Backar bandet..

Nä hörni, detta är alldeles förfärligt,
det spöregnar och har så gjort hela dagen!
Skitvinter!
Så jag backar bandet till igår när vi hade en fantastisk vinterdag

Jag bestämmer att promenaden eller sparkturen får gå genom skogen även om man inte direkt kan åka spark i den mjuka snön..

..men vad gör väl det, det är ju så himla tjusigt!

Eftersom det är populärt att gå här med hundar så håller jag Blinka kopplad nu under höglöpet..

Den här granen kan väl inte frysa under det vita tjocka täcket?

Nu är klockan halv sex och jag är på väg till byn för att för sista gången gå på kreativt kafé, pannlampan lyser, men inte just så mycket..

Men nu är jag snart framme där det är ljust och varmt..

Och välkomnad blir man, med varm apelsinsaft och pepparkaka med ost!
Som synes har jag inte hunnit långt på min tavla, har missat tre gånger, två när jag hade ont i njurarna (? ännu obekräftat, har inte fått något röntgensvar) och en gång när det var snöstorm och inte ens jag ville ge mig ut..

Jag går förstås också miste om en massa gofika, men envis som synden så intar jag fortfarande inget sött..
Vi har haft så trevliga träffar, de andra har handarbetat med allt möjligt, virkat, stickat och sytt, vi ville gärna fortsätta efter julhelgerna men nu har vår cirkelledare fått nytt jobb så det blir ingen fortsättning…om vi inte kan hitta en annan cirkelledare förstås!

Idag har vi som mest gått uppför backen, annars har vi hållit oss på gården, Blinka är uttråkad men ut vill hon inte.
Så nu har jag hittat på en aktivitet, jag ska passa på att bada henne!

Det har aldrig varit hennes favoritsysselsättning, men numera tycker hon faktiskt att det är ganska skönt att bli masserad och shampoonerad.

Imorgon ska jag jobba ett pass på loppis och till kvällen får jag besök av en god vän som stannar till lördag.
På söndag ser jag fram emot ett gott julbord i Lindesnäs.

Någonstans under helgen ska jag hinna blogga om veckans rubrik: rikedom

Mitt Finland 100 år

Grattis kära fosterland!
Nu har jag bott många fler av levnadsåren i Sverige än i Finland, jag var bara 24 år när ödet förde mig hit.
Egentligen har jag aldrig på allvar funderat på att återvända, och nu har jag ingen släkt kvar i livet därborta.
Min själ är blå-vit, även om jag varit otrogen och skaffat även svenskt medborgarskap!
Någon konflikt därvidlag råder inte, det skulle möjligen vara under vissa hockeymatcher och dylikt men även där har jag lugnat mig och sinnet rinner inte till som det gjorde för fyrtio år sedan…

Men idag hyllas den som hyllas bör!

Musiken jag förknippar Finland med är framför allt Jean Sibelius mäktiga Finlandia-hymn, folkmusik framförd på kantele men allra främst Säkkijärven polkka!

I min egenknåpade personliga hyllning till mitt fäderneland tänker jag främst på:

-naturen med alla sjöar

-strandbastun

-Urho Kekkonen, landsfadern som var president nästan så länge jag bodde i Finland! Från 1956-1982

-motorsport

-mumintroll

-ishockey

-Marimekko

-finsk humor

finland9
finland5
finland10
finland7

finska delikatesser!

finland13
finland14
finland15

-finsk salmiak i alla former, både fast och flytande..

JAG ÄR FINLANDSSVENSK “hurri”

-Finska språket som jag lärde mig först vid 7 års ålder trots att jag bodde i huvudstaden, något svenskarna har svårt att förstå!

-Jag tänker ofta på flyktingar och andra som invandrat till Finland och står inför utmaningen att lära sig detta vackra men knepiga språk. Visserligen är grammatiken enkel och lättbegriplig men orden är ju så förfärande långa!

Ett exempel: 88:de uttalat på svenska : åttiåttonde, på finska: kahdeksannessakymmenennessäkahdeksassa

Avslutningsvis lite mer på det vackra finska språket, både i tal och skrift!

Suomalaisen kansanluonne:

“Suomalainen on sellainen joka vastaa kun ei kysytä, kysyy, kun ei vastata, ei vastaa, kun kysytään, sellainen joka eksyy tieltä, huutaa rannalla ja vastarannalla huutaa toinen samanlainen: metsä raikuu, kaikuu, hongat humajavat.”
Jorma Etto

“Erämaan hiljaisuudessa olivat kankaat jag korvet äkkiä alkaneet raikua rekien ritinästä, kulkusten kilinästä ja ajajien hoilauksista. Sadoilla suksiladuilla sihisivät sivakat ja vilahtelivat sompasauvat näreitten ja rämekuolleiden vaivaishonkien keskitse. Neljään ilmansuuntaan vaelsi kansanjoukko ajaen tai hiihtäen, sillä neljään äänestyalueeseen oli pitäjä jaettu. Nyt se oli punaisen viivan tulenpolttava päivä!”
Ilmari Kianto

Må mitt fosterland fortsätta utvecklas i fred och samförstånd mellan alla människor och nationer!

Träning ger färdighet..

..var det någon klok som sa.
Och nu måste jag träna, inte fysträna utan mobilträna och kameraträna…

Och jag kombinerar ju gärna dessa två aktiviteter med en tredje…promenader
Idag var det tidig uppgång för jag hade bokat tvättstuga, den jag missade senast det begav sig när det var snöstorm och omöjligt att ta sig fram med en stor trunk med smutstvätt på oplogade vägar.

