Verklighetsflykt kallas det när man försvinner i böckernas underbara värld…
I den allmänna villervallan känns det alternativet som det mest lockande för mig, här ett axplock av nyligen lästa alster:

Det tysta köket av Lars Lerin

“I Astrids utanförskap kände jag mig hemma. Som vilsen tonåring kunde jag identifiera mig med en människa som var annorlunda och som, liksom jag själv, aldrig passade in i den gängse normen. Fast på ett annat sätt förstås
Så intresserade jag mig för jordbruket och lärde de årstidsbundna sysslorna. Jag hämtade hem korna från skogen, handmjölkade, hässjade hö, skar havre och band nek, skötte kastmaskinen och tröskverket”, berättar bokens författare och konstnär.

Boken är en dokumentation i ord och bild, fylld av närhet, värme och humor. En avsidestillvaro sådan den gestaltade sig i slutet av 1970-talet då ännu en generation av svensk landsbygd tog klivet in i glömska och tystnad.

Denne konstnär och författare var för mig helt okänd tills jag i en bok läste om hans utställning. Det ena gav det andra och jag hittade denna titel på biblioteket.
Detta är den perfekta boken för hängmattan! Härliga akvareller ur vardagslivet på landet kombinerat med en text som är ganska sträv och korthuggen, precis som personerna i boken själva är.
Utdrag:
“Det ryker under tvättgrytan. Astrid matar med näver och tidningsblackor. De trina armarna hennes är rödstungna av mygg och knott och onda flugor. Knappt att benen bär. Luften så tung att andas. Fyra plastkar med vinterkläder i blöt och en betydande samling blusar strumpor och underkläder.
Hon rör i den sega klädgröten, jämrar sig för Horn-Per som spjärnar emot och gör allt segt och tungt. Fast han inte syns är han med överallt och trilskas, sätter sig på tvären i spisluckan och sprikar med kvistiga knutar på huggstabben.”
Lär gärna känna en av våra främsta akvarellmålare, mer om honom hittar du här

Mitt betyg:****

Arseniktornet av Anne B Ragde

Mellankrigstidens dekadenta Köpenhamn lockar med ett liv i lyx och flärd och den unga Amelie spås en lysande framtid som varietedansös. Tills hon blir gravid och måste lämna teatern och gifta sig med porslinsmålaren Mogens.
Hennes dotter Ruby tvingas växa upp i en tillvaro som inte bara svärtas av Nazitysklands ockupation utan framförallt skuggas av moderns sargade ego.
Flera decennier senare nås Therese av beskedet om Amelies död, ett dödsbud som får ett minst sagt oväntat mottagande. När hennes vuxna jag ställer sina barndomsminnen mot Rubys berättelse uppdagas en helt ny sida av hennes älskade mormor. Men i avslöjandet vilar också den förklaring hon saknat för att komma sin egen mamma nära, för att kunna förstå kärlekens förutsättningar och acceptera livets skörhet.

Den här romanen har skrivits före Berlinerpopplarna som blev sån succé både i bokform och som teveserie. Dock har den inte översatts förrän nu.
Historien är intressant med tre kvinnoporträtt i huvudrollerna och ett myllrande persongalleri förlagt till olika tidsepoker och miljöer.
Boken är välskriven men ändå inte i mitt tycke i närheten av hennes senare verk.
Nu längtar jag faktiskt efter en nyskriven historia av denna skickliga författare!
Mitt betyg ***

Lika som kärlek eller Sammanliggningen i Lubboträsk av Anita Salomonsson

I berättelsen om Margareta Johansdotter har Anita Salomonsson fångat ännu ett gripande kvinnoöde från Fattigsverige. Tiden är 1800-talets början. Platsen Västerbotten.
Den undersköna Margareta Johansdotter faller klart utanför kvinnoramen i den lilla byn i Västerbotten vid 1800-talets början. Hon lever ensam och omgärdas av en del häxrykten. Så friar den betydligt äldre Nils. Men när hon fött tre barn som alla dött i späd ålder, förstärks ryktena att allt inte står rätt till. Stumheten växer mellan makarna. Han dricker för mycket och vänstrar med pigan. Och när främlingen från Stafträsk dyker upp faller Margareta lätt. Till en början är alla på gården lätt förälskade i denna stilige, mörkögde man – såväl mannen som hustrun och pigan. Men svärmor, som bor med dem, ser var hjärtat bankar hårdast.
Margareta blir gravid igen och föder den här gången en dotter. Men vem är far till barnet? Misstankarna väcks när Nils hittas drunknad i träsket. Margareta fäller inte en tår.
Det blir rättegång, och nu vittnar den ena efter den andra om vad de har sett och uppfattat – vissa som hor, andra “lika som kärlek”. Tjugo års fängelse blir straffet för de båda anklagade. Stafträskarna förpassas till Sveaborg och Margareta hamnar på Långholmens spinnhus. Mirakulöst nog överlever hon och får på ålderns höst återförenas med sin dotter.
Lika som kärlek bygger på ett verkligt fall, och Anita Salomonsson har lagt ner mycket tid på research, vilket ger autenticitet åt hennes skildring av detta gripande kvinnoöde.

