Jag har läst…

Smart av mat av Per Ove Lind

Vad bör man äta och dricka för att hålla hjärnan i trim? Blir man dum om man äter för lite kolhydrater? Att det finns ett samband mellan maten vi äter och vår hälsa är numera vedertaget. Men även vår prestationsförmåga kan påverkas av den mat vi äter.
Per Ove Lind, läkare och expert på området hälsa och mat, reder ut begreppen i sin nya bok.

Kraven på den moderna människan ökar alltmer. Vi ska vara högpresterande både på jobbet och på vår fritid. Vi har också många fler valmöjligheter än tidigare. Att leva i vårt moderna samhälle kräver helt enkelt att vi blir smartare. Senare årens forskning har visat att man faktiskt kan bli smartare av mat, det vill säga att vissa näringsämnen kan förbättra den kognitiva prestationsförmågan. Forskningen på detta område är mycket intensiv och i boken presenteras de senaste rönen. Läsaren får svar på frågor som:

# Kan jag prestera bättre på jobbet om jag äter en särskild frukost?
# Blir mitt barn intelligentare om jag ammar längre?
# Kan mitt barn som har ADHD bli bättre av att äta omega-3-fetter?
# Kan kaffedrickande förhindra eller försena demens?
# Kan GI-dieten fördumma oss?

Per Ove Lind redogör för den kognitiva effekten av kolhydrater, omega-3-fetter, äggviteämnen, koffein, alkohol, antioxidanter samt betydelsen av viss sorts mat som fisk, skaldjur och medelhavskost.

Ja, allt det där låter jättebra. Men, jag tyckte inte boken var inspirerande!
Så, den får bara
** av fyra möjliga stjärnor

Alla var inte mördare av Michael Degen

I mars 1943 när Michael Degen är elva år blir han och hans mamma vittne till hur invånarna på deras gata plötsligt börjar transporteras bort på lastbilar. Hans mamma inser snabbt vad som är på gång, sliter stjärnan från deras rockar, packar ner pengar och smycken i en väska och går därefter med pojken i handen förbi de uniformerade männen – som märkligt nog inte griper dem!
Därefter tvingas Michael och hans mamma att under två år leva under jorden i Berlin. Medan Gestapos jakt på judar trappas upp och de allierades bomber faller över staden erbjuds de hjälp och husrum av vänner, bekantas bekanta och rena främlingar. Till och med i detta nazistregimens hjärta, visar det sig, finns det människor som med livet som insats är beredda att hjälpa en judisk familj att överleva – en kommunistisk trädgårdsmästare, en adlig rysk emigrant, ja, till och med en kvinnlig medlem av nazistpartiet.
Med barnets klara blick i behåll och utan vare sig bitterhet eller sentimentalitet berättar Michael Degen om denna sin flykt och om sina många räddare.

Boken har i Tyskland blivit något av en modern klassiker och har filmatiserats 2006.
Jag tyckte dock inte att skildringen var så tät och spännande som jag hade önskat. Här och där dyker lite humor upp men en humor som jag inte ens ler åt.
Däremot tycker jag ämnet är angeläget och av den anledningen är historien läsvärd.
Mitt betyg **

Dömd att stenas av Safiya Hussaini

När Safiya är 13 år blir hon bortgift med en drygt fyrtio år äldre man som hennes far valt ut åt henne. Safiya föder sin man fyra barn. När två av barnen dör i vattenkoppor blir Safiya förskjuten och tvingas lämna hem och barn.
Efter tre äktenskap, alla arrangerade av hennes far, väljer Safiya själv en man som lovar henne äktenskap. När Safiya blir gravid bryter han sitt löfte.
Hon döms till döden enligt sharialagarna för att ha fött ett barn utanför äktenskapet. Straffet är att stenas till döds…

