Munnen full av skrot

Ojoj, om måndagen var besvärlig så var inte dagens resa så mycket roligare.
Men denna gång var det vädret som ställde till det…

Snön har vräkt ner och i morse när jag steg upp halv sex så låg det ett par decimeter snö på vägen.
Bara att bita ihop, ta tjuren vid hornen och traska till hållplatsen…
men…tre minuter i halv åtta kom plogbilen!
På ett kick hade jag ett salsgolv, blankt, vitt och fint att gå på.

Dock gick det långsamt men hellre det än att inte komma fram alls, och jag var hjärtligt välkommen när jag steg in hos tandis.

När jag såg alla mackapären på brickan stirrade jag storögt och frågade: ska allt det där in i min mun? :help:
Jovisst, säger han glatt…och jag kunde bara himla med ögonen.

Visst, grejerna satt så småningom som en smäck, men hur ska jag någonsin kunna vänja mig vid detta?
Tungan har vuxit och blivit för stor, och ska jag prata så läspar jag!
Tandsköterskan försökte muntra upp mig och påstod att man vänjer sig snabbt…
vete tusan…
Med nya garnityret satte jag mig åter på bussen hem, och självklart sitter jag och pillar med tungan över alla konstiga skrovliga ytor som befinner sig i min mun.
Om jag inte förklarat så har jag alltså fått en partiell protes i överkäken, en del tänder som är mina sitter kvar men sen har jag fått några kronor och en skena där några tänder fattades på ena sidan längst bak.
Jag säger bara: RÖK INTE, hade jag inte rökt i över fyrtio år hade jag sannolikt haft alla egna gaddar kvar i munnen.
Jag hade knappast någonsin karies utan rökningen orsakade tandlossning.
Vill du inte ha munnen full av skrot till en kostnad av en bättre begagnad bil, så sköt om dina tänder genom att inte röka och gå regelbundet hos tandis för att kolla läget.

Hemresan gick bra men när vi nästan var framme stod en lastbil i sista backen och hade inte orkat klättra utan hamnat på tvären på vägen.
Chauffören var ute och rekade, kände efter under snön var vägen tog slut och diket började och lyckades sedan baxa bussen förbi lastbilen i fel körfält.

Jag satt och fotade lite i bussen och när jag kom hem till gården tog jag kort på fågelbordet, sen gick inte kameran att stänga av…

Nu har jag suttit och fixat och joxat men inte sjutton hjälper det. Dottern gav mig länkadresser till Panasonics hjälpsidor, o jag har provat de flesta tricken men kameran upprepar vad den sagt hela tiden “systemfel fokus”.
Eftersom kameran är fyra år så antar jag att den har gjort sitt, men nu finns inga slantar till någon ersättare.
Dottern frågade om jag alltid använde kameraväska eller skydd och det har jag förstås INTE gjort.
Ner med kameran i fickan bara, så jag snabbt kan fota när rätt tillfälle kommer…
Ögonblicksbilder är liksom min melodi, och då är det förstås lätt hänt att det kommer in smuts i linsen… :grr:
Och jag har ingen annan att skylla på än mig själv!

Mina vackra vänner innan snön kom

..o titta vad häftig ekorrpälsen har blivit, kroppen nästan grå och svans och huvud ännu brunt.. hoppas det gråa snart tar över så kamouflaget fungerar!

Domherrarna pickar hellre på marken än sitter på pinnen vid fågelbordet, även när det snöat..

och Blinka är inte längre vit utan snarare smutsgul :mrgreen:

Då får vi se vad morgondagen har för roliga överraskningar att komma med!
Sparken har jag i alla fall släpat fram nu även om det inte går så bra att sparka när stora gruskorn tittar opp.
Men känslan, bara känslan att nu är det baske mig vinter!
I alla fall idag..

0

Vilken j_vla dag…

-Kroppen och knoppen vet att det är tidig väckning, sover oroligt och vaknar flera gånger under natten

-klockan har ringt, prrrrrrr, halv sex. Plötsligt isar det sig i mina blodådror. Jag hör ett ljud som låter omänskligt, hemskt, ett skall, men hest, ansträngt. Det upprepas, gång på gång, alldeles utanför mitt fönster…

-kliver upp, sätter på EN YNKA KOPP KAFFE, för att inte bli kissnödig innan jag hunnit fram…googlar på “hur låter räven” och det låter mycket bekant. Tänk att en Mickel kan låta så..

-Gör mig i ordning, rastar Blinka som duktigt gör både nummer ett och nummer två, äter havregrynsgröt som mättar bra när jag inte vet när det blir mat nästa gång..

-velar med broddar på/broddar av, väljer broddar av, ska ju ändå in till civilisationen…

-sätter mig på bussen och pratar med en bekant hela resan så den dryga timmen går fort.

