Jag har läst..

Någonstans brister himlen Bokomslag Någonstans brister himlen
Erika Olofsson Liljedahl
roman, 1920-tal Bohuslän
Historiska media
2017
351

Bohuslän, sent 1920-tal. Trettonårige Elis och hans familj lever ett hårt och enkelt liv som fiskare. När den äldre systern Signe en dag försvinner avslöjas en mörk hemlighet och Elis tillvaro rämnar.
Utan systern som jämvikt tar faderns oberäkneliga humör allt större utrymme i stugan vid havet. Till slut ser Elis ingen annan utväg än att plocka på sig familjens få slantar och ge sig av för att hämta hem Signe.
Resan bort från barndomens saltstänkta klippor blir för Elis ett möte med en okänd värld. Livet, och han själv, kommer ohjälpligt att förändras.

En finstämd skildring om skuld och förlåtelse, och om att våga acceptera livets skiftningar. Men det är också en historia om ett Sverige i förändring, om framtidstro och modernisering, och om de som hamnar på efterkälken.

Utdrag ur boken:
"Trots att Elis svettades blev fötterna fort kalla när han satte dem i golvet. Han tog ljusstaken med sig ut i storstugan, men ljuset var en osäker följeslagare som han var tvungen att vänta in och övertala att följa med. Vid varje steg framåt blev lågan liten och flämtande och när han stannade upp växte den sig stor och rykande, trasade sönder mörkret och gjorde lönlösa utfall mot taket"

"Han undrade vad far gjorde nu. Trots att det var söndag var han säkert i hamnen och sålde fisk. Middagsmaten skulle snart förberedas och alla hade inte råd med kött, inte ens på en söndag. Då fick man nöja sig med sill och makrill. Elis kunde se far framför sig, hur han mätte upp fisken med nävarna och torkade av sig på byxorna innan han tog emot slantarna. En nick till tack med hakan och ner med mynten som luktade av salt och metall."

Detta är en imponerande debutroman. Jag trivs som fisken i vattnet i berättelsens kölvatten, texten flyter lätt och ledigt och jag kommer karaktärerna nära. Ja förutom fadern, men honom kommer ju ingen nära.
Den enda invändningen är kanske lite för omständiga detaljformuleringar och en viss naivitet som dock är ganska charmig.
Trots att många känslor trängs i den unga Elis och hans storasyster så känns berättelsen naturlig och innerlig.

Jag har läst…

Fallna kvinnor Bokomslag Fallna kvinnor
Eva F Dahlgren
dokumentärroman
Bokförlaget Forum
2013
322

Under 1920- och 30-talen spärrades prostituerade kvinnor från hela landet in på Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona. Deras brott var lösdriveri - de saknade arbete och bostad, de levde ett liv som väckte moralisk anstöt.
På anstalten låstes de in, ibland tre år åt gången, för att fostras till dugliga samhällsmedborgare.De skulle lära sig arbeta och veta hut. Men de skulle också observeras. På anstalten gjordes "vetenskapliga" försök att klassificera och rangordna kvinnorna, denna "samhällets bottensats". Man upprättade listor på psykologiska typer och lät representanter från Rasbiologiska institutet i Uppsala komma och granska dem.
Boken skildrar på ett skamfyllt och grymt försök att fostra de intagna. Att ha suttit på Landskrona gav en stämpel för livet och de flesta av kvinnorna återkom gång på gång. Berättelsen formar sig till ett stycke kvinnohistoria med skrämmande paralleller till dagens samhälle. Hon ger röst åt de inspärrade kvinnorna.

Utdrag ur boken:
"de olika typerna bland tvångsarbetarna: demimondgruppen med högre standard, dvs, hålldamer och dansflickor.
gatflickor av olika grader, soutenörsflickorna som lever tillsammans med en manlig beskyddare, ligistflickorna som var fräcka och slynaktiga, berglärkorna som utgjorde bottensatsen inom detta klientel. Förutom dessa fanns bettlerskorna,de psykiskt höggradigt abnorma, de höggradigt alkoholiserade, vanetjuvarna, utpresserskorna mfl."

"Jag blir uppslukad av breven och polisbilderna. Jag hör deras röster, det är som en väldig kör av förtvivlan och jag kan inte värja mig. Tankarna mal, vad hade hänt om jag själv levt i ett samhälle utan preventivmedel, utan aborter, utan antibiotika mot syfilis och gonorré, utan barnbidrag - ja utan välfärdssaten? Hur hade mitt liv sett ut? Jag försöker skärma av, med det är tungt, jag känner hur jag sjunker. Det är som om jag satt i en plåtvask, jag håller mig borta från avloppshålet så jag inte spolas ner..."

Det är tuff läsning detta. Kvinnornas autentiska egna brev vittnar både om vädjande böner om hjälp och raseri mot tillvaron där alla dörrar är stängda. Kvinnor som arbetade hade så usla löner därför att man förutsatte att de "tjänade extra" som hålldamer...
Jag baxnar! Och anser att det är så viktigt att vi inte glömmer vår egen historia. Det är så lätt att kritisera andra kulturer och andra länder som inte kommit lika långt som vi utan att blicka i backspegeln.