Denna sanna historia utspelar sig i Nigeria. När britterna koloniserade Nigeria avskaffades Sharian o återinfördes först 1999 när den nya regeringen tillträdde. Man började tillämpa den strängt vilket ökade spänningarna mellan muslimerna i norr, de kristna i söder samt olika religiösa minoriteter.
Sharia är ett system av islamiska religiösa principer som har förvandlats till lagar vilka ska styra muslimernas liv.
Sharian ålägger kvinnan ett tillbakadraget, näst intill osynligt liv, fjärran från varje form av utåtriktad roll i samhället, medan männen kan förskjuta sin hustru, ta flera hustrur och har en förnedrande kvinnosyn.
Som ni förstår är detta en angelägen historia som berör alla, framför allt alla oss kvinnor som lever i olika delar av världen.
Den är dessutom lättläst, intressant och välskriven och jag rekommenderar den för att skapa en större förståelse för vilka enorma klyftor och skillnader som finns i våra levnadssätt och förutsättningar.
Mitt betyg ***

Vi, de drunknade av Carsten Jensen

Havet och människan är huvudpersonerna i denna makalösa krönika om den lilla staden Marstal med den stora flottan. Det är “vi”, stadens invånare, som berättar och läsaren lär känna många av dem. Fyra personer står i förgrunden under de hundra år som berättelsen omfattar: Laurids överlever när hans fartyg sprängs i luften under dansk-tyska kriget 1848, men blir aldrig sig själv igen. Hans son Albert, romanens centralgestalt, går i land efter att ha sökt sin far på andra sidan jordklotet och stått öga mot öga med ondskan själv. Han är nära att gå under av sorgen över alla döda han ser under första världskriget men på ålderns höst möter han kärleken. Änkan Klara Friis har förlorat så mycket till havet att hon hatar det och gör allt för att hindra ungdomarna från att ge sig ut, men hennes son Knud Erik går ändå till sjöss.
Under andra världskriget är han kapten på ett ångfartyg som går i konvoj och han tvingas överge allt som han står för.
Skildringen av kriget som det genomlevs på haven är storslagen och fasansfull. Men sjömännens berättelser i kabyssen, kärleken och barnet som föds har en läkande kraft.

Oj oj, vilken berättelse! Den är ingen lättviktare precis, varken till innehållet eller rent fysiskt, över 700 sidor gör den stört omöjlig att läsa i sängen!
Men vad gör det? Den är nämligen helt fantastisk! Jag har vaknat vissa morgnar med saltstänk på tungan, smått sjösjuk av stormbyar, av allt jag upplevt i drömmarnas värld. För den här boken förföljde mig långt in i drömmarnas land.
Det här är ingen bok man läser i en hast. Det är ingen historia man sitter njuter av i alla stycken, ibland är den obevekligt grym. Men så är det med en god berättelse, dessutom är den rent finurlig genom sin berättarstil där folket får komma till tals.

Läs ett utdrag:
“Sådan var världen utanför vår ö. Sådant var det stora Amerika. Det hade mer av allting, även av skit. Vi hade aldrig lagt märke till det. Färgen kunde skifta. Det kunde vara klibbigt eller hårt, men skit var väl skit. Vi åt torsk, makrill och sill, sötvälling, surkorv, inälvssoppa och hackad kål och sedan kunde man väl bara skita på ett sätt. Det var det världen skulle göra med oss. Vi skulle få äta ett annat slags mat, monster från djupen som fiskarna hemmavid aldrig fick på kroken, bläckfisk, hajar, de uppsluppna delfinerna, korallrevets flora av färggranna fiskar, frukter som bonden aldrig sådde, bananer, apelsiner, persikor, mango och papaya, indierns curry, kinesens nudlar, flygfisk i kokosmjölk, ormkött och aphjärna, och när de slog oss skulle vi skita sju sorters skit.
Vi vill ut. Vi vill bort. Vi sade farväl till våra mödrar. De stod böjda över tvättbyk eller grytor med ansikten röda och uppsvällda av värme och fukt. Vi såg deras uthållighet medan våra fäder var ute på havet. Vi frågade dem aldrig om något, vi ville inte vara till besvär. Det var så vi visade vår kärlek: med tystnad.”

