Härliga nätvänner!

Många fnyser åt oss som ägnar oss åt bloggvärlden och åt sociala medier som t.ex facebook.
Jag kan bara tala för mig själv när jag säger att jag under åren på nätet berikats oerhört mycket med nya vänner, ny kunskap, skratt och tårar.
Jag har klarat mig helt från negativa erfarenheter, kanske har jag haft tur, eller så är det få som drabbas av stalkers eller otrevliga kommentarer eller bedrägerier.

Hur som, vad jag nu ville berätta var att

jag igår fick underbara foton på vitsippsbackar nere i Helsingborgstrakten av en god vän som jag kallar Punatukka!
Hon skickade också en videosnutt men jag är för oteknisk för att lyckas öveföra den hit till bloggen
Hon vet ju att jag får sukta några veckor till innan vitsipporna lyser i mina backar…

Idag fick jag en videosnutt till av en annan väninna på facebook, hon visade en porlande vårbäck och jag blev lika glad för den!

Vi har aldrig träffats men det betyder inte att man inte kan lära känna varandra och bli goda vänner, det kan jag intyga!

Nu kommer i alla fall tussilagon med en farlig fart här hos mig, som små soldater står de stramt uppsträckta i solens strålar.

För tio år sedan stiftade jag för första gången bekantskap med tibasten! Vi bodde då i Blötberget och den hade väl spridit sig från någon trädgård. Lite häftig där den blommar med sina vackra lila blommor på bar kvist medan den övriga naturen ännu inte vaknat till liv. Fördel med bloggen, återigen, man har kvar så många roliga minnen att plocka fram hur enkelt som helst!

Igår morse när jag öppnade dörren såg jag vad katterna sysslat med. De hade själva jagat sin frukost och låtit sig väl smaka.
Som alltid så lägger de bevisbördan på hallmattan så att jag ska kunna berömma dem…och samtidigt erbjuda dem en riktig måltid, mössen är ju bara tapas…

Fotspår i sanden?
Snarare stövelspår i leran…

Nu hade jag gett mig sjutton på att ta mig fram till stugan där vi bodde förut för under syrenbuskarna på tomten växer blåsippor!
Det borde väl ha börjat blomma nu?

Det blev en tuff runda speciellt för Blinka för snön som nådde ända till stövelskaftet var så porös att inte ens hon kunde gå på skaren utan fick hoppa i mina fotspår…
Stackars Blinka, och inga blåsippor hittade vi heller!

Nu tar jag min kaffemugg och traskar ut i solskenet, ha en fin fredagskväll alla glada!

Dikt till våren

Igår satt jag och löste Dalakrysset i min lokaltidning.
Det är ett trevligt annorlunda kryss där man med hjälp av ledtrådar ska hitta texten till en dikt, eller delar av den.
Ibland går det bara inte att få krysset färdigt, då spar jag det tills lösningen kommer för att kunna se vad jag gick bet på, men andra gånger går det bättre och då skickar jag in lösningen och hoppas på tur.

Gårdagens prövning lönade sig och jag tyckte dikten var så fin så jag återger den här:

Intet är som väntans tider
vårflodsveckor, knoppningstider

Ingen maj en dager sprider
som den klarnande april

Kom på stigens sista halka
skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill

Erik Axel Karlfeldt 1864-1931
ur Fridolins visor

På grund av min nyfikenhet har jag nu läst mig till att Karlfeldt var dalmas, född i Avesta, och han blev invald i Svenska Akademin 1904 och blev dess ständige sekreterare 1912.
Undrar om inte han hade vänt sig i sin grav om han vetat hur det står till idag med den högvärdiga akademin.
Karlfeldt fick postumt motta Nobelpriset i litteratur.

Mera konst av Lars Lerin

Kan man bli annat än lycklig när man ser den här tavlan på väggen i Sandgrund?
Tänk att få ha den som en fondtapet…

Jag kanske ska berätta lite om Sandgrund där Lars Lerin har en stående utställning..
Från början är lokalen en restaurang som invigdes 1960. Den kom att ersätta restaurangen Stadsträdgården som året innan bränts ner av en pyroman.
Den nya restaurangen utformades av arkitekt Uno Asplund och den var en av landets största och modernaste.

Sandgrund förvandlades snabbt till ett danspalats med publik från stora delar av både Sverige och Norge under glansperioden på 80-talet. Diskoteken slog ut danspalatsen och 2011 köpte kommunen Sandgrund där Lars Lerins permanenta utställningen invigdes 2012

Lars studerade vid Gerlesborgssskolan 74-75 och Valands konsthögskola 80-84

“Draculas slott”

I cafeét kunde man se många mindre målningar av stilleben med vackra ramar, annars ser man sällan ramar kring hans tavlor.

Här kan man se motivet på bordet och målningen ovanför. Imponerande!

Jag såg inte så många tavlor med byggnadsinteriörer som motiv men de jag såg gillade jag skarpt.

När jag såg in i det här rummet på avstånd trodde jag att det var kontoret som låg där ..

Ack så jag bedrog mig, det är ju självfallet målat,,,,alltihop! Hela väggen bestod av tavlor sida vid sida på bokryggar och mappryggar…

Detta kunde vara en av alla vackra jordkällare vi har i byn

Träsnitt med små skisser och målningar. Som ett tittskåp

Lars har rest mycket, bland annat i Mellanöstern där han hämtat motiv till fantastiskt vackra målningar.

Guiden berättade att han alltid har en penna i ena fickan och en kamera i den andra. Han göra noteringar och anteckningar för hand och ofta ingår dessa i den slutliga målningen. Han fotar motiven och använder fotona som grund för sina målningar.

Han byter ut tavlorna med jämna mellanrum, minst en gång i månaden sker förändringar, det tillkommer tavlor och andra tas ner. Nu ska han ha en utställning på Liljevalls och dit skickas förstås en del av verken från Karlstad.

Vill ha på min vägg!

Mårbacka

Frostigt gräs och vinteröppet vatten skildrar han ofta, alltid med en strimma av ljus som kännetecknar hans måleri.

Man kan sannerligen inte bli besviken på denna produktiva konstnär. Allt jag hoppades få se fanns där men sen fanns så mycket mer. Egentligen behöver jag åka dit en gång till när jag smält intrycken…