Vilken jämmerlig berättelse! Och ack så vacker! Det tog lite tid att läsa den här boken, tid jag gärna tog mig för det innerligt vackra poetiska språkets skull! Prosa vackert som poesi, så underbart sammanvävt med händelserna, så njutbart, och så ledsamt.
En pärla, jag kommer helt klart att läsa flera av författarinnans böcker!
Mitt betyg ****

Jag vill inte tjäna av Ola Larsmo

Uppsala på 1880-talet.
Han har nyss blivit assisterande stadsläkare och det åligger honom att ha uppsikt över stadens “offentliga” kvinnor. En gång i veckan undersöker han dem och ibland patrullerar han nattetid gatorna tillsammans med en poliskonstapel för att se till att de inte stör ordningen. Allt ska skötas med största möjliga diskretion.
Men när en av de unga kvinnorna vädjar till honom om hjälp förmår han inte neka henne den. Han går över en gräns, och en tystnad börjar breda ut sig kring honom vart han går i staden och mellan honom och hans hustru.

Ola Larsmo skildrar här en brytningstid i vår historia genom att på nära håll följa en människa som inte är hemma vare sig i det gamla eller i det nya men är tvungen att följa sitt samvete.
Utdrag ur boken:
“Hon tog upp nålen och ramen igen men verkade ha tappat bort sig. Han kände igen rynkan mellan näsrot och panna: den gick snett upp från os nasale till os frontale och betydde allvar.
Det har visst varit någon här, sade hon. På mottagningen.
Ja, sa han till sist, det var någon här. Hon stod utanför på gatan och hon hade förgiftat sig. Det fanns inte mycket annat att göra. Jag tog med henne upp och gav henne motgift. Sedan skickade jag iväg henne.”

Ofrånkolmligen tänker jag på Hjalmar Söderberg och framför allt Doktor Glas när jag läser denna bok. Mest för att bägge handlar om samvetet hos läkaren, den som ska rädda liv.
Dock tycker jag som inte var så imponerad av Hjalmar Söderberg att Ola Larsmo har ett intressantare berättarspråk. En viss distans får man till huvudpersonerna, ändå är den intensiv i sin lågmäldhet.
Det är nog första gången jag läser om det här fenomenet, en stad full av festsugna studenter som inte finner annan möjlighet än att vända sig till stans prostituerade. Handeln med kvinnor blomstrar eftersom efterfrågan är stor, och dessa kvinnor behandlas mycket illa av de välsituerade kandidaterna.
Titeln till boken anknyter till kvinnan i historien som inte “vill tjäna”, hon vill ha en annan framtid, hon tackar nej till pigarbete och hamnar så småningom i Uppsalas salonger, det enda valet som återstår om man inte vill tjäna i de rikas hem.
Hemsk och vacker, tankeväckande och välskriven
Betyget blir ***

Skrivet i Läst den 2 August, 2010
5 Kommentarer »

Badhotell i Norden av Maria Thulin-Kindblom

Det är något speciellt med badhotell. Kanske har det med atmosfären att göra, de anrika traditionerna eller närheten till vattnet, stränderna och förnimmelsen av sol, salta vindar och hav. Eller beror det kanske på att badhotellen är så intimt förknippade med semester och avkoppling?
Den här boken visar vägen till författarens personliga smultronställen i Danmark, Sverige och Norge.
Till varje presentation hör bilder och allmän information liksom adress till hemsidor.

Nu har jag hittat mitt drömjobb!
Att åka runt och testa badhotell, spa-anläggningar, campingar, ja nästan vad som helst och sen skriva en bok om det! Haha, det vore nåt det…
Hur som helst så är detta bara en i en oändlig rad av “nyttiga” böcker som jag skummar när jag inte har råd att själv åka iväg på sagda äventyr. Men många tips får jag, så den dagen plånboken är stinn, då vet jag vart jag ska styra kosan!
Mitt betyg ***

Annars inget nytt i pörtet.
Jag har mer eller mindre fastnat i böckernas förtrollade värld…ute är det varmt och kvalmigt och de sköna dagarna med skogspromenader är förbi för denna gång.
Blåbär och smultron har plockats till husbehov, kantarellerna är små som femtiöringar och fästingarna har åter vaknat till liv.
En fet välgödd sådan satt på Loppans ögonbryn i morse, igår plockade jag en från Blinkas haka.
Jag kan bara hoppas att semesterfirarna har fått sitt lystmäte i antal soltimmar och sköna simturer.

