Är det inte det ena så…

…är det det andra!
På söndag morgon kändes min rygg som om någon dansat breakdance på den, öm, stel, värkande, ända upp från bröstryggen ner till slutryggen.
Jag försökte stretcha och tänja ryggmusklerna för att bli av med smärtan, utan större resultat.
Dagen gick och när jag skulle lägga mig, då var det helt kört.
Smärtan i ryggen var nu koncentrerad till högersidan i midjehöjd och strålande ner mot ljumsken.
När jag lade mig ner blev smärtan mycket värre så jag låg och tvinnade mest hela natten.
Tog ett par Alvedon och senare en Citodon som jag hittade i min medicinlåda.

När man varken kan ligga ner eller sova, vad gör man om inte sitter vid datorn!
Passade förstås på att googla mina symptom och upp kom

NJURSTENSANFALL

Precis just där satt smärtan. Jag läste att smärtan är intensiv, ungefär som födslovärkar eller stark mensvärk. Allt stämde.,.,
Nu var det bäst att ta kontakt med vården för att få hjälp med gisslet!

Efter ett par telefonsamtal fick jag en akuttid på vårdcentralen och blev hämtad med sjuktransport pga obefintliga bussförbindelser

Väl där fick jag dock vänta länge, doktorn var försenad, jag gick och vankade omkring som en osalig ande bland en överfylld väntsal där pensionärerna förmodligen köade till influensavaccination.
Till sist kom doktorn, och jag fick en chock! Samma doktor som fräst åt mig tidigare att man inte kunde begära att få svar på fler än en fråga under ett läkarbesök! Hen sa att varken urin- eller blodprover visade något. Men, eftersom jag hade så pass ont så tyckte hen att jag skulle åka vidare till Falun för här kunde hen verkligen inte ge någon diagnos!
Jag ombads att inte äta eller dricka och skulle inte smärtlindras för då skulle jag inte kunna åka sjuktransport…

Nu hade jag verkligen så ont att jag nästan klättrade på väggarna och väntade bara på att få komma vidare i vårdhierarkin..

Då kommer plötsligt en sjuksköterska in och säger att doktorn ändrat sig, jag skulle få en morfinspruta.
Det tog en halvtimme för den stackars människan att få en infart på mig, när man har ont och inte har ätit så drar blodkärlen ihop sig och det var stört omöjligt att lyckas sticka mig..
Då kommer två tjejer ingående i rummet, ambulanspersonalen väntade på mig :oops:
Så blev det då ambulansfärd till kirurgen i Falun.

Här fick jag tillbringa några timmar. Jag fick snart träffa en at-läkare som kände sig mycket osäker på om det verkligen var njursten som var problemet.
Han var tvungen att konsultera sin handledare, men den handledaren hade rymt fältet…

Plötsligt går dörren upp och in promenerar mina två hjärtan, dotter och dotterdotter!
“Vi får sluta träffas så här” utbrast jag, för ibland känns det som om det är enda gångerna vi ses, när jag åker till akuten… :mrgreen:

Tejerna var snälla och gick och handlade macka åt mig, det var ett dygn sedan jag ätit och det verkade ju inte som om de skulle sätta kniven i mig direkt..
Sen fick de åka hem, Saija kom direkt efter jobbet och var både hungrig och trött.

Jag fick ytterligare ett par smärtsprutor medan jag väntade och till sist fick läkaren ringa sin handledare som ändå trodde på diagnosen och sa att jag skulle bli kallad på röntgen inom ett par veckor.
Det är tydligen så man jobbar för att ta reda på om stenen sitter kvar eller om den försvunnit. Först därefter fattar man beslut om eventuella vidare åtgärder.

När jag äntligen blev utskriven fick jag vänta två och en halv timme på sjuktransport hem
Under hela dagen var jag i kontakt med min granntjej, som gång efter annan fick rasta Blinka, eftersom det tog så lång tid…

Klockan tio landade jag hemma och bunkrade upp med en massa kuddar i sängen så jag kunde försöka sova halvsittande, något som fungerade ett par timmar.

Nu har jag funderat bakåt i tiden och insett att jag haft känningar många gånger förut men alltid bara trott att det varit ryggproblem. Lika bra att de får röntga och ta reda på hur många stenar jag kanske går omkring och bär på.

Är det någon av mina följare som har erfarenhet av njursten och kanske kan ge några bra tips och råd, så tar jag gärna emot!

Fullärd blir man aldrig, det klarar inte ens google och läkarna tillsammans..