“Pinnerup gick under namnet Den gamle. Namnet syftade på de tydliga tecknen på hans begynnande skröplighet. Mitt i hans gråa skägg stack en spetsig, slätrakad haka fram som den uppresta stäven på ett skepp som sjunker i ett hav av skit och förfall. Den släta hakan var det enda beviset på att han brydde sig om sin personliga hygien. Under skärmmössan som var fullständigt nedgrisad låg ett par hårtetar av obestämd färg klistrade mot den otvättade huvudsvålen,. I munnen, halvt dold av skägget, hade han alltid en sjöskumspipa som var knäckt. Bakom hans rygg viskade matroserna att hans jacka och byxor påminde om en bröllopsnatt i Finnmarkerna: lapp på lapp.
Kaffekoppen och fatet var hans personliga egendom. Dem skulle ingen röra. För att bevisa sin omsorg för sin egendom spottade han i koppen och började gnida den ren med sin smutsiga tumme.”

Den här berättelsen och dess alla vitt skilda karaktärer kommer jag att bära med mig länge, länge
Mitt betyg blir förstås full pott ****

Allt var så nyss – Berättelser om att åldras i Sverige

Historier om kärlek och lust, tankar kring döden och kroppens åldrande, tillbakablickar och framtidstro. Det är vad som möter Mobila dokumentärredaktionen när de under våren 2007 reser genom Sverige för att ge röst åt en grupp som sällan själva får komma till tals: pensionärerna. Vilken verklighet döljer sig bakom detta vaga begrepp?
Ett hundratal äldre från hela landet skildrar sitt liv och sin vardag i egna ord och bilder. Fram träder en mångfasetterad bild av vad det innebär att vara pensionär – det finns fler än ett sätt att åldras.

Förutom den här boken producerade Mobila redaktionen trettiofem kortfilmer och lika många radioprogram som kommer att sändas i SVT och SR samt visas på festivaler och i många andra sammanhang.

Utdrag ur boken:
“I västvärlden ska man akta sig föra att visa sin höga ålder. Som om det varit ett misstag av naturen att alla blir gamla som får leva tillräckligt länge. Detta sorgliga, tragiska, ödesmättade tillstånd måste motarbetas med alla medel.
Skönhetsindustrin har ett hårt grepp om oss, särskilt om kvinnorna. Mycket tidigt, helst i tjugoårsåldern, ska vi börja smörja in ansiktet med undergörande medel som hindrar rynkor eller förminskar dem. Det är du värd, ropar reklamen och skvätter ut små slattar i tjusiga förpackningar till priser som innebär att cremen kostar cirka sextusen kronor kilot”.

“Ja vi åker till Spanjorien. Jaha, då får du skaffa dej ett pass. Pass va ä dä? Hon har aldrig intresserat sej för nån annan skrift än almanackan där hon skrivit ner när korna skulle kalva. Har du nån baddräkt då? Dräkt har jag väl ingen att bada i, jag kan väl ta mina rosa underbyxor med gummiband undertill, jag får inte bli kall för då får jag blåskatarr”.

En trevlig bok, det bästa är väl dock att alla deltagare själva har arbetat fram sina historier, genom att skriva, filma och tala in på band. De gamla har mycket att berätta och mycken livsvisdom!
Betyg: **

0

Datortek i Falun

Ja iväg kom vi igår, så småningom

Såhär såg termometern ut innan avfärd..

Solen strålade under morgontimmarna

Men det är inte mycket till utsikt jag har genom fönstret i datarummet!

fönstren är helt täckta av is…

I Falun blev det…

..datorverkstad kanske man kan kalla det.

Under tiden fixade jag och dottern goda pannbiffar

Efter maten fortsatte svärsonen med installationerna som självklart skulle jäklas lite, så Saija plockade fram nya värstingkameran och jag följde exemplet..

Den blivande tjejtjusaren Benjamin ställer glatt upp för fotograferna..

medan storebror Simon fortfarande vägrar vara med på bild..

Paulina gillar också att posera..

här i nya burkamodet..