Denna vecka pågår fri-idrotts-EM och trots att svenska laget är så skadedrabbat så tycker jag det är skoj att se tävlingarna där allt inte bara handlar om världsrekord och världsstjärnor. Att lyckas göra en bra prestation när det som bäst behövs i skarpa lägen förtjänar i alla fall min högaktning även om inte medaljskörden blir så stor. Så här hejas med både svenska och finska flaggor veckan ut!

Skrivet i Bloggen, Läst den 28 July, 2010
4 Kommentarer »

Befriad av Catharina Ingelman-Sundberg

Året är 1395. I Stockholm slåss tyskar, danskar och svenskar om makten, och på Östersjön härjar pirater. När den tyska Hansan tvingar Anne Persdotter att överge sitt handelshus, måste hon resa till Bergslagen för att kunna försörja sig och sina barn.
Där träffar hon den italienske köpmannen Leonardo. Han har slutit ett avtal med drottning Margareta om att sälja en last värdefull koppar, och han ber Anne att bli hans kompanjon på en handelsresa till Konstantinopel.
Det blir en farofylld färd. Skeppet kapas av sjörövare och Anne förs till Gotland där hon inleder ett farligt spel för att överleva. Hela tiden drivs hon av en längtan efter kärlek, och hoppet om att kunna skapa en framtid för sig och barnen.

Detta är tredje delen i serien, en historisk underhållningsroman som inte uppnår några litterära höjder, den är förutsägbar men välskriven och underhållande i sitt genre.
Mitt betyg: ***

Jag går över det frusna gräset av Margareta Lindholm

Efter många år på mentalsjukhus kommer Saga som inneboende till prästgården. Frun i huset, Inger, har ordnat ett rum i källaren åt henne. Det ska bli hennes nya hem.
Saga är inte riktigt som andra, kanske just därför blir hon Ingers förtrogna, och den enda som får veta vad som egentligen försiggår på prästgården.
Saga får också en skrivbok av Inger. I den antecknar hon minnen från sitt liv. Sakta men säkert framträder en ung kvinna med ett smärtsamt förflutet.
En tunn bok med ett tungt innehåll, så kan man sammanfatta denna historia som handlar om instängdhet, frihetslängtan och underkastelse. Saga som blivit opererad i skallen har svårt med språket och Inger är utåt sett en fri kvinna men har en despotisk make och lever ett känslomässigt sett inskränkt liv.
Mycket intressant läsning som stannar kvar…

Mitt betyg ***

Coldwater av Mardi McConnochie

Kapten Evward Wolf är fängelsedirektör på den karga klippön Coldwater utanför Australiens kust. Året är 1847 och kaptenens döttrar Charlotte, Emily och Anne är i praktiken lika berövade sin frihet som öns fångar. De tar sin tillflykt till drömmar om författande och om ett liv långt ifrån fängelsöns otillgängliga klippor.
Faderns beteende blir alltmer irrationellt och då systrarna nås av rykten om hans omänskliga metoder gentemot fångarna tvingas de inse att har aldrig haft för avsikt att låta dem lämna ön.
Systrarna står först maktllösa inför hans orubbliga auktoritet, men när de får veta att ett uppror planeras bland fångarna finner de mod att själva kämpa för ett annat liv, ett liv i frihet. Men vilken roll spelar den okuvlige irländske fången Finn O´Connell, som fått tillträde till familjens hus? Och vem är den mystiske Dykaren, den skicklige simmare som Anne träffat vid klippstranden? Och hur mycket är det egentligen värt att riskera för sin frihet?

Denna roman är en märklig historia, där de skrivande systrarna Bronte har omplacerats i en annan miljö men där många grundfakta om dem är medtagna i historien.
Nu har aldrig den litteraturtypen varit så fascinerande enligt mitt tycke, jag har sett några filmatiseringar av Brontes böcker, men har tyckt att det varit nästan jobbigt med alla undantryckta känslor och passioner som aldrig får komma ut i verkligheten.
Lättläst är i alla fall boken, och om du gillar systrarna Brontes böcker tror jag säkert du får ut mer ur denna historia än vad jag gjorde.
Mitt betyg **

