Vi vill också vara med!

En liten fågel viskade i mitt öra:

vi små pippifåglar vill faktiskt också vara med i bloggen! Vi har klätt oss i vackraste vinterskruden, fota nu då människa!

Kurre-ett

kurre-två

kurre-tre

Haha, jodå dom är allt tre, men jag har inte lyckats fota dem samtidigt, så de här fotona kan mycket väl föreställa en och samma kurre, den mest framfusiga som jag hittar inne i fågelfrösäcken om mornarna! Nu är han så tam att han inte längre sticker längre än till räcket på farstubron där han sitter o plirar på mig med sina bruna pigga pepparögon!

Varken fåglar eller ekorrar behöver oroa sig, den klotrunda katten har blivit så bekväm att hon helst bara går mellan matskål och säng.

Men när jag tänder min läslampa i köket som lyser starkt och varmt, då tror fröken Astrid att hon är i solariet. Men, hur tänker hon då? Har hon inte färg så det räcker kanske?

En liten grannkille har varit här i pörtet ibland när matte jobbar…
Det är omöjligt att få ett vettigt foto på honom, för svansen trummar runt runt i ren iver över att träffa en tjej i utmanande pose…

“Men hur stilig jag än är så föll bruden inte till föga”…

Bäst att nöja sig med att ligga tätt tätt intill på mattan..

Tack vare att dottern fick fart på kameran igen så lyckades jag tömma minneskortet. Men säg den glädje som varar, den pajade igen, och nu trillar delarna ur, så nu är det nog ajöss för gott!

0

Jag har läst..

Lily och bläckfisken Bokomslag Lily och bläckfisken
Steven Rowley
roman
LBFörlag
2017
pocket
287

Det här är en bok om att hitta den rätta, den som följer dig i vått och torrt, den du inte kan föreställa dig att leva utan.
För Ted Flask - en ensamstående, medelålders, aningen neurotisk man som aldrig fått rätsida på sina mellanmänskliga relationer - heter den rätta Lily. Hon råkar vara en hund. En 12-årig tax, närmare bestämt, som precis har blivit diagnostiserad med en hjärntumör.
Boken handlar om Teds och Lilys sista månader tillsammans, och är en bok som förenar realism med fantasi och humor. Det är en berättelse om villkorslös kärlek, djup lojalitet och hjärtskärande förlust, och en rörande skildring av de alldeles särskilda sorts känsloband som bara kan uppstå mellan en människa och ett husdjur.

Utdrag ur boken:
"För att fokusera funderar jag på hur hundar är vittnen. Hur de är närvarande i våra mest privata stunder, där när vi tror oss vara själva. De bevittnar våra gräl, våra tårar, våra strider, våra rädslor och alla våra hemliga beteenden som vi döljer för andra människor. De bevittnar utan att döma-"

"För hundar lever i nuet. Hundar håller inte fast vid oförrätter. Hundar släpper taget om sin ilska varje dag, varje timme och låter den inte gro. De förlöser och förlåter. Runt varje gathörn väntar en möjlighet att börja om. Med varje studsande boll väntar löftet om en ny, härlig jakt."

Den här boken är svår att beskriva, den måste faktiskt upplevas!
Den är totalt absurd, väldigt emotionell och varm men med en tuff touch.
Man ler och känner som hundägare igen sig, dialogen mellan husse och hund är både naiv och rörande. Mot slutet får jag nästan hjärtklappning av läsningen, jag vet ju alltför väl hur slutet blir...
Crescendot tar andan ur mig, på riktigt!

0

Rubrik: utanför

Veckans rubrik är utanför

Familjens svarta får, det har ni hört talas om? Den som utmärker sig, inte passar in, den som är utanför
Trots att jag var mammas och pappas enda gemensamma barn så fanns ändå tendenserna, “Vem är det du brås på?” fick jag ofta höra som både barn och ungdom.
Jag hade starka åsikter, en ännu starkare vilja, och jag var inte ängslig för att göra bort mig, nej, jag bara körde på med ett mål framför mig, att bli en kompetent självförsörjande kvinna som inte krusade för någon…

Som barn upplevde jag ett utanförskap när vi i samband med min mammas skilsmässa flyttade till nybyggda förorten där ingen annan talade svenska….som råkade vara mitt enda språk! Jag blev självklart retad när jag försökte kommunicera och ingen förstod mig, jag avvek från de andra ungarna

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag blev upptryckt mot väggen av en hotande mobb, gick hem och klagade till mamma som sa att “Tål du det inte så stanna hemma!” På den tiden gick man inte och diskuterade med övriga föräldrar om mobbning, då blev det etter värre behandling…
Jag härdades och lärde mig finska rekordsnabbt, men jag förstår att många andra kanske inte hade klarat sig lika bra, jag var rätt tjockhudad, redan då…

Idag är jag mer en iakttagare, som sitter i mitt lilla pörte och tittar ut hur världen ser ut utanför mitt fönster
Aldrig har väl människor som känner utanförskap varit så många som idag, varför har vi så svårt att inkludera andra som avviker från normen?
Men visst har det också gått framåt, men vi har långt kvar tills vi accepterar varandra för de vi är.

Ämnet var så stort att det bara blev en högst personlig reflektion.

Andra deltagare i temat Veckans rubrik är

Karin på Åland
Englundskan
Karin i Stockholm
Anna
Ulla
Musikanta
Anki som valt rubriker i december
Matfreaket
olgakatt

Titta gärna in hos dem och få fler aspekter på veckans rubrik!

0

Sankta Lucia

Eftersom jag är sen enligt kalendern så raskar vi av även Luciafirandet

som jag i år för första gången bevittnade i vår vackra kyrka.
Det snöade för fullt och vinden ven, ett riktigt busväder var det allt.

Men inne i kyrkan rådde lugnet och friden, avbruten bara av ivriga barnröster..

Så vacker sång och så fin stämning bjöd oss Lucia med följe

och tomtenissarna bjöd på pepparkaka…

0