De här fotomodellerna gör precis vad som faller dom in!

Efter över fem timmars slit var programmen installerade, återstår att se om allt fungerar när maken ska börja fakturera imorgon!

Angående “missödet” så auktionerar jag snart ut dem för en krona styck på Tradera!
Inatt har Lyran öppnat ytterdörren så den stod på vid gavel och inomhustemperaturen visade på sexton grader, medan Piano måste ha burit in en fågel via balkongen! Köksgolvet var nämligen fjädertäckt i morse…

0

Jag har läst..

Någon som inte handlat alla julklappar ännu?
Kanske hittar du något lämpligt bland mina nyss lästa böcker!

God mat till din hund av Donna Twichell Roberts

50 recept på hemlagad och nyttig mat för lyckliga hundar innehåller smaskiga recept på grytor, snacks, söta frestelser, festmat, etniska specialiteter samt recept anpassade efter hundar med speciella hälsoproblem.

En skojig bok utan anatomi- eller näringslära. Meningen är att hunden förutom den hemlagade maten får torrfoder som bas. Torrfodret toppas sedan med den hemlagade maten. På det sättet vet man att hunden får i sig nödvändiga mineraler och vitaminer, vilket är bra, för om man helt ska gå över på hemlagad kost krävs betydligt mer kunskap än man får av dessa recept.
I mångt och mycket en lite larvig bok där man inte bara tillreder maten, man ska även använda olika sorters kakmått för att stansa ut den på!
Exempelvis läskiga kattkakor, leverläppar,spädgrisar, dvs hundkex i olika former.
Eftersom jag tillagar hemlagad hundmat, oftast av kyckling med tillbehör, fick jag lite nya ideér ur den här receptsamlingen.
Jag har provlagat “musterrin” utan att stansa ut möss (!) o den maten gillade jyckarna. Mycket enkel att tillaga på kycklingfärs, havregryn, morot, ägg och kokt ris. Perfekt att frysa in i portionspåsar.
Kanske en perfekt julklapp till hundälskaren som har det mesta?
Mitt betyg **

Flickorna av Lori Lansens

Sedan födelsen har Rose och Ruby Darlen kallats för “flickorna” rätt och slätt. De får vänner, blir kära, arbetar, älskar sina föräldrar och följer sina drömmar.
Men flickorna Darlen är annorlunda. De närmar sig nu sin trettionde födelsedag, och är därmed historiens äldsta siamesiska tvillingar som är sammanväxta vid huvudet.

Trots sin situation, som innebär en intimitet och en närhet utöver det vanliga, är Rose och Ruby två starka och självständiga individer, med skilda intressen och tankar.
När Rose börjar skriva sin självbiografi blir det oundvikligen en historia om hennes korta men extraordinära liv tillsammans med sin syster.
Från deras tafatta första steg, med Rubys arm runt Roses nacke och hennes korta ben omslingrade runt Roses midja, till de vänskapsband de gradvis utvecklar i den lilla staden Leaford på den kanadensiska landsbygden där de växer upp, blir det en djupt gripande krönika av en ojämförbar livsresa.

Ett spännande och annorlunda upplägg för en roman, inte sant?
Ibland glömmer man bort att den är fiktiv, att det inte handlar om en “autentisk” självbiografi.
Det är fascinerande hur systrarna kan fungera som individer med helt olika intressen, humör och färdigheter när de sitter fast i varandra. Men, de har ju aldrig upplevt något annat, och de älskar varandra och ger varandra så mycket frihet som är möjligt.
Stilistiskt är det inte den mest välformulerade boken, men den är helt klart läsvärd och man fattar omedelbar sympati för “flickorna”
Mitt betyg ***

Music for the third ear av Susan Schwartz Senstad

Seeking asylum from a distant conflict in Eastern Europe, Zheljka and Mesud are given refuge in the home of Hans Olav and Mette in Oslo. Their arrival is to have profound consequenses. Hans Olav is baffled by his wife´s sudden decision to take in this strange and alien couple. Threatened by Mesuds abrasive manner, and unsettled by Mettes increasingly unpredictable behaviour, he is anxious for the visitors to leave from almost the moment they arrive.
Apparently settled into a childless middle age, Mette revisits her own uresolved family history in her frantic desire to establish some kind of connection with Zheljka. All the while, Mesud and Zheljka try to find ways to reinvent their love for each other in the aftermath of war.
Both families struggle to acknowledge the unspoken pain in their lives as Zheljkas child, born in the horror and suffering of war, becomes the focus of a drama in which each of them will share.