Hoppsan, inte billigt att åka mellan vårdinrättningarna heller…

0

22 Comments:

  1. Åh herre jäv..r vilket elände. Hoppas verkligen att smärtan har avtagit nu.
    Har bara hört att njursten är bland det värsta man kan räka ut för. Tackolov inget som jag drabbats av nån gång.
    Otur att du skulle träffa på samma otrevliga läkare som sist i Ludvika. Hen verkar ju inte ha så värst mkt empati heller för sina patienter, förutom otrevligheten.
    Se nu till att du blir röntgad, även om du inte skulle ha ont just då.
    Kram på dig

  2. Några veckor efter att Roland hade haft ett anfall blev han kallad till CT-röntgen. Fick du med dig stolpiller mot smärtan?

    Jag håller tummarna för att stenen/stenarna försvann i samband med ditt anfall…

    Krya på dig!!!

  3. Men fy för den lede vilken otur du har! Och träffa den otrevlige också men det var ju bra att hen insåg sina begränsningar och skickade dig vidare.
    Menar de verkligen att du ska gå i ett par veckor med eventuella smärtor och vänta på röntgen?? De hade väl kunnat röntga på en gång för att se om det var njursten. Och gett dig något för den och sen en till röntgen om ett par veckor för att se om stenen/stenarna sitter kvar.
    Får du mer ont eller har ont hela tiden så ring ner dem! Säg att du inte står ut med smärtorna och att de måste göra något. Sitt inte bara och vänta bara för att de tycker det för de vet inte hur ont det gör. Nej, jag har inte haft någon konstaterad njursten men misstänker att jag hade något åt det hållet för ca ett år sen. Ont som f-n gjorde det iaf och det var stört omöjligt att sova.
    Nu vill jag veta hur det går för dig framöver.
    Kryapådigkramen.

  4. Men…fy då! Min mamma hade njurstensanfall, jag följde med till akuten och led med henne. Men hon röntgades direkt. Mitt råd är samma som Ninas: har du ont – åk in igen!
    Kryakramar i massor!

  5. Men stackare, vilket elände. Tur du har grannen som ställer upp och tar hand om Blinka. Krya nu på dej.
    /P

  6. Det var inte roligt att höra, har inte haft det själv men har hört av dem som haft det att det är otroligt smärtsamt.

    Hoppas att du inte har så ont nu? och att du kryar på dig med eller utan operation.

    Många krya på dig kramar till dig :kiss:

  7. :hide: Nej,va otursförföljd du är!Lider med dig, att sen bo ensam också, då blir det så mycket mer att tackla, ingen som kan ta lite av bekymren. Vet ju att du är både tuff och stark, men att ha så ont gör ju även den starkaste svag och gråtfärdig. Hoppas verkligen du slipper uppleva det här igen och att dom inte hittar några stenar, krya på dig nu!

  8. Hade det på 83-84 när jag var gravid och då kunde man inte göra mer än ligga inne med dropp och dricka mycket. Den kom ut! Nu har jag känningar ibland men inte fått som dej, stackare!

  9. Stackars stackars dig. Tyvärr inga tips och råd att ge. Vad som förbluffar mig är att de inte röntgade med en gång. Man brukar väl kunna spränga stenarna med hjälp av ultraljud. Hoppas nu att du får en tid hyfsat snart. Vet inte om man ska undvika att äta något??? Men det vet säkert Google :love: ! (Nu vet inte jag hur stort sjukhuset i Falun är men, här verkar de mer alerta på att röntga, så var det i alla fall då vi misstänkte hjärnskakning för några år sedan då maken cyklat omkull- fast det var på akuten. Men det var väl där du hamnade.) Tur när man har snälla grannar
    Krya på dig! Kram

  10. Uff dette virker jobbig, håper ting løser seg litt raskere enn det det gjorde i dag. En er så hjelpesløs når en er syk og har vondt. Da er det godt å ha noen som stiller opp for en. Riktig god bedring!

  11. Maken har haft det i omgångar och även vår son
    De brukar få smärtlindring i väntan på att stenen kommer ut
    Maken fick inte äta rabarber och nästa omgång så fick han inte dricka mjölk
    Men det verkar inte ha någon betydelse
    Det var en period men det är nu länge sedan
    Det finns säkert mer nu som hjälper allt går ju framåt som att spränga med ultraljud osv.
    Sonen fick det när vi hälsade på en gång
    Att för maken köra en son som har ont i Stockholmstrafik är ingen höjdare
    Att det gör ont det har jag sett
    Hoppas att du slipper få flera anfall

