Jag har läst..

I min trädgård vill jag vara Karin Bokomslag I min trädgård vill jag vara Karin
Elisabeth Svalin Gunnarsson
Trädgård
Bonnier Fakta
2017
238

En praktisk trädgårdsberättelse från Sundborn.

En berättelse om trädgården hos Sveriges mest kända konstnärspar och en praktisk handbok med utgångspunkt i den stil som Karin Larsson skapade.Karin var inte bara en stor textilkonstnär. Hon ägnade också mycket tid åt att arbeta i sin trädgård på Lilla Hyttnäs, en plats präglad av hennes känsla för färg och form, leklusta, påhittighet och starka motstånd mot det formella och alltför ordnade. Inspirationen kom från många håll: från livet på den franska landsbygden, från den engelska arts & crafts-rörelsen och inte minst från torpträdgårdarna i trakten kring Sundborn. Det var en trädgård som var före sin tid.Karin odlade grönsaker till hushållet, skapade rabatter i djärva färger och blandade obekymrat gamla svenska kulturväxter med exotiska nyheter. Trädgården var charmig, rörig och inte så välrensad. Den var ett uterum för arbete och familjeliv ? en förlängning av det inomhus som blev världsberömt genom maken Carls akvareller. Här fanns plats för att äta och umgås med barn och vänner och här fanns utrymme för kreativt skapande med material från naturen.I boken går Elisabeth Svalin Gunnarsson på upptäcktsfärd bland idéströmningar och erfarenheter som formade Karin Larssons gröna värld. Hon beskriver utförligt trädgården på Lilla Hyttnäs, struktur, växter, färg och form. Hon berättar hur den användes och visar hur man kan hämta inspiration från den. Sist men inte minst finns här växtfakta, odlingstips, skötselråd, förslag på rabattkompositioner och enkla bygg- och dekorationsprojekt för den som vill vara Karin i sin egen trädgård.

Tänk att just jag skulle snubbla över en trädgårdsbok, jag som varken har intresse för eller talang för odling, något jag erfarit under flera perioder i livet...

Men detta är ett formidabelt praktverk. Så mycket mer än bara odlingsråd, dem bläddrar jag helt sonika förbi!
Jag koncentrerar mig på allt annat innehåll, vackra foton, målningar av både Karin och Carl Larsson, små essäer ur deras rika brevskörd som finns bevarad för eftervärlden.
T.ex (utdrag ur boken)
"Jag ligger på knä i kökslandet framför de allra vackraste rödbetsblad. De lyser i motljuset och låter sig nådigt fotograferas - de röda nerverna som blodomlopp från jorden till bladens grönska. Bredvid syns morötterna yviga rufs och sallatsbladen som rådnar lätt i kanterna. Solen silar genom den skira spanska körveln, sockerärterna står i sitt eget kvarter och skimrar i den grönast gröna färg som bara de kan ha - man ser de små runda ärterna under baljans tunna skinn."

Ren poesi, eller hur? Osökt tänker jag på en viss Ernst på TV....bara att detta skrevs för hundra år sedan!
I min bedömning har jag inte kunnat göra jämförelser med böcker i samma genre eftersom de inte ingår i mitt läsarkiv, jag har fått värdera denna som ett enskilt verk.

De rent praktiska råden verkar mycket pedagogiskt och logiskt uppbyggda, även jag begriper hur man ska gå till väga. Och okej, jag får väl erkänna, jag känner ett litet litet pirr, en vag önskan om att än en gång testa något enkelt...

Jag vill härmed utnämna denna fantastiska bok till julklappstips nummer ett till någon med mer eller mindre gröna fingrar som du tycker mycket om!

0

Lätt som en plätt

Alltså, internet är fantastiskt!
Man bara slänger ur sig ett par frågor och vips så har man svar!!

Så här vacker blir “pansarkrokodilen” när den blir fjäril, och den heter snabelsvärmare :lol: kanske därför att den har en lång snabel när den är “larvig”?

Mitt andra foto visar

..en blivande gräsulv, kanske inte så iögonfallande vacker, men vilket roligt namn!
Snablar och ulvar och jag vet inte vad, tänk vilka duktiga vänner jag har!!
Imponerad är bara förnamnet!