Jag har läst..

Barmark Bokomslag Barmark
Malin Nord
roman
Albert Bonniers Förlag
2017
314

Det är 1940-tal och Norge är ockuperat av Tyskland.
Signe tvingas fly över fjällkedjan till Sverige. I sin höggravida kropp bär hon en dotter, bakom henne rämnar livet.
Många år senare får Signes barnbarn Anja veta att hon och dottern Hanne måste lämna barndomshemmet intill älven, platsen där mormodern en gång hamnade.
För att förstå sin oro och sin stumma relation till den egna mamman läser Anja mormoderns dagböcker, om den våldsamma smärta det innebär att överge allt.

Utdrag ur boken.
"Jag masserade hennes svullna fötter. Jag tryckte in kuddar mellan benen för att lätta på trycket mot kotor och leder. Jag gav henne vatten och saft. Sköterskorna ställde in en fåtölj som jag kunde slumra i. Jag vakade över henne dygnets alla timmar. Jag ville ge henne det, hon klagade ju alltid på att hon var så ensam. Och ändå passade hon på att dö när jag gick iväg för att hämta en kopp kaffe."

En finstämd sorgsen berättelse där handlingen vindlar genom tid och rum mellan fyra kvinnor i rakt nedstigande led. En flykt från krig där ett barn blir lämnat kvar, där ett nytt barn inte kan ersätta det förlorade. Främlingskap och dramatiska känslor, märkliga mardrömmar skapar en ständig oro, det skaver i bröstet.
En mycket fint skriven bok som jag blir känslomässigt berörd av.

Jag har läst..

Brev från en klostercell - Längtan efter det heliga Bokomslag Brev från en klostercell - Längtan efter det heliga
Hans Gunnar Adén
Carlsson Bokförlag
2017
190

Hans Gunnar Adén gjorde allvar av en mångårig dröm. Han fattade ett stort beslut och lämnade en trygg karriär som internationell tjänsteman. Vid 33 års ålder gick han i kloster. Inte mindre märkligt: Efter 12 år som munk återgick han till ett vanligt liv.Hans Gunnar Adén tillbringade två år i ett benediktinkloster i Belgien och tio år i ett cistercienskloster på en ö utanför Cannes, ett av de strängaste klostren i katolska kyrkan där munkarna lever avskilt och i total tystnad förutom en stund på söndagseftermiddagen. En gång i veckan läser en av bröderna upp vad som hänt i världen, det vill säga vad man skrivit i den katolska tidningen La Croix. Det är ett liv fyllt av bön och arbete där det viktigaste är att finna Gud.När Hans Gunnar Adén lämnade klostret 1993 vidtog en svår tid. Han var 45 år, flyttade till Tyskland, säsongsjobbade som bland annat diskare och snöröjare tills han bestämde sig för att söka sig tillbaka till det förvärvsliv han hade övergivit.Detta är hans berättelse, en existentiell och självutlämnande text mestadels utgående från hans brev och dagboksanteckningar under dessa 12 år i kloster.
Hans Gunnar Adén har varit verksam som svensk diplomat i Frankrike, Ryssland och Ukraina. Under åren 20062010 var han Sveriges ambassadör i Armenien, Georgien och Azerbajdzjan. Han anses vara en av våra främsta Kaukasien- och Rysslandskännare.

Utdrag ur boken:
"Tystnaden är vår ordens huvudsak...Vår kongregations särmärke är en anda av ensamhet, bön, iakttagande av regeln och förakt för världen. Syftet med vårt ensamhet är att leva ett övernaturligt liv, med Jesus, i Gud."

"Klosterlivet syftar till en förvandling och fulländning av hela människan. Vi är ju skapade till Guds avbild, och det gäller att återställa den likheten, som till stor del gått förlorad genom arvssynden."

Så är jag då här o petar i det allra heligaste, jag som inte är troende och som inte ägnat många timmar av mitt liv till att fundera på religionen och vår allsmäktiga...
Men bara att se omslaget där en snygg munk med ett svagt leende påminner om prästen i Törnfåglarna (Richard Chamberlain) blir jag självklart nyfiken, hur hänger det här ihop?

Jag är alltså inte så intresserad av olika trossamfund och skillnader mellan dem utan mer av det världsfrånvända livet i ett kloster, även om det förstås i mångt och mycket inte alls är världsfrånvänt, det tvättas och sys, lagas mat och bakas, städas, sås och skördas och allt där emellan. Bara utan att yttra ett ord!
Och precis som i vår materiella värld så förekommer samma schismer och problem mellan människor som inte alltid kan komma överens.
Själv är jag ingen sökare men jag kan alltså inte låta bli att känna en fascination för dem som den smala vägen vandrar, antingen den bär eller inte.
Lättläst, intressant, annorlunda. Varför inte glutta in i en värld som få människor någonsin har tillgång till