Vitlöksmarinerade strömmingsflundror

Jag brukar steka strömming med olika fyllningar, ibland har jag dill och tomat, ibland pepparrot, ibland kaviar.
Nu hade jag sett ett lite annorlunda recept där man marinerar fiskfileerna och det måste ju testas!

Till 600 g strömmingsfilé gör du följande marinad:
2 ägg
½ l mjölk
2 tsk salt
2 krm vitpeppar
3-4 msk dijonsenap
3-4 pressade vitlöksklyftor

Blanda ihop marinaden och doppa ner fisken, se så marinaden täcker. Låt ligga några timmar i kylen, gärna över natten.
Panera i rågmjöl och sedan ströbröd och stek i smör.

Jag tyckte strömmingen blev saftig och god och serverade den med nässelmos, dvs. potatismos kryddat med torkade nässlor.

Nu har nätterna blivit kalla så herr Frost biter i gräset..

Pilfinken har hittat till min matstation, men som han skvätter! Han gillar ju bara solrosfröna och jag har en fröblandning så han sprätter ut alla frön han ratar!
Men ingen fara, på eftermiddagarna kommer tamduvor och äter rent på marken, så inget går förlorat!

Jag har ju haft en jäkla otur, först av att ha drabbats av vissa krämpor som varit väldigt smärtfyllda, och när jag sedan beställt medikamenter på apoteket så har försändelsen försvunnit i hanteringen!

Visst kan man skoja om PostNord, men just nu tycker jag inte det är särskilt lustigt då jag med Alvedon försökt lindra plågorna som kräver andra mediciner.
Jag reklamerade försändelsen igår och det sista som hänt är att det är registrerat i Rosersberg den femtonde. Sen är den puts väck…och nu menar PostNord att jag måste kontakta apoteket och be att de gör en reklamation.
Självklart är allt betalt också, så nu blir det spännande att se hur och när jag får mina pengar tillbaka…

Pga att jag har mer ont än vanligt så är jag också mer disträ, något som drabbade min stackars hund härom kvällen.
Jag hade varit på ett möte om huskurage som vårt bostadsbolag ordnade och kom hem kring åttasnåret.
Hungrig som en varg var jag och fixade snabbt i ordning en nudelsoppa.
Nästa morgon förstod jag inte varför det låg en hundmatspåse på diskbänken…jojo
Stackars Blinka fick aldrig någon middag….

Dottern frågade om inte hon sa något men hon kan ju inte prata!
Å andra sidan hade mina katter nog aldrig funnit sig i att bli utan mat, de åmar och kråmar sig kring benen och jamar högljutt, något Blinka alltså inte har lärt sig.
Ja det blev ett extra smaskigt ben som ursäkt för försummelsen, så jag hoppas hon förlät sin virriga matte..

2

På fjäderlätta fötter..

..fortsätter jag min vandring här på jorden!

Jag har nämligen idag fått välbehövlig

….fotvård! Nu är fötterna mjuka som en bebisrumpa och alla förhårdnader är bortfilade, inte konstigt att man känner sig betydligt lättare!

Tänk att på en liten ort så har vi ändå tillgång till en fotterapeut, tack Renate, det var grymt skönt!

Vad ska hända härnäst? Kapade ju av håret, där försvann lite övervikt, o nu från fotsulorna…
Har någon bra idéer eller ska man verkligen behöva börja smälta fettet själv genom träning?

Vi får se vad som sker på den fronten, om jag kan hålla mina föresatser…
Var iväg igår, men jag har lite bekymmer med hälsan som gör att jag har svårt att klara av alla moment för tillfället.
Lindring är på väg från apoteket hem i brevlådan, bara att hoppas medikamenterna hjälper.

Trots brittsommar och vackraste höstfärger är jag inte riktigt på topp, och därför blir det inte heller så roliga och många inlägg i bloggosfären.

Att livet fortgår även när man inte är så aktiv på sociala medier är uppenbart

I alla fall för de flesta…

Typisk galghumor som jag är uppfödd med, att skoja om döden, förlåt om någon tar illa upp, det är inte meningen!

Självklart lyssnar jag på kroppen även om det inte alltid är så kul,

Och så länge jag kan traska runt och beundra alla fantastiska färgexplosioner i trädgårdarna så ska jag inte klaga!

0

Bara två decimeter!

Trollpackan har vaknat och är nyduschad…för idag ska det ske!

Det blir en tur över gränsen, till Värmland..

“Hur kort vill du ha det?” frågar frisören…..
Detta har jag ju grunnat på bra länge, när jag insåg att jag inte orkar ha den långa kalufsen hela vintern under en mössa..
Men, jag var inte villig att klippa kort heller, var inte redo för det, och hatar att frysa om huvudet, för det kan man faktiskt göra även inomhus!

Så det blev “bara” 2 decimeters kapning..

Jag ville ha kvar hår i nacken, och det fick jag

Visst väger hår minst ett kilo per decimeter va? Känner mig mycket lättare, haha

0

40-årsjubileum!

Varning till alla läsare!
Hela inlägget är 100% finsk nostalgi!

Det gick nämligen upp ett ljus igår kväll…

Låt mig börja från början:
När bönderna hade haft sina speed-dejter så hittade jag inga andra sevärda program i tablån.
Då gjorde jag som så ofta förr, gick in på svt-play där man kan välja och vraka och alltid hitta något intressant.
Igår kväll fastnade jag först för programmet “Drömyrke-veterinär” , en finsk serie som handlar om några unga tjejer som är nyutexaminerade veterinärer och på väg till sina första jobb i yrket. Positivt trevligt program där man också får en inblick i högskolestudier i Finland.
Klicka på programtiteln så kommer du till programmen!

Nästa program jag hittade var “Hårt arbete” – som handlar om den finska arbetskraftsinvandringen på 60-70talen
Och det var nu minnena hopades…..och jag kom på att hoppsan, jag kom hit som “båtflykting” över havet sommaren 1978, för prick 40 år sen! Halleluja!
Tiden rinner så fort så jag de senaste tio åren påstått att jag bott lika länge här som i Finland när jag faktiskt bott här betydligt längre än i mitt fäderneland eftersom jag var 24 år när jag flyttade till Sverige.
På den tiden var det lätt att få jobb, jag ringde till olika svenska banker på måfå och på tredje samtalet fick jag napp! Sen var det bara att ta båten över för att besöka banken, skriva på anställningsavtalet och åka tillbaka hem och säga upp mig.

I ovannämnda tv-serien kommer många sverigefinnar till tals, de berättar varför de valde att flytta hit och de allra flesta berättar att de planerade att återvända efter några år.
Jag känner inte till statistiken på återvändare, men nog var det färre som verkligen flyttade tillbaka.
Jag hade väl inte så mycket planer, för mig var det lite av ett äventyr att flytta hit med en ny kärlek.
Kärleken höll inte, men det kom ju nya kärlekar…kärleken är evig, bara föremålen som skiftar,så något återtåg till Finland blev aldrig aktuellt..

Numera har jag dubbla medborgarskap, och använder min rösträtt i landet där jag lever och bor.

För att avsluta den helfinska kvällen blev det miss-i-nassen ett avsnitt av vildmarksmagasinet “Jakttid” för att njuta av vacker natur samt fiske, and- och björnjakt.

0