En viktig bok. En lättläst bok på engelska som jag varmt rekommenderar.
Paret från det forna Jugoslavien försöker att i Norge komma ifatt sig själva efter flera års ofrivillig skilsmässa under kriget. Kvinnan har utstått massvåldtäkter och fött ett barn, en son som inte är makens. När maken återvänder väljer hon att adoptera bort sonen, som hon har svårt att älska.
Men hon har också svårt att tillåta sin egen make att komma henne nära. Och han, han har enorma problem med att ta henne till sig igen, nu när han vet att hon blivit utnyttjad av fienden.
Mitt i allt detta står den lille pojken, totalt traumatiserad, sängvätande, bortlämnad till ett italienskt par som till sist inte orkar fortsätta ta hand om den olyckliga pojken.
Mer berättar jag inte, men försök gärna få tag i boken, den ger perspektiv på ett angeläget ämne.
Mitt betyg***

En tur med Cadillac av Raili Syvänen

En dag i början på 60-talet hör den unge handlaren sin fru, helt i förbigående, nämna ett bilmärke som Elvis har skaffat sig. Ett par månader senare anländer bilen till byn, en splitterny Cadillac. I centrum av “En tur med Cadillac” står en handlingskraftig stark ung kvinna med frihetslängtan i blodet. Hur mäter man en kvinnas styrka? I hästkrafter kanske?

“Orden här är mina, känslan likaså och med dem tar jag dig till mina barndomstrakter, till de djupaste skogarnas skuggor, låter dig höra viskningarna och suckarna så som jag minns mig ha hört dem sittandes på min morfars axlar.
“En tur med Cadillac” för dig tillbaka i tiden till 50-60-talet då livet präglades av stark tro på framtiden till tonerna av dansmusiken på stadshotellet.
Jag tar mig friheten att skildra ett antal människoöden som korsar en handlarfamiljs väg. Långtifrån allt är självupplevt men känslan borde vara sann för jag har gått på stigarna där och gått på stigarna här och kommit fram till att varje skog har sin sång.”

Den här boken fick jag ett tips om av en okänd person här i min gästbok!
Och den var verkligen läsvärd. Korta episoder, rak och ganska sparsmakad dialog, inga krusiduller. Men orden är vägda på guldvåg, de har alla en betydelse, en innebörd, som gör att man blir intresserad, och vill läsa vidare.
Mitt betyg ***

Vila på gröna ängar av Anne B Ragde

Efter faderns plötsliga död på släktgården Neshov har Torunns tillvaro vänts fullständigt uppochner. Ett stall fullt av grisar att sköta om, ett gammalt nedgånget hus, tre aningen udda släktingar och så en extraarbetare som hoppfullt uppvaktar henne…
Kan storstadsflickan från Olso hantera denna oväntade utveckling av livet? Vill hon?
De andra i familjen Neshov är upptagna av egna nya livsprojekt och har inte tid för gården. Äldste farbrodern Margido är begravningsentreprenör och håller just på att utvidga sin verksamhet och den yngre farbrodern Erlend och hans partner väntar barn tillsammans med två kvinnor. Så kommer sommaren och familjen samlas åter på Neshov. Torunn har ett beslut att fatta som kommer att påverka allas framtidsplaner.