På andra sidan solen av Maria Ernestam

Viola, hennes man Axel och deras två tonårsdöttrar reser ner till Skåne.
Det är påsklov och de har fått låna ett hus, inte långt ifrån det hem där Axels mor vårdas.
Vid besöken hos svärmodern lär Viola känna en gammal dam som varit missionär i Kina. Hon berättar om sitt liv och ger Viola några noveller som hon har skrivit.
De suggestiva berättelserna blir en tillflykt för Viola under de omtumlande dagarna i det ödsliga huset. Sedan Axel blev sjuk fyra år tidigare har han varit förändrad, och nu förvärras allt. Samtidigt som hon börjar ana sanningen bakom novellerna, inser Viola att hon faktiskt är rädd för sin man. Vem är han egentligen? Och älskar hon honom fortfarande?

Jag har läst samtliga böcker av Ernestam, hon skriver bra och historierna brukar ha en härlig knorr.
Denna bok blev jag dock besviken på. Parallellt med Violas historia ligger novellerna från den gamla missionärskvinnan som är mycket vackra och tänkvärda men jag får inte dessa två att mötas och höra ihop. Viola har en man som pga sin sjukdom anser sig vara berättigad till att behandla sin familj mycket illa, både sin fru och sina döttrar. Han är helt vidrig och jag retar mig på varför Viola stannar kvar hos honom.
Inte heller slutet av boken ger någon närmare förklaring till tingens ordning.
Boken är skriven till minne av författarens släktingar som arbetade inom baptiströrelsens mission i Kina. Dock hoppas jag att hon i sin nästa roman åter ha funnit den härliga fantasifulla berättarstilen som jag tycker så mycket om.
Mitt betyg **

Myrrha av Ulrika Kärnborg

Redan som barn tvingades Hannah att lämna sin familj och börja tjäna som piga. Det är ett hårt arbete, och i vindskamrarna där tjänstefolket sover på lusiga britsar kryper temperaturen ner mot köldgrader om vintrarna. Men Hannah klagar aldrig, hon har alltid vetat att hon är menad för något större, att hennes slit har ett högre syfte.
Så träffar hon Arthur, som är själva sinnebilden för en viktoriansk gentleman – han kommer från ett förmöget hem, har juristutbildning och är amatörpoet. Men Arthur har en mörk sida.
På sin lediga tid tycker han om att observera arbetarklasskvinnor och han dras till smuts.
Tillsammans lever han och Hannah ut fantasier som i dubbelmoralens och klassklyftornas England tillhör de mest förbjudna. Det leder till en livslång och hemlig relation, men den har ett pris.
Med åren ställs spelet mellan underkastelse och dominans på sin spets – vem är egentligen slav och vem är egentligen herre?

Oj vilken knepig bok!
Hannah och Arthur har funnits i verkligheten och trots att detta är en roman som är tillrättalagd så ligger deras äkta historia i berättelsens framkant.

Utdrag ur boken:
” Krinolinen var ett skal av plåt, hon var som en sardin i en plåtask, alldeles död men inlagd i smaklig tomatsås och svetten som rann i pannan var bara lite klädsam olja på sardinen. Hon skulle ha velat gråta för hon var utstyrd som en hora, men Arthur tyckte det var vackert och såg inget fel, och då ville hon gråta igen bara därför att han uppförde sig så naturligt.”

“Säcken var full av benknotor – vita djurben – det var från dem stanken kom.
Med all respekt sir, det är mitt påhugg. Det är grisfötter. Jag skrubbar rent dem åt mr Brier. Situationen var oemotståndligt komisk, här stod han i käpp och cylinderhatt och glodde på ett flickebarn som arbetade med att rengöra resterna av hans kvällssoppa.
Samhället var sannerligen snillrikt konstruerat. Det fanns en funktion för varje liten del i det stora maskineriet, inget gick till spillo, allt togs till vara, det fanns där, det återanvändes, de rikas avskräde blev de fattigas levebröd och en vacker dag skulle fettet från benen dyka upp i tvålen som hans älskarinna tvättade sig med.”

