Höstens färgexplosioner

När armarna blivit ap-långa och hänger ner vid knävecken av allt känkande, och när de inte längre orkar bära ens en tom svampkorg, ja då måste man hitta på något annat..

Jag har hemmet fullt av roligt pyssel att ta tag i, dessutom böcker i överflöd och kluriga korsord men…

Det är nu landskapet är som vackrast om ni frågar mig, och så länge löven ännu hänger kvar på en skör tråd i träden,

..så måste jag bara ut, ut, ut och insupa allt det vackra, i Finland heter höstfägringen: RUSKA

Här har jag hamnat på byns motocrossbana efter att ha traskat genom något som påminde om en fjällbjörkskog, där små taniga och krokiga björkstackare klamrar sig fast i jordmånen

Jag får helt enkelt inte nog!

Blinka håller självklart med mig, fattas bara, hon som får kuta på motocrossbanan för allt hon är värd, upp och ner och kurva efter kurva!

Här samlar jag synintryck, fotar hundratals foton varje dag, svamp-hamstrandet har blivit bild-hamstrande!

Inget fel på regn, det behövs, som här när vi var på hemväg, men, då stoppar man gärna undan kameran som riskerar bli vattenskadad.

Tjingeling

Gnissel och trassel o massor av svamp!

Finaste Blinka-lill var sjuk förra veckan, och då blir både matte o katterna alldeles utom sig.
Hon kräktes våldsamt några gånger, första gången på de trasmattor jag har framme förstås, andra gången på hallmattan och till sist fick hon nöja sig med golvet på loppis i fredags!
Mellan kräkningarna gick det en eller två dagar då hon uppträdde normalt och hon var inte dålig i magen, det kollade jag varje dag när hon gjorde ifrån sig.
I helgen fick hon därför svälta och sedan bara äta ris. Resultatet blev förstås en hungrig flicka som såg anklagande på matte och som inte fattade varför hon bestraffades!
Tack och lov mår hon bra nu, peppar peppar, det finns inget värre än när djuren som inte kan berätta hur dom känner sig, mår dåligt.

Igår var jag åter hos tandis och tyvärr fick jag beskedet att något knäckebrödstuggande inte stod på agendan på flera veckor ännu!
Det ska provas, bitas ihop, tas ut, vinklas, provas, bitas ihop och sen tack o hej för den här gången, då har det gått en kvart o väntan på bussen hemåt börjar..

Passar utmärkt för den som aldrig fick med sig en påse med tålamod vid födseln…
Kalvsylta, fiskbullar, havregröt, keso med plättar,soppa, potatismos, listan kan göras lång men inte smakar det godare för det..

Det har varit gnissel med banken, med hyresvärden, allmänt tjafs både här och där som har lagt sordin över tillvaron.
Men, vad gör man då, när man kommer hem från tandis dödstrött efter ca två timmars nattsömn.
Jo man tar sin bästis som varit hemma många långa timmar ensam på en skogspromenad!

Uppför och uppför berget, snart är vi i rena spökskogen!

Gläds åt min pigga flicka som flänger över stock och sten, samtidigt som jag själv får välja den långa vägen runt alla fallna trädstammar och rötter.

Naturens egna konstverk!

Jättestora stenblock hindrar nästan ljuset från att hitta in bland träden

Men så plötsligt gör jag världens fynd! En hel stor matta av sotvaxskivlingar! Ovanifrån liknar de många andra mörka svampar men lyfter man på en och kikar under ser man de vackra vita skivorna. En fantastiskt god matsvamp, tyvärr älskad av alla, så även insekter.
Trots att ca 80 procent var maskätna så fick jag med mig en hel del i korgen!

Det här gamla trädet ser ut att ömsa skinn, eller bark…knastertorrt var det fast det ännu orkade stå upprätt

Vi vänder uppåt, mot ljuset och möter snart denna underbart vackra syn!