Som jag har väntat! Efter att ha läst första boken Berlinerpopplarna och sedan sett tv-serien med samma namn så har jag bara gått och längtat efter den avslutande delen. Men det gjorde många andra i stan också, så kön på biblan var lång.
Nu, med facit i handen, undrar jag, ville jag verkligen veta?
Så här kan inte historien sluta! Jag vill inte avslöja detaljer men, allting blir hängande i luften!
Ingen har knutit ihop säcken!
Nu hoppas jag att författarinnan inser att vi läsare måste få en fortsättning, och kanske det är precis så hon tänkt, annars vete katten….
Även om hon håller oss på halster, så är ju karaktärerna lika bra tecknade, historien lika sorgligt rolig och känslorna så äkta att det självklart blir
**** full pott i betyg!

Så levde vi av Jane Fredlund

Detta är något så ovanlig som en lättsam historiebok om alldeles vanligt folk.
Vi rör oss från 1700-tal till 1950-tal, stannar till i bondstuga och herrgård, i en borgerlig stadsvåning, i Söders fattigkvarter och 1930-talets barnrikehus, som på sin tid ansågs som “rena paradiset” med badrum och varmvatten.
Med fokus på kvinnornas arbete berättas hur vi bodde och vad vi åt, hur man skötte sin hygien, tvättade, städade och lagade mat, men också om glädjeämnen och festligheter, helger och bröllopskalas som bröt vardagens lunk.
Allt kryddat med kuriosa och talande citat och illustrerat med okända bilder ur privata fotoalbum och andra dokumentära fotografier.

Den här boken borde läsas av alla läskunniga!
Vårt samhälle har förändrats så otroligt mycket på så kort tid, att läsa om hur det var för hundra år sedan måste kännas för dagens ungdomar som rena rama forntiden!
Har du bara en julklapp kvar att köpa, köp denna bok, och har du redan köpt till alla, köp den här till dig själv!
Hör här:
Matordning 1800 på en småländsk bondgård:
Lelle davar (klockan 4)
Bröd, doppa, korv och ett slags pannkaka samt uppvärmt enbärs- eller maltöl
Davar (när djuren var omskötta)
bröd, doppa, fläsk eller sill
Medda (mitt på dagen:
Sill, potatis, bröd och sur skummjölk
Merafton (eftermiddagen)
Bröd, ost och sur mjölk eller dricka
Nattvar ( strax före läggdags)
Grov mjölgröt, tunn skummjölk och bröd

Vi får läsa om “vårt smutsiga förflutna” när vi inte badade mer än högst en gång per år. Fast på lördagar tvätta man sig ju. Dvs ansiktet, händerna, halsen och öronen. Vad som doldes av kläderna behövde inte tvättas, det ansågs syndigt.
Eller som en dräng från Småland uttalade:
” Ta mä fasen troke ja har fått lus i dänna skjorta mä, å dä ä inte mer än älva vecker sen ja vrängdena”

Boken är indelad i olika avsnitt, bl.a om boendemiljön, om maten, om hygienen och om livets fester.
Ett helt fantastiskt verk är detta. Varken stor eller tung men innehållet är desto dyrbarare.
Jag ser mig sittande med barnbarnen läsande högt för dem om livet förr. De tror ju i alla fall att jag är född på artonhundratalet…
Betyg**** full pott o lite till!

0

Jag har läst..

De modigas rike av Tamara McKinley

Detta är den andra fristående romanen i en trilogi om det nykoloniserade Australien och om aboriginerna vars liv oåterkalleligt förändras av nykomlingarna.

Den innehåller
-passion
När George Collinson möter Eloise Cadwallader på guvernörsresidenset i Sydney är det kärlek vid första ögonkastet. Men Eloise är redan gift, och Edward är en oberäknelig man. Han skulle aldrig låta henne lämna honom. Inte levande…

-konflikt
Efter en våldsam massaker finns bara två överlevande aboriginer kvar i stammen, en äldre kvinna och en lite pojke. När Mandawuy växer upp tvingas han välja mellan den vite mannen och sitt eget folk

-vänskap
Alice har sett fram emot ett nytt liv med Jack Quince på hans fårfarm. Men väl där inser hon att farmen delas med Jacks vän och hans fru, en kvinna hon inte drar jämnt med. Inte förrän tragedin drabbar dem kan de båda mötas.