Idag var vädret helt underbart, vem kan tro att det är december när solen skiner och snön glittrar!
Första fotot blev på rädjursspår, något grynigt men helt okej tycker jag.
Alla foton jag visar idag är obehandlade, jag har inte redigerat dem med filter som jag brukar ibland för nu vill jag se vad mobilkameran kan åstadkomma.

Medan du tittar på en vintervit björk kan jag berätta att Blinka är i höglöp nu, när hon luktar på urinspår i snön så lägger hon svansen åt sidan!
De hanhundar vi mötte blev ju alldeles till sig i trasorna…
En som gick lös kom rännande i en väldig fart, lockad av Blinkas underbara dofter, sen mötte vi en kopplad golden som gjorde sitt bästa för att ta sig över på andra sidan vägen, allt medan min flicka gick där så pimpinett och låtsades som ingenting..sådär som bara tjejer kan

Och här fotar jag den vackra blå himlen?
Nej inte alls, jag skulle fota ett gäng svanar som flög rakt över huvudet på mig!! Hann jag få dem på bild, inte heller!
Att koordinera blicken och nacken upp mot skyn, sikta in mobilen i luften och klicka…det finns all anledning att öva, även på tantens reaktionsförmåga…

Härliga kontraster mellan den mörka granskogen och den vita nyvispade grädden, flåt snön..

Framme vid tvättstugan måste jag ju gå och fota vattnet i dammen

Klara fina färger på stenarna med vita mössor

Detta foto gillar jag, solens strålar möter vattenångorna från fallet. Men när jag stod där och fotade vid räcket var jag livrädd för att tappa mobilen! Den känns så tunn och stor i handen och jag behöver ju bägge händerna för att fota till skillnad mot när jag hade min lilla behändiga kamera som jag kunde flippra med och knäppa bilder med bara med en hand.

Närbild på kall snö

isen är tunn och skir men nu mot kvällen har temperaturen sjunkit till minus tio, så det fortsätter att frysa på.

Sista kortet för idag blev bra suddigt, ändå gillar jag det, häftiga färger och ser nästan ut som en lite slarvigt målad tavla, eller vad tycks?

Ja så såg första försöken ut, inte knivskarpa på långa vägar, men jag kanske inte heller lyckas hålla mobilen helt stilla när jag knäpper eftersom jag är så ovan.
Det tog en bra stund innan jag fattade att jag kunde vända på mobilen och fota med långsidan så jag får bredare vyer!

Jag har gett mig sjutton på att lära mig att filma också, nästan alla mina vänner är så duktiga på det så skit vore väl om inte jag också kunde fixa det!
Men nu tar vi ett steg i taget…

Testpilot Doro 8040 mobiltelefon

Genom Smartson ansökte jag om att få bli testpilot för den nya modellen Doro 8040 mobiltelefon.
Den ingår i en serie mobiler som är enklare och tydligare att använda än Iphone, därmed är de lämpliga även för ovana mobilanvändare, t.ex seniorer.

Jag blev uttagen till testet och det innebar att jag fick handla mobilen till ett reducerat pris.

Anledningen till att jag ville köpa den var att de telefoner, både Androider och Iphone jag använt, inte varit optimala för mig.
Min nuvarande som jag köpte begagnade har fungerat men nu har batteriet blivit mycket sämre och det har inneburit att laddningen inte räckt över en hel dag.
När jag åkt till stan och varit beroende av att komma i kontakt med personer eller appar så har laddningen inte räckt tills jag kommit hem igen.
Att byta batteri är ju numera inte så enkelt, man måste lämna in telefonen och kostnaden blir därmed också högre.

Dessutom tyckte jag att det var så mycket data och funktioner i telefonen som jag aldrig använder, så jag ville hellre ha en enklare modell med de funktioner jag har glädje av.

Man kan verkligen säga att Doro är användarvänlig, den utgår ifrån meningen “Vad vill du göra?”
Texten är större och tydligare än på andra modeller, bra för mig som börjar bli skumögd.

Efter en genomgång av instruktionerna som fanns på nätet var jag redo att börja mitt nya mobilliv, och det har gått över förväntan.
Det enda problemet var att när jag fotat visste jag inte hur jag skulle överföra korten till min dator där jag vill redigera dem innan de hamnar på min blogg.

Men jag hittade instruktionen även till det, allt som behövdes var en usb-kabel som jag kopplade mellan telefonen och datorn.

Här visar jag ett mobilfoto som jag inte redigerat alls

På det här fotot har jag förstärkt färgen något för att få fram den rosa nyansen som molnen hade i verkligheten

Fotar man inomhus på närmare håll är skillnaden i kvalitet större jämfört med en “vanlig” digitalkamera.

Men då min kamera helt fräckt slutade fungera härom dagen så kan jag i alla fall knäppa ögonblicksbilder med mobilen så länge.

Summa sumarum: jag är mycket nöjd med telefonen, och känner inte alls att det är oöverstigligt att ta in alla funktioner som jag gjort med de tidigare telefonerna.
Denna räcker gott och väl för mina behov.
Nu när jag åkt mycket buss till stan och tandis har jag konstaterat att jag är den enda som istället för att pilla på mobilen väljer att antingen plocka fram en korsordstidning eller en “riktig” bok under resan. Så gammaldags är jag, och det tänker jag fortsätta med, för så trivs jag bäst!

Vill du veta mer om telefonen så klicka här