Där fick jag mig en grundlig lektion i småkrypens värld, och nu blir jag ju bara nyfiken på fler !

Apropå småkryp :mrgreen:

Tjingeling

0

Upptäckarglädje/ Veckans rubrik: full stopp

Ibland, men bara ibland, har jag ögonen med mig…
I svampskogen är det ganska självklart, då är man helt fokuserad på att hitta skogens olika läckerheter…

Men, när man bara traskar på, kanske på väg till byn, kanske på väg hem, kanske bara strosar runt på gården, och plötsligt faller blicken..

på något småkrulligt på marken…en sån söt liten larv! Inte grön som den jag nämnde i ett tidigare inlägg, men väl vackert brunsvart.
Ska den blivande fjärilen ligga där hopkrupen hela vintern, det går ju inte! Där kan han ju inte överleva!
Men jag vet ju inte hur jag ska kunna hjälpa så jag hoppas det löser sig ändå..

Men nu, nu blir det tvärstopp! Vad är detta för monstruös varelse??? Gick gjorde den också, små ben rörde sig under det tjocka pansaret?
Ser verkligen ut som ett monster. Någon av mina bloggvänner som kan hjälpa mig och säga vad det är?

En liten fjäril, säkert en av årets sista, har tagit sig en vilopaus på mitt vardagsrumsfönster, o då måste jag förstås göra ett stopp och fota!

Som ni förstår går det en röd tråd genom detta inlägg, nämligen veckans tema: full stopp

Och om du inte hajade poängen kanske jag kan ge en bättre ledtråd

för det här fordonet fick verkligen full stopp mitt ute i spenaten!

Andra deltagare i temat Veckans rubrik är
Karin på Åland
Englundskan
Karin i Stockholm
Anna
Tove
Ulla
Musikanta
Anki
Yvonne
Matfreaket

0

Jag har läst..

Flyktväg Bokomslag Flyktväg
Torbjörn Flygt
Norstedts
2017
351

Ett centraleuropeiskt land några år fram i tiden.
En regim som stängt gränserna och förföljer flyktingar. Medborgarskap omprövas och egendomar beslagtas. Stora läger upprättas.
Sent omsider har omvärlden reagerat och ett skoningslöst krig bryter ut.
Hart bor med sin mamma och sina systrar på en gård. En natt dyker en kvinna upp, som tillsammans med sin dotter har flytt från ett av lägren. Familjen måste nu fatta ett beslut som kommer att påverka dem i grunden, också långt efter att kriget tagit slut.

Utdrag ur boken:
"Nowak kastade en blick mot kyrkan igen, och ut över kyrkogården med gravstenarna som var nästa helt täckta av snömassorna, som en gles tandrad i en gammal gummas mun, och samhället som bredde ut sig runt om med rök ur skorstenarna och sopade trottoarer bakom de manshöga snövallarna."

"De stod med benen brett isär, förankrade i snön som knakade under deras tyngd. Benfickor så fulla av utrustning att låren påminde om fästingar fullsugna med blod"

Och???
Jag ser nog ut som ett levande frågetecken när jag läst ut boken. Mycket märklig känsla infinner sig, kanske är det så författaren tänkt sig...
Boken utspelar sig i framtiden men jag har hela boken igenom en känsla av dåtid.
Jag blir berörd av huvudpersonen, den unge sonen med gomspalt som gjort honom till ett mobbningsoffer och hans älskade hund som är hans bästa vän.

Men utöver det kan jag inte påstå att jag känner just någonting. Inte ens när militärer anländer till gården med allt vad det innebär.

Jag var tvungen att googla på recensioner för att ta reda på hur andra hade uppfattat historien. DN skriver bl.a "Förstår inget av skeendet bortom gården och känner mig dummare än jag borde vara i förhållande till katastrofen som verkar skriven för deltagarna i ett självspäkande gisseltåg"

Så bra kan inte jag uttrycka mig men jag förstår i alla fall att det handlar om moral, om mänsklighet och empati och om man vågar följa sin inre kompass i skarpt läge.

0