Gems weekly # 22

Tema: ute

Det är nog helt ute att sitta inne och inne att vara ute dessa dagar!

Men nu är jag inte vem som helst, utan en riktig motvallskäring så för tillfället sitter jag helst inomhus o ugglar men ute måste man ändå vara när man har fyrfotingar att rasta.
Candie har blivit dagishund här nu, det är ju på tok för varmt för bilåkande.

Jag går och vallar mina små vita, gärna ute på strövtåg i gröngräset där träden ger lite skugga

Gräset har vuxit så högt att småttingarna inte ser vart vi är på väg, då är det smart att ställa sig på bakbenen och glutta!

Ute såg jag också denna kompis, den ser ganska bedrövlig ut i pälsen, pågår byte till sommarpäls förstår jag och den vackra rödbruna färgen börjar skymta fram.
Den var inte det minsta rädd när jag kom gående med mina jyckar, stod blickstilla och bara tittade på oss. Jag hann både ta fram kameran och fota utan att hundarna fick upp vittring.

När vi kommer hem blir det häng med katterna på ute-platsen som gudskelov är skuggig hela eftermiddagen och kvällen!

Flera bidrag till tema-utmaningen hittar du när du klickar på hjärtat!

0

Jag har läst..

Historieläraren Bokomslag Historieläraren
Matt Haig
roman
Bokförlaget Polaris
2018
378

Tom Hazard bär på en hemlighet. Av allt att döma är han en högst ordinär 41-åring, men han hari själva verket levt i århundraden.
Från den elisabetanska eran genom 1920-talets jazziga Paris till dagens London. Han har sett världen förändras så många gånger,men det enda han längtar efter är ett vanligt liv.
Som historielärare på en grundskola i London lär han ut det förflutna han själv en gång upplevt och nu anstränger sig för att tämja, då det alltid riskerar att hinna ikapp honom. Samtidigt försöker han komma över förlusten av sin sedan länge försvunna dotter.
Tom vet att han aldrig får glömma den viktigaste regeln för sådana som han, att inte förälska sig - men vad är egentligen ett liv utan kärlek värt?

Utdrag ur boken:
"Det föll mig in att människor inte levde bortom hundra för att de helt enkelt inte var gjorda för det. Psykologiskt, menar jag. Man liksom tog slut. Det fanns inte tillräckligt med själv för att fortsätta. Man blev för trött på sitt eget sinne. På livet som upprepade sig."

"Många av oss har alla materiella ting vi behöver, alltså måste marknadsföringen nu vädja till våra känslor. Vi måste fås att känna att vi behöver mer, vi måste vilja ha sådant som vi aldrig förut behövde. Vi ska fås att känna oss dåligt beresta om vi bara har besökt tio länder. Vi ska känna oss gamla om vi har en rynka. Känna oss fula om vi inte är fotoshoppade och filtrerade. Ingen jag kände på 1600-talet ville hitta sin inre miljardär. De ville bara leva tills de blev vuxna och i görligaste mån slippa löss."

Detta är en varmsinnad roman. Författaren målar människan i både ljus och mörker. Tanken är fascinerande, att leva flera hundra år...vilken önskedröm! Eller??? Det blir tidvis väldigt sorgligt.
Berättelsen ska filmatiseras med Benedict Cumberbatch i huvudrollen. Det förstår jag, för boken är som gjord för att bli en sagolik film med både svärta, humor och magi.

0

Jag har läst..

Blå Bokomslag Blå
Maja Lunde
dystopisk roman
Natur & Kultur
2018
358

Maja Lunde följer upp romanen "Binas historia" om det sköra samspelet mellan natur och människa. I det här fallet handlar de om det mest livsnödvändiga på vår planet: vatten

Berättelsen löper längs två spår: dels får vi följa sjuttioåriga Signe som 2017 seglar över havet för att konfrontera mannen hon en gång har älskat i segelbåten Blå, som den här gången har en märklig last.
Och dels David och hans dotter, som år 2041 är flyktingar i ett uttorkat Sydeuropa, där nord står mot syd och vattnet inte räcker till alla.
Allt förändras den dag de upptäcker en segelbåt i en övergiven trädgård långt inåt land.

Utdrag ur boken:
"Jag går ner i lastutrymmet, det är kallt, en kylanläggning står och mullrar, hittar en kontakt, blinkar mot det starka ljuset, mot froströken ur min egen mun, mot lådorna, de är fortfarande inte surrade, står lösa på durken, jag går fram till de närmaste, stryker över den hårda plasten, de måste vara dyra, helgjuten, blandk kungsblå hårdplast, kommer inte att brytas ner på 450 år."

"Arbetet vi deltog i, demonstrationerna vi gick i, plakaten vi skrev, det var bara en lek för honom, och jag längtar efter att få se hans ögon när jag står där med isen, när jag vräker ut den på hans gårdsplan, hans min i det fetlagda, medelålders lyxliraransiktet med spår efter gårdagskvällens rödvin på läpparna, och den söta lilla frun med lite för slät panna och lite för spänt leende..."

Även denna berättelse är en käftsmäll, en väckarklocka. Den talar om att nu är det verkligen bråttom om vi ska hinna göra något, allt eskalerar oerhört fort.
Författaren skriver med stor inlevelse och det betyder mycket för trovärdigheten, sedan kanske det inte är världens bästa litteratur, men jag upplevde den som autentisk, äkta, ett rop på hjälp....

0

Bloggvän på besök

Igår kom Kicki och Berra och hälsade på i nya pörtet

Många “nya” pörten har det blivit genom åren, de har fullt sjå att hinna med att pricka av alla mina boplatser !
Jag lärde känna Kicki för mer än tio år sedan, kanske var det rentav tolv år sedan, samma år som jag började blogga.
Vi började följa varandras bloggar direkt, och har så gjort sedan dess.
Det dröjde inte så länge innan vi träffades “på riktigt” och sen dess har vi träffats om inte varje så kanske vartannat år.

Jag bjöd på en enkel sallad i värmen, det blev lite trångt onekligen med tre runt mitt campingbord på uteplatsen!

Det strävsamma paret höll på med travhästar under många år, liksom även boxerkennel.
Nu är hästföretagandet avslutat sedan länge men ännu finns Travarens kennel kvar, nu med uppfödning av frallor.
Med två kompisar, Triss och Maya tog vi en promenad ner till sjön.

Hundarna behövde svalka av sig och tog ett dopp i det blå… eller snarare bruna dyvattnet

Om nu någon undrar varför jag poserar med skitiga brallor så fick jag kela med en nybadad jycke…

Kicki är otroligt framgångsrik med sina frallor i utställningsrinken. Jag som inte begriper något av sporten kan inte förmedla annat än att rosetterna trillar tätt!

Jag vill åter igen upprepa mitt mantra att träffa bloggvänner även utanför bloggosfären om man har möjlighet till det!
Jag har genom åren träffat bortåt ett tiotal och det har samtliga varit otroligt trevliga möten som snabbt bevisat att alla är precis så härliga människor som man tror, och att få prata och ge en kram till någon man umgåtts med på nätet är en mycket positiv upplevelse!

Nu på sommaren är ju många ute och rör på sig i vårt avlånga land, eller kanske även i andra länder, svenska bloggare finns ju lite varstans.
Tveka inte att ta kontakt med någon bloggvän du kommer att passera, om det känns lite obekvämt första gången kan man träffas på ett fik över en kopp kaffe, det behöver inte alls vara märkvärdigt!

Tack för besöket Kicki och Berra, förhoppningsvis träffas vi i samma pörte nästa gång för det dröjer väl inte alltför länge…?

0