“Ta dig i kragen!”

Ja jag skulle nog behöva “ta mig i kragen” eller “rycka upp mig”…
Mörkret som råder gör mig totalt deprimerad..

Precis så här trött och färglös känner jag mig. Åldersfläckig, blek, orkeslös..

Är avis på djuren som utan dåligt samvete ligger och gonar sig mest hela dagen…
När jag vaknar på morgonen bland alla pälsklingar…ja det är bästa stunden på dagen.
Vi hinner mysa, jag hinner prata en stund med alla, och jag känner mig lycklig..

Men sen ska man “ta tag i dagen” och det är då det blir tungt.

Jag köpte mig en ny ljusstake som jag bestämde skulle lysa redan samma dag som vi återgick till vintertid, alltid en liten tröst.
I mitt vardagsrum har jag nu fem lampor som lyser om kvällarna förutom att teven också skänker ett visst ljus.
Jag har inte ännu aktivt börjat tända värmeljus, men det är väl också bara en tidsfråga.

Att kura skymning kan låta trivsamt, men är inget jag vill ägna hela mina dagar åt!

Förutom mina vanliga sysslor så har jag testat ett par nya produkter, nämligen

tandpetare i plast. Hur gick det då? Ja som synes inte alltför lyckat, pinnen vek sig innan den kom igenom mellanrummet mellan tänderna och gick sen inte att få igenom.
Vissa mellanrum är ju större och där lyckades jag peta in pinnen och då kan man rengöra ytan genom att såga sig fram och tillbaka med pinnen.
Men inte var detta något jag tog till mig, jag nöjer mig nog fortfarande med vanliga tandpetare i trä.

Igår testade jag en ris & sesamblandning från Risenta.
Den består av brunt ris, bovete, röda linser, rött ris, röd quinoa, solroskärnor och sesamfrön kryddade med spiskummin och vitlök.
Det tog bara drygt tio minuter att tillaga

och smakade riktigt bra! Jag stekte några köttbullar till och serverade en yoghurtklick till för blandningen är ganska mastig och även energität.
Jag tror priset kan avskräcka, har ingen koll tyvärr då jag fått testpaketet utan kostnad, men av många olika blandningar jag smakat är nog denna den godaste, hittills.
Ett paket räcker till ca 4 portioner. Rekommenderas alltså, både nyttig och god.

Nu återgår jag till mitt vegetativa tillstånd, ja inte direkt, måste ju äta middag först! :mrgreen:

0

Jag har läst..

Ett brokigt band om renens horn Bokomslag Ett brokigt band om renens horn
Balajieyi
levnadsberättelse
Bokförlaget Wanzhi
2017
250

"Snön täckte allt så långt hon kunde se, bort till den oåtkomliga horisonten. Den hade tagit med sig all levande ande, och den kritvita oändligheten låt stum och död framför henne - en grym värld utan liv, utan ljud, utan mänsklig värme.
Mors och fars fotspår och den djupa stigen som de fyrtio renarna hade trampat upp - allt hade försvunnit över natten och dolts under ett täcke djup snö."

Dasja är en ung evenkisk flicka som lever med sina föräldrar och syskon i området på gränsen mellan Kina och Ryssland. När föräldrarna lämnar henne ensam i vistet under några veckor träffar hon Pasjenka, en ung man som hon först misstar för ett spöke. Deras möte blir början på en vacker kärlekshistoria, men de har många svårigheter att övervinna innan de kan få varandra.
En historia om kärlek, död och traditionell renskötarkultur under början av 1900-talet, skriven av dottern till evenkernas sista kvinnliga shaman.

Utdrag ur boken:
"Pasjenka siktade och kramade försiktigt avtryckaren, hjortkungen föll. -Tack, vackre hjortkung! Tack för att du hjälper mig att uppfylla mitt hjärtas önskan. Du är redan gammal och har tunga ben, så om en vargflock hade angfipit dig skulle det ha blivit plågsamt. När du var ung var du snabb och lättfotad och kunde springa som vinden och komma undan. Nu hade du tur som stötte ihop med mig."

