Söndags-smakbit # 16

 

Bloggen Betraktelser ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.

 

Idag har jag läst ut boken Totalskada av Helena von Zweigbergk som jag fick vänta ett tag på då det var lång kö på biblioteket. Titeln är länkad till förlaget där du kan läsa mer om romanen.

Smakbit sid.49
“Jag svarar inte utan kurar ihop kroppen. Ligger med öppna ögon, på vakt efter demoner som kan tänkas vilja smyga sig in. För något är på väg att ta sig in hos oss. sitter i hörnen och knaprar på trivseln. suger i sig atmosfären av lugn och trygghet som vi byggt upp genom åren.”

sid. 235
“De vuxna barnen låg i våra soffor och fåtöljer på ett sätt som jag inte tror att de skulle sitta och ligga i någon annans hem. Är man hemma, rikigt avspänt hemma, ligger ben och armar och fötter hur som helst. Man kanar i alla sittmöbler, man knölar ihop kuddar och grejar med plädar.”

Önskar dig som tittar in en FORTSATT FIN PÅSKHELG!

1

Jag har läst..

Osynligt sjuk - medan livet passerar Bokomslag Osynligt sjuk - medan livet passerar
Karin Alvtegen/ Karin Thunberg
biografi
Brombergs
2019
252

Att drabbas av en obotlig sjukdom mitt i livet är ett hårt slag. När sjukdomen dessutom smyger sig på med diffusa och osynliga symptom blir bördan ännu tyngre. Vården misstänkliggör och ifrågasätter och omgivningen misstror.
Det är vad som hände den framgångsrika författaren Karin Alvtegen när hon för sex år sedan insjuknade i ME, en obotlig neurologisk sjukdom som få svenska läkare har kunskap om.
I boken berättar hon generöst om hur det är att leva i "skuggan av det verkliga livet".
Men också hur hon funnit nya ljuspunkter när hon väl accepterat att livet förändrats, hur hennes nära relationer förstärkts och hur hon tvingats ompröva sina livsval och se dem med nya ögon. Något som vi alla skulle behöva göra emellanåt.

Utdrag ur boken
sid 54
"-tyvärr har ME inte vänligheten att ta livet av en. Den tar bara livet ifrån en. Sedan förväntas man fortsätta leva som halvdöd. Jag kommer förmodligen inte att dö i brådrasket".

sid.83
"Djupast inne i varje svår sjukdom bor en ensamhet. Det är en ensamhet som inte går att värma med ord eller kramar, kärlek eller filtar.
Att möta läkaren som berättar att man är svårt sjuk är som att sätta sig i en ranglig båt och ge sig rakt ut på oceanen. Det enda man kan göra är att klamra sig fast i båten, följa vågornas rörelser upp och ner, uthärda stormen som tilltar."

sid.214
-Vad betydde det att Karin Alvtegen gick ut offentligt och berättade om sin sjukdom? frågar vi läkaren Anna Lindquist.
-För andra sjuka betydde det mycket, för henne själv var det inte bra. Som hennes läkare kan jag säga att det var jättedumt. Hon gjorde en massa saker som hon egentligen inte orkade med, och blev också sämre efteråt.

ME är en av flera djävulusiska sjukdomar som bit för bit tar bort livet.
Den här boken är så fint skriven, man får mycket faktakunskap om en alltför okänd sjukdom där mörkertalet förmodligen är stort.
Dessutom berättar Karin själv så väldigt klokt och insiktsfullt att det trots allt ger lite hopp för andra drabbade. Man kan behålla en livskvalitet och en glädje även när man har en allvarlig sjukdom.

0

Jag har läst..

Minnet av vatten Bokomslag Minnet av vatten
Emmi Itäranta
dystopisk ungdomsroman
Modernista
2017
240

Den globala uppvärmningen har förändrat världen geografiskt och politiskt. Krig utkämpas om vatten, och Kina har tagit makten över Europa. Också över Skandinaviska Unionen, som ockuperats av den mäktiga staten Nya Qian.