-uppror
Niall Logan är ett av många irländska barn som skickas till straffkolonin Australien. Varje dag är en kamp för överlevnad, varje dag växer vreden och längtan efter frihet. När han får chansen att göra uppror är han väl medveten om riskerna…

Jag sa redan när jag läste förra romanen att jag tyckte hennes första böcker var bättre. Numera känns det lite som om hon skriver på rutin, tyvärr, för egentligen är historierna både spännande och intressanta. Nu får jag lite “Harlequin”-känsla (romantiska pocketböcker) och jag tycker hon är en bättre författare än så.
Betyget blir bara ** men självklart kommer jag att läsa den sista delen också, om inte annat så för att läsa om aboriginernas historia som är den mest intressanta ingrediensen i böckerna.

Swallowing Grandma av Kate Long

Katherine is eighteen, and desperate for lots of things – to be thinner and less swotty, and to have cooler friends. But most of all she wishes that she had two parents instead of one grandma, Poll
Katherines father, Polls adored only son, was killed in a car crash when she was a baby. According to Poll, the crash was the fault of Katherines mother, who disappeared shortly afterwards and hasn´t been seen since.
Poll is pushing seventy, half-blind and utterly poisonous. Her ambition is for things to stay exactly the same forever, and for Katherine never to leave their pit village of Bank Top, indeed for her to leave the house only when strictly necessary.
Katherine has other ideas, especially when on her birthday, she receives a mysterious parcel of glamorous, grown-up clothes – so unlike the ones Poll makes her wear.
And then the handsome and self-assured Callum turns up, claiming to be a cousin she never knew she hand.
Katherine can feel that change is coming, the omens are all around her. In the meantime, she cleans up after Poll, revises for her exams, watches daytime tv and surfs the net at the library trying to find out how to be bulimic.
What she doesn´t quite ralize yet is that life won´t always wait for you to catch up with it.

En lagom humoristisk och småtrevlig barndoms-berättelse. Lättläst även om det förekommer dialekt som på engelska förstås är lite mer svårbemästrad.
Mitt betyg: **

Sommarsquash tokolosh! av Rachel Zadok

Faith växer upp i det lantliga Transvaal i Sydafrika på åttiotalet.
Hennes pappa är handelsresande och hennes mamma Bella säljer grönsaker och frukt på marknaden.
Faith lever nära Bella som fyller dottern med magiska och skrämmande berättelser om älvor och andeväsen som bor runt gården. Mest rädd är Faith för tokoloshen, en ande som håller sig dold i källaren.
Men hon har också annat att oroa sig för – när hennes älskade pappa en dag lämnar familjen faller mamman gradvis ner i depression och galenskap.
Det blir den färgade tjänsteflickan Nomsa som står för värmen och tryggheten i Faiths tillvaro, och när hon en dag försvinner leder det till en brytning mellan mor och dotter.
Femton år senare lever Faith i Johannesburg. Hon har inte talat med sin mamma på tio år när hon får ett meddelande från mentalsjukhuset där Bella är intagen.
Hon har avlidit och testamenterat gården i Transvaal till sin dotter.
Nu tvingas Faith konfronteras de mörka händelserna från barndomen och återvända till gården, omgiven av doftande citronträd och mörka skuggor.
Gradvis kommer förträngda minnen upp till ytan och en dag inser hon med chockartad kraft vad som verkligen hände den där natten för femton år sedan.