Jag tycker om författarens språk, men, jag tycker då rakt inte om huvudpersonerna som jag inte får någon som helst känsla för. Kanske är det så att om man inte själv har samma böjelser så kan man inte heller identifiera sig. Detta är ingen lycklig kärlekshistoria, trots att de efter ett långt hemligt förhållande ingår äktenskap så påminner det mer om en begravning och ingen av dem är egentligen någonsin tillfreds med tillvaron.
Det handlar om psykisk och fysisk misär, självvald för den ena, påtvingad för den andra. Kritikerna rosar och publiken risar historien för den är onekligen inte så lätt att svälja.
Skildringen av det viktorianska England är välskriven och boken innehåller många underbara tänkvärda reflektioner
Trots allt en läsvärd bok och jag kommer alldeles säkert att läsa hennes nästa!
Mitt betyg ***

Min mamma är död av Claes Britton

Författaren skildrar här sin mor Monas lidande och död i cancer, från de första symptomen och insikten om sjukdomen, via moderns protokoll där hon graderar dagens smärtor, breven till de älskade barnbarnen och den fruktlösa medicinska behandlingen, till den utdragna dödskampen och tiden efter.
Självutlämnande berättar han om sina föräldrar, om uppväxten på Östermalm och Dalarö, om sin egen ofrivilliga barnlöshet, sina depressioner och om sitt förhållande till döden.
Till tals kommer också läkaren Ulla Zachrisson, som modern utsåg till sin “dödsmorska” och som arbetar med vård i livets slutskede.

Som ni förstår var detta ingen munter semesterläsning men dock en vacker text och ett ämne som är brinnande aktuellt, aktiv eller passiv dödshjälp.
Claes mamma var själv läkare och drabbades av denna cancerform med synnerligen snabbt förlopp och svårbehandlade smärtor. I livets slutskede orkar hon inte längre möta sin familj, hon orkar inte hålla skenet uppe, hon vill sövas ner för att gå in i döden i medvetslöst tillstånd.
Jag tyckte Claes är mycket ärlig då han beskriver sitt eget liv, sina depressioner, sin ångest, sitt komplexa förhållande till sin mor. Att han sedan fick föra samtalen med den underbara läkaren, Ulla Zachrisson, om sina egna tvivel och sin egen dödsångest var en ynnest, och här delar hon med sig av sin egen övertygelse om hur vården i livets slutskede bör se ut.
Våga läsa den, även en vacker sommardag, för texten är märkligt ljus trots det tunga ämnet.
Mitt betyg ***

Skrivet i Läst den 7 July, 2010
2 Kommentarer »

Det finns mycket att se här hemma i vårt avlånga land.
Jag har läst en bok som jag verkligen kan rekommendera, nämligen

Sveriges 100 märkligaste sevärdheter av Fredrik Kullberg

I den kan du få tips om sevärdheter i närheten där du bor, eller som ligger längs din resrutt när du är ute på vägarna. Författaren har till och med rangordnat dem men det är ju faktiskt en smaksak!
Cassels donation, Grängesbergs stolthet, den fantastiskt fina konserthallen finns bland annat med som nummer 86 på listan!
I denna idébok hittar du bl.a fyrar, hotell, krogar, vattenfall, vingårdar, grottor, skrotar och mycket mer!
Läser om gruvsviten i Sala gruva, ett “hotellrum” som ligger 155 meter under jordens yta och inte är något för en klaustrofobiker som jag, om kolarbyn utanför Skinnskatteberg där jag mer än gärna skulle vistas en eller annan natt, om mentalvårdsmuseet i Säter och visentparken i Avesta som ligger inom räckhåll för en dagstur för mig.
Jag kan lova att du hittar ett och annat annorlunda udda ställe som faller just dig i smaken!

Vi går både en helg och en värmebölja till mötes, som alltid tas detta besked emot med blandade känslor av mig, motvallskäringen som bara blir grinig och sur av sommarhettan.
Men kanske, kanske doppar jag stortån eller till och med en större del av min lekamen denna varma helg, och jag hoppas alla som gillar sol och bad får sitt lystmäte.
På tal om det så kan jag min vana trogen inte låta bli att komma med en passus, så här kommer

“Badråd från mitten av 1800-talet”

“Att hoppa hastigt eller störta sig huvudstupa i det kalla vattnet är att giva naturen en våldsam stöt, och man löper fara att de små och fina ådrorna kunna sprängas. Det är bäst att stöda sig vid en käpp och gå så sakta ned i vattnet som man kan och när man kommit ett stycke ned, böja låren, förkorta sin längd och doppa huvudet under vattnet samt lyfta det åter upp och taga sig till andan, vilket man gör några gånger och sedan gnider sig väl med torrt kläde innan man kläder på sig. Svaga naturer kunna, innan de stiga uti vattnet, tvätta eller åtminstone med en fuktad svamp stryka huvudet”

Så nu vet ni hur man ska göra….tssss, att simma var tydligen inte att tänka på, det var huvudet som skulle avkylas, hihi

Med en vacker nyponros från vår gård som inte bara skänker fröjd för ögat utan också sprider en tung söt rosendoft vill jag önska dig en
underbar sommarhelg, i sol eller skugga allt efter eget behag!

Skrivet i Bloggen, Läst den 2 July, 2010
9 Kommentarer »