Träning ger färdighet..

..var det någon klok som sa.
Och nu måste jag träna, inte fysträna utan mobilträna och kameraträna…

Och jag kombinerar ju gärna dessa två aktiviteter med en tredje…promenader
Idag var det tidig uppgång för jag hade bokat tvättstuga, den jag missade senast det begav sig när det var snöstorm och omöjligt att ta sig fram med en stor trunk med smutstvätt på oplogade vägar.

Idag var vädret helt underbart, vem kan tro att det är december när solen skiner och snön glittrar!
Första fotot blev på rädjursspår, något grynigt men helt okej tycker jag.
Alla foton jag visar idag är obehandlade, jag har inte redigerat dem med filter som jag brukar ibland för nu vill jag se vad mobilkameran kan åstadkomma.

Medan du tittar på en vintervit björk kan jag berätta att Blinka är i höglöp nu, när hon luktar på urinspår i snön så lägger hon svansen åt sidan!
De hanhundar vi mötte blev ju alldeles till sig i trasorna…
En som gick lös kom rännande i en väldig fart, lockad av Blinkas underbara dofter, sen mötte vi en kopplad golden som gjorde sitt bästa för att ta sig över på andra sidan vägen, allt medan min flicka gick där så pimpinett och låtsades som ingenting..sådär som bara tjejer kan

Och här fotar jag den vackra blå himlen?
Nej inte alls, jag skulle fota ett gäng svanar som flög rakt över huvudet på mig!! Hann jag få dem på bild, inte heller!
Att koordinera blicken och nacken upp mot skyn, sikta in mobilen i luften och klicka…det finns all anledning att öva, även på tantens reaktionsförmåga…

Härliga kontraster mellan den mörka granskogen och den vita nyvispade grädden, flåt snön..

Framme vid tvättstugan måste jag ju gå och fota vattnet i dammen

Klara fina färger på stenarna med vita mössor

Detta foto gillar jag, solens strålar möter vattenångorna från fallet. Men när jag stod där och fotade vid räcket var jag livrädd för att tappa mobilen! Den känns så tunn och stor i handen och jag behöver ju bägge händerna för att fota till skillnad mot när jag hade min lilla behändiga kamera som jag kunde flippra med och knäppa bilder med bara med en hand.

Närbild på kall snö

isen är tunn och skir men nu mot kvällen har temperaturen sjunkit till minus tio, så det fortsätter att frysa på.

Sista kortet för idag blev bra suddigt, ändå gillar jag det, häftiga färger och ser nästan ut som en lite slarvigt målad tavla, eller vad tycks?

Ja så såg första försöken ut, inte knivskarpa på långa vägar, men jag kanske inte heller lyckas hålla mobilen helt stilla när jag knäpper eftersom jag är så ovan.
Det tog en bra stund innan jag fattade att jag kunde vända på mobilen och fota med långsidan så jag får bredare vyer!

Jag har gett mig sjutton på att lära mig att filma också, nästan alla mina vänner är så duktiga på det så skit vore väl om inte jag också kunde fixa det!
Men nu tar vi ett steg i taget…

Testpilot Doro 8040 mobiltelefon

Genom Smartson ansökte jag om att få bli testpilot för den nya modellen Doro 8040 mobiltelefon.
Den ingår i en serie mobiler som är enklare och tydligare att använda än Iphone, därmed är de lämpliga även för ovana mobilanvändare, t.ex seniorer.

Jag blev uttagen till testet och det innebar att jag fick handla mobilen till ett reducerat pris.

Anledningen till att jag ville köpa den var att de telefoner, både Androider och Iphone jag använt, inte varit optimala för mig.
Min nuvarande som jag köpte begagnade har fungerat men nu har batteriet blivit mycket sämre och det har inneburit att laddningen inte räckt över en hel dag.
När jag åkt till stan och varit beroende av att komma i kontakt med personer eller appar så har laddningen inte räckt tills jag kommit hem igen.
Att byta batteri är ju numera inte så enkelt, man måste lämna in telefonen och kostnaden blir därmed också högre.

Dessutom tyckte jag att det var så mycket data och funktioner i telefonen som jag aldrig använder, så jag ville hellre ha en enklare modell med de funktioner jag har glädje av.