En annorlunda barndomsskildring kan man väl säga att detta är. Jag gillar att förflytta mig till olika miljöer och olika samhällstyper när jag läser, det ger ett mervärde att få lära känna en ny plats, både kulturellt och geografiskt.
Men, mest handlar nog den här boken om den lilla flickan som är så ensam i tillvaron. Apartheidens Sydafrika märks men är ändå i bakgrunden. Den lilla flickan förstår inte varför inte hennes Nomsa lyckas sälja några grönsaker på torget, när det är samma varor som hennes mamma förut sålt. Så småningom förstår hon att det är hudfärgen som är anledningen.
Faith är som ensamma barn ofta, mycket nyfiken, smyger in och lyssnar till de vuxnas samtal, ibland tolkar hon de vuxnas samtal helt fel vilket kan få svåra konsekvenser.
En läsvärd bok, dessutom lättläst med ett vackert språk
Mitt betyg: **

Min man David av Gerda Antti

När Marit vid 54 års ålder gifter sig med David, storbonde med släktgård som gått i arv i århundraden, blir det ett gott äktenskap fram till den dag då David råkar ut för en svår olycka. Hennes stronga och dugliga David, van att styra och ställa med allt, blir alltmer åsidosatt när sonen Peje tar sig allt större friheter som om fadern inte längre är att räkna med.
Marit slutar sitt arbete som sjuksyster för att David behöver henne under den långa konvalescensen, men hon är långt ifrån någon daltare och tycker att hon även skulle få tid för egen verksamhet på gården.
Hon lägger fram sina jobbplaner men stöter på hårdnackat motstånd och relationen mellan far och son, och mellan Marit och David, drivs till sin spets. Marit är ingen värnlös kvinna och tar gärna strid, men i sitt första äktenskap blev hon gruvligt sviken.
Ska nu också David svika henne?

Marit är en kvinna som funderar över mycket, stort som smått. Med rättmätig ilska och samtidigt en förlösande humor kretsar hennes tankar kring maktfullkomliga karlar och svagsnälla kvinnor, kring utbrända själar och för lite eller för mcyket kärlek. Inte minst rannsakar hon sig själv, och självinsikter är sällan skrattretande saker, konstaterar hon.

Utdrag ur boken:

“När man är nyförälskad går inte kärleken mycket djupare än till under kläderna på varandra och då tänker man inte på annat, men vi hade gift oss på gamla dar som man säger och varit gifta i många år, och då blir det av den där förälskelsen i bästa fall en mindre hjärtklappande sort och en mindre blåögd kärlek, nästan som en hushållskärlek, som husmanskost kan det bli. Som en hushållsost som inte har så mycket smak men som inte är så tokig i alla fall att äta till vardags. Ja, jag tycker väl att det där med kärlek, när det värsta har lagt sig, det kan bli som kompanjonskap, som en affärsidé, mellan två hederliga.Som man vänjer sig vid, som vid sin andra halva. Som man tittar efter den andra sockan på morgonen. Van som man är vid två sockor. Och är inte det så bra som det kan vara?”

” För David, han har det gamla vanliga manliga draget, det att först säga nej till nästan allt, framförallt om det som sägs och föreslås kommer från en kvinna, något som nog alla gifta kvinnor känner igen. Om förslaget inte skulle gälla att hon vill hopp i säng med honom ögonblickligen. Men annars, först ett nej, det är lugnast. Om det så gällde att jag sa att diska stekpannan sist och glasen först, inte kunde jag vara säker på att han gjorde som jag sa. Det är det där suveränitetsdraget de har.”

Ja det glimtar till med kloka ord och stolligheter lite varstans i boken. Jag har läst hennes tidigare bok “Ungdjävlar” som jag gillade skarpt, och visst har hon kvar samma myndiga stämma även i denna bok. Hon provocerar med sitt raka spontana sätt att skriva och beskriva.
Ändå tyckte jag den här boken var lite svårläst. En lång lång monolog kan den liknas vid, med många ord i långa meningar i långa kapitel. Punkt. Jag satt ibland och längtade efter punkten, att meningen, kapitlet skulle ta slut någon gång.
Det krävs total koncentration att ta till sig det lästa. Texten flyter inte bara på.
Den kräver närvaro. Själva storyn är egentligen ointressant, det boken handlar om är livsvisdom, livserfarenhet och en åldrande kvinnas åsikter om både sin egen och samhällets roll i tillvaron.
Det blir faktiskt bara** av fyra möjliga

0