-väljer att ta en promenad till lasarettet där jag ska röntga njurarna, äntligen…

-kommer fram en halv timme innan utsatt tid, puh, då hinner jag gå o kissa. På kallelsen står nämligen att jag inte får kissa närmaste halvtimmen innan undersökningen…

-blir uppropad så snart jag registrerat mig, direkt efter att jag kissat :oops:

-erkänner vad jag gjort och sköterskan ler överseende, “det ska nog gå bra ändå”

-ligger på en brits och roar personalen med att berätta hur njurröntgen gick till förr i världen, allt enligt en väninna,” du ska ligga platt på rygg, sen får du en stor kudde över magen, den pumpas det luft i, sen när den är full av luft får du ett bälte över magen som trycks in så mycket det går, ajajaj, det gör ont!”

-berättar för personalen att jag är glad att slippa luftkudden, jag har ju min egen fettkudde….

-datortomografin klar på några få minuter, resultat meddelas om sisådär en vecka

-konstaterar att jag är färdig på lasarettet klockan tio, nästa tid att passa är tio i två hos tandis… :mrgreen:

-jag ska nu roa mig i fyra timmar i Ludvika city

-börjar med att spana in stans utbud av fik, slinker in på ett och köper mig en välbehövlig koffeindryck. Sedan går jag igenom stans skoaffärer i jakt på dubbade vinterskor

-Någon timme senare har jag grepp om både utbud och prisbild :help:

-För att lugna nerverna går jag in på biblioteket och där försvinner som vanligt tiden, minst en timme…

-Funderar på om jag ska festa loss på sushi, men tar en fika till istället…

-kliver in en stund för tidigt hos tandis, som hälsar med öppna armar, -kom in, kom in!

-utprovning av garnityr, dvs. skenan där diverse t(h)uggtänder ska sitta

-tandis äntligen nöjd efter två misslyckade prototyper

-kom tillbaka på onsdag så blir det “installation” :thumbsup:

-Lämnar tandis, lättad, mest för att plånboken är helt tom och mer därtill, men också för att jag kanske kan se slutet på hela totalrenoveringen…

-sätter jag mig i väntsalen på resecentrum och plockar fram min bok. inga fler utsvävningar tillåts!

-Läser en timme, sen går jag bort till bussterminalen, går fram till min vanliga terminal, läser på skylten, hmmmm varför går bussen fem minuter tidigare än i tidtabellen :roll:

-Ser terminalen fyllas av skolungdomar på väg hem från plugget, det skrattas, skränas, härligt att höra glada människor!

-Bussen kommer in, kliver på och sätter mig tillrätta, bussen avgår, men åt fel håll!

-Hallå där, går fram till chauffören vid första hållplats, går denna buss verkligen till …Jo ja, säger han, Men, säger jag, går det någon annan buss till samma plats, nä, jo, inte vet jag, dom har ändrat så mycket i tidtaballen…

-sitter kvar men väldigt osäker, ska detta bli rätt med bussbyte och allt…

-kommer fram till platsen för bussbyte tio minuter för sent, det gick alltså en annan buss, fem minuter efter min, som kom fram en kvart tidigare för den körde inte runt halva kommunen…

-Nu får jag stå mitt i ingenstans och vänta en timme till :thumbsdown:

-ringer granntjejen och frågar om hon kan förbarma sig över min hund igen och ta ut henne en snabbis…för jag blir sen

-äntligen kommer bussen, nähä, fel buss, sen kommer nästa, nähä, den åker in mot stan…paniken stiger…där, äntligen, tio minuter sen, kommer MIN buss. Den som tar mig de sista fyra milen hem

– På stiger också en ung familj, tvillingar i ettårs-åldern i tvillingvagn, en av barnen gallskriker hela vägen, den andra börjar skrika tre mil senare…

-snön fullkomligt vräker ner och jag tar på mig bussbältet…

-kommer tryggt fram till byn, plockar fram pannlampan, nu bara en liten promenad kvar…

-en hysteriskt lycklig hund möter mig, utsvultna katter likaså, herregud vad skönt att landa i fåtöljen…

Nu blir det en tallrik soppa och en eller ett par öl, sen är det natti

Tack för idag, imorgon är en annan dag..

-vaknar till en vit och vacker värld, men att dra vagnen med tvätt på oplogad väg, nä, det får faktiskt anstå..

..men vem har varit på besök på min farstubro tro?

0

Jag har läst..

Den underjordiska järnvägen Bokomslag Den underjordiska järnvägen
Colson Whitehead
historisk roman om slaveriet i USA
Albert Bonniers förlag
2017
317

Sextonåriga Cora lever som slav på en bomullsplantage i Georgia. Hon är utstött och utsatt efter att modern försvunnit, och till slut flyr hon tillsammans med Caesar som känner till en underjordisk järnväg som kan hjälpa slavar till friheten i norr. Snart får den skoningslöse slavjägaren Ridgeway upp spåret efter dem.
Han kommer att jaga Cora från stat till stat och drömmer om att förgöra henne och den hemliga rörelse som gjort flykten möjlig.