Inte illa alls, både det ena och det andra hamnade i den överfyllda korgen efter två timmars traskande…

När middagen äntligen var klar var jag så svulten att jag darrade på handen, därav den suddiga bilden.
Jag smörstekte sotvaxingar o lök, lade en hög på några rödspättefileér som jag vek ihop och stekte i ugnen i tio minuter. Tog ut fisken, hällde över en sås på grädde, färskost med vitlök och en slurk creme fraiche, och till sist lade jag på broccoli och färdigt mos. Tillbaka i ugnen en kvart tills allt var uppvärmt.
Det blev den godaste middagen i mannaminne, kanske borde jag rentav tacka tandläkaren för att jag fått upp ögonen för smaklig mat som är lättuggad :mrgreen:

Tillsammans med trattisarna från i söndags går jag nu ”all-in” för att hitta mottagare till skogens guld för nu är förråden välfyllda!
Själv är jag totalt ledbruten och har tagit en vilodag idag, enda promenaden har varit till biblioteket för lite påfyllnad, på en alldeles nyasfalterad väg, det kändes riktigt lyxigt som omväxling!

Vattenkraft, tema väjningsplikt

Nu har det regnat till och från i flera veckor! Inte en dag utan en dos med vatten från ovan, förmodligen bra att det fylls på i grundvattnet.
Jag gick ner till Älgsjön härom dagen.

Därifrån är det avrinning till en bäck som i sommar mest varit helt torrlagd.
Men nu spritter och skvätter vattnet runt stenar och stubbar och bildar roliga sugande vattenvirvlar

Så mycket annan underhållning behöver man inte, att lyssna och titta på vattenrörelser är både avkopplande och meditativt..

Där på den stenen kunde väl Näcken sitta o gnida på sin fiol? Med lite fantasi så… :mrgreen:

Det är otroliga krafter i vatten som rör sig, i en bäck är det bara vackert, men i många sammanhang är vattenkraften farlig, med översvämningar och oväder som följd.
Grunnar på att det är konstigt på vår jord, så många områden har ständig vattenbrist, inte en droppe regn på åratal, medan andra mest vadar runt i ständiga vattenpölar och träsk.

Nu tycker Blinka att jag borde ha filosoferat klart så vi kan gå vidare..

Jag gör henne till viljes men kan inte låta bli att vända mig om och knäppa ett sista kort ..

Veckans tema heter väjningsplikt och det känns som ett ord som faktiskt passar in på vattnets framfart. Rinnande vatten behöver väja för hinder på vägen men ofta är kraften så stor att den struntar i vad som kommer i dess väg, och forsar bara rakt över. Vem har inte sett alla sandsäcksbyggen vid annalkande orkaner när man försöker förhindra förödelsen som följer i vattnets väg.

Det finns självklart även andra typer av väjningsplikter att ta hänsyn till, här i våra trakter handlar det ofta om skoterleder som går ute i terrängen men som också passerar många vägar. Visst ser det lite malplacerat ut med skoterskyltar mitt i grönskan, men hej vad det går undan, plötsligt är vi åter i den vita säsongen!

Snyggaste svansföringen

Jag undrar om det finns någon jycke vars rumpa blivit fotad oftare än Blinkas? :mrgreen:
Anledningen är enkel, förutom att hon har världens sötaste rumpa så går hon mestadels lös och visar vägen framför mig.

Men det händer faktiskt att jag ropar -Stanna för att själv hinna plocka svamp längs stigen och då sätter hon sig fint på rumpestumpen utan att för den skull bevärdiga mig med ett ögonkast! :lol:

Strax går de korta benen åter som trumvirvlar, för nu är vi på hemväg, och den vägen kan hon utan och innan!

Alldeles bakom våra hus finns ett riktigt risigt skogsparti där vi sällan går, men en gång om året måste man ju ändå kolla om det växer något intressant här..

Men det mest intressanta växte inte på marken utan hängde i trädet. ”Vad hänger du där för?” undrar jag men får inget vettigt svar… :-D

Vid gruvhålen är det mycket lummigare

och hemma på gården har lönnen redan tappat nästan hela sin lövskrud och avslöjar obarmhärtigt det jättestora skat?boet!