"Jag tog mig ur bärkonten när jag var tre och bands fast på renryggen när jag var fyra. Varenda gång vi skulle flytta satte de mig på renen och stöttade upp mig med kuddar, och sedan band de fast mig vid sadeln eller packningen. Där satt jag oavsett väder, fastsurrad mellan fyra kuddar. "

Boken är delvis skriven med hjälp av en ordlista med samiska ord, medan texten från början är skriven med kinesiska tecken.
Berättelsen är autentisk och hjärtskärande ärlig. Man hymlar inte, man ömkar inte, man bara lever sitt liv vidare oavsett vad som händer.
I slutet finns ett efterord som kanske är det sorgligaste av allt, hur japaner invaderade evenkernas land och hur de dödade och torterade jägarfolket.

Jag blev riktigt tagen av den mycket tydliga kvinnliga rösten som berättar, jag kan nästan se henne framför mig sittande vid en öppen eld utanför sin kåta där hon bjuder på mat och berättar sin släkts historia.
Är man som jag intresserad av olika kulturer och tycker det är berikande att ta del av hur andra folk lever då är detta ett mycket bra bokval.

0

Chucky & Tiffany

Ja jag säger då det, man lär så länge man lever…
Igår fick jag ett meddelande från äldsta barnbarnet Simon.
Han skulle gå på Halloweenfest med kompisar och flickvän.
Spontant slängde jag då ur mig frågan om dom skulle klä ut sig,

Här fick jag svaret! :help:
Hjälp så skicklig maskering, observera knallblå linserna, men vem föreställer han?

Jag hade ingen aning…

Och när jag fick se fotot på de unga tu tillsammans tyckte jag nästan att hon var för snygg jämfört med Simon…

..det vill säga innan jag såg originalen!
Visst är likheten slående, får jag presentera Chucky & Tiffany, ett par som “alla” torde känna väl, ja utom finnkäringen förstås.

Därför är jag tvungen att googla och lära mig att Chucky först sågs i “Den onda dockan”, en skräckfilm från 1988.
Sen följde flera filmer, den senaste så nyligen som 2013 och i de senare filmerna dyker även flickvännen Tiffany upp.

Detta är alltså en kultfigur som var helt obekant för mig. Å andra sidan är inte skräckfilmer min genre, då blir jag så rädd att jag inte kan sova!

Vann gjorde de förstås, Simon och Malva, för bästa maskering, inte undra på :mrgreen:
Söta är dom hur som helst, sminkade eller osminkade!

Lämpligare sysselsättning på Älgsjökullen?

0

Jag har läst..

Hästarna i staden Bokomslag Hästarna i staden
Willy Klaeson
Votum
2017
127

Utan slitet från tusentals hästar hade människan aldrig kunnat bygga och utveckla sina städer. Det här är en bok om hästarna i staden. I Stockholm och i New York. I Stockholm fanns det cirka 7 000 åkarhästar runt år 1900. En stad som New York hade vid samma tid uppemot 200 000 hästar. Med så många hästar och kärror av olika slag var olyckor ett stort problem. Hästar skenade, vagnar välte. Det var farligare att ta sig fram i New York bland alla hästdragna ekipage vid förra sekelskiftet än vad det är att korsa en gata trafikerad av bilar i samma stad i dag. I och med bilarnas intåg minskade hästarnas betydelse, men åkarhästar kunde ännu under 1960-talet ses på gatorna i svenska städer.

Boken är fylld av foton från bl.a Stockholms stadsmuseum.
Jag lärde mig massor om åkar-skrået, om hur beroende samhället var av hästtransporter, hur otroligt många hästar som användes, ofta som en slit-och släng-vara, som ibland inte orkade slita och dra i mer än ett par år i t.ex spårvagnstrafiken.
Ingen verksamhet i samhället klarade sig utan hästar, brandkåren, ambulansen, byggarbetsplatser, transporter, renhållning, latrinhämtning. Ja listan är oändlig...
Man kan här finna hur många hästekipage som fanns i storstäderna både i Sverige och USA och exakta mängden gödsel och urin som föll på städernas gator ..
Roliga och intressanta fakta i ämnet som en nörd kan grotta ner sig i, men som även en finnkäring kan finna upplysande.

0