  12. Men kära hjärtanes då – nu lider jag verkligen med dig – stackars, stackars dig!
    När jag väntade Calle 1975 hade Lasse njurstensanfall titt som tätt och karlar är ju inte så smärttåliga som vi kvinnor, så det var ett rent elände. I stort sett varje natt under två veckors tid baxade jag honom ner för fyra trappor och ut till bilen –
    skjutsade honom till akuten där han fick “dundersprutor”, vartefter vi kunde åka hem igen ganska direkt. Lasse smärtfri, men hög som ett hus – rådet han fick varje gång var Drick mycket rör dig mycket … och drick ännu mer! Röntgen efter någon vecka visade två stenar som var av den storleken att de skulle avlägsnas med operation längre fram – men genom goda vänner fick Lasse homeopatmedicin och innan operationen blev aktuell så var stenarna borta – bägge två kissades ut och efter några mindre återfall när han varje gång “motat Olle i grind” med de kvarvarande pillren så har ha klarat sig … peppar, peppar…
    Hoppas nu att du fick några snabbverkande och smärtstillande mediciner med dig hem … och om du får sådana smärtanfall igen – ring ambulansen!
    Tänker på dig!
    Kramar ?

  13. Stackare jag vet hur det är. Hade ett anfall när jag var runt 25 det var värre än något jag varit med om. Men jag åkte aldrig till sjukvården för det och det har inte återkommit. Hoppas att smärtan ger med sig. Stor kram

  14. Men hu så hemskt! Jag har bara haft njurstensanfall en gång i mitt liv, men jag glömmer aldrig hiur ont det gjorde. Jag fick bara rådet att dricka mycket och jag har nog haft tur för det har aldrig återkommit. Åk in igen om det inte blir bättre. Den där snorige läkaren borde få sig en knäpp på näsan tycker jag. Krya på dig Kram

  15. Men fy vad du upplevt! Inte lätt att vara pasient idag. Man känner det som att man nästan kommer och stör när man får åka akut.
    SKönt du fick lite hjälp i alla fall. Nu väntar vi på vad dina röntgenbilder kan visa. Hoppas du slipper vänta mer än någon vecka.
    kram från vita huset vid vackra sjön.

  16. Hej Paula. Nu är jag här , länge sen sist men livet rullar på i en faslig fart så tiden räcker inte alltid till för att besöka lite nätvänner. Men herrejösses, vad är det jag läser? Vilket helvete du verkar gått igenom. Fy sjutton. Har aldrig haft njurstenar men hört om det och det ska vara som att vara i helvetet. Nu när jag skriver det här hoppas jag att du mår bättre. Bra du ska till röntgen för det är bara att de kollar upp det ordentligt även om du mår bättre. massa kramar

  17. Nix, inte njursten, bara gallsten. Men det räckte. Hoppas det ordnar upp sig på ena eller andra sättet. Med eller utan operation alltså.

  18. läskigt med sån smärta, bastu eller varmt bad kanske lindrar….

  19. Jag har haft njursten eller njurkristaller som de kallade det på mig. I mikroskåpet ser de ut som snöflingor meddelande läkaren. Jag hade så ont, föder mycket hellre barn kan jag lova. Fick stanna två dygn eftersom kramperna inte vill släppa. Är livrädd att det ska hända mig igen, något som det kanske aldrig gör. Men så fort jag känner något konstigt på den sidan så får jag kalla kårar längs med hela ryggraden. Fick några kramplösande tabletter vet jag som jag inte kommer ihåg namnet på, men de hjälpte mig vid ett par andra tillfällen. Mina kristaller fick jag kissa ut, går inte att spränga sådana. Men jag får inte äta rabarber, choklad eller dricka coca-cola, eftersom de är kristallbindande.

    Hoppas du blir bättre snart!
    Kram

  20. Men så jobbigt du måste haft det! Njursten lär vara väldigt smärtsamt. Jag har inte haft det själv, men på vårt sjukhus får man ofta röntga sk “sten-ct” vilket är en snabbvariant utan kontrast. Detta gör vi ofta akut både på dag och kväll, så det tycker man de kunde fixat i Falun. Hoppas det nu lugnat ned sig och att du får ut sten/stenar på ett eller annat sätt!
    Kram och krya på dig!

  21. Oj, oj, så besvärligt du har haft det Paula! Jag har inte varit inne på bloggen på några dygn och då händer det här. Jag förstår inte varför de inte röntgar med en gång för att vara säkra på vad som felas dig. Har du njursten så ….nej, jag har inte varit sjuk själv i den sjukan men vänner har haft och säger att det är ett helvetes helvete. Nu håller jag mina tummar för att du ska bli åtgärdad så snabbt som bara den. Styrkekram!

  22. Nej men kära hjärtanes så hemskt. Ha så ont och få vänta och skjutsas från det ena till andra. Jag lider med dig verkligen.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.