Veckans rubrik: 2037

Oktober månads andra rubrik, som jag har satt, är 2037

Jag syftar på årtalet 2037 och funderar så här:

År 2037 är mitt barnbarnsbarn Vanessa 25 år gammal!
Om hon överhuvudtaget går i släktens fotspår har hon då blivit mamma!
Min fråga: vad blir jag då till hennes barn, jag är ju redan gammelfarmor :mrgreen:
Vore ganska häftigt att få uppleva… :love:

Förmodligen kommer hela jag att bestå av reservdelar, kanske har man även blivit


..klonad!!!

Nycklar och lösenord är förstås ”long gone”, vi identifierar oss med fingeravtryck eller kanske iris-avläsare?

213.151.0.136

Jag hoppas innerligt att världen inte ser ut så här, jag vill hålla mig på marknivå, tack!

Så här undrar google om mig! :mrgreen:

Om jag för ett ögonblick blir lite seriös så tror jag inte ett att jag lever i tjugo år till. Det gör man inte i min släkt, vi blir inte särskilt gamla. I så fall blir jag undantaget som bekräftar regeln.
Och visst blir jag gärna 83, förutsatt att jag ännu har mina själsliga förmågor intakta. Annars kan det faktiskt kvitta.

Den kroppsliga kärleken kanske ser ut så här? Eller, som i PC Jersilds nya bok Tivoli, där hade en gubbe en uppblåsbara docka, typ Barbara som var hans allt. Han önskade begravas med ”henne” vilket förstås vållade en del problem vid kistsättningen. Skulle Barbara vara uppblåst eller inte, hur skulle hon få plats annars osv.

Jag tycker om att läsa dystopier, som ju boken Tivoli är. Jag har lagt in recensionen här direkt efter detta blogginlägg.
Det var inte bland de bättre dystopier jag läst, bland annat har jag läst en som heter ”Enhet” av Ninni Holmqvist som gjorde ett bestående intryck på mig.
I korta drag handlar den om en kvinna som befinner sig i en lyxvariant av dödsläger, hon har inga barn, ingen arvinge och vid viss uppnådd ålder börjar man då använda hennes organ till ”bättre behövande”. Mellan organdonationerna blir hon ompysslad och får den bästa tänkbara vården. Ja tills då det sista organet ska väck, hjärtat…

Den var ju inte så upplyftande men fick mitt blod att bli till is!
Jag väntar också med spänning på en bok av årets nobelpristagare i litteratur, Ishiguro, som skrivit en bok som heter ”Never let me go”.
Den nuddar samma ämne, fast i den romanen tillverkar man ett antal barnkloner som saknar föräldrar, bor tillsammans i en grupp, de blir mycket väl omhändertagna och kärleksfullt bemötta, men de får inte studera till några yrken för de kommer inte att överleva sin trettioårsdag utan ska användas i donationssyfte.

Nu tycker nog många av er läsare att jag är ganska morbid av mig, och det stämmer nog, det är något i dessa historier som triggar igång min fantasi!
Och det finns ju faktiskt en moralisk fråga här, hur långt är vi beredda att gå för att överleva längre och längre och längre…

Vill du leva riktigt länge?

Andra deltagare i temat Veckans rubrik är
Karin på Åland
Englundskan
Karin i Stockholm
Anna
Tove
Ulla
Musikanta
Anki
Yvonne
Matfreaket

Veckans rubrik: blek

Då var det dags för oktober månads första rubrik och rubriksättare är jag själv.

Då har jag tänkt mig ett allt annat än blekt inlägg!

Alltså börjar jag med mig själv,
Istället för att vara en färglös och blek kopia..

fixade jag med lite hjälp blå slingor i håret.

Fast solblekt hår är ju inte helt fel..

Åtminstone inte om man heter Nicole Kidman..

Mitt barnbarn är en riktig blekfis

..som på sin första utlandssemester i somras insåg att han har så ljus hud att han bränner sig i solen på fem röda!

Blek uppfattas ofta som ett negativt ord, så även i min värld, och visst är denna bleka kantarell

mindre vacker än den knallgula vi är mer vana att se!

Blek som lärft” är ett gammalt uttryck som jag började fundera på, vad sjutton är egentligen lärft?

Jo minsann, det är ett naturfärgat tyg som man kan bleka genom att låta det stå i solen!

Som avslutning får ni se en

blek oktobersol och har vi lite tur får vi njuta av den även under kommande älgjaktstid

Tema: nu får det räcka!

Nu är det september månads allra sista dag, och då har jag tömt kameran på de sista fotona från månaden.

Så nu tänker jag bombardera bloggen med höstfoton från min favoritmånad på året,

Ända tills ni ropar så det hörs ända till pörtet att ”Nu får det räcka!”

För snart är naturen hos mig gråare än grå, och då minskar suget att fota..

På TV hotar dom med regn och rusk från måndag..

..och det blir nog dödsstöten för alla vackra löv

Så här ljuvligt såg det ännu ut i mitten av månaden nere vid sjön

..och vid herrgården lyste träden färgglada

Vatten är ingen bristvara längre

Ja man har då rakt inte mycket att klaga på…

Ajöss september och välkommen oktober

Brittmässesommaren inföll fyra dagar omkring 7 oktober. De dagarna räknade man med skulle bli månadens vackraste dagar.
Var det svarta fläckar på Vintergatan under Brittsommaren betydde det tidig vinter och snö, men var Vintergatan klar kunde man vänta frost och sträng köld samtidigt som det tydde på en långvarig vinter.

Nä nu får det räcka!

Andra deltagare i temat Veckans rubrik är
Karin på Åland
Englundskan
Karin i Stockholm
Anna
Tove
Ulla
Musikanta
Anki
Yvonne
Matfreaket

Upptäckarglädje/ Veckans rubrik: full stopp

Ibland, men bara ibland, har jag ögonen med mig…
I svampskogen är det ganska självklart, då är man helt fokuserad på att hitta skogens olika läckerheter…

Men, när man bara traskar på, kanske på väg till byn, kanske på väg hem, kanske bara strosar runt på gården, och plötsligt faller blicken..

på något småkrulligt på marken…en sån söt liten larv! Inte grön som den jag nämnde i ett tidigare inlägg, men väl vackert brunsvart.
Ska den blivande fjärilen ligga där hopkrupen hela vintern, det går ju inte! Där kan han ju inte överleva!
Men jag vet ju inte hur jag ska kunna hjälpa så jag hoppas det löser sig ändå..

Men nu, nu blir det tvärstopp! Vad är detta för monstruös varelse??? Gick gjorde den också, små ben rörde sig under det tjocka pansaret?
Ser verkligen ut som ett monster. Någon av mina bloggvänner som kan hjälpa mig och säga vad det är?

En liten fjäril, säkert en av årets sista, har tagit sig en vilopaus på mitt vardagsrumsfönster, o då måste jag förstås göra ett stopp och fota!

Som ni förstår går det en röd tråd genom detta inlägg, nämligen veckans tema: full stopp

Och om du inte hajade poängen kanske jag kan ge en bättre ledtråd

för det här fordonet fick verkligen full stopp mitt ute i spenaten!

Andra deltagare i temat Veckans rubrik är
Karin på Åland
Englundskan
Karin i Stockholm
Anna
Tove
Ulla
Musikanta
Anki
Yvonne
Matfreaket