Marinerad vitlök

Jag är en vitlöksälskare av rang!
Det kanske de som träffar mig på nära håll är alldeles på tok för medvetna om, jag kanske stinker vitlök på lång väg fast ingen säger nåt…

Till frukost äter jag rostade mackor, helst med tomat och vitlök som pålägg.
Ofta skivar jag rå vitlök, men marinerad är ännu godare.
Så här marinerar jag egen vitlök:

Jag kokar upp drygt en liter vatten och lägger i oskalade klyftor av två hela vitlökar dvs. ca 30-40 klyftor beroende på storlek
Jag ger dem ett snabbt uppkok på ca två minuter, sen silar jag och spolar av dem i kallt vatten.
Jag skalar vitlöken, lägger i en burk och häller över ca 1 dl äppelcidervinäger. På med tättslutande lock och in i kyl 3 dygn.
Dags att hälla av vinägern men spara och använd den till dressing.
Nu blandar jag torkade kryddor, t.ex 2 tsk basilika, 2 tsk timjan, 2 tsk rosmarin eller varför inte färdigblandade örtkryddor.
Nu ska kryddorna hamna bland vitlöken och sedan fyller jag på en god olja så det täcker, ca 1½ dl. Blanda om ordentligt, på med locket och åter in i kylen

Nu får den moscha till sig i en vecka tio dar o är sedan klar att användas.
Håller länge i kyl.

Bästa frukostmackorna om du frågar mig!

0

Före—-och efter —

Vi har några vattenhål att välja på i värmen och torkan

Ute på udden som ligger nära är det alltid skuggigt och skönt

Blinka njuter när det kommer små vindpustar som får öronen att fladdra..

“Har du fotat klart snart, annars börjar jag ta betalt”!

Blåbärsriset har börjat skifta färg, i rött…det finns bär men torkan gör att man får mycket skräp med sig hem, så jag har ledsnat och plockar inte längre..

Man kanske ska börja plocka bomull istället??
Visst ser de nästan ut som bomullstussar, de torra tistelblommorna!

Vilket fluff!

Nätkompisen Mia sa till mig, det var väl kring midsommar, att när rallarrosen blommar längst ut i toppen så är sommaren på upphällning!

I så fall är det nog riktigt illa ställt nu..

Vi lyckades pricka in vår promenad mitt under en rejäl regnskur, och det var så himla skönt och uppfriskande. Lite musik så hade jag nog dansat i regnet!
Nu luktade det plötsligt blöt hund här hemma..

Bildbevis på störtskuren som kom

Genast kändes luften friskare och lättare att andas, så vi tog en längre promenad under eftermiddagen. Och titta som det grönskar!

Men sjön är snart helt igenvuxen!

Anden i flaskan, nä anden i motljus förstås, får avsluta dagens bildsvit.

0

Skyltsöndag # 168

Veckans och även hela månadens ständiga tema har varit

värmen

och bränderna i skog och mark.
Här i våra trakter har vi nu ett stort antal bärplockare från olika länder på plats, de bor här på orten under bärplockarperioden och jag letade som en galning efter information till dem på bl.a polska. Till sist skrev jag till Räddningstjänsten och frågade om de inte hade affischer att erbjuda. Det enda svar jag fick var att min frågeställning skickats vidare till räddningschefen och som bekant har väl han haft häcken full utan att befatta sig med detta ärende. Men, några dagar senare började det finnas översättningar att tillgå.
Nu har jag sett att det sitter affischer i trappuppgångarna i husen där de bor, så nu borde alla vara medvetna om att det är förbjudet att tända eldar. (Märks det möjligen att far min var brandman, “ler”)

Men det pågår dessbättre också en massa roligheter, eller vad sägs om:

Och den stora begivenheten denna helg

folkrace i dagarna två

BP förvaltar skylt-temat och du hittar flera skyltare här

0

Söndags-smakbit # 30

Bloggen Betraktelser ger oss varje söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.

En av de böcker jag läser nu är
Flickan med gåvorna av M.R. Carey, en dystopisk thriller, ovanlig genren för mig, men jag har ju läst Stephen King, John Ayvide Lindqvist och Lars Wilderäng som är nära besläktade.

Boken utspelar sig i ett ödelagt England efter katastrofen. För de som hann stänga in sig finns fortfarande ett litet hopp om en framtid för mänskligheten – och då är det Melanie som är nyckeln. Hon är en mycket speciell flicka, Dr Caldwell kallar henne för “vårt lilla geni”. Varje morgon väntar hon i sin cell i militärbunkern på att dagens lektioner ska börja. När de hämtar henne håller en vakt pistolen riktad mot hennes huvud medan två andra hjälps åt att spänna fast henne i stolen.

Smakbiten är från sid. 173-174
Hon hade förväntat sig att den patogena organismen hos de hungriga skulle vara bättre anpassad än så. Hon hade förväntat sig att Ophiocordyceps skulle vara skickligare på att manipulera cellerna i värdens hypotalamus så att hungern dämpades efter de första betten och den nysmittade skulle ha goda chanser att överleva.”

0