpet blommar också, undrar om det är sorten Finlands vita ros? De som bodde här innan oss hade finska rötter..

Apropå finska, nu blir det reklam!
Köpte hårt korntunnbröd och blev helt såld! Tunnare och knaprigare o godare har jag inte smakat, finns på en Coop-affär nära dig :lol:

0

Jag har läst..

De föräldralösa Bokomslag De föräldralösa
Christina Baker Kline
Massolit förlag
2015
357

17-åriga Molly Ayer har bott i tolv olika fosterhem. När hon tvingas till samhällstjänst, efter att ha stulit en bok på ett bibliotek, blir det droppen för hennes fostermor. Av rädsla för att än en gång behöva flytta går hon med på att städa vinden hos en gammal kvinna.
Vivian Daly är 91 år och känner igen sig i Mollys historia. När hon var nio år förlorade hon sin familj i en brand. Tillsammans med tusentals andra föräldralösa sattes hon på så kallade barntåg genom Mellanvästern. De färdades genom USA och auktionerades ut i städerna som de passerade - mer eller mindre som slavar.
När Molly och Vivian gemensamt går igenom vinden i det stora gamla huset väcks förträngda minnen till liv. Molly bestämmer sig för att hjälpa Vivian att få svar på de smärtsamma frågor som tyngt henne hela livet. Resultatet blir något de aldrig kunnat föreställa sig.

Utdrag ur boken:
"Det gamla huset är fullt av ljud. Furugolven knirkar, fönsterrutor skallrar, flugor surrar i taket, gardiner fladdrar. Rummet luktar gamla böcker och gårdagens brasa och, svagt, någonting matigt från köket."

Enligt omslaget har denna bok legat 61 veckor på New York Times bästsäljarlista.
Och jag undrar varför?
Inget fel på romanens ämne, i bakgrunden ligger ju fakta om Orphan Train. Över 200.000 barn fraktades från östkusten till Mellanvästern mellan 1854-1929 och författaren har gjort gedigen research som ligger till grund för historien.
Ändå haltar den betydligt.
Hon staplar en massa schabloner på varandra, texten är amatörmässigt skriven, som om författaren nyss gått en skrivarkurs. Hon använder en raljerande ton samtidigt som det ska vara tårdrypande, vilket gör att boken känns ojämn. Storyn håller inte ihop, istället för att krypa under skinnet på mig så upplever jag den tyvärr inte särskilt trovärdig eller ens realistisk.
En tanke slår mig, kan det bero på dålig översättning?....

0