Man kan verkligen säga att Doro är användarvänlig, den utgår ifrån meningen “Vad vill du göra?”
Texten är större och tydligare än på andra modeller, bra för mig som börjar bli skumögd.

Efter en genomgång av instruktionerna som fanns på nätet var jag redo att börja mitt nya mobilliv, och det har gått över förväntan.
Det enda problemet var att när jag fotat visste jag inte hur jag skulle överföra korten till min dator där jag vill redigera dem innan de hamnar på min blogg.

Men jag hittade instruktionen även till det, allt som behövdes var en usb-kabel som jag kopplade mellan telefonen och datorn.

Här visar jag ett mobilfoto som jag inte redigerat alls

På det här fotot har jag förstärkt färgen något för att få fram den rosa nyansen som molnen hade i verkligheten

Fotar man inomhus på närmare håll är skillnaden i kvalitet större jämfört med en “vanlig” digitalkamera.

Men då min kamera helt fräckt slutade fungera härom dagen så kan jag i alla fall knäppa ögonblicksbilder med mobilen så länge.

Summa sumarum: jag är mycket nöjd med telefonen, och känner inte alls att det är oöverstigligt att ta in alla funktioner som jag gjort med de tidigare telefonerna.
Denna räcker gott och väl för mina behov.
Nu när jag åkt mycket buss till stan och tandis har jag konstaterat att jag är den enda som istället för att pilla på mobilen väljer att antingen plocka fram en korsordstidning eller en “riktig” bok under resan. Så gammaldags är jag, och det tänker jag fortsätta med, för så trivs jag bäst!

Vill du veta mer om telefonen så klicka här

Rubrik: kultur-vad väljer du?

När jag tänker tillbaka tror jag att jag konsumerade och ägnade mig åt mycket mera kultur som barn än nu som tant…

Jag ska försöka förklara, eller nästan skryta lite:

-Som barn i Helsingfors på 60-talet höll jag på med teater, både i skolan, på svenskspråkiga radiostationen och svenkspråkig barnTV

Här ovan ett foto från barnprogrammet “Vi på lilla torget” som jag medverkade i under ett par säsonger

Min mormor var vaktmästare på Svenska teatern, och det gav henne möjlighet att låta mig gå gratis in på föreställningar som inte var slutsålda.
På så sätt såg jag de flesta skådespel som var skapligt barnvänliga och framför allt alla musicaler!

Eftersom jag också sjöng så spelade jag faktiskt ett av barnen i Sound of Music som i Finland gick under namnet Familjen Trapp, på teatern-
Vi var många som alternerade i samma roller eftersom föreställningarna gick på kvällstid och vi var skolbarn och fick inte vara uppe sent så ofta…

Körsång tyckte jag mycket om, och jag sjöng i kör ända tills jag flyttade till Sverige,

LKS 20151213 Suomen Lucia, Sonja Lehto Kauniaisista, kruunattiin Helsingin tuomiokirkossa 13. joulukuuta 2015. LEHTIKUVA Heikki Saukkomaa

Bland annat deltog jag varje år i Luciakören som gick i Luciatåget när finlandssvenskarnas Lucia kröntes i Helsingfors.

Ja det var barndomen det, sen blev det inte mycket mer kulturgärningar, och inte heller konsumtion av kultur annat än läsning, för böcker har jag slukat i hela mitt liv.
Sen kom annat i livet emellan, barn, jobb osv. och dessutom insåg jag att jag var en medelmåtta utan någon större talang eller något större sug.

Konst har jag varit intresserad av, men aldrig haft tid att fördjupa mig i, och nu bor jag långt ifrån konstens boningar och har ingen möjlighet att ens gå på konstutställningar.

Här visar jag en målning av tavelmålare Bengt Elde som hade sitt sommarparadis här i närheten och öppnade upp sin ateljé under sommarhögsäsongen.
Talang för att kunna rita och måla har jag alltid önskat mig. Den saknar jag, men jag uppskattar många sorters konst, även fotokonst, formgivning, handarbetskonst och arkitektur.

Andra deltagare i temat Veckans rubrik är

Karin på Åland
Englundskan
Karin i Stockholm
Anna
Tove
Ulla
Musikanta
Anki
Matfreaket
olgakatt som gett oss november månads rubriker