Boken har hyllats som en historisk roman som äger sällsynt relevans för vår tid. I verkligheten blev "den underjordiska järnvägen" benämningen på det nätverk av frivilliga som hjälpte slavar att fly från söder till norr, men i romanen är järnvägen en konkret underjordisk flyktväg som tar Cora till olika delar av USA i jakten på ett värdigt liv. Den gestaltar och omtolkar slaveriets historia-

Utdrag ur boken:
"Tredje dagen, alldeles efter lunch, kallades arbetarna hem från fälten, tvätterskorna och kokerskorna och stallarbetarna avbröts i sina sysslor, husslavarna avleddes från sitt arbete. De samlades på gräsmattan framför huset. Store Anthony dränktes i olja och rostades. Vittnena besparades hans skrik, för under första dagen hade hans mandom skurits av och stoppats in i hans mun, som sedan syddes igen."

"En kort tur på Bourbon Street gjorde varje iakttagare varse resultatet: en motbjudande bastardstat i vilken den vita rasen genom blandning med negerblod hade blivit smutsig, förmörkad, oredig. DLåt dem förorena sina europeiska blodslinjer med egyptiskt mörker, avla en flod av halvblod, kvarteroner och diverse smutsgula hybrider - de smider själva de klingor som kommer att användas för att hugga halsen av dem."

"Folk som du och din mor är de bästa av er ras. De svaga i er stam har gallrats bort, de dör på slavskeppen, dör av vår syfilis, dör ute på fälten när de sköter vår bomull och indigo. Vi göder slaktsvin, inte för att det roar oss utan för att vi behöver svin för att överleva. Men vi har inte råd att låta er bli för klipska. Vi kan inte låta er bli så starka att n i springer om oss."

Som ni förstår så lindas inte verkligheten in i något sagoskimmer i denna otroliga roman, som egentligen mer är ett tidsdokument.
Visst, huvudpersonen Cora eller Bessie som hon också kallas, hon är av kött och blod, hon känner, hon tänker, hon lär sig, men ändå tycker jag att boken mera påminner om en dokumentär. De korta koncisa meningarna tycker jag inte uppmuntrar till att man ska komma karaktärerna nära. Kanske är det så just för att verkligheten är så ofantligt hemsk. Man blir tvungen att ta ett steg tillbaka, att andas djupt och att inte känna för personligt.
Det mest skrämmande tycker jag ändå är att mänskligheten aldrig lär sig. Tongångarna idag är likadana nu som då. Diskussioner om människosläktets olika värde beroende på hudfärg, ursprung, arv osv.
När ska vi äntligen komma fram till att vi alla är människor?
Läser idag att SD:s representant i helgen uttalat sig om att muslimer inte är riktiga humananer, dvs. människor. Vad har vi lärt oss av historien?
Jag blir mörkrädd...
En viktig bok på alla sätt och vis, den delar läsarna i två grupper, de som endast använder superlativer och de som tycker att något fattas i framställningen.
Själv velar jag något...

0

Skidsäsongspremiär

Äntligen! Säger jag som gillar att titta på skidåkning
En riktigt fullmatad helg som smög igång redan igår.
Men då jobbade jag på loppis så för mig var det idag startskottet gick.

Jag trodde inte mina ögon när snön fullkomligt vräkte ner i förmiddags, det fanns inte med en enda snöflinga på väderprognoserna!
Dessvärre var det samma väder i Ruka så finska tjejerna misslyckades kapitalt med vallningen och jag lärde mig ett nytt ord, “faceplant” som de svenska tjejerna använde för att beskriva
vad som hände med de finska åkarna.
Översättningen torde vara “flyga-på-näsan” vilket betyder att det plötsligt blir tvärstopp under skidorna varpå man fullkomligt flyger i backen med huvudet före…låter inte så skönt…

Jag hade planerat helgmaten noggrant :mrgreen: , kokade en stor kastrull med korngrynssoppa, bara att värma på när hungern sätter in!
Soppan innehåller förutom grynen stekt rimmat fläsk i små tärningar, polkabetor, morötter, gul lök, purjolök, potatis och torkad karljohan.

Jag åt den första tallriken med andakt för jag läste nyss vad torkad kalle kostar i butiken, 4.000,- kilot :help:

Jag märkte igår kväll att ett blodkärl pajat på min handrygg, har inte ett dugg ont , men vackert är det inte…

Blinka skiter högaktningsfullt i skidsändningarna, hon vet ännu inte att morgondagens hundrastningar är schemalagda på minuten för att jag inte ska missa något av följande:

-längdåkning i SVT
-skidskytte på fyran
-slalom på femman :thumbsup:

Ha en mysig lördagskväll,

själv fortsätter jag i samma anda som igår kväll, mysljus och härlig musik!

0