Puh, slutet gott allting gott

Igår lockade jag med mig exet med hund på en promenad runt Mellansjön. De senaste dagarnas blåsväder hade skördat sina offer, det låg omkullfallna träd lite här och där..

Vädret var kanon, soligt men med en svalkande vind..

Leden går i omväxlande terräng och man kan ju lära sig ett och annat längs vägen :mrgreen:

Där det var sankt var det spångat och hundarna hittade ett vattenhål..
Men sen, sen blev även jag törstig och sträckte mig efter axelväskan där jag lagt min vattenflaska och mobil.
Plötsligt ser jag att mobilskalet inte innehåller någon telefon längre! :oops:
Vad gör man? Hasse trodde jag lämnat mobilen hemma, jag hoppades detsamma men tyckte det lät osannolikt att få med mig skalet men ingen telefon?
Vi valde förstås att vända och gå tillbaka samma väg som vi kom, allt medan Hasse ringde upp min mobil

Svamphundar har jag hört talas om, men telefon-hundar? :lol:

Här där Candie så fint markerade låg i alla fall telefonen, mitt på stigen ungefär halvvägs tillbaka :thumbsup:
Vilken lättnad! Hur telefonen krånglat sig ur skalet och ner på backen, ja det tänker jag inte tala om, för det har jag ingen aning om!

Kan det vara dags att avslöja min lilla frågelek? För det var ju ett..

hårfärgningsprov…

Tack vare grannen fick jag nu mina efterlängtade slingor i kalufsen

Och jag är jättenöjd med resultatet

Gamla finnkäringar kan få galna idéer, blått är flott!!!