Här, långt uppe i norr, går sjuttonåriga Noria Kaitio i lära för att bli temästare, samma befattning som hennes far haft före henne. Det medför stort ansvar och djupa hemligheter. Bara temästaren känner till var de dolda vattenkällorna finns.Som den naturliga källa Norias far har hand om - källan som förser hela Norias by med vatten.

Men hemligheter förblir sällan hemligheter. När Norias far dör börjar armén övervaka både Noria och hennes by. Och när vatten i allt högre grad blir en bristvara tvingas Noria välja mellan att slåss och att skydda sig själv, mellan kunskap och släktband.

 

Utdrag sid. 87

"Temästardräkten som jag skulle bära vid ceremonin, och därefter ända tills sömmarna släppte, låg utbredd över sängen, tom som en ännu oanvänd hud, eller kanske en redan avskalad, och väntade på att fyllas med rörelse och andning och betydelse, eller på att bli begravd. Men det här minnets skarpaste kant är det strålande ljuset utanför fönstret: det flammande hjärtat av ett till bristningen mättat ljus, mer intensivt glödande än någonsin, som om himlen hade slagit ut i lågor innan natten skulle glasa in den och min värld skulle bli en annan."

 

sid 127

"Jag var nära att stanna när jag i en liten klunga vattenletare kände igen ett ansikte med kraftigt rödmålade läppar bakom insektshuvans slöja. Ninia hukade vid bäcken i färd med att fylla en genomskinlig lägel med gulbrunt vatten. Det var verkligen något av kackerlacka över hennes korta, satta gestalt i bruna kläder och över de mödosamma rörelserna, men samtidigt som tanken kom för mig kände jag ett styng av skam. Vad mer gör hon än försöker klara sig så gott  hon kan?"

 

Sid.134

"Miros anteckningar handlade om det han tänkte och drömde, om vad han kände under teceremonierna och utanför dem. Han räknade upp sådant som fick honom att le (en katt som kryper ihop i ens knä, den första tuggan av ett krispigt äpple, solvarmt gräs under bara fötter).

Scenariot i den här romanen är något som verkligen framkallar olustkänslor i mig.

Rent vatten, tänk att inte ha tillgång till rent vatten! Och att inte kunna vistas utomhus utan insektsnät över huvudet! Ja så är det ju visserligen i skogen här redan nu vissa perioder när älgflugorna anfaller men friskt vatten har vi gott om)

Och farhågorna finns ju där, miljöförstöringen, hettan orsakad av globala uppvärmningen, epidemier som drabbar människor som ej har tillgång till friskt vatten.

En mycket välskriven skrämmande framtidsvision, poetisk och vacker i all sin dysterhet.

0

Söndags-smakbit # 15

Bloggen Flykten från verkligheten ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.

Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.
En viktig regel: Inga spoilers!

Jag läser nu med stort nöje Där rinner en älv genom Saivomuotka by av Pia Mariana Raattamaa Visén Titeln är länkad till förlaget där du kan läsa mer.

Smakbit sid.30

“Männen, en far, tre söner, skär höet på myrarna och Maija räfsar och buntar tunna korta strån, lägger buntarna över hässjan så att höet ska torka.
Maija känner vattnet mot tårna medan hon samlar, knyter. Fötterna sjunker neråt om hon står stilla. Det silar mellan tårna för varje steg, solvärmt, solljummet.”

Sid.54

“-Kom genast tillbaka! Och sluta med rotvälskan! Erik visste inte att finska heter rotvälska på svenska, men han förstår att det inte är bra. Fröken har ju sagt att deras finska är de fattigas språk. Fröken dänger till Gustav över huvudet med linjalen. Den bär hon med sig, och hon tar Erik i ena örat och Gustav i andra örat och de får stå så längst framme i klassrummet medan de andra barnen sätter sig i träbänkarna”

0